Tidigt på eftermiddagen den femte januari återvände en man till jobbet på ett lågprishotell i Göteborg, där han hade jobbat där som städare i ungefär ett år. Trots att han rengjort dem bara timmar tidigare behövde toaletterna städas igen.
Kanske tänkte han på sin fru, och deras kommande tredje barn, när han tömde soppåsarna på hotellets toaletter.
När han kommer ut från hotellet ser han att soptunnorna utanför entrén också är fulla. Så han tömmer dem med. Det blir mycket att bära bort till containrarna bakom hotellet där soporna ska slängas. En av säckarna är dessutom extra tung.
Han hinner inte mer än fram till sopcontainern innan bomben briserar.
I fredags, nästan exakt ett halvår efter händelsen på lågprishotellet, åtalas tre personer som misstänks ligga bakom dådet. Förutom bomben på lågprishotellet misstänks de även för ett bombdåd mot Syndikalistiskt forum i Göteborg, och för att ha placerat ut en bomb som aldrig gick av vid en camping i utkanten av staden. Campingen används, precis som lågprishotellet, av Migrationsverket för att inhysa asylsökande. De tre misstänkta är alla nazister och medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen.
Polisens förundersökning visar bland annat att två av dem fått paramilitär träning  Ryssland, och att en av de misstänkta samlat bombmanualer i en mapp som han döpt till ”Terror”.
– Det är fråga om mycket allvarlig brottslighet. Vi påstår att gärningarna är politiskt motiverade och att målen för attackerna ligger i linje med sådana mål som den svenska vit-maktmiljön har intresse av att angripa, sa åklagaren Mats Ljungkvist i ett pressmeddelande på fredagsmorgonen.
– Vi har däremot inte bedömt att det är fråga om terroristbrott. Vi kan till exempel inte se att gärningarna allvarligt har destabiliserat politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer. Inte heller att attentat mot flyktingförläggningar och flyktingar generellt kan anses innefatta att allvarligt injaga fruktan hos befolkningsgrupp.

Terrorlagstiftningen missar högerextremism

Att det inte väcktes åtal för terrorbrott gav genast reaktioner. Terrorforskaren Magnus Ranstorp skrev på SVT debatt kort efter dådet att terrolagstiftningen allt för sällan används när det gäller dåd kopplade till högerextremism. Forskaren och journalisten Henrik Arnstad gick ett steg längre, och skrev på Twitter att en strukturell rasism genomsyrar det svenska rättsväsendet, som tycks oförmöget att ta högerextremism på allvar.
”16 september 1991. Idag började det till slut! Efter alla dessa år av prat – och inget annat än prat – har vi till slut skridit till handling. Vi är i krig med Systemet, och det är inte länge ett ordkrig”
Så lyder de första meningarna i Turners dagböcker. Polisen hittar ett exemplar av boken i alla de tre männens annars magra bokhyllor.

Vi påstår att gärningarna är politiskt motiverade och att målen för attackerna ligger i linje med sådana mål som den Svenska vit-maktmiljön har intresse av att angripa

I en skypekonversation mellan två av de tre männen, beklagar de sig över hur Nordiska motståndsrörelsens ledning inte vågar använda våld som metod: ”patetiskt.” skriver en av männen.
Boken, menar åklagaren, kan ha inspirerat dåden. Det hade inte varit första gången.
Turners dagböcker, skriven av uttalade vit-maktanhängaren Andrew Macdonald (pseudonym för William Luther Pierce), utspelar sig i ett fiktivt USA, där svarta tagit makten och förbjudit vita att bära vapen. Huvudpersonen, Turner, är medlem i en motståndsrörelse, kallad ”Organisationen”. Deras verksamhet börjar med terror mot vad de anser vara en illegitim stat som inskränker deras ”naturliga” rättigheter. Terrorn trappas med tiden upp och övergår i ett inbördeskrig efter vilket vit-maktrörelsen tar makten i USA. Innan boken är slut har ”Organisationen” inlett och genomfört ett globalt utrotningskrig mot alla ickevita på planeten. Det råder ingen tvekan om vilken sida som ska uppfattas som den goda.
Stilistiskt hamnar boken någonstans mellan Anarkistens kokbok och sämsta sortens fanfiction. Den förtryckande stat som ” Organisationen” bekämpar framstår ofta som en parodi på en högerextrem konspirationsteori. Våldtäkt har legaliserats eftersom motsatsen skulle vara rasism, och när huvudpersonen tillsammans med sina åsiktsfränder ”rensar upp” i ett svart område, finner de att människorna där, bland mycket annat, ägnar sig åt kannibalism.

Chockade en hel kontinent

Men det är främst för en annan sak som Turners dagböcker har blivit känd: boken är extremt konkret när det gäller Organisationens terroraktivitet.
Nu är det tjugo år sedan den första stora terrorattacken på amerikansk mark inträffade. Då sprängde Timothy McVeigh och Terry Nichols en tankbil utanför en byggnad tillhörande FBI. Nästan 170 människor dog.
Attacken var ända ned på detaljnivå lik det första större attentat som huvudpersonen ligger bakom i Turners dagböcker. En tankbil fylld med en liknande sprängladdning – även den beskriven i detalj – exploderar och förstör ett FBI-kontor.
Dådet i Oklahoma chockade en hel kontinent. USA var tidigare relativt förskonat från terrorbrott. Nu hade 168 personer, varav nästan 20 barn, dött. Förövarna visar sig dessutom vara vita män från den amerikanska medelklassen snarare än representanter för en främmande makt.
När landet kämpar för att förstå svarar attentatsmannen Timothy McVeigh med att referera till Turners dagböcker som han kallar sin Bibel.
Boken blir förstås omedelbart mycket välkänd, framförallt inom högerextrema kretsar. Sedan dess går den som en röd tråd genom en lång rad terrorbrott med vit-maktkoppling.

400 dokumenterade dåd kan ha inspirerats av boken

I en rapport till ICCT, det internationella centret för anti-terrorism hävdar författaren och forskaren Jan Berger att så många som 400 stycken dokumenterade dåd kan ha inspirerats av boken. Då finns det ändå, sannolikt, ett mörkertal.
Efter att Peter Mangs, avslöjades som den som låg bakom den våg av skjutningar mot personer med invandrarbakgrund i Malmö, visade det sig att också han studerat Turners dagböcker.
Boken går också att koppla, om än inte definitivt, till Anders Behring Breivik. Även han placerade, precis som den fiktive Turner och Timothy McVeigh, en bomb i en bil utanför en myndighetsbyggnad.
Bomberna i Göteborg var alltså varken de första eller de sista terrorliknande dåden med koppling till högerextremism.
I Eskilstuna förra året greps en man, återigen med koppling till Nordiska motståndsrörelsen med hemmatillverkade bomber i bilen. Vid husrannsakan visade han sig bland annat ha kartlagt en lokal ungdomspolitiker.
Under helgen efter att åtalet väckts i Göteborgsmålet attackerade en man med nazistiska symboler på sin bil en demonstration i Malmö. Enligt polisen ska han först ha försökt köra på de demonstrerandes skyltar, och därefter angripit dem med pepparsprej.
En kärnpunkt i Turners dagböcker är förutom det praktiska arbetet med terror, vad terrorn syftar till att uppnå rent konkret. Efter en tid av terrorattacker börjar människor som inte alls är kopplade till ”Organisationen”, till synes oberoende av varandra, attackera myndigheter, svarta och judar. Mot bokens slutskede utför den tacksamma vita befolkningen spontana lynchningar av svarta.

Ygeman öppnar nu för att se över terrorlagstiftningen

Målet med ett dåd måste alltid vara att inte direkt skada staten, utan att fungera som propaganda och inspirationskälla, resonerar huvudpersonen.
I det fallet tycks Andrew Macdonald ha lyckats med sin bokutgivning även i Sverige. I dag ges Turners dagböcker ut i svensk översättning av Logik förlag, som drivs av en före detta medlem i Svenskarnas parti, och säljs bland annat i Nordiska motståndsrörelsens webshop.
Efter den hårda kritiken mot att de tre männen som misstänks för Göteborgsdåden inte åtalas för terrorbrott, ställde TT en direkt fråga till inrikesminister Anders Ygeman. Han öppnar nu för att se över terrorlagstiftningen, så att den säkert innefattar även aktörer från vit-maktmiljön.

Anders Behring Breivik bytte nyligen namn till Fjotlof Hansen. För tydlighet har Flamman här valt att använda hans tidigare, mer välkända namn. 

Tor Gasslander

Redaktionschef 2017-2023.