Ledare 29 mars, 2018

Självaktning i hamnen

Både arbetsgivarna, Transport och regeringen spelar ett spel om grunderna i den svenska modellen som kan få ödesdigra konsekvenser. Hamnarbetarförbundet tar ansvar och agerar som de enda vuxna i rummet.

Pratet om att det enda Hamnarbetarna vill är att bråka som har hörts inifrån LO-leden borde efter förra veckans presskonferens inte upprepas. Hamnarbetarförbundet visade kompromissvilja, man pekade på konstruktiva förslag till lösningar och beskrev en verklig oro för vad som händer när arbetsgivarna helt utesluter Hamnarbetarförbundet från skyddsarbetet.
Anledningen till presskonferensen som hölls förra onsdagen var inte jättetydlig. Men Erik Helgeson, medlem i Hamn4an och ledamot i förbundsstyrelsen, förde hamnarbetarnas talan om både de samtal som förts i LO:s regi om ett sammangående med Transport och den aggressiva policy gentemot Hamnarbetarförbundet som Sveriges Hamnar har tvingat på alla sina medlemsföretag.

I båda konflikterna, där den ena (den med arbetsgivarna) förstås är mer allvarlig än den andra (den med Transport och LO), så är det hamnarbetarna som agerar som de mest vuxna i rummet. Arbetsgivarna i Sveriges Hamnar har gjort det stora multinationella företaget APM Terminals till dem som bestämmer och vill nu implementera hela deras antifackliga strategi i alla Sveriges hamnar. Men hamnarbetarna tänker inte gå på provokationen. Erik Helgeson formulerade det väl: ”Det finns ingen anledning att låta motparten bestämma hur och när vi slåss för att bli en fullvärdig avtalspart i den här branschen.”

Det är uppenbart att arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar, ivrigt påhejade av Svenskt Näringsliv, vill skapa en effektfull inramning till den utredning om strejkrätten som snart ska presenteras av regeringens utredare.

Men arbetsgivarnas agerande är otroligt oansvarigt och farligt. När man nu runt om i hamnarna utestänger nästan 100 av Hamnarbetarförbundets skyddsombud från sina uppdrag, innebär det allvarliga risker för de som jobbar. Förra helgen dog en ung man på 20 år i Oxelösunds hamn i en arbetsplatsolycka. I helgen dog en hamnarbetare i 50-årsåldern när en cistern i Kattegatthamnen i Halmstad exploderade och välte mot en tankbil. Olyckor händer i den här branschen. Särskilt mitt i en högkonjunktur när hamnarna runt om i Sverige går på högvarv 24 timmar om dygnet och det bara finns skyddsombud på plats under vissa pass, eftersom de andra inte får bedriva fackligt arbete under arbetstid längre. Det är farligt. Det är verkligheten.

När man nu runt om i hamnarna utestänger nästan 100 av Hamnarbetarförbundets skyddsombud från sina uppdrag, innebär det allvarliga risker för de som jobbar

Under presskonferensen gjorde Hamnarbetarförbundet också klart att man är beredd att gå in i ett samarbetsavtal med Transport, där de tillsammans ska ”uppträda som en förhandlingskartell” gentemot arbetsgivarsidan. Det är inte riktigt samma sak som Transport lät påskina i ett pressmeddelande ett dygn innan presskonferensen. Ja, Transport skickade alltså ett pressmeddelande om vad de trodde att Hamnarbetarförbundets pressträff skulle handla om – nämligen att Hamnarbetarförbundet skulle gå upp i Transport genom att initialt teckna ett hängavtal. Men det är något helt annat än att bilda en förhandlingskartell. Varför gör Transport så? Antagligen för att sätta press på Hamnarbetarförbundet.

Men fackligt arbete är inte detsamma som politiskt spel. Huvudfokuset för varje fackförening bör vara att försvara sina medlemmars intressen gentemot arbetsgivarna – inte revirpinka inför andra fackförbund. För i verkligheten skulle arbetet runt omkring i Sveriges hamnar fungera om det var så att Transport och LO kunde acceptera Hamnarbetarförbundets organisationsmodell. Det har nämligen fungerat förr. Hamnarbetarförbundet och Transport samarbetade som en kartell gentemot arbetsgivarna så sent som i avtalsrörelsen 2011/2012.

Vad som händer nu är väldigt svårt att veta och att förutspå. Vad utredningen kommer fram till om strejkrätten är det svårt att spekulera kring. Men Hamnarbetarförbundet har inget att skämmas över. Man har självaktning och medlemsdemokrati. Man har en långsiktig strategi som inte bygger på förhastade stridsåtgärder utan på en kamp man för genom ett mandat man fått av medlemmarna. Antingen går det eller så går det inte. Oavsett så har man tagit initiativet över situationen. För arbetare kan tänka, arbetare kan ta makten över sin egen situation och arbetare kan också ha en strategi och vinna strider. Hamnarbetarförbundet har självaktning. I det är de ett föredöme för hela arbetarrörelsen.