Chaplins pojke (1921)
Av: Charlie Chaplin
Medverkande: Charlie Chaplin, Jackie Coogan m. fl.

Chaplins luffare råkar adoptera en föräldralös pojke (Jackie Coogan) som blir hans vapendragare i kampen mot den klantiga (men i just den här filmen relativt hjärtliga) ordningsmakten och för en bättre tillvaro.

Inte lika explicit politisk som Moderna tider eller Guldfeber men väl den roligaste.

Diktatorn (1940)
Av: Charlie Chaplin
Medverkande: Charlie Chaplin, Paulette Goddard m. fl.

Även om Chaplin till slut övervann sin skepsis mot ljud­filmen förlitar han sig fort­farande mest på pantomimen och tirader av låtsas-tyska i denna, allt annat än subtila, satir om diktatorn ”Adenoid Hynkel”, som med hjälp av sina ministrar ”Herring” och ”Garbitsch” strävar efter världs­herra­välde till­sammans med ”Benzino Napaloni”.

Filmen av­slutas med ett anti­fascistiskt brandtal som inte lär ha fått USA:s president Roosevelt – som redan var arg över att Chaplin för­löjligade landets anti­socialistiska bunds­förvanter – på bättre humör.

I det neutrala Sverige fick filmen inte premiär förrän ett be­tryggande halv­år passerat sedan krigsslutet.

Chaplin mot FBI (2018)
Av: Patrick Cabouat
Dokumentär

I denna franska dokumentär berättas historien om den politiska förföljelse som Chaplin utsattes för i USA och till slut tvingade honom i exil.

För FBI-chefen J. Edgar Hoover, vars professionella drivkraft bestod av en klassisk kombination av fanatisk anti­­kommunism och antisemitism, var Chaplin ett särskilt rött skynke. Inte nog med att Chaplin propagerat för att USA borde bistått Sovjetunionen under Nazi­tysklands utrotningskrig. Filmernas budskap, där poliser får en spark i ändan och höga herrar en paj i ansiktet medan hjälten är en arbets­skygg luffare, ansågs minst lika komprometterande.

Inget för cineasten, men vill man förstå det utsiktslösa i att drömma om den fria konsten under kapitalismen utgör Chaplin mot FBI grundkursen.