Inrikes/Nyheter 23 oktober, 2021

Så kan SD radikaliseras av sina gräsrotsmedier

De senaste åren har Sverigedemokraterna byggt upp en rad tv-kanaler, tankesmedjor och samtalsklubbar. Där kan de prata friare, nätverka och elda upp sitt fotfolk. Men när kanalerna får allt större självständighet är frågan om partiet kan kontrollera kraften underifrån.

Bara någon vecka innan Sverige­demokraternas Mattias Karlsson insjuknade i covid-19 och togs in på intensivvård hade han besökt konferensen Defining Freedom i Portugal. Det var inte bara Karlsson själv som drabbades hårt av pandemin, även hans hjärtebarn – tankesmedjan Oikos – fick en olycklig start begränsad av pandemirestriktioner. Oikos har sedan grundandet fått gå på sparlåga och deras utåtriktade aktiviteter ställts in. Konferensen Defining Freedom blev Oikos debut på den internationella konservativa arenan.

På Defining Freedom den 22–24 september i Lissabon samlades ett tjugotal konservativa organisationer och tankesmedjor. Konferensen organiserades av brittiska tankesmedjan New Direction, knuten till den europeiska partigruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR), i vilken Sverigedemokraterna ingår. New Directions vd Naweed Khan har en post i Oikos förtroenderåd. I uppropet för konferensen utmålades tre hot som världen står inför: risken att den globala pandemin leder till den starka statens återkomst, EU:s centralisering av makt till Bryssel samt cancel- och wokekulturen som hot mot yttrandefrihet och normer. Därför behöver det skapas en ny konservativ frihetsrörelse för att försvara traditionalistiska värderingar. Panelsamtalen ägnades åt att diskutera hur EU och den inre marknaden skulle avregleras, frihandeln stärkas och den nationella suveräniteten skulle kunna bevaras inom europasamarbetets ramar. På lördagen hölls också den årliga Margaret Thatcher-middagen, till minne av New Directions grundare. Mattias Karlsson deltog i ett panelsamtal om rörelsefrihet, migration och integration. Det var den svenska delegationens enda punkt på programmet.

Oikos har själva inte publicerat någon rapport från mötet, men Mattias Karlsson kommenterade konferensen på sin Facebooksida. Han sade att SD som under många år varit ”portförbjudna i den västerländska konservatismens finrum” nu äntligen släppts in. Karlsson tryckte på hur Internationella republikanska institutets representant från USA hade lyft fram SD som ett ”lysande exempel på hur det faktiskt är möjligt för illa sedda, problemridna, nationalkonservativa partier att under klokt och gott ledarskap lyfta sig, professionaliseras och bli regeringsdugliga”. Samarbetet mellan SD, M och KD hyllades som vägen framåt i Europa. ”Europas gamla och nya höger måste förenas i motståndet mot den samhällsförstörande, demokratiföraktande identitetspolitiska vänstern på hemmaplan och i motståndet mot Kommunist-Kinas planer på världsherravälde på det globala planet”, avslutade Karlsson sin kommentar.

New Directions konferens ger en antydan om vilken politisk linje som Oikos och Sverigedemokraterna kommer att driva inom svensk höger. Som medlemmar i ECR-gruppen har SD undertecknat Reykjavikdeklarationen, där de förbinder sig verka för frihandel, lägre skatter och öppen marknadskonkurrens. Det är en konservativ variant av nyliberalismen, som liknar den tidiga strömningen kring Margaret Thatcher och Ronald Reagan. Den kan ställas mot den variant av nyliberalism som den marxistiska teoretikern Nancy Fraser kallat ”progressiv nyliberalism”, som drivs av centristiska mittensamlingar och den tredje vägens socialdemokrati. I denna spricka inom nyliberalismen finns kilen Sverigedemokraterna kan tränga in med i högern. Oikos har försökt kopiera näringslivssmedjan Timbros sätt att verka, men med betydligt mindre resurser. De vill skola nästa generation unga högerintellektuella. I Timbro hålls ett sådant ledarskapsprogram för unga genom Stureakademin.

Oikos svar, Skoklosterakademin skulle ha hållits i november 2020, men fick ställas in på grund av pandemin. Inbjudna talare var den moderate debattören Rebecca Weidmo Uvell, Timbros tidigare kulturchef Lars Anders Johansson, Staffanstorps starke man, moderaten Christian Sonesson och Sölvesborgs starka kvinna, sverigedemokraten Louise Erixon, den moderata kriminalpolitiska debattören Fredrik Kärrholm, skribenten Ivar Arpi samt den brittiska nykonservativa författaren Douglas Murray. Som medarrangör till Skoklosterakademin var Konservativa förbundet, en från Sverigedemokraterna fristående studentorganisation – den mylla som Oikos ska forma den nya intellektuella generationen ur. Förbundet är i dag främst representerat i Stockholm: fem av deras åtta universitetsföreningar finns på Stockholms olika högskolor och universitet.

2010, när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, förde historikern Rasmus Fleischer en diskussion om varför det var så få intellektuella i Sverigedemokraterna. ”Går det att tänka sig en framtid där Sverigedemokraterna knyter till sig intellektuella? För tillfället är det svårt. De sverigedemokrater som trots allt intresserar sig för idédebatt får blicka ut ur partiet”, konstaterade Fleischer. Nu över tio år senare har försöket att skapa ett intellektuellt skikt påbörjats och mycket riktigt försöker Oikos knyta till sig högerdebattörer och konservativa intellektuella utanför sin egen sfär. I Oikos förtroenderåd är det bara Mattias Karlsson själv som är medlem i Sverigedemokraterna.

Men projektet går knackigt. Varken Oikos ledarskapsutbildning eller bokutgivning har blivit av. Under sitt första år har de bara släppt en rapport, ”En konservativ kriminalpolitik” av idéhistorikern Tony Gustafsson. Ett rapportsläpp som passerade utan någon uppmärksamhet. Oikos enda verksamhet har varit Oikospodden, driven av Malcom Kyuyene och Arvid Hallén, som båda sitter i tankesmedjans förtroenderåd och är bekanta från den konservativa studentföreningen Heimdal i Uppsala.

Om Oikos försöker vara den ena konservativa tentakeln in i borgerligheten, så är Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning och dess mediebolag Samtid & Framtid en annan. Sverigedemokraterna hade länge ett stöd av hela floran av så kallade alternativmedier som skapades av deras sympatisörer. I oktober 2012 skrev Avpixlats krönikör Stefan Torssell en krönika med titeln ”Min syn på Avpixlat”, där han beskrev alternativmedierna som Sverigedemokraternas folkrörelse. ”Avpixlat utgör en viktig del i den nya Sverigevänliga folkrörelsen. […] Avpixlat är såväl Folket Hus som bygdegårdarna och sockenstugorna. Här förs debatten och det är i kommentarerna som samtalen, övervägandena men också fränheten och engagemanget finns.” Alternativ­medierna öppnade nya rum för Sverige­demokraterna, men partiet hade ingen kontroll över dem.

Partiets egna mediesatsningar, som Samtiden, SD TV och sina olika podcasts, fick aldrig samma spridning som de fristående mer frispråkiga sajterna. Inte förrän i mitten av november 2020, då Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning startade youtubekanalen Riks och öppnade sin egen gigantiska studio i Ulvsunda. Om alternativmedierna drev SD:s väljare ännu längre högerut, in i radikalisering, valde Riks en annan väg: de ville nå de borgerliga partiernas väljare. Nu började de äta upp alternativmedierna och ta över deras tyckare.

Riks beskriver sig på Youtube som en konservativ nyhetsförmedling. SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein menar däremot att de inte producerar nyheter, utan håller konservativa diskussioner om nyheter. ”Med tanke på hur internet och sociala medier fungerar, så är nyheter ingen bristvara. Det kan vem som helst komma åt. […] Däremot att lära sig prata om nyheter, att få perspektiv. Hur resonerar man kring en händelse om man har en socialistisk bakgrund – då vet jag att jag kan få den om jag lyssnar på Anders Lindberg. Och motsvarande bör man få från oss, även om man tycker illa om oss så är det bra att veta vad man tycker illa om. Då kan man höra oss sitta och resonera om vår syn på saker och bilda sig sin uppfattning utifrån det”, förklarade Wallerstein när jag intervjuade honom om den nystartade kanalen vintern 2020.

Inslagen produceras i snabb takt och är korta, oftast bara några minuter, för att kunna fånga uppmärksamheten och konsumeras på mobilen när de flimrar förbi i det sociala medieflödet. De är provokativa, humoristiska och tillspetsade, efter amerikansk modell. Där finns korta humorprogram, travprogram och barnprogram. Wallerstein förklarade att de inspirerades skapa ett Fox News för Sverige, där konservativa perspektiv presenterades under lättsamma former. Riks tv-presentatörer och samtalsledare hämtades även de till stor del utanför Sverigedemokraterna: programledaren Richard Sörman kommer ursprungligen från sajten Det goda samhället, Emmie Mikaelsson och Isabelle Eriksson från partiet Medborgerlig samling och Christopher Jarnvall från konservativa Nya Wermlands-tidningen.

Riks startade samtidigt som den konservativa tidningen Bulletin. Det är intressant att jämföra de två satsningarna. Bulletin lanserades med buller och glam, medan Riks smögs ut. I Bulletin pumpades stora summor in från välbärgade finansiärer, kända konservativa ledarskribenter värvades och tidningen utlovade hög­kvalitativ journalistik, utan att ha kapacitet eller redaktionell erfarenhet att leverera det den lovade. Riks startade i det lilla, i sitt korta programformat och fick sedan, med Wallersteins ord, växa organiskt – utan att ha någon formell lansering. De experimenterade med programformer, lät det som fungerade växa och släppte det som gick dåligt. Bulletin utlovade en skarp åtskillnad mellan ”news” och ”views”, nyheter och åsikter. Riks avstod från att producera eget journalistiskt nyhets­material, utan koncentrerade sig helt på åsikter om nyheter. På ett år växte Riks på Youtube från 20 000 prenumeranter efter tre månader, och 30 000 efter fem månader till 50 000 i dag.

Även om kanalen formellt inte går ut med att det är en sverigedemokratiskt finansierad satsning, så har SD en tydligt privilegierad position i sändningarna: SD:s presskonferenser täcks och Riks reportrar får ställa de första frågorna, SD:s ledande personer är med varje vecka i programmen, kommenterar nyhetshändelser och intervjuas. Riks längre samtalsprogram, Samtal med samhället, har vigt flera avsnitt åt Mattias Karlsson och Oikos-rådets medlemmar som intervjuas på djupet om tankesmedjans verksamhet. Men Riks försöker också få in konservativa tyckare och politiker från hela högern i sina program. Moderata politiker är återkommande, medan krist­demokratiska oväntat nog lyser med sin frånvaro. När det gäller att diskutera socialdemokratin bjuds de företrädare för S in som ligger nära SD:s egen linje, såsom Widar Andersson och Stig-Björn Ljunggren. Kanalen har blivit ett medel att försöka bygga broar över till den övriga högerns väljare, för att bygga upp ett gemensamt samtal och en samsyn.

Med en egen masskanal kan nu Sverigedemokraterna gå på offensiven och slå tillbaka mot politiska utspel eller granskningar av dem. Partiledardebatten i SVT den 10 oktober följdes snabbt upp med sju inslag på Riks där miljöpartiets Per Bolunds användning av uttrycket ”blåbruna blocket” angreps. Dagarna efter gjordes sex inslag som kritiserade Expos avslöjande om en tjänsteman i SD som hade högerextrema kopplingar. Riks fokuserar på att punktmarkera enskilda debattörer och politiker, i stället för att till exempel kritisera Aftonbladet brett skriver de svarsinlägg mot specifikt Jonna Simas krönikor i tidningen. Kanalen används för att ge snabba svar, motanklagelser eller misstänkliggörande av kritik. På så vis har den blivit ett av de viktigaste redskapen i deras ”kulturkrigande”. Expo uppmärksammade den 25 september hur Oikos kunde utdela stöd till Riks, och hur denna kanal kunde göra program i vilka åsikter som skulle kunna leda till uteslutning ur partiet framförs, med Richard Sörmans artiklar och Riksprogram om demografi och det ”etniska utbytet” av den svenska befolkningen som exempel.

Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning har med Riks och Samtiden, precis som Mattias Karlsson med Oikos och Konservativa Förbundet, skapat självständiga strukturer inom partiet med stor egen handlingsfrihet. Men partiet har därigenom också externaliserat sin kulturella och ideologiska debatt, medan partiledningen ägnar sig åt de realpolitiska utspelen. Med ett parti som anser att politiken ligger nedströms om kulturen, där kulturen bryter ny mark och öppnar upp fältet åt politiken, väcks frågan: vem är det då som styr Sverigedemokraterna i dag?

Ledare 13 oktober, 2025

Greta-hatet har blivit regeringsstrategi

Greta Thunberg och aktivister från Global sumud-flottiljen anländer till Arlanda med flyg från Aten den 7 oktober 2025. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Näthatet mot alla som engagerar sig mot folkmordet i Gaza ser spontant ut, men kommer från högsta ort. Det är ett nytt politiskt språk – där medmänsklighet ses som ett hot, och där gränsen mellan ministrar och kommentarsfält suddas ut.

Det är lätt att hypnotiseras av hatet mot Greta Thunberg som exploderat på nätet efter flottiljens försök att nå Gaza. Själva styrkan i illviljan – som spänner från att Thunberg är ett kalkylerande kulturbarn och selfiedrottning som på något vis tjänar pengar på aktionen till att hon är ömkansvärd, psykiskt sjuk och borde tvångsvårdas – framstår som en gåta jag vill lösa. Så jag följer de mest hatiska kommentarerna utan att finna svar. I stället finner jag små damer i Skövde som vanligtvis postar födelsedagshjärtan och uppmaningar om att tänka på småfåglarna vintertid. 

Först när jag riktar blicken mot regeringen klarnar bilden. Den vanligaste kommentaren är att Thunberg och de andra svenskarna ”faktiskt får skylla sig själva eftersom de struntade i UD:s rekommendationer”. Och detta har inte damen i Skövde kommit på själv. Det är ett eko av Ulf Kristerssons ord: ”Vi tycker det är väldigt dumt att göra det”. Upprepat tusen gånger framstår budskapet till slut som sunt förnuft, som om det gäller sen gammalt. 

Det vi ser är en metodisk politisk kampanj mot den svenska opinionsrörelsen mot folkmordet i Gaza

Så är det inte. Det politiska minnet är förödande kort: År 2010 seglade en annan flottilj av aktivister till Gaza i syfte att bryta blockaden. Även då hade vi en borgerlig regering. Även då greps aktivisterna. Skillnaderna var att nöden i Gaza då inte var lika förtvivlad och att den svenska talespersonen den gången var en hetlevrad medelålders religionsvetare i läderbyxor. Den svenska regeringens svar? Statsminister Fredrik Reinfeldt kallade Israels agerande för ”ett oacceptabelt övervåld, dessutom på internationellt vatten”. Utrikesminister Carl Bildt flög själv till Istanbul för att ta emot svenskarna, personligen försäkra sig om deras hälsa, lyssna på deras berättelser och i barska ordalag utkräva svar från Israel.

Det finns ingenting normalt med det vi nu ser från svenska regeringen. I varje uttalande finns ett nålstick mot de svenska medborgare som deltog i flottiljen. Utrikesministern klagade på att UD fått tusentals mejl och att jourtelefonen överbelastats så att ”man riskerar hälsan hos svenskar som helt oförskyllt blivit nödställda”. Notera ”helt oförskyllt” – till skillnad, alltså, mot deltagarna i flottiljen. Ministrarna undviker raka anklagelser, eftersom de saknar argument för att påstå att flottiljen styrdes av terrorister, eller att deltagarna är antisemiter. Sådant skulle kunna bemötas. Därav försåtligheten, de hala bisatserna.

Det gäller inte enbart flottiljen. Ett systematiskt misstänkliggörande riktas nu mot den rörelse som kallas ”propalestinsk” men som i ett rimligare samhällsklimat hade beskrivits som en proteströrelse mot folkmord. Ett centralt verktyg är den påstådda rädslan från makthavarna. Carl-Oskar Bohlin kan rimligen inte ha varit rädd när han förföljdes av demonstranter – då hade han larmat polis eller smitit in på en restaurang. Ännu mer osannolikt förefaller det att den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Rashid Farivar blev rädd för mamman med palestinasjal vid förskolehämtningen. Rädslan är instrumentell, ett sätt att framställa rörelsen som farlig.

Det vi ser är en metodisk politisk kampanj mot den svenska opinionsrörelsen mot folkmordet i Gaza. De kommentarsfältherrar av båda kön som skäller och hånar är inte så fritänkande som de själva tror – de svarar på signaler ovanifrån. Kampanjen orkestreras ”från högsta ort”, som det brukar heta i spionthrillers, det vill säga delvis från självaste Rosenbad, av ministrar som läraktigt kopierat högerextremisternas metod att så tusen misstankar hellre än att komma med en rak anklagelse, att posta filmer på sociala medier hellre än att polisanmäla. 

Läs mer

Under inga omständigheter får vi låta oss förledas att tro att detta är normalt. Att inte säga pip när främmande makt griper en svensk parlamentariker på internationellt vatten är inte alls normalt, inte det minsta statsmannamässigt och ingår inte i svensk politisk tradition. Det är tvärtom extremt ur varje jämförelsepunkt. 

Om den här normaliseringen fortsätter måste snart regeringen, för tydlighetens skull, förse varje monument över Raoul Wallenberg med en prydlig asterisk och upplysningen ”Det var väldigt dumt gjort”. Eller kanske ”Man har faktiskt ett egenansvar”. Wallenberg blev nämligen tillsagd av UD att lämna Budapest gott och väl två veckor innan han försvann för alltid.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 11 oktober, 2025

Jenny Andersson: Att protestera mot folkmord är inte att underblåsa antisemitism

I Fokus anklagar statsvetaren Sten Widmalm 2 700 forskare för att underblåsa antisemitism och ”spä på hatet”. Men att agera mot folkmord är inte hat – det är en samvetshandling.

Sten Widmalm, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, anklagar 2 700 forskare för att spä på hatet mot judar i tidskriften Fokus. 

Widmalm menar att alla de forskare som under det sista halvåret skrivit under ”Uppsala declaration of conscientious objection”, ett upprop som protesterar mot Israels pågående folkmord i Gaza, ”syftar till att öka hatet” och underblåser antisemitismen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 oktober, 2025

Han utmanar Jallow om riksdagen – hård match i Malmövänstern

Utmanare. Morgan Svensson kandiderar till riksdagen för Malmö. Foto: Privat.

Riksdagsledamoten Malcolm Momodou Jallow (V) från Malmö gick nyligen ut med att han ställer upp i ännu ett val. Men han utmanas av Morgan Svensson – V Malmös tidigare ordförande, som föreläser ”land och rike runt” för byggarbetare, och vill ta knegarvardagen in i plenisalen.

– Jag har fått frågan förut, men nu passar det mig bättre rent familjemässigt. Det är så klart ett åtagande om man skulle bli vald, att vara borta mycket i Stockholm och så, men min 14-åring är inte heller lika sugen på att hänga med pappa längre. Det går att pussla ihop.

På Facebook meddelade Morgan Svensson, tidigare ordförande för Vänsterpartiet i Malmö i sju år, nyligen att han kommer att kandidera till riksdagen. I dag sitter han i partiets valberedning, och i regionfullmäktige, men är framför allt aktiv inom Byggnadsarbetarförbundet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 11 oktober, 2025

Göran Rosenberg: Jag vet allt om skadliga utopier

På Bokmässan i Göteborg lanserar Göran Rosenberg sin nya bok ”I lögnernas tid”. Foto: Leonidas Aretakis.

”I lögnens tid” är en uppgörelse med samtidens språkförbistring, och hat. Mellanösternkännaren och författaren Bitte Hammargren har träffat Göran Rosenberg.

När vi ses vill jag börja med att tala om dystopierna i hans nya bok. Där skriver han om populism, Trump, Putin, den nya världsoordningen där makt är rätt och om asociala medier som kan förstöra en människas rykte på en kvart.

Göran Rosenberg svarar att han inte är säker på om dystopierna är utopins motsats. Men någon hållbar utopi kan han inte finna i dag. Han har själv haft faser i livet där han trott på dem. Under några korta år i barndomen var sionismen en sådan utopi, som han snart skulle bli djupt besviken på.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 10 oktober, 2025

Regeringens uranplaner hotar Storsjön – och demokratin

Storsjön hotas av kortsiktiga gruvetableringar, menar skribenterna. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Regeringens avsikt att tillåta uranbrytning i alunskiffer runt Storsjön hotar både vattentäkter, produktiva skogs- och jordbruksmarker – och demokratin.

Prospekteringen efter kritiska metaller i området har pågått länge. Ett av bolagen, det australiensiska Aura Energy, har under åratal sökt metaller i markerna. När priserna föll och uranbrytning förbjöds i Sverige 2018 lämnade bolaget efter sig läckande borrhål och skrot. Året därpå stämde de svenska staten på 17 miljarder kronor för uteblivna intäkter.

Nu, i takt med ökad digitalisering, AI:s framväxt och energiomställningen, har intresset för uran och andra metaller åter ökat. Redan i dag är över 50 000 hektar runt Storsjön inmutade för prospektering – en yta som växer i takt med nya ansökningar.

När den nuvarande regeringen tillträdde flyttades miljöfrågorna till Näringsdepartementet. Kärnkraften har utpekats som lösningen på framtidens energibehov, och regeringen menar att nya gruvetableringar krävs för att utvinna uran i Sverige. Lagändringar som åter tillåter uranbrytning planeras träda i kraft i januari 2026.

När frågan låg ute på remiss bjöds gruvbolagen Aura Energy och Mawson Gold in för att yttra sig. I sina utlåtanden föreslog de att det kommunala vetot skulle begränsas eller tas bort helt. Regeringen har varit otydlig om sina avsikter: miljöministern har antytt att vetot kan avskaffas, medan näringsministern säger att det ska vara kvar. I juli kom dock en promemoria där regeringen föreslår att uranbrytning ska klassas som ”kärnteknisk verksamhet” i stället för ”kärnteknisk anläggning” – ett språkligt skifte som i praktiken kringgår det kommunala vetot och går gruvbolagen till mötes.

Gruvdrift runt Storsjön vore ett gigantiskt experiment, med stora risker för dricksvattnet, ekosystemen och landskapet.

För att ytterligare påskynda gruvetableringar har regeringen inrättat ett ”accelerationskontor” som ska korta tillståndsprocesserna. Samtidigt arbetas det för förändrade miljöregler på bekostnad av miljöhänsyn, och regeringen har lagt fram förslag om att lägga ned mark- och miljödomstolarna. Allmänhetens insyn i så kallade ”nettonollprojekt” föreslås också minska, en tydlig inskränkning av offentlighetsprincipen och därmed av demokratin.

Aura Energy har nu ansökt om bearbetningskoncession i Oviken, invid Storsjön. Området består av alunskiffer, och både Storsjön och Näkten – två viktiga vattentäkter – ligger i direkt anslutning. Över 50 000 hushåll får sitt dricksvatten från Storsjön.

Erfarenheten av brytning i alunskiffer är mycket begränsad. Där det har skett har konsekvenserna blivit förödande. Ranstadgruvan i Sverige och Talvivaara i Finland är två exempel där mark och vatten förstörts under oöverskådlig tid. Det finns i dag ingen beprövad metod som gör brytning i alunskiffer säker.

Trots detta vill regeringen jämställa alunskiffer med andra malmer. SGU:s generaldirektör Anette Madsen har i en radiointervju sagt att det vore bra med en gruva i Oviken, och att ”metallerna ligger där de ligger” – och därför måste miljöhänsynen prioriteras ned. Det är anmärkningsvärt och oroväckande.

Kommunerna runt Storsjön har gått samman och, med starkt folkligt stöd, sagt nej till gruvplanerna. De menar att brytning i alunskiffer innebär för stora risker för vatten och ekosystem. Kommunalråden har upprepade gånger bjudit in miljö- och näringsministern till dialog – utan svar. Regeringen har valt att ignorera inbjudningarna.

Samtidigt pågår ett nära samarbete mellan regeringen och internationella exploateringsbolag. Lobbyismen växer, medan lokala politiker och medborgare marginaliseras. Regeringens politik innebär inskränkningar i det kommunala vetot, minskad insyn genom ökad sekretess och beslut i slutna rum – ofta med utländska bolag som motpart. Att ingen av regeringens 24 ministrar bor i Norrland gör inte saken bättre: de kommuner som berörs direkt får allt svårare att påverka beslut som rör deras egen framtid.

Gruvdrift runt Storsjön vore ett gigantiskt experiment, med stora risker för dricksvattnet, ekosystemen och landskapet. Exploateringen skulle förstöra en i dag levande och fungerande bygd under oöverskådlig tid. Med dagens regelverk skulle staten inte ens äga råvarorna som bryts – de skulle säljas på världsmarknaden och i praktiken behöva köpas tillbaka.

Läs mer

Detta är inte grön omställning.

Det är inte demokrati.

Det är kortsiktig exploatering och girighet.

Vi kräver att regeringen stoppar planerna på gruvdrift i Storsjöbygden och respekterar det kommunala självstyret, den lokala demokratin och framtida generationers rätt till rent vatten och fungerande ekosystem.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 oktober, 2025

Global Scaffolders toppen av isberget: ”Samma jävla skit”

Stålverket Stegra under uppbyggnad i Boden. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Byggnads stämde nyligen ställningsbolaget Global Scaffolders på över 100 miljoner. Men fackliga utredare och småföretagare, som försöker hålla ställningarna i en allt rangligare bransch, ser hur alltför många vinner på systematiskt fusk för att något ska ändras under fasaden.

– Jag bryr mig inte om pengarna. Det enda jag vill är att den här personen inte ska få sätta sin fot i Sverige överhuvudtaget, berättar Jari Viitakangas sammanbitet.

Han låter frustrerad, och ursäktar sin ”inte jätteformella språkliga profil”. Det är fem år sedan han tog av sig ombudsmanshjälmen, och började granska byggställningsföretag på heltid åt Byggnadsarbetarförbundet. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 09 oktober, 2025

Fler vattenmeloner, färre Meloni

Demonstrationerna passerade klassiska monument i Rom, där vi annars är vana att se turister. Foto: Ana Gilmet.

Något har hänt i Italien. Under helgens demonstration i Rom samlades över två miljoner människor för att protestera mot kriget i Gaza.

Vi möts upp vid bilen klockan fem på morgonen på Piazzale Loreto i Milano, platsen där Mussolinis kropp en gång hängdes upp. I går myllrade den enorma rondellen av människor, nu står allt stilla. Vi börjar den sex timmar långa resan till Rom för att delta i den nationella demonstrationen mot folkmordet i Palestina. Meloni har lämnat huvudstaden; hon är på väg till Assisi för att hålla ett tal.

Vid motorvägsinfarten till Rom stoppas vi av polisen och tvingas köra in på en park. Flera poliser bär civilkläder, en har en t-shirt med texten I love NYPD. Det är soligt och vi slår oss ned i gräset. Vi är hundratals, och folk sitter i grupper och spelar italiensk dub på högtalare. Efter 40 minuter av att vänta, köra runt och få våra väskor kollade deklarerar en trött polis: ”Ni har blivit kontrollerade.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 09 oktober, 2025

Kjell Rautio: Socialdemokraterna är inte värda min röst längre

Den som vill ha en ny riktning för Sverige bör inte rösta på Socialdemokraterna, skriver den fackliga utredaren Kjell Rautio. Foto: Christine Olsson/TT.

Efter 50 år som socialdemokrat sade jag i våras upp medlemskapet. Ett parti som tillåter välfärdslobbyism är inte värt mitt engagemang – eller min röst i nästa val.

Efter den senaste S-kongressen i Göteborg sade jag upp mitt partimedlemskap i det socialdemokratiska partiet. Droppen var nog när kongressombuden inte orkade dra en tydlig gräns mot att ledande partiföreträdare inte ska tillåtas exploatera det kollektiva förtroendekapitalet, som partimedlemmar sliter ihop vid dörrknackningar och torgmöten, genom att ta uppdrag år lobbyföretag med hemliga kunder. Men mitt beslut är mer sammansatt än så och har dessutom vuxit fram under en lång tid.

Under 1980- och 1990-talet fjärmade sig S-ledningen steg för steg från den jämlikhetsinriktade reformpolitik som tände mitt politiska engagemang i slutet av 1970-talet. Efter modet på Olof Palme har socialdemokratin successivt tömts på de jämlikhetsambitioner som låg bakom grundandet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Essä 09 oktober, 2025

Jag tog pillret – och blev någon annan

Konstverk: Astrid Kajsa Nylander, ”minijobs”, 2021–.

P-pillren gav kvinnor frihet – men också panikångest, nedstämdhet och förändrad sexlust. Ändå tar vården inte våra erfarenheter på allvar.

Är du följsam, lilla vän? Tar du dina p-piller som du ska?

Omkring var tionde kvinna1 som tar p-piller blir trots det på smällen inom ett år. Det beror inte på att pillret brister, utan på att kvinnan brister i det som inom vården kallas för ”följsamhet”. Hon slarvar. Hon glömmer. Hon kanske får för sig att sluta ta dem under en period. Och så går det som det går.

Är det alltså bara kvinnans fel?

Den vanligaste anledningen till att sluta med hormonella preventivmedel är biverkningarna. De vanliga, flertaliga och ibland fruktansvärda fysiska, psykiska och sexuella biverkningarna, alltså.

Trots det tas kvinnors upplevelser inte alltid på allvar av vården. Målsättningen, står det i praktikan för barnmorskors preventivmedelsrådgivning, ska vara att rekommendera ”ett säkert graviditetsskydd med bästa möjliga följsamhet”. Bäst följsamhet har, föga förvånande, hormoner som avsöndras från plastbitar inuti patienten: p-stav och spiral. ”Spiral är ett förstahandsalternativ för kvinnor i alla åldrar.

Ja, om preventivmedlet sitter inuti din kropp garanteras nog en god följsamhet.

När du träffar en barnmorska för preventivmedelsrådgivning kommer hon att rekommendera hormonspiral, alternativt någon annan hormonell metod. Om du säger att du hellre vill använda kondom kommer hon att visa dig en tabell som visar hur ofta det misslyckas. Hon kommer att försäkra dig, liksom jag och många andra har blivit försäkrade, att dessa metoder är säkrare.

Säkrare betyder alltså att de ger ett bättre skydd mot graviditet. Inte att de skulle vara bättre för dig i övrigt. För ett tag sedan spreds ett avslöjande på Tiktok som chockade många unga kvinnor: deras preventivmedel kunde orsaka cancer! Och p-piller klassas faktiskt som ”grupp 1 cancerogen” enligt Världshälsoorganisationen, tillsammans med bland annat asbest och rökning.

Konstverk: Astrid Kajsa Nylander, ”minijobs”, 2021–.

En forskare på Karolinska Institutet nyanserar skandalen för SVT: p-piller kan orsaka bröstcancer, men minskar samtidigt risken för andra cancerformer. Hon tillägger: ”Alla är överens om att p-piller är bra för de kvinnor som har ett behov av att skydda sig från graviditet”. Alla? Hon hänvisar till Världshälsoorganisationen, Europeiska läkemedelsmyndigheten och USA:s folkhälsomyndighet. Men alla kvinnor är uppenbarligen inte överens?

Bara 28 procent av kvinnorna i fertil ålder i Sverige använder i dag hormonella preventivmedel, och jag har svårt att föreställa mig att de övriga 72 procenten aktivt försöker bli med barn. Vi är många som väljer bort p-piller, spiraler, stavar och ringar av andra skäl. Ofta är det kanske bara en diffus magkänsla av att vi inte riktigt vet vad de syntetiska könshormonerna gör med våra kroppar.

Det vet vi inte heller. Jag visste åtminstone inte det innan jag satte in hormonspiral, och det gick käpprätt åt helvete. Men det fick mig att läsa på, och nu kommer jag aldrig att vara lika följsam igen.

Det som presenteras för kvinnor som en frigörelse kan också beskrivas som en strukturell press till en medicinering som försämrar livet. Det är rätt osannolikt att du skulle få cancer av hormonella preventivmedel. Men de förändrar vem du är, på sätt som du antagligen inte fullt ut känner till.


Att p-pillret har förändrat världen råder det däremot inga tvivel om.

Utan underdrift kan det kallas för en av 1900-talets mest betydande uppfinningar. P-pillret är världens första medicin som masstillverkats i icke-terapeutiskt syfte. En så kallad ”livsstilsmedicin”, som inte botar sjukdom utan förbättrar livet. Sedan ”the pill”, pillret, som det ofta bara kallas på engelska, lanserades 1960 har det hyllats som en feministisk och sexuell revolution. Bara genom att svälja en liten kapsel kunde kvinnor äntligen slippa skräcken för att bli på smällen, och därigenom bli fria till att studera längre, göra karriär och själva välja vilka de skulle gifta sig med. 1970-talets knullfester hade varit otänkbara annars.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 08 oktober, 2025

Så kan Palestinarörelsen vinna mediestriden – del II

I lördags hölls demonstrationer i hela Italien, här vid Laterantorget i Rom. Foto: Roberto Monaldo/LaPresse/AP/TT.

Mitt förra brev blev en oplanerad djupdykning i Björn Afzelius låtskatt. Ni vet hur det kan bli.

Men brevet gav många intressanta svar. Vissa rynkade på näsan åt Afzelius och Myrdal som diktaturkramare. Andra påpekade att det var vanligt att jämföra kapitalismen med en bläckfisk. Nu ska jag inte djupdyka i vad som är höna och ägg där, och syftet var ändå inte att brännmärka någon. Givetvis fortsätter jag att lyssna på all fin gammal progg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (2 svar)