Skolan förblir en fråga som de flesta partier verkar stå handfallna inför. Vad kan göras för att vända på resultaten? Hur uppmuntrar man folk att bli (och förbli) lärare? Och så återstår ju problemet med vinsterna i skolan – vars resultat och konsekvenser har kritiserats av alla från Vänsterpartiet till Expressens ledarsida.
Enligt Dagens ETC:s granskning av skolmarknaden nådde så många som sju koncerner en omsättning på 400 miljoner. Den stora vinnaren är Academedia, som nyligen börsintroducerades – där gjorde man en vinst på 596 miljoner. Samtidigt är kvalitén på undervisningen (självklart) undermålig. Man sparar in på lärarna och lockar med högre betyg.
De som har fått lida samtidigt som företagen gör storvinster är givetvis eleverna. När Chile tidigare i år avskaffade vinstdrivna aktiebolag i skolan blev Sverige ensamt i världen om att öppna upp en marknad för just sådana bolag i grundskolan och gymnasieskolan – och det finns inga synbara tecken på att regeringen planerar att avsluta experimentet, trots att resultaten har visat sig vara katastrofala. Nedstängda skolor, elever som hamnar i kläm, undermålig utbildning, skattepengar som hamnar i kapitalägarnas fickor, skatteplanering och förvärrad segregation är bara några av de problem vi nu står inför.
Men att avslöjanden om skolföretagens vinster skulle leda till en systemförändring gällande skolfrågan verkar inte troligt; särskilt då de förslag som lades fram i Stefan Löfvens sommartal knappast var omvälvande. Istället var de – med förslag om sommarskola för de som hamnar efter i åttan och nian och ett nytt namn för höstlovet – begränsade till att på sin höjd täppa till de mest uppenbara läckorna. Det kommer inte att räcka.
Fri konkurrens har lett till sämre skolresultat och rikare kapitalister. Om vi fortfarande värnar om skolan och dess tilltänkta roll i samhället är det på tiden att systemet ändras i grunden – och att vi följer i Chiles fotsteg. För det borde vara givet att de pengar som nu hamnar hos privata företag istället borde investeras i eleverna. Att den här typen av misslyckade nyliberala experiment får fortgå tyder på att vi lever i en värld som normaliserar att och hur ideologi och privata intressen går före allt – inklusive det sunda förnuftet.