Opinion

Samtycke kan inte köpas

Farida al-Abani och Gita Nabavi.

Sedan 1990-talets kvinnofridsreformer och sexköpslag – den första i världen – har mycket hänt. Somligt till det bättre, annat till det sämre, skriver tre företrädare för Fi.

Opinion

Feministiskt initiativ har alltid varit varm anhängare av sexköpslagen, samtidigt som vi betonat att sociala insatser och behandlingsinsatser för de som exploaterats i prostitution måste utvecklas och prioriteras.
Från forskning vet vi att många debuterar i prostitution under tidiga tonåren och har utsatts för övergrepp. En del har drogberoende, är fattiga, papperslösa, hemlösa och skulle inte sälja sex om de upplevde att alternativ fanns. I inget annat så kallat yrke är dödligheten så hög. Erfarenheter från länder som legaliserat sexköp är att den illegala människohandeln inte minskar med en legalisering, utan tvärtom ökar. Prostitution är vår tids slavhandel, som orsakar miljoner barn, kvinnor, män och transpersoner stort lidande.
Vi är dock medvetna om att det finns personer som säljer sex utan att uppleva utsatthet. Det finns också organisationer, som inte delar vår syn på just sexköpslagen, men som utför ett viktigt feministiskt arbete och som vi gärna samarbetar med i andra frågor. Ingen äger feminismen, och det är möjligt att utifrån olika slags feministiska utgångspunkter landa i skilda ställningstaganden. Fi:s ställningstagande är att sexköpslagen ska utgå ifrån utsattas behov av skydd. Det gör, enligt vår mening, inte en avkriminalisering av sexköp.
2009 avskaffade Norge kravet för dubbel straffbarhet vid sexköp utomlands, vilket innebär att norska medborgare som köper sex i ett land där detta är lagligt ändå kan lagföras i Norge. Då uppskattningsvis 80 procent av svenska medborgares sexköp begås utomlands bör Sverige följa Norges exempel. Vi står fast vid detta krav, som 2018 övergavs av den rödgröna regeringen.
Frankrike har inte bara kriminaliserat sexköp, i likhet med Sverige och allt fler andra länder, utan även föredömligt nog gett prostituerade rätt till skadeersättning. Offer för sexhandel ska där få skadestånd, uppehållstillstånd, boende och behandling.
Den svenska sexköpslagen fyllde förra året 20 år. En granskning i Nyhetsmagasinet ETC 13/12 visar att påståenden om att lagen ska ha ökat utsattheten för personer i prostitution inte har stöd i någon systematisk empiri, utan baseras på anekdoter och spekulationer. Efterfrågan har minskat, men däremot behövs mycket mer av sociala insatser, förebyggande arbete och behandlingsinsatser. För den som betvivlar utsattheten i prostitution rekommenderas att ta del av berättelser från metoo-uppropen #intedinhora och #utanskyddsnät.
2018 fick vi äntligen en samtyckeslag. Grundantagandet för den är att sex ska bygga på frivilligt deltagande, och att den som har sex med en annan person måste försäkra sig om att hen samtycker. Om samtycke inte ska kunna köpas innebär det att sexköp är betalda övergrepp.
Då preskriptionstiden för sexköp är så kort som två år, hinner många fall inte utredas. Påföljden vid fällande dom är oftast böter, likvärdig med fortkörning. För att polisen ska prioritera och hinna utreda sexköp så som allvaret i dessa övergrepp motiverar, behöver preskriptionstid och straffsatser ses över.
Viktigast är dock att våldet och utsattheten minskar, och att behandling för att bearbeta övergrepp och/eller för sitt drogberoende erbjuds den som behöver. Prostituerade bör ges status som brottsoffer med rätt till skadeersättning. Vidare måste utlänningslagen underordnas rätten till stöd och skydd från fortsatta övergrepp.

    Opinion