Inrikes

Stark europeisk vänster inför valet

"Det finns ett övergripande missnöje mot EU-projektet i hela Europa", säger Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid den liberala tankesmedjan Timbro, till Flamman.

Det går bra för vänstern i Europa. Håller opinionssiffrorna i sig pekar mycket på att Europaparlamentsvalet kan bli ett triumftåg för partier till vänster om socialdemokratin. Men även högerextrema partier går framåt på sina håll. Flamman har talat med tre statsvetare om trenden.

Inrikes

– Det finns ett övergripande missnöje mot EU-projektet i hela Europa, vilket hänger ihop med den ekonomiska krisen och att EU på lång sikt har misslyckats med att förankra den europeiska integrationsprocessen. Då gynnas de alternativ som är mest tydliga i sin EU-kritik, säger Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid den liberala tankesmedjan Timbro, till Flamman.
Statistiken intill denna artikel visar hur det gick för vänstern i sex av EU:s medlemsländer, samt hur de ligger till i aktuella opinionsmätningar i dag. Exempelvis har Syriza i Grekland ökat med strax över 25 procentenheter, svenska Vänsterpartiet mer än fördubblar sitt tidigare resultat, och i Spanien växer Izquierda Unida med närmare nio procentenheter. Nederländerna och Irland, med Socialistiska partiet respektive Sinn Féin, är två andra länder där vänstern är stark.
– Framgångarna i opinionen just nu speglar nog både vilka nationella frågor dessa partier driver, var man tillskriver ansvaret för krisen i Europa och vilka lösningar ur krisen som föreslås. Vissa partier kanske hävdar att allting är EU:s fel, och tycker därför att lösningen är ett utträde ur EU, medan andra partier fokuserar på hur den nationella sittande regeringen har hanterat krisen och vad den hade kunnat göra annorlunda, säger Linda Berg, statsvetare och föreståndare för Centrum för Europaforskning vid Göteborgs universitet, till Flamman.
I flera av medlemsstaterna där vänstern går framåt inför Europaparlamentsvalet verkar även rasistiska och högerpopulistiska partier kunna nå vissa framgångar, enligt opinionsmätningarna. Exempelvis ökar Gyllene gryning i Grekland med 8,6 procentenheter, franska Front National med närmare 14 procentenheter, och Sannfinländarna i Finland med 6,1 procentenheter.
– Många nationalistiska partier är tydliga EU-kritiker och för antingen en agenda om att lämna unionen eller om att ta tillbaka vissa politikområden till den nationella sfären, säger Linda Berg och fortsätter:
– Vissa av de nationalistiska partierna är högerextrema, exempelvis Gyllene gryning, men sedan finns det ett helt spektrum av partier som drar åt det mer populistiska hållet. Spännvidden är därmed väldigt stor och därför kan det vara svårt för dessa partier att samarbeta, vilket i slutändan innebär att de har svårt att få något inflytande i realiteten.
I Spanien och Tyskland, där vänstern växer med 8,6 respektive 2,5 procentenheter, verkar inte något uttalat nationalistiskt parti ta sig in i Europaparlamentet. Det eurokritiska partiet Alternativ för Tyskland, vilket bildades i februari förra året och av vissa även tillskrivs som främlingsfientligt, får däremot tio procent av rösterna i Europaparlamentsvalet, enligt den senaste opinionsmätningen i Tyskland.
I Spanien är det borgerliga partiet Partido Popular allra störst inför årets Europaparlamentsval med 30,1 procent av väljarnas röster; dock tätt följt av det socialdemokratiska partiet PSOE med 28,1 procent av rösterna.

För lite kunskap i EU-frågor

En undersökning från opinionsinstitutet Novus, genomförd i början av februari på uppdrag av Sveriges radios Ekot, visar att 55 procent av svenskarna tänker rösta i årets Europaparlamentsval. Detta är en ökning med nästan tio procentenheter i jämförelse med valdeltagandet år 2009.
I jämförelse med opinionsmätningar inför nationella val är det svårare att dra slutsatser utifrån mätningar inför Europaparlamentsval, menar statsvetaren Linda Berg. Detta gäller både vilket parti väljaren kommer att rösta på, och om den över huvud taget kommer att lägga en röst.
Enligt Novus undersökning har 55 procent ambitionen att gå och rösta, men mycket kan hända fram till den faktiska valdagen, hävdar Linda Berg. Den vanligaste orsaken till att inte rösta i EU-valet är, enligt undersökningen, att man inte är insatt i frågorna.
– Den uppgång vi ser för Vänsterpartiet beror på att opinionsstödet rent generellt är positivt – inte att det förhåller sig till ett visst sätt i EU-frågor. Det finns inget parti som varken vinner eller förlorar på sin EU-politik eftersom den inte drivs tillräckligt tydligt; folk vet helt enkelt inte vad partierna står för gällande EU, säger Magnus Blomgren, statsvetare vid Umeå universitet, till Flamman.
Varför driver de då inte EU-frågorna mer frekvent?
– Det är väldigt svårt för partierna, i de allra flesta länder, att föra ned EU till den nationella politiska diskussionen över huvud taget. Många väljare vet varken hur EU-systemet fungerar eller vilka frågor som står på agendan, och när folk då svarar på frågor om hur de kommer att rösta tar de egentligen inte ställning till EU-politiken utan någonting helt annat.

 

 

”Det behövs en motkraft”

Hallå där Mikael Gustafsson, tvåa på Vänsterpartiets lista till Europaparlamentsvalet och V:s representant i EU-parlamentet sedan år 2011.

Hur ser du på att vänstern går framåt i flera EU-länder?
– Det är väldigt glädjande då det behövs en stark motkraft mot den högerdominans som finns i Europaparlamentet just nu, och som exempelvis ger uttryck för ett kraftigt abortmotstånd.
– Den liberala politik som påtvingas länderna runt om i Europa får fruktansvärda effekter socialt med ökande misär och fattigdom. Det skapar i sin tur homofobi, främlingsfientlighet och ett starkt kvinnohat. Därför behövs det en stark vänster som kan visa att ett annat Europa är möjligt.

Men kommer det att göra någon faktisk skillnad att få in mer vänsterinriktade partier i EU-parlamentet?
– Även om man är EU-kritiker och anser att systemet suger – vilket det gör – så måste det finnas en vänsterkraft i parlamentet som kan påverka politiken. Att bojkotta EU-valet innebär bara att man överlåter makten till någon annan.
– Sedan handlar det inte enbart om formell politisk makt. Hur kunde exempelvis EU-parlamentet rösta nej till Acta-avtalet år 2012? Jo, för att det fanns en utomparlamentarisk kraft som visade sitt motstånd och påverkade beslutet.

    Inrikes