Nyheter/Utrikes 18 september, 2021

Så vill Orbán fortsätta styra Ungern – även om han förlorar valet

I Ungern står det nationalkonservativa regeringspartiet Fidesz för första gången inför en samlad opposition. Med hjälp av nya stiftelser håller det nu på att bygga en alternativ statsapparat, inklusive futuristiska klosterborgar, för att behålla makten även om de förlorar nästa års val.

Efter flera lönsamma finansaffärer grundade den ungerske affärsmannen András Tombor och hans far Balázs 1996 Mathias Corvinus-­kollegiet (MCC). De två kristet konservativa männens ambition var att skapa ett framgångsrikt universitetsinstitut som främjar idédebatt och kritiskt tänkande. De första åren fungerade institutet som ett vanligt internat, men i dag har det växt så mycket att det behöver mer plats. På Gellert-berget som tornar över Donau i Budapest ska Balassi-institutets spartanska byggnad rivas för att göra plats åt kollegiets nya lokaler 2025.

Stiftelsen Tihanyi skapades av Tombor-­familjen för att finansiera deras projekt inom utbildnings- och kultursfären. I dag har den förvandlats till ett kapitalförvaltningsföretag, sedan den köpt upp flera offentliga företag. Staten har skänkt den ett stort antal offentliga byggnader och andelar av viktiga bolag: tio procent av olje- och gasbolaget Mol samt läkemedelsflaggskeppet Gedeon Richter. Under 2020 ska stiftelsen ha tagit emot tillgångar från staten som enligt oberoende media uppgår till ett värde av över 500 miljarder forinter (14,2 miljarder kronor). (2) Det är mer än vad den sammanlagda budgeten för de 27 största institutionerna för högre utbildning i Ungern var 2019. Sedan dess har stiftelsen investerat i lyxbostäder: den har bland annat köpt småbåtshamnen Révfülöp vid Balaton-sjön, lyxhotellet Konferencia i Győr, samt det kända hotellet Aranybika i Debrecen.

Den ultrakonservativa Tihanyi-stiftelsen har goda relationer till Viktor Orbáns regering. 2015 grundade den ett institut för forskning om invandring, vars chef är Balázs Orbán (ingen släktrelation till premiärministern), en statssekreterare i premiärministerns kabinett som ansvarar för relationerna till parlamentet. (3) Den har stärkt sitt grepp om den kulturella sfären genom att ta över 25 procent av landets största bokförlag Libri. Samtidigt har Mathias Corvinus-kollegiet förvandlats till ett institut för högre studier och lockar numera över 10 000 studenter i Ungern, men även från de ungerska minoritetsgrupperna i grannländerna (Slovakien, Ukraina, Rumänien och Serbien). Rektorn Zoltán Szalai ansvarar för programmen hos de olika forskningscentren samtidigt som han ger ut den ultrakonservativa veckotidningen Mandiner.

Tihanyi-stiftelsen som avvecklades i juni 2020 i samband med att Mathias Corvinus-­kollegiet omvandlades till en stiftelse har gått i bräschen för en djup samhällsomvandling. I mars 2019 införde regeringen en ny juridisk status som dittills inte hade existerat i Ungern, nämligen förvaltningsstiftelser som enligt lagen ska verka i ”allmänintresset med ansvar för offentlig förvaltning”. I april förra året grundades 32 sådana stiftelser, alla med varsitt offentligt anslag på 17 miljoner kronor, i syfte att förvalta tillgångar som fram till dess hade ägts av staten. De blev på så sätt, utan krav på någon motprestation, ägare till viktiga offentliga tillgångar: ett barockslott från 1700-talet, ett palats i centrala Budapest, en teater, hälften av en ö i Donaufloden och flera andra byggnader i landet. Oberoende media beräknar det sammanlagda värdet på denna ”gåva” till flera miljarder euro. (4) Regeringen förnekar att det skulle vara ett sätt att privatisera tillgångar. Den hävdar att dessa medel inte kan över­föras på enskilda individer och att de endast kan användas i ”allmänintresset”. Den har också påmint om att staten förbehåller sig rätten att köpa tillbaka dem.

Lagen beskriver dessa nya juridiska enheter som ”oberoende av regeringen” – en formulering som döljer hur regeringen har använt dem för att befästa sin makt. För att ändra stiftelsernas status eller deras uppdrag krävs inte mindre än en kvalificerad majoritet av två tredjedelar av nationalförsamlingens leda­möter, det vill säga det antal som regeringspartiet Fidesz innehar sedan valet 2018. Stiftelserna är styrda av ett granskningsråd bestående av fem personer som inledningsvis utsågs av ministeriet för innovation och teknologi. Dessa fem medlemmar har därefter fått i uppdrag att utse sina efterträdare. Tillsammans ska dessa stiftelser regleras av en ny myndighet vars chef kommer att utses av premiärministern och ges ett mandat som sträcker sig över nio år.

Det är ännu okänt vem som kommer att få denna roll, men det är känt att medlemmarna i granskningsrådet alla står makten nära, oavsett om det rör sig om ministrar med pågående uppdrag, affärsmän eller intellektuella med kopplingar till Fidesz.

– Vi kommer att utse personer som delar vår syn på nationen, sade Viktor Orbán i sitt veckovisa program i Kossuth Rádió i slutet av april, och tillade att dessa naturligtvis inte kommer att ha ”internationalistisk-globalistiska” tendenser.

Redan 2016 hade Fidesz försökt föra över tillgångar från Ungerns centralbank till en sådan typ av stiftelse. Parlamentsledamoten för Fidesz Lajos Kósa förklarade då skenheligt:
– Det är väldigt enkelt. Låt oss ta ett exempel: jag är en privatperson, pengarna är mina fram till det att jag väljer att placera dem i en stiftelse. Efter det har jag inte längre någon rätt, intresse eller koppling till dessa pengar. Banden är klippta. Det är principen med stiftelser.
I mars 2016 bedömde konstitutionsrådet att operationen var fullständigt oförenlig med den ungerska grundlagen.

För att kringgå detta hinder ändrades konstitutionen i december 2020. Idén med offentliga medel gäller sedan dess bara för statens inkomster, utgifter och fordringar, och inte för de pengar som går till nya enheter. De sex partierna i parlamentet som samlades i ett oppositionsblock för att göra parlamentsvalet våren 2022 till en folkomröstning om Orbán reagerade snabbt: ”Fidesz och de så kallade kristdemokraterna försöker stjäla offentliga medel, gömma och konsolidera företag och stiftelser som sugit upp offentliga tillgångar”, skrev de i ett gemensamt uttalande. Efter att stiftelserna skapades i april uppmanade partierna konstitutionsdomstolen att intervenera: ”Av rädsla för ett valnederlag 2022 plundrar Orbán de offentliga tillgångarna till förmån för sina lakejer.”

– Det finns ett uppenbart politiskt motiv. Det handlar inte bara om att säkra överlevnaden för Fidesz-männens nätverk. Allt detta är en del av kampen om den kulturella hegemonin. Orbán har alltid känt sig marginaliserad av den liberala eliten i landet, förklarar Gábor Scheiring, en forskare knuten till institutionen för samhällsvetenskap och politik vid Bocconi-universitetet.

Efter sin tredje valseger i rad 2018, i ett val som bedömdes som ”fritt” men ”inte rättvist” av observatörerna från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), bekände Orbán färg:
– Stabiliseringen av vår politiska ordning på nationell och kristen bas är en framgång. […] Vår seger 2018 är ett mandat för att bygga en ny era. […] Detta är uppgiften som väntar oss: att befästa vår politiska regim i en ny kulturell era. […] Vi går stora förändringar till mötes. (5)

Denna revanschism har sina rötter i hans första mandatperiod som premiärminister, mellan 1998 och 2002, som slutade med ett oväntat nederlag. ”Vi var i regering, men inte vid makten”, sammanfattade flera år senare en av Fidesz grundare, László Kövér, som sitter i parlamentet sedan 2010. Orbán talar ofta om en pågående kamp om hegemonin. När han ombads ge sin syn på publiceringen av en lista över de hundra rikaste personerna i Ungern vid en presskonferens den 10 juni, hävdade han att över 80 procent av förmögenheterna tillhörde personer med vänstersympatier, och varnade:
– Vi är fortfarande långt ifrån den eftersträvade balansen.

Detta är en fullständigt skev syn, menar Scheiring. Enligt honom stödjer majoriteten av ägarna till de stora förmögenheterna mer eller mindre aktivt regeringspartiet:
– På listan över de hundra rikaste tycks bara fem eller sex stödja oppositionspartier. I dag är deras nätverk extremt svagt.

Den mest spektakulära förändringen är den som ägt rum inom högre utbildning. Arvtagaren till Karl-Marx-universitetet för ekonomiska vetenskaper, Corvinus-­universitetet (ingen koppling till MCC), har fungerat som ett laboratorium. Under sommaren 2019 fördes dess ägarskap över till stiftelsen Maecenas Universitatis Corvini som hade skapats enkom för det ändamålet, och som också hade mottagit startkapital motsvarande tio procent vardera från oljebolaget Mol och läkemedelsbolaget Richter. På mindre än två år har 21 institut för högre utbildning skänkts bort av staten till nya stiftelser. I Budapest har bara fyra universitet behållit sin status, medan de i resten av landet alla numera kontrolleras av en stiftelse, med undantag för Károly Eszterházy-­universitetet i Eger som i stället har skänkts till… katolska kyrkan.

I svar på våra frågor framhäver ministern för teknologi och innovation László Palkovics, som är ansvarig för högre utbildning, ”konkurrenskraften” som regeringens enda mål. Han ser i dessa nya stiftelser en ”modern och unik form av offentlig förvaltning” som är ”essentiell för att säkra landets konkurrenskraft under kommande årtionden”, samt dess ”långsiktiga stabilitet”.

– Förändringen av universitetsmodellen började för tre år sedan med omorganiseringen av Corvinus-universitetet, och den ledde inte till någon upprörd debatt då, försäkrar han. Varje akademisk senat [ett organ som väljs av studenter och lärare som styr över institutet] har haft rätt att själva välja om de vill byta modell eller inte.

Regeringen har inte mötts av något större motstånd förutom vid Universitetet för drama- och filmkonst i Budapest (SZFE), vars studenter ockuperade sitt campus under nästan tio veckor hösten 2020, innan ett utegångsförbud med anledning av pandemin tvingade dem att ge upp. Majoriteten av de juridiska manövrerna och förklädda privatiseringarna av de stora universiteten har ägt rum under undantagstillstånd, samtidigt som Ungern satte rekord i antalet döda i covid-19 och alla demonstrationer var förbjudna.

Räknar Fidesz, som nu för första gången står inför en enad opposition, med ett nederlag i nästa års val efter tolv års ensamt regeringsinnehav? Deras motståndare ser stiftelserna som livbojar för de högre tjänstemän som är lojala med regeringspartiet. Dessa bastioner skulle kunna underminera en kommande regering och förbereda en återerövring av makten.

– I händelse av ett regeringsskifte kommer den nya regeringen att behöva dela makten en parallell regering, en ”djup stat” som inrättat sig i förvaltningen och som styrs av Orbán, säger advokaten András Schiffer, en tidigare grundare av och ledamot för det liberala miljöpartiet Politiken kan vara annorlunda (LMP).

Han drar en parallell mellan den pågående överföringen av offentliga tillgångar till förmån för den nationalistiska högern och den som den gamla socialistiska nomenklaturen utförde i syfte att förlänga sin politiska och ekonomiska hegemoni under regimskiftet 1989–1990.

En symbol för Fidesz försök för att befästa sin makt är det enorma byggnadskomplex med drag av futuristisk klosterborg som håller på att byggas vid Donaustranden och där landets nya nationalkonservativa elit snart kommer att skolas. Staten har gett Mathias Corvinus-kollegiets projekt status som prioriterad investering, vilket gör det möjligt för det att kringgå stadsplaneringens vanliga regler. Kontrollen över dessa stiftelser kan alltså göra det möjligt för Orbán att behålla makten utan att nödvändigtvis behöva sitta i regeringsställning.

Texten är tidigare publicerad i Le Monde diplomatique
Översättning: Jonas Elvander

Fotnoter

1. Chefredaktör för tidningen Courrier
d’Europe Centrale respektive journalist, Budapest.
2. Telex, 15 januari 2021, https://telex.hu
3. Efter att ha tillfrågats gav Balázs Orbán sitt godkännande innan han drog sig tillbaka.
4. Czinkóczi Sándor, !!444!!!, 27 april 2021, https://444.hu (på ungerska).
5. Viktor Orbán, tal vid Bálványos-universitetet (Transylvanien), 28 juli 2018.

Rörelsen 09 januari, 2026

Vem ska möta de våldsutsatta barnen nu?

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En liten hand som greppar mammans jacka. Rädda ögon bakom hennes ben. En röst som tyst viskar: ”Får vi stanna här i natt?”

Jag har funnits där när barn har kommit mitt i natten: rädda, frusna och bärande på mer än någon människa borde. Nu tvingas jag och många andra jourkvinnor sluta. Inte för att behovet är borta, utan för att regeringen byggt bort barnens möjlighet att få vårt stöd.

Vårt skyddade boende är ett av alla boenden som har stängts till följd av en tillståndsplikt som helt och hållet missat målet, och jag undrar: vem möter barnen nu?

Ett av de nya kraven som trädde i kraft 2024 är att föreståndaren ska ha en utbildning om 180 högskolepoäng, många andra handlar om yttre skalskydd. Däremot finns inga krav på kunskap om mäns våld mot kvinnor, en könad våldsförståelse, normaliseringsprocessen eller erfarenhet av jourverksamhet eller stöd till våldsutsatta kvinnor. Något som gör att stödet riskerar att bli undermåligt. En risk som dessutom ökar med privatiseringen av fältet. Nu ser det ut som att Sverige kommer att ha en majoritet privatägda skyddade boenden med vinstintresse, eftersom de ideella kvinnojourerna inte har kunnat möta de kostsamma, och ibland rent skadliga, kraven på de skyddade boendena.

Jag har mött dem. Många gånger. Barnen som flytt våldet i hemmet, tillsammans med sin mamma. Ibland mitt i natten, ibland i panik – ofta med endast kläderna de bar när tillfället att fly gavs.

Nu kan jag inte längre göra det.

Sedan den 1 april 2024 kräver lagen att skyddade boenden ska ha tillstånd från IVO. I grunden är tanken god, men i praktiken är det ett haveri. Våldsutsatta kvinnor och barn behöver kvalitet och säkerhet, säger man. Vi har helt olika definitioner av vad kvalitet och säkerhet är, säger jag. Ideella kvinnojourer har burit upp stödet och skyddet i decennier, med kvinnors och barns bästa som enda intresse. Lagändringen skulle verka för att få bort oseriösa aktörer, i stället har lagändringen öppnat upp för ännu fler oseriösa aktörer – genom att gynna entreprenörer med dygnsavgifter, tilläggstjänster och vinster som främsta intresse.

Att möjliggöra frigörelse från våld är att skydda från våld, och det görs genom att stärka kvinnojourerna. Det är vi som burit upp stödet och skyddet i närmare 50 år. Det är vi som har erfarenheten, förstår våldets mekanismer och har låga trösklar på riktigt. Skyddet stärks inte enbart genom högskolepoäng, anställningsavtal och dygnet runt-bemanning. Det stärks av mångårig erfarenhet av att arbeta med barn.

Barnen finns fortfarande. Barnen som tystnar, som vaknar av skrik, som lärt sig känna av varje tonläge, som är rädda men inte kan beskriva vad som är fel för att våldet är deras vardag.

Skyddet som skulle stärkas blev i stället en påminnelse om vad svek är, och det får barnen betala priset för.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 08 januari, 2026

Åklagare utreder Janis Varoufakis efter ecstasykommentarer

Upprorsmakare. Den grekiska vänsterpolitikern Janis Varoufakis har väckt högerns ilska sedan han erkänt att han tog ecstasy i Sydney för 37 år sedan. Foto: skärmklipp från podden Phasma: https://www.youtube.com/@StoPhasma.

Grekisk polis har inlett en preliminär utredning mot den tidigare finansministern Janis Varoufakis efter att han i en videopodd berättat att han tog ecstasy på en fest i sin ungdom. Vänsterpolitikern svarar att det är hyckleri med tanke på att det är regeringens restriktiva narkotikapolitik som säkrar ”drogmaffiornas” vinster.

I går sände polisen vidare en video till Atens åklagarmyndighet för att se om vänsterpolitikern Janis Varoufakis har begått brott. Detta efter att han erkänt att han provat droger i sin ungdom. Enligt grekiska medier gäller utredningen inte narkotikabruk i sig, utan huruvida uttalandena kan utgöra uppmuntran till eller indirekt reklam för narkotika enligt grekisk lag.

Det är i en videointervju med podden Phasma som den tidigare finansministern, som i dag är partiledare för Mera25, kritiserar landets restriktiva drogpolitik och även beskriver sina egna erfarenheter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 08 januari, 2026

Vänsterpartiet vill stoppa europeiska nazistresor

Polska högerextremister demonstrerar i Warsawa, juli 2025. Foto: Czarek Sokolowski/AP.

Nazistiska Aktivklubb försöker bygga upp ett europeiskt nätverk med likasinnade. Nu vill Vänsterpartiet stoppa resorna med insatser på EU-nivå. ”Utifrån den svenska regeringens tystnad oroar jag mig för att man inte tar hotet på allvar”, säger Hanna Gedin, europaparlamentariker.

”Sightseeing i solen, nazistmarscher och närstridsträning.” Så beskrevs nazistiska Aktivklubbs lockerbjudande till unga män i våras i TV4.

Den våldsamma organisationen reser regelbundet ut i Europa för att träffa meningsfränder. Senast för två månader sedan reste en svensk delegation till Polens huvudstad Warszawa.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 08 januari, 2026

Könsord, fylla och skadestånd – här är förolämpningslagens första halvår

Sex månader har gått sedan lagen om förolämpning mot tjänsteman infördes. Flamman har tittat närmare på statistiken – och djupdykt i fem fall. Vad får man egentligen säga till en tjänsteman?

1 184 anmälningar. Så många gånger har brottet förolämpning mot tjänsteman rapporterats in mellan lagens införande den 2 juli i år och början av december 2025.

Av anmälningarna har över hälften lämnats in av polisman i tjänst. 383 har lagts ned, 477 är fortfarande öppna, och 181 har tagits vidare till åklagare. Hittills har ett par domar fallit, bland annat mot den 36-årige man i Göteborg som var först med att fällas för brottet i början av september efter att ha kallat en kvinnlig polis för ”hora”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 07 januari, 2026

Platoncensur på filosofikurs i Texas: ”Absurt”

Kollage: Flamman.

Den svenska filosofiprofessorn Martin Peterson får inte längre undervisa i vissa av Platons texter för sina studenter vid A&M University i Texas. Anledningen är universitetets nya regler – som förbjuder ”rasideologi” och ”könsideologi”.

Filosofiprofessorn Martin Peterson (bilden) sitter på flygplatsen i Paris med sin son när Flamman ringer, i väntan på ett plan tillbaka till Texas.

– Till och med New York Times har hört av sig nu. Det är på den nivån, säger han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 07 januari, 2026

Man måste inte välja mellan Trump och Maduro

Framtid. Trump och USA har troligen koloniserat Venezuela, men många led också under Nicolas Maduros förtryck, skriver Slavoj Žižek. Foto: Natacha Pisarenko/AP.

USA säger sig befria Venezuela – men talar samtidigt öppet om att ”styra” landet och ta kontroll över dess olja. När Donald Trump kliver in i Caracas gör han det inte i demokratins namn, utan i kolonialismens. Men vänsterns främsta uppgift är att förstå varför den bolivarianska revolutionen blev en sådan katastrof, skriver Slavoj Žižek.

Medan medierna fylls av detaljer om gripandet av Nicolás Maduro och hans fru Cilia Flores, bör man rikta blicken mot det verkligt märkliga: Venezuela är nu de facto ockuperat, samtidigt som samma regering fortsätter att styra landet.

Den 3 januari 2026 förklarade Trump att USA kommer att ”styra” landet ”tills vi kan genomföra en säker, korrekt och omdömesgill övergång”, och ännu mer rakt på sak att han betraktar sig själv som ”ansvarig för Venezuela”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 januari, 2026

Busschaufförernas stresskamp: ”Extremt fackfientligt”

Av de 17 personerna ombord på bussen i Liljeholmen skadades alla utom en. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Efter flera dramatiska bussolyckor som tagit både förares och resenärers liv begär Kommunal att arbetsmiljön ombord granskas. Chauffören och skyddsombudet Petra Zallin på Nobina berättar för Flamman om minutmarginaler, nitisk övervakning, och förare som skippar både lunch, vatten och kisspaus.

16.06, dagen före nyårsafton, smäller det i knutpunkten Liljeholmen söder om Stockholm. Framrutan på den röda SL-bussen krossas när den drämmer in i husfasaden. Sexton personer ombord på bussen skadas, inklusive föraren. Sju förs till sjukhus, varav minst två med allvarliga skador. Stadens pendlare har redan olyckan vid Tekniska Högskolan färskt i minnet från månaden innan, där förarens oväntade kollaps vid ratten ledde till att en av Transdevs långfärdsbussar plöjde genom en busskur och tog tre kvinnors liv

I augusti 2025 dog en chaufför i en krock i Trelleborg, som även den misstänks ha orsakats av ett sjukdomsfall. Den anonyma busschauffören ”Marie” på bolaget Nobina larmade efter det i en intervju med TV4 om arbetsvillkor hon menar kan riskera livet på kollegor och passagerare. Efter den senaste kraschen i Stockholm uppmanade Nobina-skyddsombudet Peter Selén regionpolitikerna i radio att granska arbetsmiljön och stressnivå, och meddelade även att det inte var halt på olycksplatsen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 07 januari, 2026

De bygger hållbart och grönt – för stadens fattigaste

L’Espoir är byggt som passivhus med solceller och gemensamma utrymmen. Foto: Jenny Stenberg.

Huset L’Espoir i Bryssel är byggt med solceller, gemenskap och inspiration från amerikansk medborgarrättsrörelse. Nu vill det sociala bostadsbolaget bakom projektet visa att klimatsmart boende inte är ett privilegium för de rika.

–Vi visste inte vad vi gav oss in i när vi tackade ja, berättar Fadma-Amine Lahoussine.

– Vilket var tur för hade vi vetat att det skulle ta fem år och hur mycket jobb som krävdes hade vi förmodligen inte vågat.

Hennes man Fadel skrattar instämmande samtidigt som han häller upp sitt nybryggda söta myntate i plastmuggar. Ett generöst fat med kakor skickas runt. Vi sitter i ett trädgårdsskjul i stadsodlingen La Jardin Majorelle i stadsdelen Molenbeek i Bryssel. Det regnar och är gråkallt.

Väggarna i skjulet är fulla av fotografier på politiker, forskare och en och annan kändis från världens alla hörn, som liksom vi kommit hit för att lära sig hur det som verkar omöjligt för bostadspolitiken och fastighetsmarknaden i våra respektive hemländer – det vill säga att bygga nya bostäder av god kvalitet centralt i en storstad som låginkomsttagare har råd att bo i – här har gjorts möjligt.

Hopp. De boende i L’Espoir bestämmer tillsammans om husets skötsel, ekonomi och gemensamma ytor – en styrka, men också en källa till konflikter. Foto: Jenny Stenberg.

– Vi fem, Fadel, jag och våra tre barn bodde trångt i en hyresrätt som vi knappt hade råd med här i Molenbeek. Lägenheten var sliten. Vi trivdes i området men det var tufft att bo på varandra med grejer överallt. Det blev ofta bråk, särskilt när barnen blev lite äldre.

– 2004 bjöd medborgarkontoret i Molenbeek in till ett informationsmöte om ett nytt projekt där vi med låga inkomster skulle ges möjlighet att äga en bostad och ha möjlighet att få vara med och påverka hur den skulle se ut. Vi var lika skeptiska till hur det skulle gå till när vi gick dit som vi när vi kom hem, skrattar Fadma-Amine Lahoussine.

Initiativtagare till mötet var Geert de Pauw (bilden), socialarbetare och ansvarig för bostadsfrågor på medborgarkontoret i Molenbeek. I början av 2000-talet såg han hur konsekvenserna av Belgiens länge förda bostadspolitik att stödja och premiera bostadsägande på bekostnad av hyresrätten påverkade bostadssituationen i stadsdelen.

– Hyresvärdar höjde redan höga hyror, vilket tvingade familjer och andra med låga inkomster att lämna stadsdelen. Allt fler hyresrätter omvandlades till äganderätter och en tydlig gentrifiering av området påbörjades. Jag kände att vi behövde göra något för att bryta utvecklingen, berättar Geert de Pauw.

Tillsammans med familjen Lahoussine och tretton andra trångbodda familjer med otrygga bostadsförhållande i Molenbeek kontaktade De Pauw den icke-vinstdrivande organisationen Cire, som bland annat arbetar med sociala bostadsprojekt för invandrare och flyktingar, den regionala bostadsfonden Fonds du logement de la Région de Bruxelles-capitale och kommunen. De Pauw föreslog att de tillsammans skulle genomföra ett bostadsprojekt med målsättningen att skapa hållbara bostäder av god kvalitet som familjerna hade råd att bo i. Om familjerna skulle få möjlighet att bo kvar i området skulle de samtidigt bidra till att motverka den pågående gentrifieringen av Molenbeek. Kommunen gav fonden möjlighet att köpa en tomträtt i stadsdelen. Cire och den regionala bostadsfonden var projektets byggherrar och finansiärer.

Målsättningen är att hjälpa de hushåll som har svårast att hitta ett anständigt boende på den privata bostadsmarknaden.

Med stöd av medborgarkontoret bildade familjerna en förening, en form av byggemenskap. En arkitekt, Damien Carnoy, anlitades att leda workshops där familjerna fick hjälp att formulera sina bostadsönskemål samt tillsammans diskutera hur man ville nyttja gemensamhetsutrymmen.

–Vi gick på så många möten. Det var väldigt rörigt och oklart hur huset skulle se ut, hur vi skulle kunna påverka hur vår lägenhet skulle se ut och inte minst hur vi skulle ha råd att köpa den i slutändan, berättar Fadma-Amine.


2009, efter fem års hårt arbete, var L’Espoir (”Hoppet”) som huset heter, inflyttningsklart. Det var ett av Bryssels första flerbostadshus helt byggd i trä. Det är ett så kallat passivhus (ett energieffektivt hus som kräver väldigt lite energi för uppvärmning tack vare kraftig isolering och ett särskild ventilationssystem) med solpaneler, sedumtak och regnvattentank som både ser och fungerar annorlunda än övriga bostadshus i kvarteret. I dag är det hem åt 14 familjer.

Stadsodlingen, som ligger på en tidigare ödetomt invid L’Espoir, har blivit en viktig gemensam mötesplats för boende i hela området. Den sköts av frivilliga och är öppen för allmänheten under vissa tider. Här odlas grönsaker, örtkryddor och blommor. Det finns även ett hönshus.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur/Nyheter 06 januari, 2026

”Texten tillfredsställde en mörk drift hos folk”

Den svenska kritikern Sanna Samuelsson och den franska författaren Édouard Louis. Bild: Privat / Jessica Gow/TT.

Podden Gästabudet ger utmärkelsen Årets sågning till

Sanna Samuelsson är årets vinnare av litteraturpodden Gästabudets utmärkelse ”Årets sågning”. Texten i fråga är hennes recension i Aftonbladet av den franska författaren Édouard Louis Monique flyr. Förutom att belöna boken med ett (1) plus av fem, inleds recensionen med ordet ”Blä.”

I poddavsnittet beskriver hon sig som ambivalent till utmärkelsen. Flamman ringde upp för att gräva i känslorna kring priset.

Hur känns det att vinna?

– Jag var faktiskt lite orolig att det skulle hända, för jag märkte att många reagerade väldigt positivt på texten. Och jag mindes debatten förra året då Gunilla Kindstrand vann för sin sågning av Daniel Sjölins roman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 06 januari, 2026

Europas fall är ingenting att fira

Ett Europa som blir turistparadis för amerikaner och kineser duger inte som framtidsvision. Foto: Mirco Toniolo/Errebi/AGF/REX.

Svaret på Europas kris är inte att acceptera att bli en koloniserad vykortskontinent – utan att ta chansen att bli självständigt på riktigt.

Ett Europa vars innerstäder töms på invånare och fylls med sydostasiatiska turistgrupper, kitschiga souvenirbutiker, Airbnbboenden och pizzamenyer på tolv språk. Där tekniken kommer från USA, mineralerna från Kina, och vi själva nöjer oss med rollen som en sömnig vykortskoloni.

Det är kontinentens framtid om vi inte ändrar kurs, skriver idéhistorikern Anton Jäger i en uppmärksammad krönika i New York Times. Men svaret bör enligt Jäger inte bli att försöka återfå vår fornstora glans, utan att acceptera nedgången och finna vår plats som världens nya utkant.

Jäger har dock fel i sin historieskrivning. Europas nedgång skedde förra århundradet när kolonialflaggorna halades i Algeriet, Kongo och Indonesien. Det gamla Europa hanterade sin nyfunna litenhet genom att vända sig till europeisk integration. Det europeiska samarbetet behöver ingen nedgångsstrategi eftersom samarbetet redan är en sådan. Jägers diagnos är alltså minst 50 år för gammal.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken.

Den geopolitiska stiltjen efter murens fall gjorde det möjligt för Europa att spela självständigt utan att riktigt vara det. Energin säkrades genom billig rysk gas och säkerheten sköttes av amerikanska vapen. Så länge detta fungerade kunde man framstå som en självständig aktör. Men vad den politiska eliten såg som en bestående lösning visade sig i efterhand bara ha varit ett sätt att vinna tid.

Låt oss kalla detta för den tyska eran. De lata olivmumsarna i södra Europa kunde inte handskas med pengar och påtvingades en sträng nedskärningsregim. Länderna i östra Europa rundades bokstavligen av en gasledning i Östersjön. Att balter och polacker gnällde visade bara att de inte förstår geopolitik.

Den ryska invasionen av Ukraina 2022 visade att stabiliteten var en illusion. Det Europa som de tyska förbundskanslerna Gerhard Schröder och Angela Merkel lämnade efter sig pressas nu till bristningsgränsen av Putin och Trump. En situation som ställer de små rödgröna partierna till vänster om socialdemokratin inför ett existentiellt vägval. Utan möjligheten att förverkliga en egen vision för Europa tvingas pyttevänstern att välja mellan att underordna sig den systembevarande mitten och den radikala högern.

Att gå mitten till mötes innebär en identitetskris för den traditionella vänstern. Här tvingas man svälja militär upprustning, Natomedlemskap, mer europeisk överstatlighet och stram migrationspolitik. Men efter att ha sålt sin själ för att slippa pulveriseras under Meloni, Weidel, Bardella eller Åkesson kan vänstern fortsätta krångla sig fram.

Läs mer

Vänstervisionen som konvergerar med ytterhögern är på ytan muntrare. Här firar vi imperiets fall. Västvärlden drar sig tillbaka från sin globala position efter hundratals år av exploatering och dominans. Miljontals människor tvingas ut ur Europa men de återvänder trots allt till sina naturliga kultursfärer för att avnjuta freden som råder sedan världen delats upp i slutna civilisationer efter den konservativa statsvetaren Samuel Huntingtons gamla ritningar.

Det senare alternativet avfärdas på goda grunder av en allt större del av den nordiska vänstern. 2026 är inte ett år för pojkrumsfantasier.

Jäger må flörta med idén om europeisk nedgång men lösningarna han föreskriver är knappast palliativa. Mer centralisering och mindre nyliberal teknokrati, aktiv industripolitik med stora offentliga investeringar, samt militärt och ekonomiskt oberoende är reformer som gör EU starkare.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken. Det är den enda vägen framåt för en vänster som inte vill förlora kontinenten till Trump och Putin.

Diskutera på forumet (0 svar)