Opinion

Skriv under för amnesti

Den förra flyktingamnestin kom till stånd efter en stor mobilisering i civilsamhället. Bilden är från en demonstration som ägde rum på Sergels Torg i september 2005 och som arrangerades till stöd för Sveriges gömda flyktingar. Foto: Fredrik Persson/TT

De ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år har lidit nog och kämpat klart. Nu måste de få ett liv i trygghet och bygga en framtid där de är en del av Sverige. Därför kräver rörelsen #vistårinteut nu amnesti.

Opinion

I Sverige finns närmare 38 000 ensamkommande barn som kommit de senaste två åren och vars liv inte tillåts börja. Migrationsverkets asylprövningar har kritiserats från såväl fackförbund som profession och oberoende granskare och det är uppenbart att dessa ungdomars liv nu sätts på spel i en hantering som är långt ifrån rättssäker. P1-programmet Kalibers granskning av Migrationsverkets egna rapporter (27/2, 2017) visar att endast hälften av de ärenden som granskats kan anses tillräckligt utredda och 40 procent av de fattade besluten är inte tillräckligt begripliga.

Många av de ensamkommande som kom till Sverige under den stora flyktingvågen 2015 håller nu dessutom på att fylla 18. Det är en livsavgörande gräns eftersom den som fyllt 18 behandlas som vuxen och kan utvisas utan att det finns något ordnat mottagande i landet.

Förra gången Sverige stod inför liknande omständigheter och dåvarande Utlänningsnämnden inte kunde garantera rättssäkerheten fattades ett beslut om flyktingamnesti. Vi står nu inför en liknande situation. Rörelsen #vistårinteut samlar just nu 8000 yrkesverksamma människor som möter de ensamkommande barnen i sin vardag. Vi ser både utmaningarna och möjligheterna med att låta dessa barn få bli en del av sitt nya samhälle. Därför kräver vi en ny amnesti och uppmanar alla som då ställde sig bakom kravet att höja sin röst igen.

Under hösten 2015, efter livsfarlig flykt undan förföljelse, krig och barnarbete nådde många barn hit, sökte asyl och kunde för första gången på länge andas ut. De mötte ett Sverige som visade sin allra bästa sida. Alla de människor som frivilligt jobbade dygnet runt på centralstationerna, boenden, språkcaféer och skolor som snabbt slussade in dem i gemenskap och ett nytt språk.  Vi som fanns där kände att vi kunde klara utmaningen att ge dessa barn omvårdnad, boenden och skolgång. Vi klarade det – VI behövde inget andrum. Men politikerna lyssnade inte på oss som jobbade ute i verksamheterna. Istället kom en tillfällig lag igenom som innebär att de ensamkommande barnen fick ännu svårare att få uppehållstillstånd.

Vi som arbetar nära barnen ser en tydlig koppling mellan den tillfälliga asyllagen, Migrationsverkets frekventa åldersuppskrivningar och ökad psykisk ohälsa bland ensamkommande.

Många får sin ålder ändrad till 18 år baserat på någon timmes intervju. Över en natt förlorar de sina god män, skolor och tvingas flytta till asylboenden för vuxna. Barn som trodde att de skulle få fortsätta sina liv i Sverige ser sina kompisar få avslag och tappar allt hopp. Hellre dör de än att skickas tillbaka. Självmorden och självmordsförsöken ökar bland ensamkommande. Exakt hur mycket vet vi inte eftersom Migrationsverket inte för någon statistik över det, som om de ville göra explicit att dessa liv faktiskt inte räknas. 

Vi vet att många av dessa barn helt enkelt inte kan återvända. Om man riskerar tortyr eller död i sitt hemland blir självmord eller ett liv som papperslös i Sverige bättre alternativ.

Förra flyktingamnestin kom till stånd efter en stor mobilisering i civilsamhället. Det krävdes då, som nu, att alla vi som står upp för ett öppet samhälle och för mänskliga rättigheter höjer våra röster. Kräv av din partiförening, av din fackklubb och din församling att de skriver under namninsamlingen för amnesti på www.vistarinteut.org.

  • #vistårinteut
  • amnesti
  • ensamkommande flyktingbarn
  • flyktingamnesti
  • flyktingar

Opinion