Nyheter/Utrikes 07 januari, 2021

”Står staten verkligen med mössan i hand?”

Den moderna penningteorin, MMT, firar allt större triumfer, inte minst i kölvattnet av coronakrisen. Behöver monetärt suveräna stater verkligen bry sig om budgetunderskottet? Och var kommer pengar egentligen ifrån? Teorins ledande förespråkare Stephanie Kelton vänder upp och ned på några av våra djupast rotade föreställningar om ekonomin.

Vad är egentligen pengar för något?

– Pengar är ett känsligt ämne. Det sägs att ekonomen och nobelpris­tagaren Paul Krugman alltid avrått sina studenter från att befatta sig med frågan hur pengar uppstått och vad pengar är för något. Den som vill göra karriär inom de ekonomiska veten­skaperna gör bäst i att runda hela frågeställningen. Men jag ska göra ett försök ändå. Får man tro de national­ekonomiska läroböckerna började alltsammans på samma sätt som när två människor på en ensligt belägen ö ingår en bytesaffär. Om till exempel den ena personen har kokosnötter att erbjuda som han eller hon vill köpa fisk för, så kommer det bara fungera ifall den andra dels är i behov av kokosnötter, dels har fisk att erbjuda.

Dåliga förutsättningar för byteshandel.

– Det sägs vara av det skälet som så skilda föremål och resurser som snäckskal, boskap eller salt kom att spela en förmedlande roll – ett för­stadium till dagens pengar. Vid en given tidpunkt ska man sedan ha kommit på idén att använda ädelmetaller. Dessa är nämligen hållbara, delbara samt – till skillnad från en levande ko – transporterbara.

Men de väcker även begärliga tankar hos omgivningen.

– Det föreföll därför klokt att deponera pengarna hos inrättningar som så småningom kom att kallas banker. Bankernas guld­bestånd tjänade i nästa led som säkerhet för de pappers­pengar som de började trycka. Varje sedel kunde växlas in mot guld enligt en given växelkurs. I takt med att allt fler stater under 1800-talets lopp knöt sina nationella valutor till denna ädelmetall växte en guldmyntfot fram i det internationella betalningsväsendet. Berättar man historien om uppfinningen av pengar på det sättet så är det alltså som att berätta historien om metallpengarnas uppgång.

Det låter på det hela taget rätt rimligt.

– Den historieskrivningen förklarar dock inte vad som hände på 1900-­talet, då kopplingen till guldet upphävdes. I dag använder vi så kallade fiatpengar, en form av pengar som inte längre täcks av någon ädelmetall och som därför inte har något inre värde. Dessutom är denna berättelse på rent historiska grunder helt enkelt felaktig. Vi som företräder Modern monetary theory baserar oss i mycket högre grad än andra ekonomer på den forskning som gjorts av historiker, antropologer, sociologer och numismatiker. Denna forskning visar hur befängt det är att tro att pengar skulle ha uppstått ur byteshandel. Det verkligt avgörande var uppkomsten av staten. Den amerikanske antropologen David Graeber, som gick bort nyligen, har visat hur de första mer komplexa penningsystemen utvecklades för 4 000 till 5 000 år sedan. politiska makthavare – prästen i ett tempel eller härskaren i ett palats – tog ut skatter. Deras undersåtar kunde betala dessa skatter i form av spannmål eller andra varor. Mynt blev inte aktuella förrän 2 000 år senare.

Det väsentliga var alltså inte pengarnas materiella form?

– Det avgörande är den abstrakta räkne­enhet som ligger till grund för dessa tidiga pengar och som definierar vilka och hur många naturavaror som en individ eller dennes familj är skyldig att betala in till staten. Staten belägger alltså folket med en betalningsförpliktelse som endast kan regleras genom den penningstandard som staten själv definierat. De underlydande är nu tvungna att arbeta för staten, för att bli av med denna skuld. Detta förklarar också på ett mycket mer övertygande sätt vad det är som gör att pengar blir allmänt accepterade i ett samhälle. Pengarnas ställning garanteras av statens järnhand. Staten ”uppfinner” pengar så att den därefter kan ta ifrån folket dessa pengar i form av skatt. Pengar är först och främst ett index över den skuld vi står i. Staten själv behöver inga pengar. Det är de som lyder under staten som nu plötsligt är i behov av dessa för att fullgöra sina förpliktelser gentemot statskassan.

Okej, men varför grotta ned sig i denna tidiga historia om man som du intresserar sig för dagens ekonomier?

– Därför att vi endast på det sättet kan förstå varför vi alltjämt har en förvriden bild av i vilken ordning saker och ting kommer. Även i dag skickar staten ut pengar i samhället innan den suger in dem igen genom skatterna. Våra skattepengar måste ju trots allt komma någonstans ifrån. De kommer från staternas egna, valutautgivande centralbanker. Den insikten öppnar ett radikalt annorlunda perspektiv på statens utgifter. När det talas om offentliga utgifter görs det oftast i föreställningen att staten behöver våra pengar för att kunna agera – som om de offentliga finanserna matades med dropp från skattebetalarna. Följaktligen reduceras våra budgetdebatter till frågan: vem ska betala för alltsammans? Kommer skatterna att öka? Måste jag punga ut med mina surt förvärvade slantar för att finansiera offentliga verksamheter? Dessa frågor är dock felställda. Vårt monetära universum kretsar i själva verket inte alls runt skattebetalaren.

Det ”moderna” i modern penningteori uppstod den 13 augusti 1971, när USA:s president Richard Nixon valde att överge det så kallade Bretton Woods-systemet som hade rått sedan andra världskrigets slut och som knöt de flesta av västvärldens valutor till dollarn. Det innebar att dollarns koppling till guld upphävdes och att så kallade ”fiatpengar” uppstod. Foto: HWG/AP/TT.

Det ”moderna” i modern penningteori uppstod den 13 augusti 1971, när USA:s president Richard Nixon valde att överge det så kallade Bretton Woods-systemet som hade rått sedan andra världskrigets slut och som knöt de flesta av västvärldens valutor till dollarn. Det innebar att dollarns koppling till guld upphävdes och att så kallade ”fiatpengar” uppstod. Foto: HWG/AP/TT.

Att så många satte värde på den internationella guldmyntfot som rådde från 1880 till 1914 och under mellankrigstiden berodde inte minst på att tvånget att hålla sig med tillräckligt stora guldförråd hade en disciplinerande inverkan på politiker och gjorde det omöjligt att bedriva en alltför våghalsig utgiftspolitik. Du sörjer dock inte guldmyntfoten – din moderna penningteori fungerar ju i slutändan endast utan den.

– Jag argumenterar här empiriskt. För att hålla nostalgin på behörigt avstånd räcker det med att ta sig en titt på statistiken. I USA har guldmyntfotens upplösning kommit att sammanfalla med mindre dramatiska fluktuationer i den ekonomiska utvecklingen. Recessioner inträffar mer sällan, återhämtningen är jämnare, berg-och-dalbanan har plattats ut. När stora kriser ändå uppstår varar de i genomsnitt inte så länge som vi var vana vid på den tiden då valutorna ännu var knutna till guldet. Efter guldmyntfotens försvinnande har en långvarig stabilisering av världsekonomin kunnat observeras. En så omfattande och utdragen depression som den som inträffade efter 1929 har vi hittills besparats.

Då USA:s president Richard Nixon år 1971 en gång för alla begravde guldmyntfoten ersattes denna av en ny monetär världsordning, som kommit att präglas av fiatvalutor, en rent ut sagt explosionsartad utvidgning av penningmängden och ett flytande växelkurssystem.

– I och med att det så kallade Bretton Woods-systemet gick i graven föddes den värld som mina kollegor och jag beskriver i vår penningteori. Modern monetary theory syftar inte till att störta den kapitalistiska ordningen, utan att verka inom denna. Vi blottlägger endast vissa myter om budgetpolitiken: står staten verkligen med mössan i hand och tigger om pengar? Länder som ger ut sina egen valuta och som skuldsätter sig i denna valuta – alltså monetärt suveräna stater – kan inte få slut på pengar bara sådär. De har råd med social­försäkrings- och utbildningssystem som är generösare än vad budgetkonsolideringens tuktmästare vill tuta i oss. De gigantiska konjunktur- och stödpaket som sytts ihop för att dämpa effekterna av coronakrisen visar att det politiska handlingsutrymmet är mycket större än vad man i allmänhet föreställer sig. Plötsligt laborerar staten med summor i en storleksordning som tidigare inte gick att föreställa sig.

Om stater inte alls behöver sina medborgares pengar, varför betalar vi då överhuvudtaget skatt?

– Ponera att den amerikanska staten skulle slopa alla skatter utan att samtidigt skära ned på sina utgifter. Om jag inte längre behöver betala någon skatt kan jag såklart göra av med mer pengar – problemet är bara att ekonomin och dess samlade arbetsstyrka samtidigt endast har en begränsad mängd extra varor och tjänster att erbjuda. Förr eller senare är kapaciteten förbrukad och då kommer inte utbudet längre kunna hålla jämna steg med den växande efterfrågan. I det läget blir varorna och tjänsterna dyrare och mina dollar tappar i värde. Om staten i en sådan situation inte ikläder sig rollen som skatteindrivare och suger ut pengarna ur ekonomin igen så stiger inflationstrycket.

Skatter har alltså en inflations- hämmande funktion?

– Ja. I Modern monetary theory står alltid inflationen i centrum. Att jag kämpar mot artificiella begränsningar – som budget­disciplinen – beror på att jag i stället vill kunna fokusera på det som verkligen begränsar vår budget – risken för inflation. Jag har jobbat i den amerikanska senatens budgetutskott, och under hela min tid där hörde jag inte en enda senator eller någon av senatorernas med­arbetare ta ordet ”inflation” i sin mun. De funderar överhuvudtaget inte över den saken. Men det måste man göra om man strör så astronomiska summor omkring sig!

Måste man verkligen fundera så mycket över inflationen? Det räcker väl med lite sunt förnuft för att inse att en valuta förlorar i värde om man trycker mer pengar?

– Det är mer komplicerat än så. Sambandet mellan penningskapande och inflation är långtifrån så entydigt som många tror. För det första kan man öka penningmängden utan att det leder till inflation – det är ett fenomen som många centralbanker fått erfara på sistone. Alldeles oavsett om vi befinner oss i euro­zonen, i USA eller i Japan: på alla dessa platser försöker man sedan flera år tillbaka nå upp till det officiella inflationsmålet på knappt två procent – men utan att lyckas. Varför det blivit så är oklart. Och för det andra kan inflationen skjuta i höjden utan att det går att hänvisa till en växande penningmängd som enda orsak. Ett välkänt exempel är oljekrisen på 1970-­talet, som ledde till stigande priser. Detta kallas för kostnads­inflation. Rent generellt borde vi nationalekonomer visa prov på betydligt mer ödmjukhet. Våra kunskaper om olika typer av inflation och deras orsaker är alltjämt alldeles för bristfälliga. Den vetenskapliga kunskaps­nivån är på detta område pinsamt låg.

Kongressledamöterna Rachida Tlaib (till vänster) och Alexandria Ocasio-Cortez (till höger) är två representanter för USA:s vänster som har visat intresse för MMT. Foto: Scott Applewhite/AP/TT.

Kongressledamöterna Rachida Tlaib (till vänster) och Alexandria Ocasio-Cortez (till höger) är två representanter för USA:s vänster som har visat intresse för MMT. Foto: Scott Applewhite/AP/TT.

Några av de tänkare som banat väg för Modern monetary theory har kommit från Tyskland, som till exempel filosofen Johann Gottlieb Fichte som redan vid sekelskiftet 1800 förespråkade fiatpengar, men också nationalekonomen Georg Friedrich Knapp som in sin bok Staatliche Theorie des Geldes föregrep några av era grundläggande idéer. Trots denna traditionslinje är det tveksamt om era förslag kommer att få något vidare genomslag i dagens Tyskland. När allt kommer omkring jämför sig förbundskansler Angela Merkel mer än gärna med en schwäbisk husmor.

– Att bete sig som om stater måste få pengarna att räcka till på samma sätt som privata hushåll är ett ödesdigert misstag. I stället för att fråga vem som ska betala för våra utgifter vore det bättre om vi frågade ifall tillräckligt många faktiskt existerande resurser kan ställas till förfogande för de projekt som vi vill genomföra. Har vi tillräckligt med arbetskraft, maskiner, know-how? Det är ett tillvägagångssätt som inte har någonting att göra med hur vi hanterar vår privatekonomi.

Ett privathushåll kan inte leva över sina tillgångar. En stat däremot kan vräka ut pengar hejvilt?

– Självfallet inte. Att rådgöra om budgeten i parlamentet är detsamma som att arbeta fram ett moraliskt kontrakt. Man måste välja mellan olika samhällsmål, prioritera vissa saker framför andra, och aldrig glömma att detta inte handlar om någon abstrakt sifferlek, utan om något som ska tjäna allmänheten, eller med en mer känsloladdad term: folket. Så länge en monetärt suverän stat förfogar över tillräckligt många resurser så kan också de finansiella medel som behövs ställas till förfogande. Den möjligheten har inte ett privat hushåll. Den som framställer staten som en husmor gör det omöjligt att fundera över vilka möjligheter politiken faktiskt besitter.

Du betonar hela tiden att dina idéer endast går att förverkliga i penningpolitiskt suveräna stater. Det verkar rentav som att dina förslag skräddarsytts för USA. Andra länder är inte så lyckligt lottade att deras nationella valuta samtidigt är världens ledande valuta. Dollarn ger USA unika förutsättningar. Går det verkligen att överföra de bärande idéerna i Modern monetary theory på eurozonen?

– Maastrichtfördraget föreskriver att en skarp åtskillnad görs mellan penningpolitik och budgetpolitik. Euroländer som hamnar i finansiellt trångmål har inte längre möjlighet att veva igång sedelpressarna, eftersom den överstatliga Europeiska centralbanken vakar över penningpolitiken. Enligt min mening var det ett stort misstag att sjösätta euron på de premisserna.

Euron är som du ser det därför dömd att misslyckas?

– Nej. ECB-ordföranden Mario Draghi och hans efterträdare Christine Lagarde har sedan länge de facto påbörjat arbetet med att råda bot på denna strukturella brist. Det program för stödköp av privata och offentliga värdepapper som ECB beslutade om i slutet av mars 2020 för att dämpa pandemins effekter på eurozonen innebär att penningpolitik och finanspolitik binds ihop. 2011 fick ett land som Italien vackert se på när investerarna tvingade upp de riskpremier som landet fick betala på sina statsobligationer till svindlande höjder. I år hördes dock inte ett knyst från finansmarknaderna. Och detta fastän den offentliga skuldsättningen sedan dess ökat ytterligare i Italien! Christine Lagarde sjåpade sig visserligen i början, men nu håller ECB Italien stadigt under armarna och minskar trycket på de italienska statsfinanserna. Det finns ingen anledning att inte låta detta pandemiprogram bli en del av ECB:s reguljära arsenal.

Konservativa ekonomer är på den punkten av en annan uppfattning.

– De har under de senaste åren också konstant misslyckats med att förutspå inflationsutvecklingen. Under corona­krisens gång har europeiska makthavare hursomhelst fått slakta ett par heliga kor. EU har nu uppmanat sina medlemsstater att lätta på plånböckerna, unionens budgetregler har satts ur spel. Euro­zonen har ryckt upp sig och tack vare ECB har -dess medlemsländer återfått ett slags monetär suveränitet – åtminstone för stunden.

Texten är tidigare publicerad i Die Zeit.

Översättning: Johan Wollin.

Stephanie Kelton

Född: 1969.

Arbetsplats: State university of New York at Stony Brook.

Tidigare uppdrag: Rådgivare åt Bernie Sanders under hans presidentvals­kampanj 2016.

Böcker: The state, the market, and the Euro: Metallism versus chartalism in the theory of money (Edward Elgar, 2003)

Aktuell med: Underskottsmyten: modern penning­teori och konsten att bygga en bättre ekonomi (Verbal förlag, 2020)

Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 25 juni, 2025

”Glesbygdsbubblan” kan spricka när som helst

Det kulturellt homogena Charlottenberg vid gränsen till Norge räknas numera som utanförskapsområde. Foto: Erik Martensson/TT.

Vi pratar gärna om utanförskapet i Tensta – men snart har regeringen förvandlat allt utanför storstäderna till ett utanförskapsområde.

Det var med rimfrost i skägget jag proklamerade i en video att jag ”aldrig i helvete tänker demonstrera med moderater på Arvika torg”. Det var januari 2024, och regionen hotade att lägga ned stadens akutmottagning, med hela västra Värmland som upptagningsområde.

Någon dag efter sitter jag med armarna i kors längst bak i det radonfyllda, slitna klassrummet i Arvika. Mina elever får se dokumentären Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna, och huvudstaden verkar långt borta. Eleverna ojar sig över alla med utomeuropeiskt påbrå som är inlåsta i så kallade utanförskapsområden.

”Det är normalt att inte ha ett jobb, det är normalt att misslyckas i skolan, det är normalt att hissen inte fungerar, det är normalt att det är nedskräpat”, förklarar nationalekonomen Ingvar Nilsson i rutan.

Sedan berättar jag att grannkommunens centralort Charlottenberg nu klassificeras som ett utanförskapsområde.

”Helt sjukt”, utbrister en av eleverna. Inte kan västra Värmland – som med ett obehagligare ordval är ”etniskt homogent” – stå på samma lista som Alby eller Kronoparken.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Ändå finns gängkriminaliteten här sedan decennier. Men med obefintlig polisnärvaro sker tillslag mot slutna nätverk endast när sprickor uppenbarar sig. MC-klubbarna är sammanlänkade med bygdens parallellsamhälle, och närheten till Norge gör oss till ett kriminellt ”transitområde”. Enligt den underbemannade tullpersonalen växer problemet.

I dokumentären beskriver Ingvar Nilsson vad han kallar ”de små beslutens tyranni”: att avreglera den sociala bostadspolitiken, rusta ned primärvården och införa valfrihet i skolan. Beslut som visserligen sparar pengar, men samtidigt skapar segregation.

Det var just sådana beslut som ledde till att fem lärare nyligen sade upp sig i Eda – ett stort antal i en kommun med knappt 9 000 invånare. Kommunen har stora problem med stökiga elever och därtill för lite resurser.

Problemen är inte nya. Redan för 20 år sedan, när jag som tidigare Edaelev började gymnasiet i Arvika, förutsattes det att vi låg efter, som de smutsiga kusinerna från hålan. I dag är dock Introduktionsprogrammet (IM) – för elever som saknar kvalifikationer – västra Värmlands största gymnasieprogram. Det är dessutom svårare att ta sig vidare när klasskamraterna är stökiga och får sämre stöd hemifrån, och utbildningen dessutom är underfinansierad.

Man pratar ibland om Tensta som en ”bubbla”, där ortens invandrare har svårt att ta sig ut på grund av sitt namn, hudfärg samt områdets sociala problem.

Men 90 procent av Sveriges yta är instängd i en glesbygdsbubbla, där servicekontor, skolor och akutmottagningar läggs ned för att spara pengar.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Här finns ingen gemenskap att tala om, och många av dem som flyttar in eller blir kvar saknar jobb. Kommunalskatten är hög och budgeten är tajt, bland annat på grund av familjehemsplaceringar och en åldrande befolkning. Samtidigt tvingas man dra ned på skolan, en viktig instans för att jämna ut klasskillnader.

Tack vare regeringen har alltså även många infödda svenskar svårt att ta sig ut ur utanförskapet.

Läs mer

För några år sedan hörde jag en föreläsare förklara att småorter inte kan konkurrera med städernas högskolor, men att vi kunde locka tillbaka deras ”hemvändare”. Och då bör det finnas skolor, sjukhus och ett rikt föreningsliv. Men vad fan finns det i Eda att komma tillbaka till? Här är så öde att Breivik 2010 mejlade kommunen och bad om en avskild bondgård – att planera terror från.

Om det här får fortsätta kommer hela Sveriges landsbygd snart att klassas som ett utanförskapsområde. Vi måste sluta stirra oss blinda på Järva och i stället se att samma nedmontering sker här. Regeringens skattesänkarpolitik slår hårdast mot de som redan har minst, oavsett om de bor i Tensta eller Lerhol. (Det finns en ort här som heter så, på riktigt.)

Problemet är inte ”invandrarna”, utan de politiker som sviker hela samhällen – vare sig de är byggda i miljonprogrammets betong eller i värmländskt trä.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Hackarna som utmanar Bankid

Elias Rudberg är tidigare forskare i beräkningsvetenskap, och arbetar i dag med att utforma en alternativ digital legitimation. Foto: Daniel Díaz.

En ny tjänst vill göra det möjligt för svenskar att legitimera sig elektroniskt – helt utan privata banker. Elias Rudberg är en av dem som arbetar med projektet, som hoppas ge människor mer kontroll över sin privata data.

I en grotta under Vitabergsparken dånar serverskåpen. Vi befinner oss i ett glasprytt mötesrum på Pionen, internetleverantören Bahnhofs datacenter i Stockholm. Framför mig sitter Elias Rudberg, med två gamla laptops uppfällda.

Han ska strax utfärda en e-legitimation åt den fiktiva personen ”Alice”, men knåpar fortfarande med de sista stegen i autentiseringen av henne. Ett system av olika verifieringar och säkerhetsnycklar ska matcha varandra, för att säkerställa att ingen får tillgång till en falsk legitimation. Det sista som krävs är ett personnummer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (2 svar)
Inrikes 24 juni, 2025

Experterna splittrade om undantagstillstånd

Fru justitia ovanför ingången till säkerhetssalarna vid Stockholms tingsrätt. Det nya undantagstillståndet ska ge regeringen rätt att stifta egna lagar under ”fredstida kriser”. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Från V till SD – med undantaget MP – är partierna ense om den nya lagen om undantagstillstånd, som föreslår att regeringen ska få extraordinära befogenheter under ”fredstida kriser”. Men experterna är kluvna om förslaget – och näringslivets tankesmedja Timbro menar att man inte ens lyckats förklara vad en kris är.

– Den är för långtgående, och det finns inte tillräckliga säkerhetsgarantier inbyggda för att förhindra inskränkningar i fri- och rättigheter från regeringens sida, säger Annika Hirvonen (MP) (bilden), den enda representant i justitieutskottet som röstade nej till förslaget om en ny lag för undantagstillstånd.

FörslagetStärkt konstitutionell beredskap” öppnar för att riksdagen i ”allvarliga fredstida krissituationer” ska få sammanträda digitalt, och att riksdagen med tre fjärdedelars majoritet ska kunna ge regeringen befogenhet att stifta egna lagar. Det gäller bland annat civilrätt och skatt, men även begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)