Som politisk analytiker ger jag Josefsson underkänt. Vill man granska Vpk:s bindningar till ”broderpartierna” är ju det östtyska partiet rätt oviktigt. Förhållandet till Sovjet var överordnat. Jag är förmodligen en av de ytterst få svenskar som haft möjlighet att gå igenom den sovjetiska centralkommitténs arkiv om de svenska kommunisterna.
Här en sammanfattning av några av dokumenten:
22/10 1959. Bidrag på 58 000 SKr till Arbetarkultur för tryckning av SUKP:s historia.
2/10 1963. 200 000 SKr i bidrag till tryckeriet ”Västermalm”.
4/2 1964. Beslut om kredit till partiets resebyrå Folkturist.
28/8 1964. Beslut att lägga uppdrag för 200 000 valutarubel på tryckeriet ”Västermalm”.
29/6 1967. Stödprenumeration på 100 exemplar av Norrskensflamman.
10/8 1967. Kredit till Folkturist.
30/9 1967. Stödreklam i Norrskensflamman för 3 500 valutarubel.
13/12 1968. Stödreklam i Norrskensflamman för 3 500 valutarubel.
29/1 1970. Bevilja uppskov med betalningar från Folkturist.
aug 1972. Bevilja 7 platser för vila och läkarbehandling i SSSR för Vpk-delegation.
sept 1975. Beslut att ta emot 250 turister från Vpk.
8/6 1976. Beslut att öka hjälpen till vänskapsförbunden i Skandinavien.
27/4 1977. Kredit till vänskapsförbundet Sverige-Sovjetunionen.
7/2 1978. Förfrågan från Apk om möjligheten att erhålla 10 000 partiemblem kostnadsfritt.
5/12 1978. Bevilja 20 000 rubel till vimplar och medlemsmärken åt Kommunistisk Ungdom i Sverige och Demokratiska ungdomsförbundet i Finland.
16/3 1979. Betala resa till Hanoi för journalisten Ulf Johansson, Norrskensflamman.
21/8 1979. Förfrågan från Apk att betala resa för John Takman tur och retur Detroit för att delta i USA:s kommunistpartis 22:a kongress.
31/1 1980. Betala Norrskensflammans korrespondent resa tur och retur Kabul för ”att motverka den antisovjetiska och antiafghanska kampanjen i Sverige”.
12/2 1980. Betala Vpk och Apk:s delegationer för resor till Moskva.
27/2 1980. Stödprenumeration på 200 exemplar av Norrskensflamman.
21/3 1980. Betala Vpk-delegation för resa Moskva-Pnomh Penh-Stockholm.
3/6 1980. Tillmötesgå begäran från Apk att avskriva bokförlaget Frams skuld på 18 300 valutarubel för leveranser av sovjetlitteratur.
12/8 1980. Betalning till APK för resa Stockholm-Moskva-Hanoi.
17/3 1987: ”Hemlig bilaga KP 103 GS pr No 43 PROJEKT Ministerrådet Instruktion från mars 1987. Moskva, Kreml. I samband med en förfrågan från Arbetarpartiet kommunisterna (APK) beslutas att uppdra åt SSSR:s utrikeshandelsministerium att under 1987 utan ersättning leverera en fyrfärgstryckpress 2 POL-72-4P till Apk. Leverans skall utföras till Stockholm på Norrskensflammans tidningstryckeris adress.
17 mars 1987 godkänt av Centralkommittén. Skall belasta SSSR:s budget för kostnadsfri hjälp till andra stater.”
Ett dokument från 1974 tilldrar sig mitt speciella intresse. I Centralkommitténs politbyrås protokoll 137 från 23/8 1974, under rubriken ”Hänvändelse till de vietnamesiska kamraterna via sovjetambassaden i Hanoi” läser jag följande:
”Till Hanoi Sovjetunionens ambassad
Besök Vietnamesiska Arbetets Partis centralkommitté och säg följande: På sista tiden har det kommit information från Sverige som vittnar om de allt ihärdigare försöken av promaoistiska krafter att ta kontroll över en av landets massorganisationer, De Förenade FNL grupperna (DFFG), och förvandla den till ett antisovjetiskt vapen. Enligt de fakta vi har ska DFFG ha beslutat att koncentrera rörelsens ansträngningar på ’kamp mot supermakterna’, vilket som väl är bekant för de vietnamesiska kamraterna inte har något gemensamt med försvaret av Vietnam och är ägnat att tjäna Pekings stormaktspolitik. I samband med detta vill vi i Moskva hoppas att de vietnamesiska kamraterna finner lämpliga former att uttrycka sin motvilja mot DFFG ledningens strävanden. Enligt svenska vänner skulle en form för detta kunna vara att publicera lämpliga artiklar i svenska tidningar eller ett öppet brev av DRVs (Demokratiska republiken Vietnam) ambassadör i Stockholm.”
Vad hände efter detta Moskvainitiativ? DFFGs ledning kallades upp till DRV:s ambassad och PRR:s (Provisoriska revolutionära regeringens) kontor och ställdes av bland andra ambassadör Viet inför tämligen ultimativa krav att avbryta den studiekampanj om världsläget som DFFG:s kongress i december 1973 enhälligt beslutat om och som enligt styrelsebeslut hade det klara målet ”att ena DFFG om att Sovjetunionen för en imperialistisk politik”. Samtidigt som utpressning pågick bakom kulisserna hade en omfattande debatt dragits igång i pressen. Först ute var Sara Lidman som (AB 23/6) i ett öppet brev till DFFG:s förbundsstyrelse stämplade DFFG för ”förräderi mot Vietnams folk!” I ett andra brev anklagade hon DFFG för ”hets mot Sovjet”. DFFG:s studiematerial om Sovjet var, sa hon, ”i långa stycken som plankade ur Demokratisk allians texter… En skymf mot Vietnams folk och ett förräderi mot tusentals allvarliga FNL:are i detta land”. En rad intellektuella backade upp Sara Lidmans kritik. Karl Vennberg ironiserade (AB 9/8) över att FNL grupperna nu ville ”i första hand befria Tjeckoslovakien och befästa Nordkalotten för att sedan med desto större effektivitet kunna undsätta Vietnam”. I Expressen ledde P O Enquist angreppen (15/8): ”En ny antisovjetism har börjat göra sig bred i svensk vänsterdebatt… Allt fler, bl a Sara Lidman, känner olust över att den svenska FNL-rörelsen sviker Vietnam… Sovjet säger sig idag vara den starkaste fredsbevarande faktorn i världen. Det kan vara så…”
Socialdemokrater som John Olle Persson och Kuno Beckholmen instämde i kritiken. Expressen förklarade på ledarplats (6/8) att DFFG:s studiekampanj var ”ett hot mot enigheten kring Vietnamfrågan” och folkpartiets ungdomsförbunds Johan Schück befarade (21/9) att ”DFFG:s ska omformas till en antiimperialistisk enhetsfront med udden vänd mot Sovjet”.
Ett klart exempel på en sovjetmanipulerad debatt, för övrigt det enda som jag påträffade i CK:s arkiv. Och där var väl Hermansson/ Werner inte mer manipulerade än några andra.
Ända från 1966 omnämns Hermansson/Werner med stigande irritation:
12/7 1966. Beslut att ambassaden skulle tala med C H Hermansson med anledning av hans artikel om sovjetdemokrati i Tidsignal 29/4 1974 Svar till Vpk om Solzjenitsyn.
17/7 1975. Långt svar till Lars Werner om arresteringen av Tverdochlebov, en Amnesty-aktivist i Moskva. Enligt CK ”existerar inte någon sådan organisation i Sovjetunionen”.
I de sovjetiska arkiven, som borde ha varit de intressanta för Josefsson, finns inget, inget om Hermansson eller Werner. Var det kanske därför Josefsson inte letade där?
Hade det funnits något vanhedrande skulle vi ha fått veta det, var så säker.
Förutom av mig har arkivet band annat besökts av en Carl Bildt-stipendiat vid namn Bo Peterson, som skulle skriva en skandalbok lagom till valrörelsen. Den soppa han kokade på rysk småspik kunde inte det minsta förändra valutgången.
