Inrikes

Krönika

Sommaren är sämst för oss psykiskt sjuka

Den som är deprimerad på sommaren erbjuds i bästa fall ett stödnummer att ringa. Micaela Kedhammar skriver om en årstid som är extra dålig att må dåligt på.

Inrikes

Sommaren är verkligen ingen bra årstid att vara deprimerad under. Nu tänker du att ingen årstid är bra att vara deprimerad på, och det har du förstås rätt i; men jag vill påstå att sommaren är värst. På sommaren ska man vara glad, kåt och tacksam över livet, inte ligga och gråta bakom neddragna persienner.

Men att gråta bakom neddragna persienner är kanske det enda man vill och orkar med. Och jag säger ”man” istället för ”jag”, för folk blir så obekväma när man trycker upp sin psykiska ohälsa i ansiktet på dem. Folk har förvånansvärt lite förståelse för depressioner och hur deprimerade människor fungerar, med tanke på att ungefär tre procent av alla män och sju procent av alla kvinnor är deprimerade just nu. Vi är nedstämda, har ångest, sover dåligt, har rubbad aptit och sexlust, och känner kanske viss eller stor livsleda. Rätt långt ifrån kåt, glad och tacksam med andra ord. Och hur många som än tror det så kommer uppmaningen ”Men ska du inte ut och njuta av det fina vädret?” aldrig att hjälpa någon som är deprimerad. Aldrig. Nu hoppas jag att det är utrett en gång för alla.

Så sommaren är extra jobbig för att man känner sig än mer som gängets Ior och för att det finns ännu fler roliga aktiviteter att tacka nej till, och mer ledig tid till att tänka på döden. Har du inte en anställning och betald semester kanske du får jobba hela sommaren eller helt enkelt vara fattigare än vanligt. Kul!

Kalla mig för en ung idealist, men i min utopi finns det en fungerande psykiatri under sommaren. Och under resten av året också, för den delen

Och så är det ju det här med vården som tar sommarlov. På den psykiatriska mottagning där jag går har man en stödtelefon under sommaren, dit man kan ringa och prata med någon om man mår dåligt. För att det inte ska bli för högt tryck på stödtelefonen får bara de som verkligen behöver det numret till den. Jag fick det förklarat för mig att om jag tror att jag kommer att vilja skada mig själv under sommaren så kan jag ringa den. Om man mår så dåligt att man är inskriven på en psykiatrisk mottagning och har självskadebeteenden och/eller självmordstankar så kan man alltså erbjudas en stödtelefon under sommaren. Behöver man träffa någon så får man vänta till hösten eller vända sig till en akutmottagning.

Jag vill såklart att vårdpersonal ska få ordentlig semester, vilket många i dag inte får på grund av personalbrist. Med den arbetsbelastning som råder inom psykiatrin så har jag full förståelse för att de behöver ledigt, men varför lägger man inte scheman och tar in vikarier så att verksamheten kan rulla på även under sommaren? Den psykiska ohälsan försvinner inte för att det är sommar, så varför ska vården göra det? Kalla mig för en ung idealist, men i min utopi finns det en fungerande psykiatri under sommaren. Och under resten av året också, för den delen.
En av grejerna med att vara deprimerad är att man med största sannolikhet inte har ork eller möjlighet att slåss för den vård man behöver. Det finns ingen ork för det när man varje dag måste kämpa för att komma ur sängen, äta mat eller bara överleva. Ni som inte lider av psykisk ohälsa kan visa solidaritet genom att ta den kampen för alla som inte orkar. Ni kan också finnas till hands som medmänniskor som ser och lyssnar utan att skuldbelägga eller misstänkliggöra. Sommaren är en vidrig tid att vara deprimerad på, men kanske behöver den inte vara fullt så vidrig.

För dig som mår dåligt kan du alltid vända dig till din vårdcentral, eller till en psykiatrisk akutmottagning i ditt län. För mer information kan du vända dig till Vårdguiden på webbadressen 1177.se eller på telefonnummer 1177. Om du har självmordstankar kan du ringa Självmordslinjen på 90101, eller akutnumret 112. Om du har skadat dig själv ska du alltid ringa 112.

    Inrikes