Rörelsen

Staten måste återupprätta sin krisberedskap

Materiellagren gapar tomma på akademiska sjukhuset i Uppsala hösten 2019. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Sveriges abdikering från kris­beredskapen har blivit smärtsamt tydlig under pandemin. Nu måste staten lära av Finland och åter bygga upp sin självförsörjningskapacitet.

Rörelsen

Nu tävlas om vem som skriker högst i riksdag och media, när militär beredskap blivit på modet igen. Bakom de höga rösterna finns samma partier som lagt 30 år på att helt avveckla av vårt försvar, vårt civilförsvar och vår livsmedels- och medicinberedskap. Våra 690 000 ton högvärdiga, ständigt uppdaterade livsmedel fanns i ett finmaskigt nät av förråd i hela landet, men såldes ut 2002 för cirka 1,80 kronor kilot. Och i dag går svenskt jordbruk på knäna på grund av de ökade driftskostnaderna.

Förut höll sig Sverige med bergrum med olja som räckte i ett år. Mediciner, sjukvårdsmateriel, kläder, maskiner, verktyg och reservdelar likaså. Dolda förrådsbyar med mediciner som lades ned i och med apoteksreformen. Världens modernaste krigssjukvård, krigsplacerad personal och kapacitet för 1 000 operationer om dagen. 35 fältsjukhus i armén, 15 marina stridssjukhus, 6 operationssalar och intensivvårdsavdelningar med 18 respiratorer per sjukhus. Allt nedpackat, mobilt i uppblåsbara plasttält med egen elförsörjning och värme. Vi var världsledande inom katastrofmedicinsk utbildning.

Sommaren 2020, mitt under pandemin, lät man bränna upp Socialstyrelsens förråd med bland annat nästan en miljon under­sökningshandskar, 134 000 operationsrockar och 235 000 operationsmunskydd – sam­tidigt som vården gick på knäna och tusen­tals äldre dog på kort tid. Utrustningen sades vara för gammal. Pengar för att köpa nytt fanns inte avsatta.

Den så kallade ansvarsprincipen innebär att det inte finns någon nationell krisledning i Sverige. Ansvaret ska enbart vara lokalt, vilket starkt bidrog till det kaos som uppstod när pandemin bröt ut.

Med samma yttre förutsättningar som Sverige och som EU-medlem har Finland ändå 80 procent självförsörjning av livsmedel, medan vi har 50 procent. De har välskötta beredskapslager med livsmedel och insatsvaror, sjukvårdsutrustning, bränsle och så vidare som räcker i ett år. I skriften ”Mer närproducerad mat för kunder inom offentliga kök” beskriver finska kommunförbundet ansvaret för livsmedelsproduktionen:

”Framtidens hållbara livsmedels­försörjning kommer inte att grunda sig på global centralisering och utläggning, utan på lokal produktion och konsumtion i ett globalt nätverk.

För folket innebär det här såväl rätten som skyldigheten till egen matproduktion. Framför allt borde vi hålla oss borta från de fattigas risskålar. Den globala livs­medelssituationen och utsikterna för den ålägger också Finland en skyldighet att sörja för den inhemska produktionen.”

Vi anser att Sverige borde inspireras av Finland och vidta följande åtgärder:

  • Återuppbygg snabbt det svenska civilförsvaret.
  • Inför en stark central krisorganisation med ordentliga befogenheter och mandat.
  • Gör livsmedelsproduktionen till en del av det svenska totalförsvaret.
  • Påbörja inhemsk produktion av driv­medel för fungerande distribution i kris.
  • Upprätta beredskap i alla Sveriges kommuner och regioner av livsmedel, energi, drivmedel samt för medicinska behov.

Bengt Johansson är ordförande i Folkrörelsen 24:7.

Gunnar Lyckhage är ordförande i 24:7 Stockholm och sakkunnig om offentlig upphandling.

  • coronakrisen
  • Krisberedskap
  • självförsörjning

Opinion