Okategoriserade 09 december, 2010

”Självklart har man känt till det”

Avslöjandena från Wikileaks är graverande och nu måste det utredas vad som egentligen hänt. Det menar bedömare som Flamman talat med.<br /> – Man kan undra om det finns mer som väntar på att bli avslöjat, säger Hans Linde, utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Justitieminister Beatrice Ask dementerar att hon känt till uppgifterna om USA:s och Sveriges samarbete kring terroristbekämpning. Men de Flamman talat med tvivlar på att det är möjligt.
– Självklart har man känt till det, det tvekar jag inte ett ögonblick på, säger Agneta Norberg, antikrigsaktivist.
Det var för några dagar sedan som Wikileaks  släppte rapporter där det framgår att USA skulle ha velat formalisera samarbetet mellan länderna i kampen mot terorrism. Men medarbetare till utrikesminister Carl Bildt och Beatrice Ask ska ha uttryckt önskemål om att det var bättre med informellt samarbete. Annars hade man varit tvungen att ta upp ärendet i riksdagen, vilket troligen skulle vara politiskt svårt, i synnerhet med tanke på FRA-debatten i Sverige.
– Det som kommit fram hittills ser förstås inte bra ut för alliansregeringen, men det måste tillkomma mer för att det ska bli politiska konsekvenser. Nu är mycket ord mot ord.
Det säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och medlem i Socialdemokraterna.
Det som gör det problematiskt att veta exakt vad som sagt är att rapporterna baseras på  amerikanska diplomaters uppfattning av mötena. De inblandade svenska tjänstemännen säger att det inte stämmer överens med deras bild.

Sanningskommission

Vänsterpartiet har gått ut och krävt en sanningskommission kring Sveriges samarbete med USA. Hans Linde motiverar det med att det finns ett stort informationsunderskott i frågan. Han tycker även det är oroande att det som hittills kommit fram är sådant som medier grävt fram.
– Man kan undra om det finns mer som väntar på att bli avslöjat. Det behövs oberoende parter som går till botten med det här.
Även Agneta Norberg stödjer en kommission.
– Sanningen måste komma fram. Många har anledning att hoppas att det här ska blåsa över, men vi får inte släppa det här nu, det får inte bli normalt att det ska vara så här.
Ulf Bjereld är mer kluven till om det är rätt väg att gå.
– Fördelen skulle vara att skapa klarhet i vad som hänt, samtidigt skulle det vara svårarrangerat i och med att det rör sig om hemligstämplat material. En sanningskommission skulle behöva få extraordinära befogenheter, som att hålla förhör under ed.
Bjereld vill främst se en prövning i konstitutionsutskottet kring de uppgifter som kommit fram.
– Efter det kan vi ta ställning till en sanningskommission.

S bad USA om PR

Ett annat uppseendeväckande avslöjande är att ledande socialdemokrater ska ha bett USA om PR-hjälp för att baxa igenom Afghanistankriget på hemmaplan. Urban Ahlin, Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson, ska så sent som 2008 ha uttryckt önskemål om att en afghansk regeringsmedlem skulle kunna komma till Sverige och ”redogöra för mänskliga historier som hur Sverige och Natos ansträngning gör att flickor kan gå till skolan, ser till att landet inte tas över av knarkbaroner och att talibanerna inte förtrycker folket.”
Något som Urban Ahlin har dementerat.
”Den som orkar läsa andremannens rapport kan snabbt konstatera att det inte stämmer. Däremot förklarade jag att det var viktigt för oss socialdemokrater att kunna förklara varför vi stödjer den FN-mandaterade ISAF-insatsen”, skriver han i en debattartikel i Aftonbladet.
Ulf Bjereld konstaterar att han är en av dem som orkat läsa rapporten och tycker inte  uppgifterna som kommer fram där har blivit feltolkade i medier.
– Sedan är Ahlins dementi vag i sig och bidrar till ökad förvirring.

Inget förvånande

Frågan är om Ahlin kan sitta kvar som utrikespolitisk talesperson. Även om det inte är olagligt att be om PR-hjälp från ett annat land för att ändra opinionen mot ett krig i det egna landet, finns en stark moralisk aspekt.
– Jag skulle inte i min vildaste fantasi kunna tänka mig att agera på det sättet som utrikespolitisk talesperson. Även om jag har svårt att se att något juridiskt fel har begåtts är det moraliskt förkastligt, säger Hans Linde.
Även han är skeptisk till Ahlins dementi.
– Det är förstås svårt att bedöma sanningshalten i enskilda diplomatrapporter, men jag finner det otroligt att en diplomat sitter och hittar på saker som inte skett.
Ingen som Flamman har talat med har varit särskilt förvånad över avslöjandena.
– Det är sådant jag brukar prata om när jag är ute och föreläser, det känns snarare som att jag får lite erkänsla för mitt slit, säger Agneta Norberg.
Generellt tycker hon att kunskapen om utrikes- och säkerhetspolitik är för låg, även inom Vänsterpartiet.
– Det är lite grann så att man har stannat inom den egna kommungränsen i Vänsterpartiet, det behövs massiva studier i det här ämnena.
Inte heller Ulf Bjereld är egentligen förvånad.
– Jag är i så fall snarare överraskad över naiviteten, om vi förutsätter att uppgifterna stämmer, att veckla in sig i resonemang om vad som riksdagen inte behöver få veta är ett sätt att uttrycka sig på som inte lämpar sig för en högre tjänsteman.
Han konstaterar även att Wikileaks har gjort det svårare att ha en dubbel agenda.
– När det sägs att Wikileaks avslöjanden skadar diplomatin så glömmer man att all diplomati inte är av godo. USA förde exempelvis ett intensivt diplomatiskt arbete inför kriget i Irak. Nu måste man hitta nya sätt att arbeta diplomatiskt.
Kommer det att leda till en ärligare och öppnare diplomati?
– I alla fall mer öppen.

Reportage 22 januari, 2026

Amanda Romare: Vaginan ger mig prestationsångest

Amanda Romare är aktuell med en ny roman – denna gång om att vara i en relation snarare än att söka den. Foto: Lisa Mattisson.

Knappt har hennes nya roman hunnit ut förrän den väckt för ilska. Själv menar hon att relationer måste skildras som de faktiskt är – fula, roliga, ömma och snuskiga. Flamman träffar Amanda Romare på Sveriges största scen för parhaverier: Ikea Kungens Kurva.

– Jag sade ju att jag hade fixat upp mig!

Amanda Romare dyker upp på parkeringen vid Ikea Kungens Kurva i skinnkjol och en eldröd, midjekort jacka i rya som lämnar hennes smala midja bar. Hon ser våra förvånade miner.

Snöflingorna singlar ner, stora och blöta. Innan vi hunnit föreslå något svingar hon sig Tarzanlikt upp på en trästol i jätteformat och poserar i alla möjliga ställningar. Sätter sig direkt på den nyfallna snön och frågar om det duger. Det gör det. En kort stund senare dyker killen upp, han som är Erik i boken men Jens på riktigt. En fråga som står högst upp i mina anteckningar är känslig, men jag är rädd att han ska hinna försvinna, han har bara skjutsat och ska sätta sig på en bar i närheten och vänta. Vi hälsar lite snabbt.

Hur känns det att bli tvingad av sin tjej att ta Ozempic, är du ledsen?

Samma dag har Sanna Samuelsson skrivit en ganska arg kommentar i Aftonbladet där hon anklagar Amanda för att kvinnor som hon saknar ”gränser för hur killar behandlas” och menar att den sortens beteende skulle klassas som misshandel om det skett i en homorelation. I Göteborgsposten har Mikaela Blomqvists dom inte vara mildare: ”Amanda för in litteraturen på en farlig väg”, dundrar hon.

– Nej då det är inte så farligt, säger Jens blygt och blåser ut cigarettrök.

Amanda stelnar till. Det är inte okomplicerat att skriva romaner där levande livet fiktionaliseras så nära.

Så kan det gå när en roman som Halva Malmö består av killar som dumpat mig blir en oväntad sälj- och mediesuccé och Netflix hakar på med en originalserie. Det blir ett kulturfenomen och uppföljaren Judas (Natur & kultur, 2026) analyseras av alla redaktioner innan den knappt haft recensionsdag. Jag är typ sist på bollen, så det är därför vi bett att få med henne på ett miljöombyte. Ikea är ändå en plats där par visar upp sina relationer – från förälskelse till frustration och ilska – inför öppna, prisvärda gardiner.

Vi hinner knappt innanför svängdörrarna förrän en ung tjej, klädd i varumärkets signaturgula piketröja, rusar fram till oss. ”Ursäkta är det du som är Amanda? Jag har läst allt av dig och det känns som jag känner dig, vad fin du är, var har du köpt kjolen? Åh, det är helt overkligt!”, jublar hon.

Möte. Amanda blir direkt igenkänd av 20-åriga Elle som är butiksanställd. Foto: Lisa Mattisson.

De sätter sig i en brunmurrig soffa i monter och lutar förtroligt huvudena mot varandra. Scenen förklarar allt. Amanda Romare har med sina dialogbaserade, rått satiriska och dråpliga relationsobservationer träffat en nerv. Den obotliga kärlekens.

– Séfr, S-E-F-R, bokstaverar Amanda märket på den märkvärdiga skinnkjolen.

– Jo, den var ganska dyr, men jag fick ju pengar av Netflix. Jag har aldrig haft pengar men nu när jag har fått lite köper jag alldeles för mycket grejer!

Till slut säger de hej då till den 20-åriga Elle och vi börjar röra oss runt inne i det labyrintiska, januaritomma varuhuset. Det är första gången Amanda är här och hon går runt och provligger i olika sängar.

Ridå. Strävan efter ärlighet är nästan tvångsmässig men nödvändig, menar Amanda Romare. Foto: Lisa Mattisson.

– Ska jag lägga mig under täcket också? Hon tittar upp mot fotograf-Lisa, men när hon ser våra avvärjande viftningar och bekymrade blickar mot en uttråkad kille i personalen nöjer hon sig med att ligga ovanpå sängkläderna.

Så visst, låt din partner vara precis som den är. Men i stunden där så fick jag panik.

För att vara en bok om en kärleksrelation mellan en man och en kvinna, trettioplus år 2025 är Judas en biblisk titel. Men syftar på hur det är att lämna rollen som tillgänglig polare i gänget för att prioritera en kärlekspartner. Då kan man uppfattas som en svikare, en Judas. Nu har hon och Jens varit ett par i fem år.

Brukar ni gå på Ikea?

– Det är mer en grej som jag och min syster Adina gör. Jag tror inte att Jens skulle ge riktigt samma råd. Men, usch! Nu vågar jag inte säga något mer om honom efter det som hänt med alla artiklar om boken. Men i alla fall brukar jag älska Sannas texter.

Provocerande. Kvinnliga författare får mer kritik än deras manliga motsvarigheter, menar Amanda Romare. Foto: Lisa Mattisson.

Det märks att Amanda är bekymrad av anklagelserna från kultursidorna. Jag vet inte om det blir bättre eller sämre när jag försiktigt påpekar att jag tycker att Jens är snygg. Vi sätter oss i kaféet. Jag tar årets första semla, som visar sig stenhård och Amanda väljer en rejäl bit tiramisu.

Hur kom det sig att du krävde att din partner skulle ta viktminskningsmedicin?

– Alltså jag tänker så här: Jag tränar, jobbar, driver på i lägenheten. Det är jag som står för vårt liv och är projektledare. Det är den rollen man får fast man inte vill. Medan han gejmar, sitter stilla och beställer hem snabbmat. Så visst, låt din partner vara precis som den är. Men i stunden där så fick jag panik. Men alla andra delar av relationen funkar ju bra. Det var inte heller att jag inte var nöjd med hans kropp, utan det är nog mer att man bara är rädd att det här kommer att balla ur.

Ärlig. Amanda försöker berätta så öppet som hon kan i sina böcker, utan att vara för utlämnande. Foto: Lisa Mattisson.

Amanda medger att hon har svårt att ta kritik. Men det är inte svårt att förstå att det kan bli smärtsamt om berättelsen handlar om ens liv.

– Judas handlar om en relation där båda parter fuckar upp och försöker. Jag har bara skrivit så ärligt som möjligt. Även det som jag inte tycker är superbra. I kritiken är det väldigt mycket fokus på vad Amanda gör. Hon går ju igenom ganska mycket jobbigt i boken också i sin relation.

Tycker du att de läser boken fel?

– När Sanna [Samuelsson] skriver att de behandlar varandra med respekt i hennes relation, det låter underbart. Men är det så i alla relationer? För det är ju något jag försöker ta reda på i boken: hur är det egentligen, om man verkligen rannsakar sig själv?

Kan du bli avundsjuk på lesbiska?

– Lite. Det lät väldigt härligt med en lesbisk relation. Men sedan vet jag inte om det är så gött i slutändan. Men jag har ju tänt på tjejer och jag älskar bröst. Men det där med vaginan och hur den ska hanteras, då får jag prestationsångest.

Lager. Amandas goda minne har varit en stor tillgång i hennes författarskap. Foto: Lisa Mattisson.

– Det måste bli satiriskt när man genomskådar sig själv. Att man bara what the fuck. Jag vet inte varför jag hamnat i den genren, men det är väl att man gått runt hela livet och känt sig så jävla dålig och har ett behov av veta hur det är. Sedan inser man att saker inte är som man trott. Relationer i ens närhet ser perfekta ut och så plötsligt har någon varit otrogen. Jag tycker det är intressant att gräva i det och även då rannsaka mig själv. Kritiken gör ont men jag får skylla mig själv.

Det är mycket dialog i dina böcker. Hur gör du för att komma ihåg vad folk säger till varandra?

– Jag har ett hyfsat bra minne. Mina kompisar brukar säga att det är obehagligt. De säger: ”Men det där hände ju på en fest för fyra år sedan?”

Hon tuggar försiktigt på tiramisun och funderar.

– Man har inte så många styrkor i livet. Men jag har i alla fall minnet. Och jag snackar med mig själv mycket också, det är bra!

Så du tycker att de har missförstått det du skrev om Ozempic?

– En del av mig säger ”skriv inte ut de där crazy ass-grejerna”. Men det kanske är min OCD, att jag måste vara sann och visa upp det här. Men jag gör ju inte en Edouard Louis och bara kör. Och förresten – vad vet jag om honom och vad han varit med om?

Hon syftar på den franske författarens senaste bok som kritiserats för de utlämnande delarna om hans arbetarklassmamma, och faktiskt också av samma kritiker som stört sig på Judas.

Skattelättnad. Singlar borde betala mindre skatt, menar Amanda, då vardagslivet är svårare. Foto: Lisa Mattisson.

– Det som varit viktigt är att det är Amanda som är fokus. Det jobbiga händer henne, men sedan blir det komplicerat för det är ju en relation. Delvis är det fiktion med Emil och Amanda, delvis inspirerat av verklighetens Amanda och Jens. Och där hamnar han ju lite mer i strålkastarljuset än vad han kanske förtjänar.

Kompisarna pratar om allt i boken som kan vara lite tabu, som att onanera när partnern är hemma. Är ni så öppna med varandra?

– Jag är det i alla fall. Jag har alltid ringt min mamma och pappa och berättat mina innersta hemligheter. Det här kan ju låta skitkonstigt, men jag skulle inte kunna ha en relation om jag inte var öppen med vem jag var och vad jag tänker.

Kritiken gör ont men jag får skylla mig själv.

Jag berättar att jag just sett den nya Netflixserien Synden, som utspelar sig i Bjäre, just där Amanda är uppvuxen. Hon skrattar och säger att hennes pappa rapporterat att den träskgrå serien, som utspelar sig bland alkoholister och cancersjuka, inte lär orsaka någon turistanstormning. Det var fult och för mycket elände.

Vad har du själv för klassbakgrund?

– Jag växte upp på 90-talet när kraschen kom. Men pappa jobbade på kommunen och mamma var lokalreporter. Vi hade aldrig mycket pengar och särskilt inte i jämförelse med de andra i Båstad där folk är superrika. Jag kommer ihåg att jag som liten alltid tittade på andra barn och bara, ”varför ser de så snygga ut?” Jag fattade inte klassbilden. Vi åt pizza ute en gång om året och hade hål i strumporna.

Festlig. Med sin färgstarka personlighet drar Amanda blickarna till sig. Foto: Lisa Mattisson.

Vi reser oss och släntrar runt i de olika avdelningarna. Klämmer på prylar och glor på de andra besökarna. Det är många par som går omkring, bleka men beslutsamma. Vi drar till oss blickarna, både för att Amanda är så festligt klädd och för att hon pratar väldigt högt.

– Det är nog för att vi inte hade så mycket pengar som jag gillar prylar så mycket. Min lägenhet är full av grejer. Och ganska mycket leksaker! Jag inspireras av Disney. Jag längtade efter att få äga dem som liten och nu förverkligar jag drömmen.

Har du varit längre i en relation nu än du har varit singel?

Hon spärrar upp ögonen som att jag är lite dum.

– Nej, jag var ju singel i tolv år. Och hade sex en gång vartannat år. Så det var väldigt skralt. Och nu är det väldigt härligt att ha en…

Är det roligare att vara i en relation än att vara singel?

Vi kvinnor som skriver provocerar mer än männen. Knausgård och Norén kan skriva hur elakt som helst.

– Nej, det kan jag inte säga faktiskt. Det känns taskigt att säga men så här: att få uppleva kärlek är fantastiskt när man har varit ensam så länge, att få uppleva närheten och att någon bryr sig om en i alla lägen.

– Men jag vete fan. Att så mycket underlättades i ekonomi och ansvar och om saker går sönder så är vi två som delar på det. Wow, det där tycker jag att vi borde prata mer om. Singlar borde verkligen få betala lite mindre i skatt för att de kämpar mer med allt vardagsliv.

Och nackdelen?

Det finns också en livsgnista när man är singel som försöker hitta någon. Som gör en levande. Lite som att gå på en fotbollsmatch: vinner man så är det så jävla skönt och förlorar man är det så jävla jobbigt. De kickarna kan jag sakna. Jag kan sakna den här möjligheten när man går ut en kväll så kan vad som helst hända. Men oftast händer inget, så att…

Inspiration. Två författare som betytt mycket för henne är Kerstin Thorvall och Ulf Lundell. Foto: Lisa Mattisson.

Hon slår ut med händerna.

– Det är som ett krigstillstånd, konstaterar hon.

Vad är det bästa med Jens?

– Han är den första som fick mig att fatta att det går att älska mig.

Vilket ju är det som Hela Malmö… handlade om och som talade så starkt till så många läsare.

Singlar borde verkligen få betala lite mindre i skatt för att de kämpar mer med allt vardagsliv.

– Ända sedan högstadiet hade jag känt jag att ingen var intresserad. Men när jag väl började dejta hade jag samtidigt ett kul jobb inom TV och film, jag hade min lägenhet som var ganska häftig och klädde mig hyfsat snyggt. Ändå dejtade jag killar som var väldigt olika både till utseende och arbete, och ingen ville ta det vidare. Och då, när man känner att man är ganska kul och bra och ändå ingen blir imponerad, började jag känna att jag inte har en chans. Att det är något konstigt med mig.

– Sedan kom Jens och tyckte om mig så ohämmat. Till exempel åkte han ända från Kristianstad bara för att se på bio med mig flera gånger i veckan.

Hon vänder sig mot mig med blanka ögon.

– På morgonen efter att han hade sovit hos mig första gången satt vi i fåtöljen tillsammans. Jag sade: ”Shit, jag är så rädd att du ska lämna mig.” Han svarade: ”Amanda, jag kan lova dig att jag aldrig kommer att lämna dig.”

Åh, vad kände du då?

– En del av mig tänkte, vad är han här för freak som vill ha mig? Men det är också så jävla fint att han inte tänker att det är too much.

Vi frågar en kille om hjälp att hitta ut. Jens ska möta oss och ta oss till stan. De bor på hotell men ska släppa av mig innan.

Kärleken. Pojkvännen Jens är med på lanseringsturnén för Judas. Foto: Lisa Mattisson.

– Jens har fått mig att lära känna manskroppen. Tidigare har jag aldrig känt mig riktigt bekväm med en kille nära liksom. Du vet, om man runkar, hur fan gör man det och hur ska det vara skönt för honom? När man får en pojkvän och känner en sådan trygghet, man bara, gud.

En del av mig säger ’skriv inte ut de där crazy ass-grejerna’.

Jag kommer att tänka på att det är tio år sedan tv-serien Girls började gå, där är både killarna och tjejerna gestaltade som ganska odrägliga personer. Vi pratar en stund om hur den usla pojkvännen, spelad av Adam Driver, blev en kultfigur.

Måste man tycka om dina karaktärer?

– Det är ju ingen moralbok. Vi kvinnor som skriver provocerar mer än männen. Knausgård och Norén kan skriva hur elakt som helst. Jag tittar på min och mina kompisars relationer och ser mönster. Även om jag vill att det ska vara på ett annat sätt så är det som det är. Och det är också något jag har lärt mig under årens lopp och jag ser inte det farliga i att gestalta det. För att det har ändå hänt. Och ingen har dött.

Finns det inget som är för pinsamt?

– Jag har skämts mycket för mina fantasier. Min sexualitet när jag var yngre var ju lite komplicerad för jag chattade med äldre män på nätet. Och det har varit extremt svårt att hantera i efterhand. För som 13-åring känner man sig så äcklig själv. Därför tror jag att jag har ett behov av att snacka om det nu.

Två författare som har betytt särskilt mycket för Amanda. Båda tillhör en äldre generation, båda har skrivit om vild sex, men hur de blev mottagna är två helt olika historier. Det ena är Ulf Lundells Jack, det andra Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna, båda från 1976.

Läs mer

– Jack är en av mina favoriter. Men där skildras också en våldtäkt. Det är superobehagligt, men ja, så är det ju. Jag tycker att det är skönt att den är utskriven. Annars hade jag romantiserat Ulf Lundell för mycket. Det liksom hedrar inte honom men den är ärlig.

Jens står och väntar vid utgången och vi går mot bilen. Dessvärre fanns det ingen bar och Espressohouse hade ingen laddare, så han har inte haft så roligt. Men nu ska de hem till hotellet.

Har ni två grälat inne på Ikea någon gång?

– Nej, faktiskt aldrig. Eller jo! På vägen hit. Jag sade åt honom att köra fram på gångbanan. Absolut ingen hade märkt det, men han vägrade och började skrika.

Det har börjat snöa igen. Jens lägger in en växel och ler hemlighetsfullt.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 21 januari, 2026

Bregman gör moralen till ett karriärval

Rutger Bregman tycker att det bästa för världen man kan göra är karriär inom godhet. Foto: SVT.

Vill du göra gott? Glöm aktivism – starta en välgörenhetsstartup och uppgradera ditt samvete. Lyra Eriksson Lindbeck har läst "Moraliskt kapital".

Sedan en tid tillbaka är det hopplöst ute att vara vegetarian. Restaurangerna i Stockholms innerstad skryter inte längre med köttfria menyer, vegoföretag går i konkurs, och vänner som tidigare varit veganer ser stolta ut när de beställer in en råbiff.

Nästan som att det har blivit töntigt att ha ett samvete.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 21 januari, 2026

Rasmus Fleischer: AI-modellerna vore ingenting utan Wikipedia

Den 25-årsfirande kunskapssajten Wikipedia står sig än. Foto: Eric Risberg/TT.

När Wikipedia fyller 25 år står det kvar som ett undantag som överlevt dotcomkraschens kommersialisering. I algoritmernas era har uppslagsverket visat sig både mer omstritt och nödvändigt än någonsin.

Wikipedia har fyllt 25 år. 

Åldern är talande nog. Inte bara i den metaforiska meningen att kunskapssajten skulle vara en ung vuxen som grubblar över sin identitet och sina livsplaner. Nej, mer för att 2001 är ett mycket ovanligt födelseår bland nätjättar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 21 januari, 2026

Våtmarksaktivister vill ”folkomrösta” om torv

Återställ våtmarker vill avskaffa torvbrytning – men först se om de har svenska folkets röst med sig. Foto: Samuel Steén/TT, skärmdump (montage).

Återställ våtmarker drar på egen hand ihop en ”olydig folkomröstning” för att se om svenska folket vill förbjuda torvbrytning, och väcka frågor om hur demokrati fungerar. Samtidigt står aktivistgruppen för nejsidans kampanjarbete – medan torvlobbyisterna tackat nej till att sköta jasidan.

”Ett initiativ för en sann och ärlig demokrati”. Så presenteras kampanjen ”Olydig folkomröstning” på den egna hemsidan. 

Bakom står aktivistgruppen Återställ våtmarker, kända för trafikblockader och spektakulära aktioner, där man bland annat kapat scenen på Melodifestivalen för att sprida sitt budskap.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 20 januari, 2026

Svenska politiker kluvna om Trumps Grönlandshot: ”Extremt överdrivet”

Jonas Sjöstedt (V), Heléne Fritzon (S) och Dick Erixon (SD). Foto: Emil Stach/Ritzau Scanpix via AP, Caisa Rasmussen/TT, Erik Abel / TT.

De svenska partierna står i stort sett enade om Grönlands framtid. Men SD-ledamoten Dick Erixon går på tvärs både mot partiets linje och systerpartiet i Danmark. ”Han fungerar som megafon för Trumps lögner”, säger Jonas Sjöstedt (V).

I morse svensk tid delade USA:s president Donald Trump delat en AI-genererad bild där han placerar en amerikansk flagga på Grönland – den senaste i en lång rad provokationer mot regeringarna i Nuuk och Köpenhamn.

Bara timmar senare debatterade EU-parlamentet vad man rubricerat som USA:s ”utpressningsförsök” mot Grönland.

– Det finns en väldig solidaritet med Grönland, säger Jonas Sjöstedt från svenska Vänsterpartiet, om stämningen i vänstergruppen.

– Vad vi betonar särskilt är att grönländarna själva ska avgöra sitt lands framtid. Varken Danmark, USA eller EU. Vi försvarar deras rätt att göra det, antingen som en del av Danmark eller som självständig nation.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 20 januari, 2026

Mineralerna som satte Grönland på frontlinjen

Foto: Hans Månsson.

Efter räden mot Venezuela riktar nu Donald Trump blicken norrut. Men i gruvorten Sisimiut vägrar invånarna underkasta sig den amerikanska presidenten. ”Om Grönland skulle tillhöra USA så är det för att vi har tagits med våld”, säger mineralministern Naaja Nathanielsen till Flamman.

De färgglada husen klamrar sig fast vid klipporna, luften är fuktig och havet mörkt. I bakgrunden reser sig fjällen, nakna och orörliga. Sisimiut hälsar mig med sin kärva stillhet.

Här i Qeqqata kommun finns den enda gruvan i hela Grönland som är i full drift. Där bryts anortosit, som används i framställningen av ett slags glasfiber, bland annat för vingar till vindkraftverk. Gruvan ägs av ett bolag med kanadensiskt kapital i botten och ligger avsides utan vägförbindelse, vid en fjord som når nästan ända fram till inlandsisen.

Här finns också Kangerlussuaq, där USA byggde en flygplats och militärbas 1941, men som man lämnade efter kalla krigets slut. Den är ändå fortfarande viktig både för Nato och för Danmark, som för ett år sedan beslutade att bygga en militärbas där.

Dessa två faktorer – säkerhetsläget och mineralerna – är huvudingredienser i Trumps hot mot Grönland det senaste året.

Jag kliver in i kommunhuset, en avlång byggnad i diskret blågrå färgskala. Kommunen Qeqqata har knappt tio tusen invånare, varav drygt hälften bor i Sisimiut. Den del av kommunen som inte är permanent istäckt är ungefär så stor som Småland.

I kommunhusets konferensrum möter jag borgmästare Malik Berthelsen (bilden) – en 47-åring med erfarenhet både från det grönländska parlamentet och från ett liv som företagare i olika branscher, allt från möbelhandlare till pizzabagare.

Malik Berthelsen talar en flödande grönländska, helt lönlöst att försöka dechiffrera. Men tolken bygger språklig bro, och förmedlar borgmästarens positiva syn på såväl det militära inslaget i Kangerlussuaq som på gruvan.

– Kangerlussuaq har, delvis tack vare militären, fortsatt ett liv även efter att utrikesflyget flyttats till Nuuk. Gruvan bidrar med både sysselsättning och skatteintäkter till kommunen och är inte ett dugg kontroversiell. Den ligger så avsides, och det som bryts orsakar inte någon debatt om miljöförstöring.

– Men det är tur att vi inte har de sällsynta jordartsmetallerna här. De verkar bara ställa till problem, särskilt om där finns uran också.

När det gäller hotet från USA gjorde sig Malik Berthelsen omtalad ut över världen på senvintern i fjol. Usha Vance, hustru till den amerikanska vicepresidenten JD Vance, hade tänkt bevista den årliga hundslädestävlingen i Sisimiut och i samband med det få möta borgmästaren.

Grönlands regering ser gärna att fler gruvor öppnas i landet. Dock ej vid Kuannersuit nära Narsaq, eftersom brytning av uran är förbjuden sedan 2021. Foto: Hans Månsson.

Till detta tackade han vänligt men bestämt nej. Det passade inte alls i tiden, då valkampanjen var i sitt slutskede, förklarade han. Då avstyrdes fru Vances besök i Sisimiut helt och hållet.

Bara ett par veckor tidigare hade Malik Berthelsen gått i en stor demonstration mot USA:s hot om övertagande. ”Som en protest mot hur presidenten uppför sig mot vårt folk”, sade han till tidningen Sermitsiaq.

– Vi har inget emot amerikanska soldater på våra gator, säger Malik Berthelsen. Det är vi vana vid sedan den tid de hade militärer i Kangerlussuaq. Men ett övertagande av Grönland accepterar vi inte.


Tanken på att överta Grönland har dykt upp vid flera tillfällen tidigare, men det var ändå med stor överraskning som Danmark under Trumps förra presidentperiod tog emot hans förslag att köpa Grönland, som han jämförde med en ”fastighetsaffär”. Statsminister Mette Fredriksen svarade med att kalla förslaget ”absurt”.

Men när Trump återkom till presidentposten för ett år sedan trappade han upp retoriken. Grönland ska ”på ett eller annat sätt” bli en del av USA, sade han. Det är framför allt två skäl som angetts: nationell säkerhet och mineraler.

USA:s intresse är inte nytt. Skillnaden är att Trump säger det högt.

Inte minst trånar man efter de sällsynta jordartsmetallerna, för att komma bort från beroendet av Kina. Men under hösten har Trump tonat ner mineralfrågan och i stället betonat geopolitisk säkerhet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 20 januari, 2026

När arkitekturen reduceras till fasader

Visionsbild av nya Nobelcentret vid Slussen i Stockholm. Foto: Anders Wiklund/TT.

Debatten om det nya Nobelcentret har fastnat i frågan om byggnaden är vacker eller ful. Men den verkliga skandalen handlar om hur projektet tillkom – i en process som brister i demokrati, transparens och kompetens.

I torsdags offentliggjordes hur det nya Nobelcentret ska se ut, ritat av David Chipperfield Architects. Mitt flöde är översvämmat av renderingar, som ofta säger ganska lite om ett färdigt projekt, och AI-varianter med allt från guldspiror till jämförelser med Clas Ohlson-kartonger.

Och även om det gläder mig att stadens utveckling diskuteras, känns debatten begränsad.

Det verkar som att den reaktionära estetiseringen av arkitekturen har vunnit, och att det enda man tycks kunna säga om ett projekt är om det är vackert eller fult. När man i stället borde diskutera en planeringsprocess som var fel från allra första början.

2014 arrangerades en tvåstegs arkitekttävling där David Chipperfield Architects utsågs till vinnare, innan platsens förutsättningar och stadsplaneringen var ordentligt utredda. Efter att planen för Blasieholmen stoppats 2018 följde en utdragen process med överklaganden och politiska vändningar. 2020 flyttades projektet till Slussen, men Chipperfield blev kvar som arkitekt trots att platsen helt ändrats.

På bara några dagar har fler än 6 200 skrivit under ett upprop om att byggnaden ska ritas om. Även om man kunde önska samma engagemang för arkitekturen när man samtidigt går vidare med planerna på att riva Valhallabadet i Göteborg eller Lärarnas hus i Stockholm, håller jag med om kärnan: det krävs en mer demokratisk och transparent process.

Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Projektet har inte förankrats i stadsbyggnadsprocessen på ett korrekt sätt, varken första eller andra gången. Stockholms stad borde ha låtit föreningar, boende och sakkunniga kunnat påverka. Det faktum att Nobelhuset finansieras privat minskar dessutom möjligheterna till offentlig debatt om projektet. Den första frågan borde vara: vem är byggnaden till för?

Med en sådan process hade man kanske undvikit att hamna i Mark- och miljödomstolen, efter att den första arkitekttävlingen redan var avgjord. Samtidigt är det värt att utreda hur stort inflytande fastighetsägaren Lundberg hade i att skrota planerna på Blasieholmen, när enskildas utsikt fick påverka utformningen av en offentlig byggnad.

När den nya majoriteten valde att hitta en ny plats borde en ny, öppen och anonym arkitekttävling ha utsetts, med ett tydligt program och en placering som speglade en gemensam vision för områdets utveckling.

Arkitekttävlingar är till för att diskutera idéer, snarare än att bedöma ett företags skicklighet. Dessa idéer är kopplade till specifika platser med specifika förutsättningar och förankras i en bedömningsprocess där det jämförs med andra förslag. En byggnad på en så komplex och central plats borde dessutom ha diskuterats i relation till andra idéer som finns om vad staden ska vara.

Läs mer

Samtidigt blir utrymmet för denna uppgift allt mindre när arkitektur reduceras till en konstart genom att Arkdes slås samman med Moderna Museet och när byggregler som tidigare gav kvalitet åt arkitekturen avskaffas. Arkitektuppropets och Tidöregeringens visioner av ”traditionella” dockhus går i full fart.

Dessa aktörer har tagit den arkitektoniska debatten till en punkt där bara ytliga bedömningar återstår. Men om man är seriös med att rädda arkitekturen måste man börja med att ifrågasätta processerna bakom. Allt annat är fastighetsförmedling.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 19 januari, 2026

Lokalpolitiker ska ta Vänsterpartiet till regeringen

Arbetsgruppen består av vice partiordförande Ida Gabrielsson och fem lokalpolitiker. Foto: Lars Schröder/TT.

Vänsterpartiets budskap är tydligt: partiet ska vara med och styra Sverige. Nu ska en särskild grupp förbereda partiet på regeringsförhandlingar. Medlemmarna är erfarna lokalpolitiker – och flera lyfter fram sina samarbeten med Centerpartiet.

I måndags presenterade Vänsterpartiet den arbetsgrupp som ska förbereda partiet på tuffa förhandlingar vid en rödgrön seger i riksdagsvalet. Några saker är redan spikade: Magdalena Andersson ska bli statsminister – men bara om hon släpper in Vänsterpartiet i regeringen. Övriga detaljer ska finslipas fram under våren och sommaren.

Gruppen består av partiets ekonomisk-politiska talesperson Ida Gabrielsson, samt fem lokalpolitiker från Växjö i söder till nordliga Norrbotten. Den gemensamma nämnaren är praktiska erfarenheter av att styra i samarbete med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och stundtals Centerpartiet. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 17 januari, 2026

Alice Aveshagen: Rama Duwajis dyra skor är motsatsen till hyckleri

Rama Duwaji har blivit det hetaste samtalsämne bland modeexperter sedan maken Zohran Mamadani introducerade henne för offentligheten. Foto: Heather Khalifa/AP.

Något lånat, något gammalt, något politiskt. Flammans modeexpert Alice Aveshagen förklarar varför alla pratar om New Yorks första dam.

Under installationen av New Yorks nya socialistiske borgmästare Zohran Mamdani bar hans hustru Rama Duwaji boots från märket Miista. Prislapp: 5 800 kronor. Den konservativa sensationstidningen New York Post formulerade det som ett avslöjande – ännu ett exempel på vänsterns hyckleri.

Men den här sortens upprördhet bygger på en felaktig premiss: att dyrt automatiskt är antisolidariskt och billigt är folkligt. Miista är ett Londonbaserat märke, grundat och ägt av Laura Villasenin, med tillverkning som uppges vara handgjord. Att sådana skor kostar mer är vad som händer när hantverkare får betalt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 17 januari, 2026

Silas Aliki: ”Världen håller på att bli olevbar”

Silas Aliki är till yrket advokat men hade länge velat skriva. Foto: Paulina Sokolow.

För att överleva en tillvaro av misshandel och vanskötsel, skapar en åttaåring i "Reglerna" en fantasivärld där egen logik råder. Med sin romandebut vill advokaten Silas Aliki belysa barns rättslöshet. ”De behandlas som egendom.”

Bakom glasdörren, en halv trappa ned på en lugn sidogata på Kungsholmen, är väggarna målade i en skogig, blågrön färgton. Välkommen till Folkets Advokatbyrå, grundad av advokaten Silas Aliki. Hen visar mig runt i det tomma kontoret. Jag tittar undrande på en säng i ett av rummen.

– Den behövs ibland om någon får panik och behöver lugna ned sig. Det hjälper ibland.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)