Personliga motiv och frustration över att hånas av kultursfären och Hollywood ledde till att ”normala” republikaner lät det värsta hända, enligt författaren. Foto: Manuel Balce Ceneta/AP/TT.
Medan vi väntar på en riktig undersökning om det i Sverige har den amerikanska högern börjat skriva historien inifrån. En röst inifrån erkänner villigt att det var de ”normala” republikanerna som gjorde stormningen möjlig. Aron Etzler har läst boken.
För första gången i en svensk valrörelse är ett parti med nazistiska rötter en integrerad del i ett borgerligt block. Som varje betraktare kan se har de tre andra partierna till höger förändrats i snabb takt – plötsligt åker de med i Sverigedemokraternas valrörelse, oavsett om de kommit överens om stripes på bussen eller ej. Samma politiker som för några år eller månader sedan ansåg att SD var deras värsta fiende slätar nu över partiets trollfabriker, firande av andra världskrigets start och dödshoten mot Annie Lööf. ”Hur har vi hamnat här?” undrar kultursidornas skribenter med en tidstypisk formulering – som snarare än att uttrycka en ambition att ge svar flaggar upp kulturskribentens bestörtning. Det är en fråga som förtjänar ett seriöst svar.
Hur kan liberaler och konservativa ge sitt stöd till ett nyfascistiskt parti? Och varför är det just partier till höger som så lätt underordnar sig auktoritär nationalism? Medan vi väntar på en riktig undersökning om det i Sverige har den amerikanska högern börjat skriva historien inifrån. Tim Millers Why we did it är en berättelse inifrån Republikanerna, som startar 2007 och slutar efter stormningen av Kapitolium 6 januari 2021. Miller, som tillhört partiets mer liberala flank – politiskt beskriver han sig själv som närstående Jon Huntsman – förklarar hur han själv kunnat förmås att inte bara stanna kvar i partiet utan även arbeta direkt för Donald Trump, som han personligen avskyr. I hela denna historia finns ett viktigt erkännande: Miller är medskyldig till katastrofen.
”USA hade aldrig hamnat i den här röran om det inte var för mig och mina vänner”, skriver Miller. ”Vi var de ’normala’ republikanerna. De pragmatiska och praktiska. De ’vuxna i rummet’ du hör så mycket om.” När Miller och hans vänner först stötte på presidentkandidaten Trump var ingen av dem på hans sida. De tog honom inte ens på allvar – han var ett skämt. Men när Trump var på väg att faktiskt bli partiets kandidat, förändrades deras inställning. ”…först gradvis och därefter plötsligt, valde nästan alla av oss att följa med. Samma människor som privat häcklade Donald Trump för att vara ett inkompetent hot, serverade hans stinkande smörja offentligt när det var passande att så göra.”
Vad Miller och hans vänner gjorde för Trump var att ge honom förutsättningar att sedan vinna valet mot Hillary Clinton. De samlade in pengarna som bekostade hans valkampanjer, de skrev hans pressmeddelanden, attackerade hans fiender, de legitimerade hans ledarskap och höll ihop hela partiet i stället för att ställa till med problem. Utan detta hade Trump aldrig kunnat bli president, konstaterar Miller. Men varför? Tim Miller bygger ett slags privat undersökning bland sina egna vänner och bekanta – och kommer fram till en klassificering: 11 olika skäl för republikaner att strunta i sina ideal och åsikter för att i stället tjäna Donald Trump. Bland skälen finns allt från karriärs- och försörjningsskäl till att ”förhindra det värsta” genom att balansera Trumps grövsta impulser. Mest av allt verkar det viktiga för Millers republikanska vänner vara att finnas ”där det händer”, att oavsett vad som händer fortsatt ha inflytande och inte bli utestängda från beslutsrummen. Och bland individer som han aldrig ansett fanatiska eller hatiska, så finns under ytan ett bittert hat mot motståndarna i det Demokratiska partiet och deras övertag i den kulturella sfären. Att under alla år ha porträtterats av Hollywood och de stora tv-kanalerna som korkade och onda har bidragit till en revanschlust hos många republikaner. För även om de inte gillar Trump eller anser att hans politik är ens acceptabel, har han erbjudit dem tillräckligt många ögonblick när de vänt på matchen och börjat ”äga liberalerna”. Caroline, en av de personer Miller ser sugas in i kulten kring Trump, kombinerar nästan alla skäl i hans klassificering.
”Hon har rationaliserat bort det dåliga som gjordes, även när det gällde dem hon brydde sig om. Hon har demoniserat vänstern och vill hämnas på den kulturella eliten. Hon är fångad av det stora spelet och uppskattar alla LOLs. Hon bär lagets tröja. Hon älskar att vara där det händer vid Trumps tal. Hon har blivit handlingsförlamad och vet inte vad hon skulle göra om det inte var att jobba med politik för republikanerna.”
Så mänskligt. Så enkelt och verkligt. Och plötsligt lite mer begripligt.
Tim Millers Why we did it är skvallrig och elak. Den är inte speciellt analytisk vad gäller det politiska skeendet eller väljarkårens förändring. I ivern att moraliskt fördöma sina tidigare kollegor, missar han kanske också ett väsentligt skäl till att traditionella republikaner kommit att arbeta för Trump – att de är livrädda för hoten som följer i extremhögerns spår. Men Miller åstadkommer ett trovärdigt svar på frågan ”hur har vi hamnat här?”, ett svar som förtjänar verklig reflektion och som kan leda till ett starkare försvar av demokratin än vi hittills lyckats uppbåda.
