Inrikes/Nyheter 31 januari, 2020

”Sist vi ställde upp på en intervju började reportern ställa frågor om Husbykravallerna”

De var trötta på hur personer som rasifieras framställs i tidningar, radio och tv och de bestämde sig för att skapa sin egen plattform. Nu frågar de sig om deras röster ändå kommer att förvrängas för att passa stereotypen.

I december 2019 sitter den 18-åriga rapparen Greekazo, med polsk-grek härkomst, i programmet Malou efter tio.

Malou von Sivers läser upp en rad ur Greekazos låt ”Försent” och ställer frågan om varför han väljer att romantisera våld och droger. Anders Öfvergård, aktuell med programmet Anders och knarket, slår sig ned bredvid Greekazo.  Frågan upprepas, denna gång från Öfvergård som höjer rösten och kräver svar. Varför gör Greekazo ingenting gott för samhället?

– Jag vet inte om jag kan påverka allas val i livet, svarar han.

Två månader tidigare satt den vita rapparen Einár i samma soffa tillsammans med sin mamma Lena Nilsson. Einár berättade om sitt musikintresse och hans mamma anekdoter om sin son.

Kritiken mot programmet blir hård. Många undrar varför Greekazo, och inte Einár, får rollen som makthavare, ansvarig för ungas narkotikabruk och ofrivillig representant för hela landets förorter.

Många drar slutsatsen att skillnaden ligger i att Einár är vit, och att Greekazo inte är det. Något som återspeglas i stiftelsen Rättvisarens statistik; det offentliga rummet är till stor del svårtillgängligt för personer som rasifieras – men i gestaltningen av ämnen som migration, kriminalitet och segregation använder man sig nästan uteslutande av personer som inte uppfattas som vita.

På ett café i Kista i Stockholm sitter fyra barndomsvänner. 2018 startade de podcasten Galdem A Talk. Awo-Nada Yussuf, Zamzam Bouraleh,

Fatuma Yussuf och Sara Mecconen bestämde sig för att kliva in i det offentliga rum där dörrarna för vissa berättelser vanligtvis är skyddade med lås och bom.

– Det började med att jag tänkte på just det med representation. Hur lite unga tjejer i förorten får plats och om det inte var dags att ta sig mod och skapa den platsen själv, om man inte vill ge den till oss. Jag pratade med Sara, Zamzam och min syster Fatuma som alla tyckte det lät roligt men framförallt viktigt, säger Awo-Nada Yussuf, 22 år och annars verksamhetsutvecklare på Tensta Träff, ett kulturcenter i Tensta.

Fatuma Yussuf, socionomstudent, beskriver hur den bristande representationen orsakar komplexa hinder som på ett sätt avhumaniserar människor.

– Oftast syns inte svarta hijabis överhuvudtaget. Och när de väl gör det måste det alltid vara anknutet till något annat. Antingen så lyfter man ”resurser som lagts” på oss eller så är det i samband med något som har hänt. Sällan syns vi som individer och inte människor i grupp, säger hon.

I en studio i Folkets Husby, en medborgardriven mötesplats i Husby, satte de sig och spelade in de första avsnitten för nästan exakt två år sedan.

Sara Mecconen, också socionomstudent, berättar om förvåningen över att podden spred sig till fler än bara vänner och familj. Tjejerna uttrycker förvåning men också glädje.

Spridningen har lett till att de har kunnat arrangera evenemang och workshops. 2019 arrangerade de den första Poddfestivalen i Sverige, där både artister och andra poddare i västerort bjöds in för att medverka.

Utöver  avsnitten som de betraktar som ren underhållning, producerar Galdem A Podcast också specialavsnitt, ämnade för att utbilda i samband med stora händelser.

– Vid särskilda händelser så kan det bli så att avsnitten är planerade. Med hela händelsen på Malou efter tio, kändes det lämpligt att släppa ett avsnitt om det, säger Zamzam Bourleh.

Vid andra tillfällen, som inför riksdagsvalet 2018, ligger flera veckors planering bakom arbetet. Awo-Nada Yussuf  gick en utbildning hos ABF för att lära sig mer om det svenska politiska systemet. Vidare samlade hon vännerna för att diskutera och lära varandra.

– Vi vet att valdeltagandet är rätt lågt i Järvaområdet, så det kändes bra att kunna göra ett avsnitt om det så att man kan lära sig mer och gå ut och rösta. Det är jätteviktigt och vi ville verkligen lyfta fram det, säger Awo-Nada Yussuf.

Men känslan av att det krävs mycket arbete för att göra sig hörd är ständigt närvarande.

–  Det närmsta man hade i media som man kunde relatera till som liten, var Katarina Sandström som var nyhetsankare. Hon var etiopier och en av de få svarta personerna man såg, säger Zamzam Bouraleh.

Bilden som hon målar upp av bristande representation har stöd i så väl statistik som forskning. Ylva Habel, forskare och lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola, har i sitt arbete upprepade gånger problematiserat porträtterandet av personer som rasifieras, med fokus på afrosrasism.

Hon förklarar svårigheten i att erkänna rasism som ett samhällsproblem, i relation till den svenska exceptionalismen. I Sverige finns en tro om att rasismen aldrig kommer för att stanna, eftersom landet har en historia av att vara demokratiskt, jämlikt och tolerant, och i den övertygelsen är de rasistiska vindarna temporära.

Men den självbilden, menar hon, stämmer inte överens med verkligheten.

– Vi kan se en normaliserad nivå av ständiga rasistiska publiceringar. Både explicita och implicita. Den implicita rasismen kan man se genom att våldsbrott direkt antas vara utfärdade av invandrare, säger Ylva Habel.

Det handlar inte om enskilda journalister, utan snarare om att hela systemet är homogent. Genom denna implicita rasism odlar man en föreställning om rasifierade personer, som är rasistisk och felaktig, menar Ylva Habel.

– Det är mycket som går bortom vad en enskild journalist kan göra. Mediehusen behöver bemannas av lika mycket mångfald som finns isamhället. Det handlar inte om inkludering, det räcker inte med en eller två. Representationen måste bli bredare och inte tillåta vitt separatistiskt gissande om rasifierade människor.

Normaliseringen hände inte över en natt. Enligt Ylva Habel har det varit en långsam men effektiv process.

–  Digitaliseringen har bidragit till den ökade normaliseringen av rasism, framförallt på nätet. Jag har kontaktat tidningar och förklarat att det krävs att man avsätter personal för att reglera vad som skrivs i kommentarsfälten. Det är inget som sker aktivt, säger Ylva Habel.

Hon påpekar även problematiken i att hålla sig ”neutral”, som ett slags signum för balans. Genom att använda svepskäl om neutralitet slipper man på så vis att benämna händelser och processer vid deras verkliga namn.

– Samtidigt som det finns mer och mer kunskap om hur rasismen fungerar i vardagen, så stångas vi med nyfascism. Utifrån min position som en svart diasporisk person har jag förstått att demokratin alltid är en kompromiss, och den gäller inte alla, säger hon.
Skaparna bakom Galdem A Talk väl medvetna om att deras röster kan förvrängas för att passa in i den stereotypa jargongen som de anser råder i svensk media.

–  Sist vi ställde upp på en intervju började reportern ställa frågor om Husbykravallerna, trots att vi inte hade nämnt det eller gjort anspråk på att det hade något med oss att göra. Det var så längesen det hände och vi råkar bo här, det betyder inte att vi måste yttra oss om det. Vi trodde det skulle handla om vår podd, säger Zamzam Bourleh.

Det här året blir Galdem A Talk en förening. De bollar idéer med varandra kring merchandise, fler workshops och events. Av samtalet att döma finns det en publik som väntar förväntansfullt.

– Vi är mer än bara en podd. Förhoppningsvis får vi ännu fler möjligheter att vara med och påverka, säger Awo-Nada Yussuf.

 

Nyheter 21 oktober, 2025

Aktivister avbröt seminarium – menar att Gaza osynliggörs

Biblioteket Carolina Rediviva i Uppsala ligger precis intill Engelska parken. Foto: Fredrik Persson / TT / Anders Wiklund / TT

Aktivister avbröt ett seminarium om akademisk frihet i Uppsala, i protest mot att temaveckan saknade punkter om Gaza. Tidigare utbildningsminister Anna Ekström menar att aktivisterna överröstade diskussionen – medan de själva menar att det är universitetet som tystar Palestinarörelsen.

Under måndagen invigdes Uppsala universitets temavecka om akademisk frihet. Invigningsseminariet gick under rubriken ”Från vackra ord till praktik”, och representanter från universitetens ledning i Uppsala, Stockholm och Umeå samt Konstfack var inbjudna för att diskutera vad som händer ”när universiteten tillämpar akademisk frihet i sin vardag”.

Men under samtalet reste sig flera personer i publiken, varav en hade med sig en megafon. I ett anförande kritiserade man att ingen av veckans punkter berörde Gaza, där bland annat FN-experter lyft risken för ett skolasticid – en utrotning av ett områdes eller ett folks akademiska institutioner.

En av deltagarna i panelen var Anna Ekström, tidigare socialdemokratisk utbildningsminister och i dag ordförande i styrelsen för Umeå universitet.

– Jag var där för att prata om akademisk frihet. När tidigare stabila demokratier avdemokratiserats har det skett samtidigt med angrepp på den akademiska friheten. Det måste man ha en stark beredskap mot, säger hon till Flamman.

Men det blev inte som paneldeltagarna hade tänkt sig, berättar hon.

– Mitt i ett anförande var det en i publiken som läste upp ett ganska långt uttalande. Ett antal i publiken instämde och vecklade ut banderoller. När anförandet var slut så övergick det i talkörer, och sedan upplöstes mötet.

Hon beskriver situationen som stökig, men säger att mötet sedan återupptogs.

– Jag tyckte det var ganska odramatiskt. Alla har yttrandefrihet i Sverige, och här var det en grupp som utnyttjade sin yttrandefrihet, säger hon, och fortsätter:

– Jag själv är väldigt kritisk mot Israels krigföring i Gaza, och gör precis som ett antal folkrättsprofessorer bedömningen att det som skett där har varit ett folkmord. Det sker också övergrepp på Västbanken, vilket får alldeles för lite uppmärksamhet.

Samtidigt är hon kritisk mot metoden som aktivisterna använde:

– Ett akademiskt seminarium handlar om meningsutbyte och att bemöta och pröva varandras argument. Här var det talkörer i stället, och då blir det inte ett utbyte av åsikter. Då prövas inte argumenten.

Petter Hellström, idéhistoriker och initiativtagare till den Israelkritiska Uppsaladeklarationen, gick förbi mot slutet av manifestationen.

– Det var lugnt när jag kom dit. Det stod två polisbilar vid ingången. En grupp studenter klädda i palestinasjalar stod utanför och sjöng ramsor, men ganska snart gick de därifrån.

Vad han förstår riktade sig protesten mot det faktum att inga diskussionspunkter under veckan handlade om Gaza.

– Det anmärkningsvärda är att inget handlar om repressionen mot studentrörelsen för Palestina på universitet runt om i världen, eller om den totala förstörelsen av lärosäten i Gaza.

Bland de ämnen som tas upp under veckan finns hoten mot akademisk frihet i bland annat USA, Ungern och Turkiet, såväl som en mängd andra länder. Men omnämnanden av Gaza, Palestina och Israel saknas helt.

Petter Hellström är själv kritisk mot urvalet av punkter och lyfter bland annat repressionen mot Palestinaaktivister på universitetscampus i USA, där den palestinska flyktingen Mahmoud Khalil fick sitt uppehållstillstånd indraget efter att ha protesterat mot Israels ockupation av Gaza.

– Det är så klart inget fel med att prata om akademisk frihet i USA eller Ungern, men att ignorera att hela sektorn har förstörts i Gaza blir en talande tystnad.

Tesfaye Woubshet Ayele, doktorand på Stockholms universitet och styrelsemedlem i gruppen Antiimperialistisk aktion, var en av de som deltog i protesten. Han säger till Flamman att universitetet även borde ha bjudit in propalestinska aktörer. Han är också kritisk mot att enbart universitetsledningen fanns representerad vid invigningsseminariet.

– Konferensen är inte så fri som man presenterar den. Man har inte bjudit in några aktörer eller organisationer som har drivit akademisk bojkott av Israel. Det finns massor att välja mellan. Men de vill inte ha ett öppet samtal om Palestina.

Han säger att protesten riktade sig direkt mot deltagarna i panelen.

– De gömmer sig för oss och vill inte prata om den viktigaste frågan för akademisk frihet just nu i Sverige och Västvärlden, det vill säga Palestinafrågan.

Läs mer

– Vi har försökt den institutionella vägen, vi har skickat mejl och röstat igenom motioner i kåren, skickat in förslag. Inget fungerar. Allt vi möts av är en stenvägg. Så vårt enda sätt att lyfta frågan är genom demonstrationer och protester.

Anna Ekström sade att hon höll med er om folkmordet i Gaza men beskrev det som att ni överröstade diskussionen. Är det inte bättre att ha ett samtal?

– Om Anna Ekström anser att det pågår ett folkmord, varför har hennes universitet inte fördömt det i ett officiellt uttalande?

– Det är universitetsstyrelsen vi pratar om. De har makten att göra vad de vill. Det är de som har tystat oss, ignorerat oss och tagit oss ut ur alla dialoger. De monopoliserar scenen, och sedan vill de prata om akademisk frihet.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 20 oktober, 2025

Platt som en landningsbana för stridsflyg

Offret, ångraren och förrädaren drabbar samman på Tribunalen. Foto: Anna Drvnik.

Fick jag bestämma skulle DCA-avtalet spolas, Tamsons hålla fingrarna i styr och Teater Tribunalen växa upp.

Går det verkligen att göra fars av ett bilateralt försvarsavtal? Svaret på det är troligen ja. Konsten och i synnerhet komedin har åtminstone sedan Molière varit suverän på att klä av makten, med dess uppburrade löjlighet och gravallvarliga krumbukter. Att bjuda på förlösande gapflabb utan skyldigheter till förfining eller diplomatisk hövlighet är en av de högsta dygderna. Ett gott skratt förlänger käften och så vidare.

Pang i bygden, med premiär i lördags på Teater Tribunalen med regi av Richard Turpin hade inte bara en skara prima skådespelare på scen. Lördagspubliken var stridslysten och uppsluppen. De hade alla kommit för att se pjäsen vars rykte redan nått nationell räckvidd tack vare att det moderata oppositionsrådet i region Stockholm, Kristoffer Tamson, önskat dra in teaterns offentliga finansiering och dessutom göra den återbetalningsskyldig. Orsaken är att regissören Richard Turpin förra våren utropat ”Leve Ryssland!” i sitt ”fredstal” på Svensk-ryska vänskapsföreningens årsmöte.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 oktober, 2025

Snabba klipp blir Europas undergång

En robotarm från ABB deltar i en bordtennis-turnering vid Världsmästerskapen för humanoida robotar i Kina, den 15 augusti 2025. Foto: Tingshu Wang/Reuters/TT.

Svensk industri byggdes av ingenjörer med långsiktiga mål. I dag styrs den av finansmän som jagar snabba klipp. När ABB säljer sin robotavdelning till Japan visar det hur folkhemskapitalismen ersatts av en skojarekonomi.

Det som väckte mitt klimatintresse var boken Detta förändrar allt av författaren Naomi Klein. Under ett lärorikt erasmusutbyte i Köpenhamn – också med närgående studier av stadens rökiga bodegor och svettiga klubbar – öppnade boken mina ögon för hur frågan hänger ihop med världens orättvisor och paradoxerna i vårt ekonomiska system.

En av Kleins poänger i boken är att klimatkrisen har ”dålig tajming”. Den kräver omfattande handling nu, samtidigt som världen är mer fientligt inställd mot målriktad styrning av ekonomin än någonsin förr. Detta tänkte jag på när jag läste att svenska industriklenoden ABB ska sälja sin robotavdelning till japanska företaget Softbank.

Kommunikationsdirektör Jacob Lund på Wallenbergsfärens investeringsbolag Investor säger att affären är ”finansiellt attraktiv”. Softbanks grundare Masayoshi Son å andra sidan har större ambitioner och säger: ”Varför föddes Masa Son? Det kan låta märkligt, men jag tror att jag föddes för att realisera artificiell superintelligens” – en intelligens som överträffar den mänskliga. Softbank vill koppla ihop deras AI-satsning med ABB:s kompetens inom robotik – något som Kina gjort sedan 2017.

Varför ska vi bry oss om ABB? För att bolaget, tidigare Asea Brown Boveri, har varit centralt i svensk industrihistoria. Det klassiska, svarta eller blåa SJ-loket som ofta kör långsammare tåg och nattåg? Byggt av Asea som Sveriges största lokserie någonsin. Hört talas om att Sverige har kärnkraft? Mellan 1975 och 1985 var bolaget med att bygga nio kärnkraftsreaktorer i Sverige, varav flera fortfarande är igång. Noterat att Sveriges elsystem transporterar stora mängder el från norr till syd? Asea samarbetade med statliga Vattenfall om att bygga den då världsstörsta ledningen mellan Harsprånget i norr och Hallsberg 1952.

I stället för att investera för att lösa klimatkrisen handlar det om snabba cash och status.

Sådant samarbete mellan statliga aktörer som SJ och Vattenfall och privata som Asea var utmärkande för innovation under svensk socialdemokratisk kapitalism. Det blev också typexempel för ekonomisk forskning om industripolitik och utveckling, till exempel John Kenneth Galbraiths teori om ”teknostruktur” och Erik Dahméns ”utvecklingsblock”. Poängen var att ledande innovationer och stabil industriell utveckling kommer av långsiktiga satsningar mot tydliga mål och stabila relationer mellan bolag och stat.

Men med nyliberalismen kom nya idéer. Bolag ska maximera aktieägarnas avkastning, inte bidra till samhällsnyttan. Staten ska skapa förutsättningar, inte styra. I stället för att målriktat använda den tekniska förmåga som ABB mödosamt byggt upp inom järnvägar, elnät och kärnkraft – nyttiga saker för ett samhälle på väg mot fossilfrihet – kunde tillgångarna brytas ut ur bolaget och säljas.

2018 sålde ABB transmissionsnätsavdelningen till japanska Hitachi. Försäljningen motiverades med att ”ABB-aktien har gått svagt”. Pådrivande var finansmannen Christer Gardell, vars ”aktivistfond” hade köpt in sig för att pressa på för en försäljning.  ”Nu när finansmännen har tagit befälet från industrialisterna så är pengar i fickan en snabbare väg till deras hjärtan än ett långsiktigt ägande”, sammanfattade SVT:s ekonomireporter Peter Rawet. Bara några år senare fick bolaget som i dag heter Hitachi en gigantisk beställning på 145 miljarder kronor på transmissionsledningar till havsbaserad vind – cirka 45 miljarder mer än försäljningen av hela bolaget några år tidigare och Sveriges största exportorder någonsin.

Nu vill ABB än en gång sälja till japanska aktörer och man anar ett mönster: svenska ägare vill göra snabba affärer medan andra vill ha svensk industriell kompetens. I en intervju med Svenska Dagbladet förklarar ABB:s vd Morten Wierød att det är Kina och USA som är mest attraktivt för ABB i framtiden – trots Trumps tullar och Kinas statsstyrda ekonomi.

Läs mer

Det är det här som åsyftas med klimatkrisens dåliga tajming. Vi lever inte bara i ett ekonomiskt system där produktionsmedlen till övervägande del är privatägda, utan dessutom utgörs vår tids kapitalister till övervägande del av hustlare på jakt efter snabba klipp och miljardärer med storhetsvansinne. I stället för att investera för att lösa klimatkrisen handlar det om snabba cash och status. Samtidigt förstår jag dem när regeringen presenterade sin budget som inte gav någon mer riktning för Sveriges ekonomi bortom fler skattesänkningar. Om inte staten pekar ut en riktning, varför skulle kapitalisterna satsa?

För att parafrasera Gramsci: Den gamla världen dör, och den nya kämpar med att födas. Nu är det hustlarnas tid.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 19 oktober, 2025

Kultkalkonen ”Tron” får ny kostym med AI-feminism

Tekniken är ond, men AI är frälsning? Vem som är hjälte i ”Tron: Ares” är lika oklart som samtiden. Foto: Disney.

Budskapet i Disneys uppföljare till dataspels-dramat speglar den korrupta doktrinen mellan däven nostalgi och flåsig teknikoptimism. Olga Ruin har sett "Tron: Ares".

Samtidigt som vi väntar i foajén för att bli insläppta till pressvisningen av Tron: Ares pågår i biografens lokaler ”Beredskapskonferens”, anordnad av Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Tydligen har den svenska biokrisen gått så långt att Filmstaden behöver extraknäcka som värd för heldagspanelsamtal om IT-attacker, informationssäkerhet och krigsplacering.

Filmen, vars titel anspelar på den grekiske krigsguden, känns genast passande. Krig ute, inne och i sinne.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 18 oktober, 2025

Sanningen finns i orgasmen

Från vänster till höger: Theodor Adorno, Paul Feyerabend, Susan Sontag och Michel Foucault. Foto: Roessler/KEystone/TT, Wikimedia commons, Jeffrey Blankfort/Camera Press, Jacques Haillot/L’Express.

1900-talsfilosofins ”fantastiska fyra” framträder i kött, blod och kroppsvätskor i Wolfram Eilenbergers nya bok. Resultatet är ett verk som trollar bort gränsen mellan sex och tanke – men som i sin helhet ger ett något slappt intryck.

En otrogen professor och ett gränsöverskridande tonårsgeni. En megaloman självmordsaspirant som förföljer meningsmotståndare med kniv och en opiatmissbrukande krigsinvalid. Nej, det är inte hjältarna i Marvels Fantastic four, utan fyra av 1900-talets mest inflytelserika filosofer: Theodor Adorno, Susan Sontag, Michel Foucault och Paul Feyerabend. I den tredje delen av Wolfram Eilenbergers filosofiska grupporträtt följer vi dessa bångstyriga giganter från andra världskrigets slut till det symboliska året 1984.

Efter framgångarna med Trollkarlarnas tid och Frihetens lågor är Eilenberger något så ovanligt som en populär, kanske till och med sexig filosofihistoriker. Samtidsandar: Filosofins sista år och början på en ny upplysning 1948–1984 (Daidalos, 2025) bräcker dock föregångarna som den köttsligaste skildringen av filosofi jag har läst. Listan kan göras lång: Adorno möter en älskarinna i efterkrigsårens New York och översätter hennes orgasmer till insikten att sanningen flyr våra begrepp; Sontags sexdebut i det promiskuösa San Francisco väcker hennes motstånd mot dualismen kropp och själ; den vetenskapsteoretiska anarkisten Feyerabend tar med sig frågan om standardmetoden från seminariet till sängkammaren. Bara sexualitetshistorikern Foucaults sexliv – beryktat för vidlyftiga orgier och pedofilanklagelser – lämnas åt läsarens fantasi.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 18 oktober, 2025

En progressiv mask för nygammalt kvinnohat

Förra veckans visning av modehuset Jean-Paul Gaultier är kvinnohatiskt, anser Flammans modeskribent Alice Aveshagen. Foto: Maison Jean Paul Gaultier.

Designern Duran Lantink vill leka med queer identitet för anrika Gaultier – men landar i ett förlöjligande av kvinnor. Hur radikala är han och hans manliga designerpolare?

In på catwalken kommer en ung slank man glidande, med inte många trådar på kroppen. Men där hans pojkbröstvårtor skulle ha suttit, gungar i stället en imponerande fritt hängande kvinnobyst som är omöjlig att slita blicken ifrån. Skandal? Genidrag? Snälla – gäsp.

Den nederländske designern Duran Lantink har hyllats som ett stjärnskott inom det konceptuella modet, det vill säga mode som sätter idéer och konst före kommersiell bärbarhet. Han beskrivs som queer, radikal och politisk, men uttrycket har ofta vacklat på gränsen till parodi. Redan förra säsongen väckte han uppmärksamhet genom sin så kallade ”bröstchock” som varken kändes särskilt nyskapande eller särskilt radikal.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 17 oktober, 2025

Skyller näthat på ”propalestinier” – hälften kom från nazistkonton

Två av kommentarerna i Alice Teodorescus kommentarsfält. Foto: Caisa Rasmussen/TT / X (skärmavbild).

Alice Teodorescu Måwe, EU-politiker för Kristdemokraterna, menade att ”nästan samtliga” hatkommentarer om en minnesceremoni kom från propalestinska konton. Men Flammans granskning visar att omkring hälften av de hatiska kommentarerna kommer från högerextrema konton.

Under torsdagskvällen möttes europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe (KD) av flera hatiska kommentarer på X, efter att ha lagt ut sitt tal från en minnesceremoni för Hamas offer den 7 oktober 2023.

”Jag lägger ut mitt tal från gårdagens minnesceremoni i synagogan. På X rasar judehatarna, i nästan samtliga fall kommer hatet från så kallade pro-palestinier”, skriver hon i ett inlägg på X.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 17 oktober, 2025

Arabländerna kommer för enkelt undan i Gaza

Tahrir-torget i Kairo står öde. Foto: Nariman El-Mofty/AP.

Medan protesterna mot Israel sprider sig förblir arabvärldens ledare och folk tysta. Hittills har ingen offrat sig för palestiniernas sak.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

De arabiska länderna kommer inte att komma Gaza till undsättning. Inget av dem har tagit något större diplomatiskt initiativ för att förhindra återockupationen av enklaven och sätta stopp för det israeliska eld- och stålregn som den utsatts för i snart två år. Trots en fruktansvärd mänsklig balansräkning (70 000 döda, varav 70 procent kvinnor och barn enligt uppskattningar) och en svält värdig de värsta medeltida belägringarna, finns det inte en enda huvudstad i Nordafrika eller Mellanöstern som kräver sanktioner mot Tel Aviv eller hotar sina västerländska partner med repressalier för deras orubbliga stöd till Benjamin Netanyahu och hans regering.

Till skillnad från vad som hände 1973 under Oktoberkriget, försöker inte Organisationen för arabiska oljeexporterande länder (Opec) övertyga andra producenter att begränsa oljeleveranserna för att få Washington att utöva påtryckningar på Israel. Vissa händelser symboliserar perfekt detta skifte: medan amerikanska vapen fortsätter att strömma in i Israel och kongressen röstar igenom kredit efter kredit till förmån för Tel Aviv, gjorde USS Forrest Sherman, en jagare i den amerikanska flottan, en lugn mellanlandning i den algeriska huvudstaden Alger i maj.

Det är en skam för historien. En skam för de arabiska massorna, ännu mer än för regimerna.

Den kommunistiske aktivisten Georges Ibrahim Abdallah, som nyligen frigavs efter 41 års fängelse i Frankrike, kritiserar folken lika mycket som deras ledare – om inte mer. ”Barnen i Palestina svälter ihjäl”, förklarade han vid sin ankomst till Beirut. ”Det är en skam för historien. En skam för de arabiska massorna, ännu mer än för regimerna. Regimerna känner vi till. Hur många martyrer har fallit i demonstrationerna? Vid försöken att passera gränserna till Gaza? Ingen. Ingen har fallit. Allt hänger på folket i Egypten, mer än på någon annan part. ”

De egyptiska ledarna vill inte höra talas om det. De förstärker utan förbehåll det ekonomiska samarbetet med Tel Aviv. För Kairo är det uteslutet att bryta de diplomatiska förbindelserna, även om Gazas invånare dör i dussintal varje dag. Visst är 40 000 egyptiska soldater utplacerade i norra Sinai, men deras uppdrag är inte att bana väg för humanitär hjälp, utan att förhindra en tillströmning av flyktingar till halvön. Om det inte var luktfritt skulle man kunna säga att denna passivitet luktar metan. I början av augusti tillkännagav det israeliska företaget Newmed att man undertecknat ett ”historiskt” kontrakt på motsvarande 385 miljarder kronor om leverans av naturgas till Egypten från offshorefältet Leviathan från och med 2026. Leveranserna i fråga – 135 miljarder kubikmeter under 15 år – motsvarar 20 procent av landets årliga förbrukning. Sedan 2019, då man slöt ett första köpeavtal på 60 miljarder kubikmeter, accepterar Kairo alltså att dess energisäkerhet är beroende av dess granne. Detta förklarar utan tvekan varför dess polisstyrkor med våld hindrade deltagarna i den globala marschen mot Gaza från att samlas i Sinai i juni.

Läs mer

Ett annat exempel är Förenade Arabemiraten, som normaliserade sina relationer med Israel 2020 inom ramen för Abrahamavtalen. Edge Group, ett av flaggskeppen inom deras försvarsindustri, meddelade i januari att man avser att investera 93 miljoner kronor för att förvärva en andel på 30 procent i det israeliska företaget Thirdeye Systems, som specialiserar sig på att upptäcka drönare med hjälp av artificiell intelligens. I Egypten, Förenade Arabemiraten och Marocko, som också har undertecknat Abrahamavtalen, innebär normaliseringen av relationerna med Israel goda affärsmöjligheter. Detta kan inspirera Syrien och Saudiarabien, som ökar kontakterna med palestiniernas fiende.

Översättning: Jonas Elvander.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Utrikes 16 oktober, 2025

Han kan utvisas och tvingas kriga: ”Sverige hjälper Ryssland”

Martin Uggla på Svenska Freds menar att Migrationsverket agerar ”väldigt bisarrt”. Foto: Liz Fällman.

Vapenvägraren Allan, 41, kan när som helst utvisas till Ryssland och tvångsrekryteras till en armé som utreds för brott mot mänskligheten. Trots det menar Migrationsverket att det ”saknas stöd” för att de som skickas till Ukraina tvingas att begå krigsbrott. Experten Martin Uggla kallar bedömningen ett ”moraliskt och politiskt haveri”.

– Jag vill bara fråga dem, kräva en förklaring. Varför göra det här valet?

Allan Khanmagomedov står utanför riksdagen en kylig måndagseftermiddag, med ett fåtal vänner och meddemonstranter vid sin sida. Han har nu lagt flera år på att försöka överklaga sitt fall i olika domstolar, men Migrationsverkets inställning kvarstår: han ska till Ryssland.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)