Chaplins pojke (1921)
Av: Charlie Chaplin
Medverkande: Charlie Chaplin, Jackie Coogan m. fl.
Chaplins luffare råkar adoptera en föräldralös pojke (Jackie Coogan) som blir hans vapendragare i kampen mot den klantiga (men i just den här filmen relativt hjärtliga) ordningsmakten och för en bättre tillvaro.
Inte lika explicit politisk som Moderna tider eller Guldfeber men väl den roligaste.
Diktatorn (1940)
Av: Charlie Chaplin
Medverkande: Charlie Chaplin, Paulette Goddard m. fl.
Även om Chaplin till slut övervann sin skepsis mot ljudfilmen förlitar han sig fortfarande mest på pantomimen och tirader av låtsas-tyska i denna, allt annat än subtila, satir om diktatorn ”Adenoid Hynkel”, som med hjälp av sina ministrar ”Herring” och ”Garbitsch” strävar efter världsherravälde tillsammans med ”Benzino Napaloni”.
Filmen avslutas med ett antifascistiskt brandtal som inte lär ha fått USA:s president Roosevelt – som redan var arg över att Chaplin förlöjligade landets antisocialistiska bundsförvanter – på bättre humör.
I det neutrala Sverige fick filmen inte premiär förrän ett betryggande halvår passerat sedan krigsslutet.
Chaplin mot FBI (2018)
Av: Patrick Cabouat
Dokumentär
I denna franska dokumentär berättas historien om den politiska förföljelse som Chaplin utsattes för i USA och till slut tvingade honom i exil.
För FBI-chefen J. Edgar Hoover, vars professionella drivkraft bestod av en klassisk kombination av fanatisk antikommunism och antisemitism, var Chaplin ett särskilt rött skynke. Inte nog med att Chaplin propagerat för att USA borde bistått Sovjetunionen under Nazitysklands utrotningskrig. Filmernas budskap, där poliser får en spark i ändan och höga herrar en paj i ansiktet medan hjälten är en arbetsskygg luffare, ansågs minst lika komprometterande.
Inget för cineasten, men vill man förstå det utsiktslösa i att drömma om den fria konsten under kapitalismen utgör Chaplin mot FBI grundkursen.