Nyheter/Utrikes 23 juni, 2017

Sannfinländarnas uppgång och fall

Efter att Sannfinländarna förra veckan valde Jussi Halla-aho till ny ordförande fick de lämna den finska regeringen. Men det är inte enbart detta val som ligger bakom partiets sorti. Kjell Söderberg tecknar ett porträtt av ett populistiskt parti som slits mellan extremism och normalisering.

Under valrörelsen 2011 följde jag Sannfinländarnas valkampanj. Jag besökte stadsdelen Jakobacka. Det är den mest utsatta förorten i Helsingfors. Arbetslösheten är hög. Höghusen är grå och nedslitna och i  centrum samlas många utslagna människor. Den nyliberala vågen hade fått ett ordentligt fäste i Finland, vilket Sannfinländarna utnyttjande i sin valpropaganda. När dåvarande partiordföranden Timo Soini anlände till Jakobacka för att hålla ett torgmöte mottogs han som en kung. Budskapet var enkelt.
– Vi är det enda partiet som företräder vanligt folk. Vi står för finska värderingar, sade Soini inför en stor och entusiastisk åhörarskara som blev bespisad med ärtsoppa.
Sannfinländarna gjorde ett kanonval och ökade från 4,1 procent fyra år tidigare till 19,1 procent. Liknande framgångar för populistiska partier har förekommit tidigare. Föregångaren till Sannfinländarna, Landsbygdspartiet, bildades i protest mot utarmningen av landsbygden och fick plötsligt drygt tio procent av rösterna under 70-talet. Men när vänstern fick inflytande på regeringsmakten minskade de sociala orättvisorna i Finland och Landsbygdspartiet dog ut.

Uusi Suomi

När Sannfinnländara fick luft under vingarna började de dra till sig högerextrema grupperingar. En av dem är Uusi Suomi. Högerextremister har med åren fått allt större inflytande i partiet. Deras agerande och åsikter är minst sagt häpnadsväckande: James Hirvisaari, tidigare riksdagsledamot, anser att homosexualitet är en utvecklingsstörning. Riksdagsassistenten Helena Eronen skrev på sin blogg att alla invandrare borde bära armbindel. Stadsfullmäktigeledamoten Freddy van Wontenghem i Kotka kommenterade på Uusi Suomis hemsida att varje gång en muslimsk flicka dödades röjdes en blivande föderska av muslimer ur världen. Detta sedan en ung flicka hade dött av spöstraff i Saudiarabien.
Några medlemmar har gjort så grova utspel att de har blivit uteslutna. När Tommi Rautio skrev på Facebook att man borde ge medalj till den person som hade mördat en marockansk man utanför en pizzeria i Uleåborg sparkades han ur partiet. Andra med extrema åsikter har fått stanna kvar. Den nyvalde ordföranden Jussi Halla-aho  har dömts till böter för hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden. Enligt honom har alla somalier speciella genetiska drag och islam är en religion för pedofiler. Vidare anser Jussi Halla-aho att Grekland skulle behöva en militärjunta för att lösa landets ekonomiska problem.

Bok mot extremhögern blev vändpunkten

2010 började Li Andersson, partiordförande för Vänstern,  tillsammans med partisekreteraren Dan Koivulaakso och Mikael Brunila kartlägga högerkrafterna i Finland. Tillsammans skrev de boken Äärioikeisto Suomessa – Radikalhögern i Finland. De kunde tydligt visa att Uusi Suomi är en högerextrem grupp med nationalistiska och nazistiska inslag och som har ett stort inflytande över Sannfinländarna. Till den gruppen hör den nyvalde partiordföranden Jussi Halla-aho.

Allt fler väljare inser att partiet är en bluff som har bidragit till att gynna de
rikaste

Boken kom ut i oktober 2012 och fick mycket goda recensioner. Nu började människor öppet reagera på Sannfinländarnas rasistiska inslag. När Sannfinländarnas riksdagsledamot Olli Immonen skrev ett inlägg på Facebook 2016 om att han hade en mardröm som hette multikulturalism bildades en grupp med namnet ”Meillä on unelma” – Vi har en dröm, som motvikt mot Immonens konstiga drömmar. Det blev startskottet till flera aktioner mot främlingsfientligheten. Till exempel samlades den 26 juli 15 000 människor på Medborgarplatsen i Helsingfors i en manifestation mot rasism.

Sönderregerade Sannfinländare

2015 bildades en mörkblå regering bestående av Samlingspartiet, Centern och Sannfinländarna. De lovade att få ekonomin på fötter och att vanliga människor skulle få det bättre. Det blev tvärtom. Den ekonomiska krisen har fördjupats, mycket beroende på att det har skett stora nedskärningar inom skola, sjukvård och socialvård. För första gången har en regering lagt sig i lönerörelsen och gjort betydande försämringar för löntagarna. Sannfinländarna, som har utgett sig för att vara ett parti för just dem, har dalat kraftigt i opinionen. Partiet får idag omkring åtta procent av väljarstödet.
Därför såg gruppen i Uusi Suomi nu sin chans och tog makten i partiet. Den borgerliga regeringen förstod att det skulle spä på missnöjet bland väljarna. Därför sökte statsministern Sipilä (c) stöd hos sin utrikesminister Timo Soini. Soini ville gärna behålla sin post och bildade en ny riksdagsgrupp som kallar sig för Nytt alternativ. De fick med sig 20 av Sannfinländarnas 37 ledamöter. Men för människor i Jakobacka innebär det inte någon förändring.
När jag återvänder till Jakobacka ser det värre ut än på länge. Det som är mest skrämmande är att folk har gett upp hoppet. Vänstern står därför inför en stor utmaning om de ska lyckas skapa kämparanda hos människorna i Jakobacka och ge dem tillbaka hoppet och livsglädjen.

Reportage/Utrikes 26 mars, 2025

Folkrörelsen som vill ta ned Tesla

En Tesla står parkerad utanför Vita husets södra flygel, knappt två månader efter att USA:s nygamla president Donald Trump flyttade in. Foto: Samuel Corum/Sipa USA.

Protesterna mot Donalds Trumps andra regering utspelar sig vid parkeringar och laddstationer. Flamman ger sig ut i den kaliforniska solen för att möta rörelsen som vill bromsa Elon Musks maktmani.

I solen utanför Teslas butik i San Francisco har ett hundratal personer samlats. På banderoller och skyltar syns budskap som ”skicka Elon till solen”, ”tuta för demokratin” och ”miljardärer leker – vi betalar”.

De flesta deltagarna ser ut att vara vita och i pensionsåldern, men alla åldrar finns representerade, liksom alla politiska strömningar till vänster om Republikanerna. Här syns Kamala Harris-tröjor och frihetsgudinnor, men också regnbågsflaggor, pussyhattar, palestinasjalar, anarkist-a:n och logotyper för amerikanska socialistiska partier och förbund.

Ramsorna är uppdaterade klassiker från första Trump-eran: ”No Trump, no KKK, no fascist USA”, ”People over profit, stop the coup” och ”No hate, no fear, immigrants are welcome here”.

Det här är Tesla Takedown, den brokiga folkrörelsen mot Elon Musk.

Sedan mitten av februari samlas de på platser kopplade till bilmärket – återförsäljare, laddstationer och parkeringar – och protesterar mot Musk och hans åtstramningsmyndighet Doge, mot teknikoligarkin, och mot allt som Donald Trump representerar.

En av nyckelfigurerna i rörelsen heter Alex Winter. För gemene man är han kanske mest känd som Keanu Reeves stonerpartner i filmserien om Bill & Ted, eller den krulliga dödsrockvampyren i Lost Boys. Men sedan 10-talet har Alex gått djupare in i aktivism och journalistik kopplat till teknologi och internet, och har till exempel regisserat dokumentärerna Downloaded och Deep web.

Missnöjd. Mark Crosley håller upp en skylt och ropar under en protest utanför en Tesla-återförsäljare i San Francisco lördagen den 15 mars 2025. Foto: Josh Edelson/AP.

– Min personliga motivation kommer från att jag har följt hur nätgemenskaper och sociala medier har växt i decennier, och då även de teknikoligarker som vunnit makt genom den tillväxten. Jag har oroat mig över Elon Musk sedan han var på Paypal.

När han såg sin vän Joan Davidson uppmana folk att ”ta över” Tesla-butiker, frågade han henne om det var okej att han byggde en hemsida åt rörelsen.

– Jag trodde att det handlade om ett par dagar av mitt liv för ett endagsevenemang. När jag gick till min lokala Tesla-butik den dagen så var det 80 personer där, och tusentals i andra butiker runt om i landet. Vi har vuxit enormt sedan dess.

Jag kunde inte hitta någon annan som var galen nog att vilja spela gatuteater på vad som i princip var världens största Trump-möte.

Alex berättar att rörelsen har tre mål: Att förgifta varumärket Tesla så att aktien och bilarna sjunker i värde, och därmed tvinga fram en misstroendeomröstning mot Elon Musk från övriga aktieägare i bolaget. Att skapa ett enkelt sätt för folk att protestera mot Musks odemokratiskt tillskansade makt över USA. Att bygga kanaler för att sprida information om Doge och Musk och deras, enligt Alex Winter (och mängder av amerikanska jurister), kriminella aktivitet.

– Vi behöver inte enorma folkmängder på våra demonstrationer för att uppnå våra mål, det räcker med genomslag i pressen och i sociala medier, vilket vi lyckligtvis redan har fått. Så vi tror att alla tre målen är uppnåeliga.

I San Francisco installerar någon en portabel fotobakgrund på trottoaren, och sätter med klämmor fast planscher föreställande Trump och Musk med budskapen ”Make America great again” respektive ”American first”.

Planscherna är i lentikulär 3D, och från en annan vinkel framträder texten ”OBEY” (lyd) och deras ansikten blir monstruösa – en referens till John Carpenter-filmen They live. Mannen som sätter upp planscherna heter Jeff Grubler, och är del av en gatuteatertrupp som heter Bad taste for a good cause, dålig smak för en bra sak.

Han berättar att skylten kostade honom motsvarande 13 000 kronor.

– Det är mer än vad jag brukar betala för rekvisita, men jag beställde dem när jag trodde att jag skulle åka till Trumps installationsceremoni i [Washington] DC I slutändan stannade jag hemma, efter att ha hört från aktivister på plats att de inte skulle vara på gatan den dagen. Och jag kunde inte hitta någon annan som var galen nog att vilja spela gatuteater på vad som i princip var världens största Trump-möte.

På den första Tesla-demonstrationen i San Francisco hade Jeff tillverkat en Elon Musk-mask, dragit på sig en svart kostym och en röd armbindel med X logotyp på högerarmen. En högerarm som sedan höjdes gång på gång i en gest som tills nyligen inte var det minsta ambivalent.

Tjänsteman. Människor protesterar mot Elon Musks inflytande över den amerikanska regeringen i Washington DC. Foto: Jose Luis Magana/AP.

– Det var viktigt att masken hade samma ansiktsuttryck som Elon hade när han gjorde sin sieg heil. Det hart varit så mycket gaslightande, men om man tittar på hans ansikte i det ögonblicket så är det förvridet av ilska och hat. Vem skulle slå sig för bröstet och stöna samtidigt som man höjer en rak högerarm? Nazister, tvättäkta jävla nazister.

Jeff säger att miljardärer har förstört regeringen i profitsyfte och att media och oppositionen inte gör sitt jobb. Han menar att det enda som kan stoppa rutschkanan mot kleptokrati och diktatur är en massrörelse på gatan.

– Precis som vi riktade oss mot krigsprofitörer under Irakkriget måste vi stänga ned Musks och Trumps företag med massiva demonstrationer och civil olydnad. Vi är inte där ännu, men om vi kommer dit så kommer jag och mina vänner att vara där och utföra våra löjliga små gatuteatersketcher.

Veckan efter de första två lördagsprotesterna i San Francisco befinner jag mig i södra Kalifornien. Genom Tesla Takedowns protestkarta spårar jag upp en demonstration i Los Osos, en kommunfri småstad med 15 000 invånare vid kusten mellan Los Angeles och San Francisco.

Jag kommer tidigt till stadens köpcentrum och går in på ett enormt men folktomt Duane Reade-apotek med utplockade hyllor för att köpa vatten.

Vid de 15 laddstationerna står ett par Tesla och en Rivian, än så länge ingen demonstration. Tanken med aktionen är att man ska parkera sin bil på en av Teslas laddstationer och därmed ta upp plats för Teslaägare.

Jag och mitt sällskap väntar in ockupanterna på ett kafé med uteservering i närheten. När jag kommer tillbaka träffar jag Susan, en än så länge ensam demonstrant och arrangör. Hon berättar att laddstationerna har finansierats med infrastrukturpengar som varit öronmärkta för låginkomstsamhällen, men att Teslas stationer inte är kompatibla med de billigare elbilarna.

Utbränd. En cybertruck fattade eld på en parkering för Teslabilar i Seattle i mitten av mars. Foto: Lindsey Wasson/AP.

– Jag har handlat här sedan affären öppnade och en dag såg jag hur de installerade laddstationerna och tänkte ”skit också”. De tog upp halva parkeringsplatsen. Musk ljög för vår guvernör precis som han ljuger för Amerika, och han hävdade att alla elbilar skulle kunna ladda, men så är inte fallet.

Susan visar hur de tagit bort parkeringsplatser för funktionshindrade för att göra plats för laddstationerna, samtidigt som hon packar ur skyltar med budskap ur sin bil.

– Jag var på Tesla Takedowns första demonstation i San Luis Obispo, och sedan hittade jag dem online på Bluesky.

Innan jag går tillbaka till kaféet anländer en annan kvinna som är där för att demonstrera. Från uteserveringen hör jag bilar tuta i solidaritet, och när vi kommer tillbaka till parkeringsplatsen så har det bildats en liten grupp demonstranter på trottoaren.

Veckan efter är jag tillbaka i San Francisco igen, och demonstrationerna verkar fungera. Elons roll inom Tesla ifrågasätts av viktiga investerare, efter att aktien kraschat från rekordnivåerna efter Trumps seger i presidentvalet. Krisen fick Trump att ställa sig på Vita husets gräsmatta för en presskonferens, som främst var en reklamspot för Musks elbilar. Nu utmålar han demonstranterna som ”terrorister”.

Gruppen på trottoaren har vuxit i nästan samma takt som Teslas aktie har sjunkit i värde. Kärnan av pensionärer är där igen, men det är en allt bredare grupp som samlas runt korsningen Van Ness och O’Farrell. En Tesla kör förbi och grupperna på trottoaren skriker ”Sälj den nu medan du kan!”

Veckan efter återkallas alla 46 000 cybertruckar som sålts sedan den släpptes i november 2023, då limmet som panelerna sitter fast med inte håller.

Elon Musk håller fortfarande USA i ett järngrepp, men utanför Teslas butiker runt om i världen står människor som vill göra vad som helst för att lossa det.

– Jag har hopp om att den nyliberala skiten som ledde till Trump, och till andra auktoritära ledare runt om i världen, är på väg att dra åt helvete, berättar Jeff Grubler efter den andra demonstrationen i San Francisco.

Läs mer

– Jag hoppas att om, och det är ett stort om, vi kan besegra fascismen så kanske vi kan börja förändra det här landet på riktigt. Sjukvård för alla, ett utbildningssystem som omfattar samtliga invånare, en federal minimilön, en övergång till förnyelsebar energi och val som inte är köpta av miljardärer, säger han och fortsätter:

– Jag förstår att jag låter orealistisk med tanke på vad som händer i landet just nu, men det är hoppet som driver mig framåt.

Inrikes/Nyheter 25 mars, 2025

Matjätten efter bojkottsveckan: ”Tar kritiken på allvar”

Ica och Axfood står tillsammans för över 70 procent av livsmedelsmarknaden – men bara en av dem går med på att kallas ”matjätte”. Foto: Linus Sundahl-Djerf/SvD/TT.

Hur gick det för förra veckans bojkottsrörelse mot matjättarna? Magnus Törnblom, presschef på Axfood-koncernen, beskriver en vecka där ”många går ut och säger saker som inte stämmer med verkligheten”. Elinor Odeberg, chefsekonom på Arena Idé, håller inte med.

– Ett jättebra initiativ, det får upp frågan på den politiska dagordningen och det är där den hör hemma, säger Elinor Odeberg till Flamman.

Chefsekonomen på tankesmedjan Arena Idé undvek, precis som Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, att handla på Ica under vecka 12.

– I övrigt är jag väl en pressad småbarnsmorsa, säger hon.

Andra svenskar gick hela vägen, och deltog i den veckolånga bojkott mot Ica, Coop, Lidl och hela Axfood-koncernen som spridit sig som en löpeld på sociala medier, i protest mot de snabbt stigande matpriserna. 

Jacob Wallenberg, ordförande i Svenskt näringsliv, beskrev tilltaget som ”helt missriktat”. Både Ica och Coop, som tillsammans har mer än två tredjedelar av livsmedelsmarknaden, gick ut och protesterade mot beskrivningen av kedjorna som ”matjättar”. Axfood, som har en dryg femtedel, sade däremot att ”du får kalla oss vad du vill”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 25 mars, 2025

För oss på landet är folkbildningen allt

Ett minibibliotek skapat av studieförbundet NBV 2022, i en kampanj för att visa hur folkbildningen sprider läsande över landet. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Krokikurser och studiecirklar är raketbränsle för landsbygdens kulturliv. Men vi häller det rätt i vasken.

Som tonåring på 90-talet hängde jag ofta på ungdomskaféet i källaren på Skövde kulturhus. Personalen där var överseende med stinkande kängor på bordet och att vi spelade Bob Marley så att kaffekopparna skallrade. Emellanåt kom en vänlig själ från övervåningen för att locka med oss i en krokikurs.

Själv nappade jag på att sitta i en inköpsgrupp för Riksteaterns föreställningar. Jag hade ingen aning om vad det innebar, men det lät kul. Plötsligt satt jag där efter skolan i klorinblekta jeans, rakat hår – och beställde Lars Norén-pjäser.

Hur är det möjligt att jag fick den chansen av människor som inte kände mig? Projektet drevs av ett lapptäcke av folkbildningsorganisationer: ABF, Studiefrämjandet och Riksteatern.

Först i dag förstår jag att scenen inte hade kunnat utspela sig någon annanstans än i Sverige, under folkbildningens vackra skymningstimme.

Klipp till 2025. Tidöregeringen stryper folkbildningen i det tysta. Folkhögskolornas anslag minskar med 500 miljoner, likaså studieförbundens. De sistnämnda samarbetar med ofattbara 15 000 föreningar ute i landet: hur många kommer att utplånas? Olof Palme kallade Sverige för en ”studiecirkeldemokrati”. Överallt klipps denna vackra skapelses underjordiska kablar av.

Nu ringer organisationerna själva i varningsklockan. ABF har tillsammans med Expo tagit fram rapporten ”Hotet från extremhögern”. Katalys har finansierat Peter Gustavssons skarpa bok Angreppet. Arena Idé har gett ut antologin När taket rasar in.

Alla handlar om hur illa ställt det är i Folkbildningssverige. Ändå har de inte lyckats bryta tystnaden i kulturdebatten. Få av mina vänner i Stockholm känner till att regeringen tillsatt en utredning för att avskaffa den självförvaltningsmodell som utgör själva kärnan i folkbildningen.

Ibland märker jag att vänner uppvuxna i storstäder inte förstår hur central folkbildningen är för kulturen utanför tullarna.

En anledning är att allt färre förstår folkbildningens betydelse för den svenska demokratin, som närmast är sammanvuxen med folkrörelserna. Intresseorganisationer påverkar utredningar och remisser och ger partier expertkunskap. När folkbildningen får ökade krav på att finansiera sig själv, handlar det om betydligt mer än att någras ”fritidsintresse” hotas – för att använda före detta utbildningsminister Mats Perssons famösa uttalande.

En annan anledning till tystnaden är att frågan handlar om stad och land. Ibland märker jag att vänner uppvuxna i storstäder inte förstår hur central folkbildningen är för kulturen utanför tullarna.

I debatten hörs det ofta att den ”tillhandahåller viktig infrastruktur” för kulturen, men det är en underdrift. Snarare är den kulturen på mindre orter. Utan studieförbunden skulle författarkvällarna och målarkurserna upphöra i bruksorten. Själv såg jag inte en enda indiefilm eller hörde en enda diktuppläsning under min uppväxt utan att folkbildningen tagit initiativet och finansierat.

I dag talar vi mycket om extremhögerns rörelsebyggande. Och visst är den ”Sverigevänliga rörelsen” bra på att starta tidningar och mobilisera på X och Facebook. Men som Mathias Wåg påpekat är det en sak att skriva rasistiska kommentarer under ett klipp på Youtube och en annan att bygga en rörelsekultur. SD saknar kulturinstitutioner, studieförbund och kooperativ – fysiska mötesplatser som är helt livsavgörande. Problemet är att de har fattat detta och gör – ännu taffliga – försök med kulturföreningar som Gimle och SD Motor, nästlar sig in i Uppsalas studentliv och bygger Konservativa förbundet. Politiken ligger nedströms kulturen, konstaterade Mattias Karlsson för fem år sedan i Svenska Dagbladet – vilket han fortfarande har rätt i.

Därför är det så viktigt att mobilisera för folkbildningen. Lyckligtvis är det en gren där högern spelar i knatteserien, medan arbetarrörelsen är högst upp i Champions League. Tänk om vi skulle testa att kampanja för saken. Varför inte gå till val på att ”göra ABF great igen”? S, V och MP – kanske till och med C – skulle kunna samarbeta.

När allt fler kommuner går med underskott vore det en räddningsaktion att satsa på folkhögskolorna. Ett gryende kulturliv kan inte lösa krisen i befolkningsfrågan – men nästintill. För min del var känslan av att det alltid händer något på kulturhuset i Skövde en viktig anledning till att jag flyttade tillbaka efter decennier i storstan.

Läs mer

Dessutom skulle det behövas en upprustning på många mindre orter. När jag söker på ABF i Skaraborg finner jag språkkaféer för nyanlända, dragspelskurser och datautbildningar för äldre. Lovvärt – men nog skulle programmet kunna göras roligare för en yngre generation. Man skulle kunna göra studiebesök på Hägerstensåsens Medborgarhus, som ordnar studiecirklar i countryns historia och babyrave. Tänk hur det skulle liva upp en sömnig småstad som Skara.

Folkbildningen är kort sagt ett raketbränsle. Som just nu hälls rakt ned i vasken.

Kommentar/Kultur 25 mars, 2025

Är det Maddes smink som ska bota oss från depression? Foto: Stefan Jerrevång/TT

När svenska kungligheter ansluter sig till industrin för ett sminksamarbete har jag inte kvar någon insmetad haka att tappa.

I höstas tog min foundation slut, så jag gick till Sephora där butikspersonalen ansåg att mitt rödrosiga ansikte skulle täckas av pudriga lager på plats. Kvinnan från sessionen, med fyra borstar och tre stift i händerna, föreslog nya produkter: smink-”sticks” som skulle eliminera mörka ringar, lyfta mina ”naturliga drag” och skapa ”ett solkysst uttryck”.

Det slutade med att jag gick därifrån med tre ”sticks” – för olika men snarlika ändamål. Sex månader senare är de fortfarande oanvända.

Skönhetsjournalistiken och sociala medier är som ett oändligt reklamblad för kosmetiska produkter. På Veckorevyns hemsida går det inte att läsa en text utan länk till valfri högtidsrea, rabattkod och tips på ny concealer. Flödet fylls av sminktrender och sponsrade inlägg med titlar som ”min morgonrutin”. Sminkindustrin, med skönhetsprofiler som sina legosoldater, göder ha-begäret. När prinsessan Madeleine i dag meddelade att även hon ansluter sig till industrin, för att samarbeta med det schweiziska skönhetsföretaget Weleda, har jag inte en haka kvar att tappa.

Skönhetsindustrin har nio liv, tusen grepp och numera en prinsessa.

Jag tycker om smink för att jag tycker om att känna mig söt. Men varför äger jag produkter jag knappt vet hur jag ska använda? Svaret ”skönhetsideal” har alla redan hört, och att säga nej till rabattkoden på nätet verkar vara lika svårt som att säga nej till butiksexpediten. När blev kosmetika en masspsykos?

Irena Požar frågade sig under pandemin i Expressen (4 december 2020) om inte isoleringen är enda vägen ut ur ett dyrt och tidskrävande skönhetsideal. I avsaknad av fysiska möten slutade hon med både sminkrutiner och inköp. Hon var inte ensam: världens två största sminkbolag förlorade miljarder i intäkter under pandemins första halvår och Požar beskrev det osminkade idealet som en liten ”feministisk seger”.

Men skönhetsindustrin har nio liv, tusen grepp och numera en prinsessa.

Det naturliga idealet blev i stället Tiktok-trender som ”Ingen makeup makeup” – där kopiösa mängder smink appliceras med målet att se osminkad ut. På Tiktok kräver de maximalistiska trenderna hela apotek av produkter för allt från ögonlinje till käkben. Ritualerna visar upp glitterskimrande, tjocka krämer som ska kladdas in i cirklar och täcka nytvättade porer. Den bleka burken, det bruna stiftet, den röda tuben. Allt behövs och allt ska in för att efterlämna yta av perfektionen: au naturel.

När jag är inne på appen och skrollar får jag upp tipset att kladda in ett desinfekterat rent ansikte med rosa kindkräm kvällen innan. I undersökande syfte testar jag sminktrenden som vill göra även min sovtid till skönhetstid. Jag vaknar upp och ser rosigt full ut, med rosa fläckar på kudden.

Vissa motiverar sina inköp med att smink inte är förtryck utan uttryck, en hobby de intresserar sig för oavsett publik. Skönhetssidan Daisy Beautys chefredaktör Kicki Norman (legosoldat) bemötte Požar med den typen av kritik. I sann liberalfeministisk anda avslutade Norman: ”Att bära orange läppstift gör oss glada!”

Själv vill jag ta patent på min färgglada (oftast röda) eyeliner-komposition innan någon hinner före. Men hur mycket köpt smink används egentligen? Smink som hobby, fri från kapitalistiskt förtryck. Nja.

Industrins frontlinje hänvisar dock inte längre främst till den kreativa, liberalfeministiska friheten.

Läs mer

Den uppdaterade väninnekören pekar i dag på att en helkväll med kräm och smörj tillsammans med antidepptabletter ska göra oss hela. I ”People” berättar Pamela Anderson om sin depression, men det är den osminkade entrén till modegalan i Paris som beskrivs på löpsedlarna. Kanske är det superconcealern hon visar upp för brittiska Vogue och åldershämmande krämer som helat henne?

Det återstår att se vad Madeleine Bernadotte har att erbjuda för kunglig sorbet, men jag hoppas att vi inte köper det för att vi är trötta och tror att den svala krämen ska lindra vår svåra ångest.

Nyheter/Utrikes 24 mars, 2025

Palestinsk Oscarsvinnare ”lynchad” av israeliska bosättare

Hamdan Ballal, näst längst till höger, tillsammans med sina medregissörer Basel Adra, Rachel Szor och Yuval Abraham vid Oscarsgalan den 2 mars 2025. Foto: Jordan Strauss/Invision/AP.

Hamdan Ballal, medregissör till dokumentären ”No other land”, uppges ha ”lynchats” av bosättare under tisdagskvällen, och sedan förts iväg av israelisk militär. På onsdagen släpptes han fri, skriver hans medregissör Yuval Abraham på X.

”En grupp bosättare lynchade precis Hamdan Ballal, medregissör till vår film No other land”, skriver den israeliska journalisten Yuval Abraham på X. 

”De misshandlade honom, och han har skador i huvudet och magen och blöder. Soldater tog sig in i den ambulans han ringde efter och tog honom. Inga spår av honom sedan dess”, fortsätter han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 24 mars, 2025

Northvolts ”gröne Jesus” glömde folket på golvet

Northvolts vd Peter Carlsson kom från antifackliga Tesla till jobbet som vd för batterifabriken i Skellefteå. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Debattörer och ledarskribenter tävlar i att hitta yttre orsaker till Northvolts kollaps. Men att driva en norrländsk batterifabrik som en kalifornisk startup var en dum idé från början.

Mannen på andra sidan telefonlinjen suckar djupt.

“Du vet viskleken, där man ska viska ett ord till den bredvid, som sedan ska viska till nästa person, som ska viska till nästa person, och så ser man om den sista personen säger samma ord som den första? Så har underentreprenörleden fungerat på Northvolt.” 

För att förstå vad som gick fel när Northvolt gick i konkurs för två veckor sedan har jag ringt upp ett fackligt ombud på arbetsplatsen. Han berättar att det genom åren varit cirka 2 500 underentreprenörer på bygget i Skellefteå.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 22 mars, 2025

Uppgivenheten passar regeringen som handen i hårdhandsken

Integrationsminister Mats Persson besöker Rinkeby i skottsäker väst, februari 2025. Foto: Mats Persson/X.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Förövare, barbarer, mördare, våldtäktsmän: hemska människor, samhällets bottenskrap.

Okärt barn har flera namn, det ena grövre än det andra. Alla de fruktansvärda handlingar som begås och blir allt vanligare får det att vridas till nere i magen, ibland börjar man må illa och sedan kanske tänka på gärningsmännen enligt de där grövre benämningarna.

En desperat undran uppstår: varför kan problemen inte bara försvinna? Jo, för att inget vettigt görs för att lösa dem. Ett svar som genialiskt lägger upp bollen för en av vår tids bättre frågor: varför görs inget vettigt åt problemet?

En relevant fråga inom många områden, inte minst kriminaliteten. Utvecklingen har inte sett särskilt ljus ut på den fronten; det är fortsatta skjutningar i hela landet.

I Stockholm har det nyligen inträffat ett flertal bombdåd, och för inte så länge sedan så blev Nytorgsmannen häktad för våldtäkt igen efter ett drygt halvår på fri fot.

Att läsa nyheterna är numera att bli förbannad och ledsen. Det är lätt att känna sig maktlös och desperat av att ingen förbättring tycks ske. I värsta fall blir man helt uppgiven.

De som fastnar i sådant svårmod, som murknar i ilska och hopplöshet, blir lättare offer för det reaktionära rovdjuret. Tidöpartierna måste älska den politiska desperationen – tack vare den kan de med skenbart allvarliga miner föreslå den mest förnuftsvidriga smörjan till paniklösningar förtäckta som seriös politik. Och folk köper det.

Mer övervakning? Javisst! Högre straff? Javisst! Skicka i väg folk som inte har det minsta att göra med gängkriminaliteten? Javisst! De har bara två sätt att lösa samhällsproblem på, genom marknaden eller genom våldsmonopolet, men båda är otillräckliga i det här fallet och ibland även förvärrande.

Tyvärr så kommer den här artikeln inte heller innehålla några ordentliga svar, sådana kräver mer än 3 000 tecken, vilket ändå illustrerar budskapet tillräckligt väl. Det finns inte en snärtig valslogan i världen som kan tillhandahålla lösningen på det här problemet längre – det har blivit för massivt. Det behövs mer resurser, bättre bostäder, flera fritidsgårdar, mer samarbete och gemenskap; massvis med reformer som de flesta borgare inte ens kan stava till.

Läs mer

Visst låter det kanske fjantigt att prata om sådant som fritidsgårdar när regeringen minsann ”tar i med hårdhandskarna”, men sådana mindre förändringar kommer vara oumbärliga för att utvecklingen ska vändas, för att människor ska sluta bete sig sådär hemskt.

Hårdhandskarna som regeringen trär på sig får dem kanske att verka rediga och kapabla att leda landet i rätt riktning, men det är blott en illusion som de upprätthåller i hopp om att bli omvalda av alla oss som lider av deras idioti.

Sanningen är att vi behöver mer än hårdhandskar – vi behöver ordentliga helhetslösningar. Anledningen till att inget vettigt görs åt problemet är för att ingen kavlar upp ärmarna!

Kommentar/Kultur 21 mars, 2025

Steve Bannons arm i luften. Stillbild från februari i år under Conservative Political Action Conference i USA. Foto: American Conservative Union/Reuters.

Vad händer när hundvisslor ersätts av mer öppen extremism? Journalistiken behöver presentera alternativa förklaringar till orättvisor som stärker demokratin i stället för att hota den, menar Jesper Olsson.

Och så var det dags igen. Vi hann knappt smälta att Elon Musk höll ett tal som kulminerade i två hitlerhälsningar förrän Steve Bannon upprepade gesten. Sedan dess har kontroverserna hopat sig. När övertrampen i det offentliga rummet blir allt grövre och vanligare, blir det svårare att stoppa fascismens framtåg.

Kan vi fortfarande vända utvecklingen, eller har vi redan nått en punkt där desinformation och fascistiska tendenser inte längre kan bemötas effektivt?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 20 mars, 2025

Bojkott väcker motstånd mot matoligarkerna

Butiken Matdax i Högdalen ägs inte av någon av Sveriges stora matkedjor. Foto: Liz Fällman.

En folkrörelse har bildats på sociala medier, med målet att inte handla hos livsmedelsjättarna under vecka 12. Men Niklas Zandén, professor i företagsekonomi, ifrågasätter om vi kan sänka de skenande matpriserna genom att rösta med plånboken.

– Jag har aldrig sett så mycket folk här förut, skrattar en förbipasserande kvinna in i sin handsfree.

”Här” är Matdax i Högdalens förortscentrum, vägg i vägg med Tropique (en kiosk med skylt-tillägget ”den exotiska butiken”) och mittemot närlivset Matgrossen, där småbarnsföräldrar står i vårsolen och klämmer på färska grönsaker från lådorna utanför.

Totalt har Matdax tre butiker i södra Stockholm, som ingår i samarbetet Den svenska matrebellen, tillsammans med ett 70-tal matbutiker som gått ihop för att ”utmana de stora blocken i handeln”.

50-åriga Rezan handlar ofta här, trots att hon bor i Huddinge. Hon känner till kampanjen mot livsmedelsjättarna, men kände sig ändå nödgad att svänga förbi Ica bredvid för att komplettera med vissa varor. 

– Men jag märker att det är extra många här nu.

Studenterna Ester och Josefin, som drar en stor kundkorg tillsammans, deltar mer helhjärtat i den bojkott som pågår under vecka 12.

Rött. Chokladaskar på rea inne på Matdax i Högdalen. Foto: Liz Fällman.

– En av de första grejerna jag kommer ihåg blev sinnessjukt dyr var purjolök, berättar Josefin.

– Det är så gott, jag gör ofta en asiatisk kålsallad på det. Men det gick ju bara inte längre.

Initiativet började som ett Tiktok-klipp, som 47-åriga Annika Morina i Knivsta gjorde i affekt efter att hon märkte att priset på tomatpuré ökat med över 50 procent. I dag har originalvideon hundratusentals visningar, och uppmaningen har spridits till en rörelse över hela landet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 20 mars, 2025

Få av Foodoras bud omfattas av kollektivavtal

2023 flyttades alla cykelbud i moderbolaget Foodora AB till underbolaget Foodora Logistics - och då följde Transports kollektivavtal med. Foto: Mickan Mörk/TT.

För fyra år sedan tog matleverans-appen Foodora ett ”banbrytande steg” genom att bli det första gigbolaget att teckna kollektivavtal med Transport. Nu kan Flamman avslöja att endast en liten minoritet av dem som levererar bud genom appen omfattas av avtalet.

I februari 2021 blev Foodora AB det första gigbolaget att teckna kollektivavtal, något som kallades ”ett banbrytande steg för hela gigekonomin” av förbundets ordförande Tommy Wreeth.

Senare samma år kunde SVT avslöja att stora delar av företagets personal inte omfattades av avtalet, som exkluderade såväl bilbud som lagerarbetare. Bara ett halvår efter att avtalet tecknats omfattade det mindre än hälften av de 4 500 buden inom koncernen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr