Sopkonflikt krossade fackklubb

Inrikes

 

De städade ur sina skåp, svor kanske, och så gick de hem.

Femtio anställda på Reno Norden i Stockholm hade fått nog.

Det är snart ett år sedan arbetsgivaren Reno Norden ville ändra lönen för de anställda som hämtade sopor i Stockholm genom att ta bort ackorden – något som de anställda motsatte sig eftersom de räknade med att det skulle innebära kraftigt sänkta löner.

Dessutom ville Reno Norden inventera nycklarna. Det, menade arbetarna, skulle göra dem utbytbara. Att veta vilken nyckel som går till vilket av de många soprummen på en runda har beskrivits som en betydande förhandlingsfördel för de stridbara sopgubbarna. Att lära sig nycklarna tar tid och gjorde sopgubbarna svåra att ersätta. Sopgubbarna vägrade arbeta, och under tiden räknade de med att sophämtningen skulle bli lidande.

– Det kommer att bli katastrof. De kan släcka de värsta bränderna, men det kommer att svämma över i längden, sa Jan Spanedal, dåvarande ordförande för den lokala fackklubben till Flamman för ett år sedan.

Nästan femtio anställda sade upp sig. Till slut skulle Reno Norden bli av med sitt avtal med Stockholm Vatten och Avfall, eller tvingas vika sig. Det var i alla fall vad sopgubbarna trodde.

Ett år efter uppsägningarna har dock nyckelinventeringen genomförts och det kritiserade nya löneavtalet införts.

Få av de anställda som lämnade företaget har kommit tillbaka, enligt Magnus Kinnunen, ombudsman på Transports avdelning fem, som organiserade sopåkarna.

De flesta har enligt honom hittat nya jobb. Arbetsmarknaden för utbildade förare med erfarenhet och C-körkort skriker efter folk.

– Det är väldigt drivna människor det här. Sådana människor klarar sig ofta ganska bra. De överlever, säger han till Flamman.

Konflikten blev ett hårt slag för den fackliga organiseringen, en stor del av de fackligt aktiva lämnade både företaget och fackklubben.

Konflikten blev dock ett hårt slag för den fackliga organiseringen, i samband med att en stor del av de fackligt aktiva lämnade både företaget och fackklubben.

– Den dog i samband med att alla de mest stridbara lämnade, säger Magnus Kinnunen.

Det som tidigare var en stor klubb på en stor arbetsplats saknar i dag nästan helt medlemmar. Nu planeras de första fackliga kurserna för några av de nya sopåkarna.

– Det är klart att vi vill få igång facklig verksamhet och kollektivt tänk där ute men de har många nyanställda så det är en liten uppförsbacke, kan man säga, säger Magnus Kinnunen.

Missnöje efter uppsägningar

I början av mars i år beslutade Arbetsdomstolen att 49 före detta sopåkare skulle betala mellan 3500 och 2500 kronor i skadestånd till arbetsgivaren Reno Norden till följd av konflikten, som domstolen bedömer var en otillåten stridsåtgärd.

Sopgubbarna har själva hävdat att de snarare blev utlåsta från arbetet av arbetsgivaren.

Anders Eriksson var en av de som slutade på jobbet i samband med konflikten på Reno Norden, och som krävts på skadestånd. Han jobbar i dag på ett annat företag och är rejält besviken på hur situationen har utvecklat sig det senaste året. Transports beskrivning av att det skulle gått bra eftersom sopgubbarna ändå har hittat nya jobb ställer han sig inte alls bakom.

– Jag tycker det är oförskämt att säga så. Vad det handlar om är att jag har hållit på i trettioett år med det här och trivts – det här är mitt jobb. Jag hade tänkt hålla på i sex år till och sen gå i pension, säger han till Flamman.

I hans mening ligger en stor del av ansvaret hos Transport, som inte tillräckligt tidigt ställde upp bakom sophämtarna.

– De lämnade oss i skiten, facket. Om de hade gjort det de skulle göra, då hade det här aldrig inträffat. Då skulle det aldrig ha gått såhär som det gick, säger han.

– De har gjort en massa familjer riktigt olyckliga.

Sopproblemen fortsätter

För Stockholm Vatten och Avfall, som upphandlar sophämtningen av det som då var Reno Norden, i dag Urbaser, är situationen inte heller tillfredsställande.

Som värst inkom över fem tusen reklamationer från kunder på en vecka när konflikten var som intensivast för ett år sedan. När de erfarna sophämtarna efter en tid kunde ersättas, om än med mindre erfaren personal, sjönk antalet reklamationer, men aldrig ned till den nivå där de befunnit sig innan konflikten. Fortfarande inkom drygt tusen per vecka.

Som värst inkom över fem tusen reklamationer från kunder på en vecka när konflikten var som intensivast för ett år sedan.

Stockholm Vatten och Avfall lovade då att sophämtningen snart skulle återgå till det normala. Nu kan Flamman med hjälp av företagets egna siffror visa att så inte har hänt.

Under 7 av det innevarande årets 24 första veckor har antalet reklamationer – det vill säga klagomål från kunder som inte fått sina sopor hämtade – överstigit tusen stycken. Det innebär att ungefär en av hundra kunder inte fått sitt sopkärl tömt.

– En orsak till förseningar uppstod var att ett stort antal nyrekryteringar efter att många sagt upp sig och valt att lämna yrket, säger Alexandra Fleetwood, presskommunikatör på Stockholm vatten och avfall till Flamman.

Det är lite jämfört med den vecka när det var som värst, när antalet reklamationer motsvarade 10 procent av de planerade sophämtningarna.

Samtidigt har reklamationerna för Stockholms sophämtning inte vid något tillfälle kommit ned till den nivå – nära noll – som rådde innan konflikten utbröt förra året.

Den lägsta veckonivån sedan konfliktens början uppmättes i slutet på mars. Då kom 404 anmälningar om utebliven sophämtning in till Stockholm Vatten och Avfall.