Nyheter/Utrikes 18 september, 2021

Så vill Orbán fortsätta styra Ungern – även om han förlorar valet

I Ungern står det nationalkonservativa regeringspartiet Fidesz för första gången inför en samlad opposition. Med hjälp av nya stiftelser håller det nu på att bygga en alternativ statsapparat, inklusive futuristiska klosterborgar, för att behålla makten även om de förlorar nästa års val.

Efter flera lönsamma finansaffärer grundade den ungerske affärsmannen András Tombor och hans far Balázs 1996 Mathias Corvinus-­kollegiet (MCC). De två kristet konservativa männens ambition var att skapa ett framgångsrikt universitetsinstitut som främjar idédebatt och kritiskt tänkande. De första åren fungerade institutet som ett vanligt internat, men i dag har det växt så mycket att det behöver mer plats. På Gellert-berget som tornar över Donau i Budapest ska Balassi-institutets spartanska byggnad rivas för att göra plats åt kollegiets nya lokaler 2025.

Stiftelsen Tihanyi skapades av Tombor-­familjen för att finansiera deras projekt inom utbildnings- och kultursfären. I dag har den förvandlats till ett kapitalförvaltningsföretag, sedan den köpt upp flera offentliga företag. Staten har skänkt den ett stort antal offentliga byggnader och andelar av viktiga bolag: tio procent av olje- och gasbolaget Mol samt läkemedelsflaggskeppet Gedeon Richter. Under 2020 ska stiftelsen ha tagit emot tillgångar från staten som enligt oberoende media uppgår till ett värde av över 500 miljarder forinter (14,2 miljarder kronor). (2) Det är mer än vad den sammanlagda budgeten för de 27 största institutionerna för högre utbildning i Ungern var 2019. Sedan dess har stiftelsen investerat i lyxbostäder: den har bland annat köpt småbåtshamnen Révfülöp vid Balaton-sjön, lyxhotellet Konferencia i Győr, samt det kända hotellet Aranybika i Debrecen.

Den ultrakonservativa Tihanyi-stiftelsen har goda relationer till Viktor Orbáns regering. 2015 grundade den ett institut för forskning om invandring, vars chef är Balázs Orbán (ingen släktrelation till premiärministern), en statssekreterare i premiärministerns kabinett som ansvarar för relationerna till parlamentet. (3) Den har stärkt sitt grepp om den kulturella sfären genom att ta över 25 procent av landets största bokförlag Libri. Samtidigt har Mathias Corvinus-kollegiet förvandlats till ett institut för högre studier och lockar numera över 10 000 studenter i Ungern, men även från de ungerska minoritetsgrupperna i grannländerna (Slovakien, Ukraina, Rumänien och Serbien). Rektorn Zoltán Szalai ansvarar för programmen hos de olika forskningscentren samtidigt som han ger ut den ultrakonservativa veckotidningen Mandiner.

Tihanyi-stiftelsen som avvecklades i juni 2020 i samband med att Mathias Corvinus-­kollegiet omvandlades till en stiftelse har gått i bräschen för en djup samhällsomvandling. I mars 2019 införde regeringen en ny juridisk status som dittills inte hade existerat i Ungern, nämligen förvaltningsstiftelser som enligt lagen ska verka i ”allmänintresset med ansvar för offentlig förvaltning”. I april förra året grundades 32 sådana stiftelser, alla med varsitt offentligt anslag på 17 miljoner kronor, i syfte att förvalta tillgångar som fram till dess hade ägts av staten. De blev på så sätt, utan krav på någon motprestation, ägare till viktiga offentliga tillgångar: ett barockslott från 1700-talet, ett palats i centrala Budapest, en teater, hälften av en ö i Donaufloden och flera andra byggnader i landet. Oberoende media beräknar det sammanlagda värdet på denna ”gåva” till flera miljarder euro. (4) Regeringen förnekar att det skulle vara ett sätt att privatisera tillgångar. Den hävdar att dessa medel inte kan över­föras på enskilda individer och att de endast kan användas i ”allmänintresset”. Den har också påmint om att staten förbehåller sig rätten att köpa tillbaka dem.

Lagen beskriver dessa nya juridiska enheter som ”oberoende av regeringen” – en formulering som döljer hur regeringen har använt dem för att befästa sin makt. För att ändra stiftelsernas status eller deras uppdrag krävs inte mindre än en kvalificerad majoritet av två tredjedelar av nationalförsamlingens leda­möter, det vill säga det antal som regeringspartiet Fidesz innehar sedan valet 2018. Stiftelserna är styrda av ett granskningsråd bestående av fem personer som inledningsvis utsågs av ministeriet för innovation och teknologi. Dessa fem medlemmar har därefter fått i uppdrag att utse sina efterträdare. Tillsammans ska dessa stiftelser regleras av en ny myndighet vars chef kommer att utses av premiärministern och ges ett mandat som sträcker sig över nio år.

Det är ännu okänt vem som kommer att få denna roll, men det är känt att medlemmarna i granskningsrådet alla står makten nära, oavsett om det rör sig om ministrar med pågående uppdrag, affärsmän eller intellektuella med kopplingar till Fidesz.

– Vi kommer att utse personer som delar vår syn på nationen, sade Viktor Orbán i sitt veckovisa program i Kossuth Rádió i slutet av april, och tillade att dessa naturligtvis inte kommer att ha ”internationalistisk-globalistiska” tendenser.

Redan 2016 hade Fidesz försökt föra över tillgångar från Ungerns centralbank till en sådan typ av stiftelse. Parlamentsledamoten för Fidesz Lajos Kósa förklarade då skenheligt:
– Det är väldigt enkelt. Låt oss ta ett exempel: jag är en privatperson, pengarna är mina fram till det att jag väljer att placera dem i en stiftelse. Efter det har jag inte längre någon rätt, intresse eller koppling till dessa pengar. Banden är klippta. Det är principen med stiftelser.
I mars 2016 bedömde konstitutionsrådet att operationen var fullständigt oförenlig med den ungerska grundlagen.

För att kringgå detta hinder ändrades konstitutionen i december 2020. Idén med offentliga medel gäller sedan dess bara för statens inkomster, utgifter och fordringar, och inte för de pengar som går till nya enheter. De sex partierna i parlamentet som samlades i ett oppositionsblock för att göra parlamentsvalet våren 2022 till en folkomröstning om Orbán reagerade snabbt: ”Fidesz och de så kallade kristdemokraterna försöker stjäla offentliga medel, gömma och konsolidera företag och stiftelser som sugit upp offentliga tillgångar”, skrev de i ett gemensamt uttalande. Efter att stiftelserna skapades i april uppmanade partierna konstitutionsdomstolen att intervenera: ”Av rädsla för ett valnederlag 2022 plundrar Orbán de offentliga tillgångarna till förmån för sina lakejer.”

– Det finns ett uppenbart politiskt motiv. Det handlar inte bara om att säkra överlevnaden för Fidesz-männens nätverk. Allt detta är en del av kampen om den kulturella hegemonin. Orbán har alltid känt sig marginaliserad av den liberala eliten i landet, förklarar Gábor Scheiring, en forskare knuten till institutionen för samhällsvetenskap och politik vid Bocconi-universitetet.

Efter sin tredje valseger i rad 2018, i ett val som bedömdes som ”fritt” men ”inte rättvist” av observatörerna från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), bekände Orbán färg:
– Stabiliseringen av vår politiska ordning på nationell och kristen bas är en framgång. […] Vår seger 2018 är ett mandat för att bygga en ny era. […] Detta är uppgiften som väntar oss: att befästa vår politiska regim i en ny kulturell era. […] Vi går stora förändringar till mötes. (5)

Denna revanschism har sina rötter i hans första mandatperiod som premiärminister, mellan 1998 och 2002, som slutade med ett oväntat nederlag. ”Vi var i regering, men inte vid makten”, sammanfattade flera år senare en av Fidesz grundare, László Kövér, som sitter i parlamentet sedan 2010. Orbán talar ofta om en pågående kamp om hegemonin. När han ombads ge sin syn på publiceringen av en lista över de hundra rikaste personerna i Ungern vid en presskonferens den 10 juni, hävdade han att över 80 procent av förmögenheterna tillhörde personer med vänstersympatier, och varnade:
– Vi är fortfarande långt ifrån den eftersträvade balansen.

Detta är en fullständigt skev syn, menar Scheiring. Enligt honom stödjer majoriteten av ägarna till de stora förmögenheterna mer eller mindre aktivt regeringspartiet:
– På listan över de hundra rikaste tycks bara fem eller sex stödja oppositionspartier. I dag är deras nätverk extremt svagt.

Den mest spektakulära förändringen är den som ägt rum inom högre utbildning. Arvtagaren till Karl-Marx-universitetet för ekonomiska vetenskaper, Corvinus-­universitetet (ingen koppling till MCC), har fungerat som ett laboratorium. Under sommaren 2019 fördes dess ägarskap över till stiftelsen Maecenas Universitatis Corvini som hade skapats enkom för det ändamålet, och som också hade mottagit startkapital motsvarande tio procent vardera från oljebolaget Mol och läkemedelsbolaget Richter. På mindre än två år har 21 institut för högre utbildning skänkts bort av staten till nya stiftelser. I Budapest har bara fyra universitet behållit sin status, medan de i resten av landet alla numera kontrolleras av en stiftelse, med undantag för Károly Eszterházy-­universitetet i Eger som i stället har skänkts till… katolska kyrkan.

I svar på våra frågor framhäver ministern för teknologi och innovation László Palkovics, som är ansvarig för högre utbildning, ”konkurrenskraften” som regeringens enda mål. Han ser i dessa nya stiftelser en ”modern och unik form av offentlig förvaltning” som är ”essentiell för att säkra landets konkurrenskraft under kommande årtionden”, samt dess ”långsiktiga stabilitet”.

– Förändringen av universitetsmodellen började för tre år sedan med omorganiseringen av Corvinus-universitetet, och den ledde inte till någon upprörd debatt då, försäkrar han. Varje akademisk senat [ett organ som väljs av studenter och lärare som styr över institutet] har haft rätt att själva välja om de vill byta modell eller inte.

Regeringen har inte mötts av något större motstånd förutom vid Universitetet för drama- och filmkonst i Budapest (SZFE), vars studenter ockuperade sitt campus under nästan tio veckor hösten 2020, innan ett utegångsförbud med anledning av pandemin tvingade dem att ge upp. Majoriteten av de juridiska manövrerna och förklädda privatiseringarna av de stora universiteten har ägt rum under undantagstillstånd, samtidigt som Ungern satte rekord i antalet döda i covid-19 och alla demonstrationer var förbjudna.

Räknar Fidesz, som nu för första gången står inför en enad opposition, med ett nederlag i nästa års val efter tolv års ensamt regeringsinnehav? Deras motståndare ser stiftelserna som livbojar för de högre tjänstemän som är lojala med regeringspartiet. Dessa bastioner skulle kunna underminera en kommande regering och förbereda en återerövring av makten.

– I händelse av ett regeringsskifte kommer den nya regeringen att behöva dela makten en parallell regering, en ”djup stat” som inrättat sig i förvaltningen och som styrs av Orbán, säger advokaten András Schiffer, en tidigare grundare av och ledamot för det liberala miljöpartiet Politiken kan vara annorlunda (LMP).

Han drar en parallell mellan den pågående överföringen av offentliga tillgångar till förmån för den nationalistiska högern och den som den gamla socialistiska nomenklaturen utförde i syfte att förlänga sin politiska och ekonomiska hegemoni under regimskiftet 1989–1990.

En symbol för Fidesz försök för att befästa sin makt är det enorma byggnadskomplex med drag av futuristisk klosterborg som håller på att byggas vid Donaustranden och där landets nya nationalkonservativa elit snart kommer att skolas. Staten har gett Mathias Corvinus-kollegiets projekt status som prioriterad investering, vilket gör det möjligt för det att kringgå stadsplaneringens vanliga regler. Kontrollen över dessa stiftelser kan alltså göra det möjligt för Orbán att behålla makten utan att nödvändigtvis behöva sitta i regeringsställning.

Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique
Översättning: Jonas Elvander

Fotnoter

1. Chefredaktör för tidningen Courrier
d’Europe Centrale respektive journalist, Budapest.
2. Telex, 15 januari 2021, https://telex.hu
3. Efter att ha tillfrågats gav Balázs Orbán sitt godkännande innan han drog sig tillbaka.
4. Czinkóczi Sándor, !!444!!!, 27 april 2021, https://444.hu (på ungerska).
5. Viktor Orbán, tal vid Bálványos-universitetet (Transylvanien), 28 juli 2018.

Opinion 09 mars, 2026

Står klimatet i vägen för miljöpartierna?

Cem Özdemir från Allians 90/De gröna sträcker upp lillfingret under partiets valvaka i Stuttgart, Tyskland, söndagen den 8 mars 2026. Foto: Bernd Weißbrod/dpa/AP/TT.

Färgstarka ledare som Cem Özdemir i Tyskland och Zack Polanski i Storbritannien har nått framgångar för sina gröna partier – genom att prata om allt annat än klimatet. Är det bara så gröna partier kan vinna?

”Med dig känner jag mig lätt som en fjäder”, sjunger 30-åriga Madeleine Juno i låten som strömmar ur högtalarna. ”Mitt hjärta dansar, mitt hjärta dansar.”

Cem Özdemir hade knappt avslutat sitt segertal innan basen drog igång. Hans Gröna parti hade precis tagit hem valet i tyska delstaten Baden-Württemberg med 30,2 procent av rösterna, och nu väntar fortsatt styre i den grönsvarta koalitionen tillsammans med konservativa CDU. Socialdemokraternas hjärtan däremot lär behöva blodförtunnande, då deras stöd halverades till 5,5 procent.

Vad kan förklara framgångarna för ett grönt parti i en tid där ordet ”klimtatåtgärder” blivit ungefär lika attraktivt som en sällsynt hudsjukdom?

Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden.

En ledtråd kommer från hans 77-årige partikollega Winfried Kretschmann, som avgår som ministerpresident efter 15 år som delstatens politiska landsfader.

– Vi har väckt starka förväntningar […] om att det ska handla om delstatens bästa, inte om partiintressen. Det är så jag vill leda delstaten.

För några år sedan oroade sig många gröna för om en muslimsk vegetarian kan vinna ett val i den konservativa södern. Men det visade sig vara fullt möjligt, även om partiet backar ett par procent. Frågan var i stället om man kan vinna som grön. Under kampanjen tonade Cem Özdemir ned sin partitillhörighet och underströk hur konservativ och kompromissvillig han var. Enligt flera analyser fokuserade han mer på sin person än på sina idéer.

”Jag tillhör inte vilka gröna som helst. Jag tillhör de württembergska gröna, jag tillhör de Winfried-Kretschmann-gröna”, förklarade han. Det fick Christoph Hickmann i Der Spiegel att dra slutsatsen: ”De gröna vann inte valet.”

I Storbritannien ser vi en omvänd framgångssaga. Där fick Green party nyligen ett genombrott genom att vinna lokalvalet i Labourfästet Gorton and Denton i Manchester. Även där tonade den gröna kandidaten Hannah Spencer ned klimatfrågan för att i stället lyfta fram sin bakgrund som rörmokare och kritisera Labour från vänster. I kampanjen lovade hon att ”pressa ned kostnaderna, höja lönerna och få in välbehövliga investeringar i vårt samhälle.”

Även nationellt har partiet brutit fram genom att prata om välfärd, nedskärningar och Gaza, snarare än om spetsiga klimatåtgärder. Vilket får mig att undra: kan gröna partier bara vinna på att profilera sig som antingen vänster eller höger, och smussla undan klimatet?

En del tyder på det. De gröna i Tyskland är fortfarande traumatiserade efter 2013, när man befann sig i fritt fall trots att klimatfrågan stod högst på dagordningen. Särskilt stor uppståndelse väckte förslaget om en ”Veggie day”, som tolkades som ett angrepp på landets stolta grillkultur – inte minst av tabloidtidningen Bild. Efter valet kämpade partiet hårt för att de skulle sluta ses som ett ”förbudsparti” och steg åter i opinionen.

Sverige verkar bekräfta mönstret. Miljöpartiet nådde sina bästa resultat när klimatfrågan fanns i bakgrunden, men sjönk till 4,4 procent (2018) och 5,1 procent (2022) när Greta Thunbergs klimatrörelse svepte över världen. Där ligger man kvar trots att grön energi diskuteras flitigt, och att FN-rapporterna blir allt mer apokalyptiska.

Frågan är vilken slutsats man ska dra. Försvinner de grönas nisch när klimatfrågan tar mycket plats? Eller skapar deras förslag en ännu starkare motmobilisering från höger – om bensinpriser, kött och kärnkraft?

Så verkar vara fallet enligt en ny studie av två Umeåsociologer. De menar att den rena klimatförnekelsen i dag har ersatts av ett mer subtilt ifrågasättande av åtgärderna. Forskarna kallar det ”fördröjningsdiskurser”, som att andra länder borde gå först eller att klimatpolitiken slår orättvist. Sådana resonemang minskar enligt forskarna stödet för klimatpolitik, trots att människor accepterar vetenskapen.

Problemet är alltså enligt detta synsätt att människor även väger in annat:

Läs mer

– Detta innebär att riktade motargument som bemöter de mest problematiska fördröjningsdiskurserna kan vara avgörande för att öka allmänhetens stöd för kraftfulla klimatåtgärder, säger en av forskarna, Joakim Kulin.

Sanningen lär vara den motsatta. Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden – i Storbritanniens fall orättvisor och folkmord, i Baden-Württembergs fall industri och stabilitet. Att avfärda alla sådana hänsyn som smygförnekelse idiotförklarar inte bara väljarna, utan håller klimatpartierna kvar i marginalen just när de behövs som mest.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 09 mars, 2026

Vänsterpartiet kräver frysta hyror: ”Sticker i ögonen”

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) och ekonomisk-politiska talespersonen Ida Gabrielsson (V) håller pressträff om förslag om frysta hyror på Riksdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Frysta hyror kommer att vara ett krav under eventuella regeringsförhandlingar i höst, uppger Vänsterpartiets ledning under en pressträff på måndagen.

– Det är en orimlig orättvisa att hyresgästerna ska bära kostnaden medan fastighetsägarna gör rekordvinster, säger Nooshi Dadgostar.

Enligt förslaget ska hyrorna ligga kvar på dagens nivå under en period. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 09 mars, 2026

Jag saknar hashtagaktivismen

Hashtaggen #metoo blev till en global feministisk rörelse mot sexuella övergrepp. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Häromveckan släpptes Forum för levande historias stora rapport. Den visade att intoleransen bland svenska skolungdomar har ökat sedan förra gången studien genomfördes 2013. 

Tillbakagången är historisk: tidigare kartläggningar har visat att skolelever sedan början av 2000-talet blivit allt mer positiva till minoritetsgrupper. 

Nu tycks den utvecklingen ha avstannat.

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

Givet normaliseringen av rasismen i det offentliga samtalet i Sverige – liksom i resten av Europa – är det inte konstigt att dessa ständiga normförskjutningar också påverkar stora delar av den yngre generationers föreställningar och värderingar. 

Retoriken om vilka krav ”vi” ska ställa på ”dem” är en verbal våldsamhet som sår frön till radikalisering och som riskerar att utmynna i verkliga våldshandlingar. Bland de värsta exemplen finns Peter Mangs i Malmö 2003-2010, Anton Lundin Pettersson i Trollhättan 2015, Theodor Engström i Almedalen 2022 och Rickard Andersson i Örebro förra året.

Men vad är det som saknas i dag som fanns 2013 när trenden såg ut att gå åt andra hållet, mot större tolerans? 

Bland annat hashtagaktivismen.

Om något kännetecknade förra årtiondets politiska samtal var det hashtagkampanjer i sociala medier, i synnerhet det som då hette Twitter. Bland exemplen finns #pldebatt, #sverigebilden #regeringen #klimatpol och #avgå. Ibland resulterade det i att en bred folklig opinion gjordes synlig. Det ledde i sin tur vidare till större organiserade kampanjer, däribland #jagärhär som började som en mobilisering för att bekämpa hat och hot i kommentarsfält och främja saklighet.

Hashtaggar blev en förekommande strategi inom stora delar inom den feministiska rörelsen. Bland kända exempel märks #inteerkvinna som spreds under februari 2016 där kvinnor bjöd motstånd mot högerextrema mäns attacker mot ensamkommande flyktingbarn. Hashtaggen var ett sätt att markera mot användningen av kvinnor som förevändning för rasistiskt motiverade attacker eller för den delen att ”skyddas” från våldsverkare. 

En annan klassiker är #knytblus som uttryckte solidaritet med dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius i samband med krisen i Svenska Akademien våren 2018. Knytblusen blev en symbol mot patriarkalt våld inom akademiska och litterära kretsar. Internationellt märks vittnesmålsbaserade, varav den med störst genomslagskraft var #metoo.

Men numera tycks hashtagaktivismen försvunnen.

Läs mer

Känslan av ett världsomspännande simultant samtal där en hashtag kunde dominera världsflödet under några dygn är som bortblåst. 2010-talets nätkultur var mer centraliserad, medan 2020-talet är betydligt mer algoritmstyrd och fragmenterad då vissa övergett Twitter/X och gått över till Bluesky, Mastodon och Threads.

På Tiktok sprids politiska budskap genom format, ljud och virala trendspridningar. På Reddit sker mobilisering i underforum. På Instagram används stories och karusellinlägg. I inget av dessa forum samlas samtalet under en gemensam tagg på liknande sätt som tidigare. 

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

För vi kan bara inte låta denna oroande utveckling fortgå. I det avseendet kan jag till viss del sakna hashtagaktivismen när den var som störst förra decenniet. Visst hade den sina brister, men den förmådde åtminstone snabbt synliggöra motstånd och – inte minst – få en att känna att man inte var ensam.

Diskutera på forumet (1 svar)
Nyheter 08 mars, 2026

De stöttar Irans regering: ”Vänstern har fallit för grymhetspropaganda”

Den iranska flaggan med ”tulpanen” hölls upp av flera deltagare i fredagens demonstration. Flaggan, vars centrala emblem är en stiliserad variant av ordet ”allah”, infördes efter den islamiska revolutionen 1979. Foto: Florian Schroetter/AP & Antiimperialistisk aktion Stockholm/Instagram.

Gruppen Antiimperialistisk aktion går ut med sitt fulla stöd till Irans auktoritära regering – och uppmanar övriga vänstern att göra detsamma. ”Att ifrågasätta den iranska regeringens legitimitet och kräva dess fall under angreppet gör imperialismen en tjänst”, säger talespersonen Tesfaye Woubshet Ayele till Flamman.

”Bekämpa USA-imperialismen”, löd texten på den stora banderoll som frontade fredagens demonstration genom centrala Stockholm. 

Tåget arrangerades i protest mot USA:s och Israels bombningar av Iran och mordet på landets statsöverhuvud Ali Khamenei, som styrt Iran auktoritärt sedan 1989. I tåget höll flera av deltagarna i den variant av den iranska flaggan som infördes efter revolutionen 1979. Även porträtt av Khamenei hölls upp av deltagare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 mars, 2026

Sergels skulpturer drabbar mig som viagra

”Faunen” har just vaknat. Ett verk Sergel påbörjade som 30-åring i Rom. Foto: Nationalmuseum.

Att Nationalmuseum öppnar en utställning med ärkeklassicisten Sergel låter som Tidö-fjäsk. I själva verket var han en nyskapande snuskrebell som förkastade auktoritär stelhet och som ständigt sökte de de mänskligaste konflikterna och begären.

Han föddes som nepobaby i närheten av Hötorget, var granne till Gustav III:s favoritmålare och spåddes att ta över efter pappas jobb som ”pärlstickare”, ett hantverksyrke för karlar, alltså broderare. Genom att hänga över axeln i målarateljén blev han en skicklig tecknare och banan som kunglig hovleverantör var som snitslad. Tajmingen för svenska konstnärer var perfekt, när hovet äntligen började storsatsa på inhemsk produktion och sponsra utbildningsresor söderut. 

Ändå fick Sverige underbarnet Tobias Sergel (1740–1814) något de först inte efterfrågat. Sedan älskades han ihjäl, vilket fick till följd att han än i dag är okänd internationellt. Till sist blev han belönad med att få ge namn åt det mest sterila och skitiga torg en huvudstad kan straffas med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 08 mars, 2026

”Jag vill inte att Ukraina bara ska förknippas med krig”

Konstnären Alexandra Ravskaja kom till Sverige från Odessa i december 2022 och är aktuell i grupputställningen Drömmar och hopp på Södertälje konsthall – samt på Flammans omslag med verket ”Flyglarm”, från 2023. 

Berätta om när du och din man Alexander gömde er undan Rysslands bombningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 07 mars, 2026

SVT: s ”Mammor” får mig att aldrig vilja föda barn

Mammor gör det än mer rimligt att förbli barnlös, menar skribenten. Foto: SVT.

Efter allt tjat från politiker om att vi unga kvinnor föder för få barn hoppar SVT på kärnfamiljstrenden med serien Mammor. För det är såklart vårt fel. 

Med ett gäng influerare hoppas SVT kunna nå unga kvinnor och – antar jag – inspirera dem till att skaffa barn. Jag som varken är särskilt intresserad av barn eller influerare, klickade mig ändå in på serien när jag låg hemma sjuk häromveckan. Fråga mig inte varför. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 07 mars, 2026

Lapidus är för kär i sina stereotyper

Brottslingen och hans advokat. Ann Heberlein hade önskat mer av en modern advokatserie. Foto: SVT.

Advokaterna är snygga, kontoren dyra och kvinnorna schabloner. Jens Lapidus juristthriller Hundarna gör inget nytt av en uttjatad miljö.

Det görs inte tv-serier om alla yrken. Hur ofta kretsar en komedi runt en förskollärare? När utspelar sig ett drama på ett kommunkontor i en mellanstor stad, med kommunikatörer och strateger i bärande roller? Hur många thrillers utspelar sig i hemtjänsten på landsbygden?

Filmer och tv-serier om läkare och advokater i storstan går det däremot 13 på dussinet. Nu har SVT släppt ännu en advokatserie, Hundarna, efter en idé av juristen och författaren Jens Lapidus. Lapidus slog igenom med Snabba cash för 20 år sedan och har därefter skildrat gängkriminaliteten, ur de kriminellas perspektiv i flera böcker.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Veckobrev 06 mars, 2026

Ann Heberlein – du är förlåten!

Författaren Ann Heberlein gästade Flammans tv-program Grillen.

Har du sett att Ann Heberlein är ny skribent i Flamman?

Hon har skrivit med den äran – om överklasshedonism, Epstein och Gisèle Pelicot.

I går intervjuade jag henne i vårt tv-program Grillen, där hon förklarade varför hon är besviken på den moderata regering som hon själv röstade fram. Fram till 2024 var hon stabschef för Moderaterna i region Skåne och hon har skrivit flera böcker, senast Moraliskt kapital.

Där citerade hon oväntat nog Flamman flera gånger, inte minst vårt temanummer om 2014 års identitetspolitiska yra. Hon skriver där att det i dag framför allt är högern som vill vinna status genom att signalera (ond) moral – nu senast genom irrationella och hjärtlösa tonårsutvisningar.

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen.

Många har glatts över hennes texter. Men en handfull av er har också grymtat. Ska man verkligen förlåta någon så enkelt för att ha röstat på Tidöregeringen? Andra menar att hon borde ha förstått vilken rörelse hon stödde. ”Hur kunde Ann Heberlein inte se högerns lögner tidigare”, undrar Lotta Ilona Häyrynen i Dagens ETC. ”Det här var nämligen visst vad ni röstade på. Vi har förklarat det för er hela tiden.”

Jag har flera invändningar mot det resonemanget.

Hur stängd man ska vara inför möjligheten att man själv har fel ibland?

Och hur ska man bli fler om man inte låter människor ändra sig? Inga jämförelser i övrigt men jag skulle trycka texter av en nazist som ändrat åsikt. Hur intressant vore inte det perspektivet för våra socialistiska (och andra) läsare?

Om vänstern ska vinna måste vi släppa instinkten att mästra. När någon vill ansluta borde vi i stället dra fram en stol och säga: ”Välkommen, berätta vad du har varit med om.”

Jag vågar dessutom påstå att en ångerfull text av en borgerlig skribent som Ann Heberlein gör större skillnad än tio Tidökritiska texter i vänsterpressen. Som hon säger i Grillen uttrycker hon något som många högerväljare också tänker, men ännu inte vågat säga. En majoritet av deras väljare tycker att utvisningarna har gått för långt, nu när konsekvenserna av hastigt genomdrivna reformer har blivit tydliga.

Visst kan man säga: ”Vad var det vi sade?” Men ännu bättre är kanske att säga: ”Så fint att ni tänkt om, nu fixar vi det här tillsammans.”

Läs mer

I nästa Grillen gästas vi av Fredrik Kopsch, en annan avhoppare som rentav sagt att han inte längre kan kalla sig höger. Det misstänker jag att han fortfarande är, men hans perspektiv i nya boken Utvisad är intressant.

Håller du med mig om förlåtelse? Har du förslag på gäster till Grillen?

Glöm inte att prenumerera, om du inte redan gör det.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 mars, 2026

Regeringen pressas om tonårsutvisningar: ”Måste gå från ord till handling”

Annika Hirvonen (MP), migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, och Tony Haddou (V), migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet vid pressträffen för tre veckor sedan. Foto: Henrik Montgomery / TT

Efter Åkessons utspel om tonårsutvisningar är det hög tid för riksdagen att rösta om ett stopp, menar Annika Hirvonen (MP) och Tony Haddou (V). ”Vi släpper inte det här”, säger Annika Hirvonen till Flamman.

– Nu får det räcka med ord, säger Tony Haddou, migrationspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Tillsammans med miljöpartisten Annika Hirvonen lägger han i dag fram en så kallad ”motion av särskild händelse”. Målet: att få riksdagen att ”så fort som möjligt” stoppa de uppmärksammade tonårsutvisningarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)