Inrikes/Nyheter/Utrikes 17 april, 2019

”Staten tar makten över pengarna från bankerna”

Den senaste tiden har teoribildningen Modern Money Theory fått allt större genomslag i den ekonomiska debatten. I USA har både Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez intresserat sig för teorin. Flamman talade med professor Lars Pålsson Syll vid Malmö Högskola om de politiska möjligheterna i ”MMT”.

Flamman (F): Först och främst, vad är MMT?

Lars Pålsson Syll (LPS): I grunden är det en reaktion på sättet som pengar och hur de skapas beskrivs i den traditionella ekonomiska litteraturen. Där beskrivs pengar som något som man sparar genom att sätta in dem på banken, och som banken i sin tur kan låna ut genom att skapa krediter. Bankernas pengaskapande förutsätter alltså att privata individer sparar. Men den idén är fullständigt fel, det är inte så pengar fungerar. Speciellt inte i en ekonomi där den monetära basen av sedlar och mynt bara utgör någon enstaka procent av de pengar som är i omlopp. Det som MMT lyfter fram är att pengar skapas ”ex nihilo” som man säger, det vill säga ur tomma intet. Banken trycker på en knapp och skapar ett lån och skapar därmed också nya pengar. Det är alltså lån som skapar pengar och inte tvärtom. Det är den stora skillnaden.

F: Vilka är de politiska implikationerna av detta?

LPS: Vi inom MMT menar att bankerna på detta sätt får en otrolig makt över ekonomin. De har ett egenintresse av att skapa en massa krediter genom lån som de sedan kan göra vinster med eftersom de betalar en lägre ränta än vad de lånar ut till. Det är detta räntenetto som bankerna lever på. I en modern ekonomi skapar det rätt perversa böjelser hos bankväsendet eftersom de hela tiden vill få krediterna att expandera vilket i sin tur leder till fastighetsbubblor och så vidare, vilket i förlängningen ökar risken för finansiella kriser. Det var det som min gamle lärare Hyman Minsky, som också är en av inspirationskällorna för MMT, varnade för redan på 1960- och 1970-talet.

F: MMT brukar beskrivas som ett sätt att bedriva expansiv ekonomisk politik genom att man helt enkelt skapar nya pengar som staten sedan får tillbaka via skatteuppbörden. Detta eftersom ett land som har en suverän valuta inte kan gå i konkurs. En förutsättning är dock att landet har sin egen valuta.

LPS: Ja, det blir mer komplicerat om man inte har en egen suverän valuta, som euroländerna. Grunden för bankernas makt är att de kan skapa pengar som de vet att alla är intresserade av, därför att alla människor måste betala skatt. I Sverige görs det i svenska kronor. Enligt MMT är anledningen till att man kan skapa pengar att man måste betala skatt i just kronor. Annars hade människor ju kunnat betala varandra i vilka valutor de vill. Jag forskade tidigare om alternativa valutor och här i Malmö fanns det något som hette Möllevångsdollar. Sådant kan fungera i liten skala där människor har förtroende för varandra. Men problemet med alternativa valutor är att du inte kan betala din skatt med dem. Därför är kronorna de enda riktiga pengarna i Sverige. Och det är därför som bankerna har makten att via lån skapa pengar.
Det finns flera förslag som går ut på att man ersätter den vanliga valutan med en e-valuta och låter Riksbanken ge ut pengar i stället för privata banker. Då skulle man kunna bli av med hela den här räntekarusellen eftersom staten tar över makten över pengarna på bekostnad av bankernas möjligheter att berika sig ur tomma intet. I dagens samhälle förutsätter bankernas låneverksamhet att vi har ränta för att de ska kunna göra vinst, annars finns det inget incitament för bankerna att låna ut pengar. Men det skapar också ett tillväxtsamhälle som utmattar och fördärvar vår miljö. Många inom miljörörelsen har dragits till MMT av denna orsak.

F: Om man gör ekonomin helt räntefri, skulle vi fortfarande leva i en kapitalistisk ekonomi då?

LPS: Jag svarar som Keynes själv: det är inte rimligt att samhällets resurser ska tas i anspråk av människor som lever på improduktiv finansiell kasinoverksamhet. Ränta bygger ytterst på att våra resurser i ekonomisk mening är knappa. Vi lever i en tid där ojämlikheten, mycket på grund av ränta-på-ränta-tänkande, fått öka utan gränser. Kan vi i ett jämlikt och räntefritt samhälle få människor att ägna sig mindre åt miljöovänlig konsumtion och i stället ägna sig åt personlighetsbefrämjande verksamheter skulle vi få ett bättre samhälle. För att nå ett sådant räntefritt samhälle måste vi ha ett rejält ökat statligt inflytande över ekonomins ”kommandohöjder”. Ett sådant samhälle skulle väl fortfarande i någon mening kunna kallas kapitalistiskt, även om det vore med klara blandekonomiska inslag.

Det är inte rimligt att samhällets resurser ska tas i anspråk av människor som lever på improduktiv finansiell kasinoverksamhet

F: MMT brukar skrivas in i en postkeynesiansk tradition, som går ut på att staten kan belåna sig för att investera i ekonomin. Hur ser sambandet med keynesianismen ut?

LPS: Det stämmer att den är sprungen ur den keynesianska skolan. Jag har länge förespråkat en keynesiansk politik i debatten och hävdat att staten mer aktivt borde underbalansera sin budget för att skapa fler jobb, och framförallt att regeringen ska driva en mer aktiv finanspolitik och inte bara förlita sig på räntevapnet som man gör i dag. Det är ju helt tandlöst när vi har styrräntor som ligger på omkring noll procent. Då finns det inte mycket Riksbanken kan göra och i stället driver man en politik som bara leder till att vi får allt högre arbetslöshet och som bara gynnar de redan rika som kan förränta sitt kapital ännu mer. Vi inom MMT ser därför denna teori som ett sätt att driva en ny omfördelningspolitik genom att man tar ifrån bankerna deras makt. En sådan politik kräver att man överger dagens inflationsbekämpande politik. Det så kallade tvåprocentsmålet som man har i nästan alla länder i världen i dag skapar ju bara en massa arbetslöshet. Och det är inte ens säkert att det fungerar. I Sverige har vi haft en lägre inflation än två procent trots att Riksbanken har haft det som mål i mer än tjugo år.
Detta har gjort att många inom MMT, inte minst i USA, efterlyser en jobbgaranti, vilket är en annan grundpelare i den ekonomiska politik som många MMT:are förespråkar. I stället för inrikta sig på penningpolitik som bara gynnar de rika ska man sikta på att skapa full sysselsättning. Hittar man inget jobb på den öppna marknaden så ska man garanteras ett jobb via staten. Detta börjar Demokraterna i USA nu tala om som ett alternativ. Men det är inget nytt egentligen. I Japan har man redan experimenterat med sådana program, och i Finland har man ju gjort försök med universell basinkomst. Det ska dock tilläggas att dessa förslag inte nödvändigtvis är något som följer ur MMT-teorin, som ju främst handlar om hur pengar ska användas. Det är snarare så att många keynesianska ekonomer också ofta gillar MMT.

Image result for stephanie kelton

Stephanie Kelton är tidigare ekonomisk rådgivare till Bernie Sanders och en av de främsta företrädarna för MMT. Foto: Wikipedia

F: Vad skulle hända med inflationen om man bedrev MMT-politik?

LPS: Många hävdar att inflationen skulle  bli lägre därför att man inte ­längre skulle föda bankernas låneverksamhet som späder på finansiella bubblor. Det skulle göra att inflationstakten saktar ned. Men det beror på vilken inflation man pratar om. Det vanliga inflationsmåttet är konsumentprisindex. Men vi har så mycket annat i dag som tyvärr är viktigare än konsumtionen. Finanssektorn har tagit över en jättedel av ekonomin och förändringarna som sker på deras tillgångsmarknader finns inte med i de vanliga inflationsmåtten. Så om man skulle ge mer pengar till vanligt folk skulle deras köpkraft öka, och eftersom de konsumerar en stor del av sina inkomster så skulle efterfrågan på traditionella konsumtionsvaror öka. Och därför kan man hävda att inflationen skulle stiga. Men samtidigt kan man säga att mindre pengar skulle bli över till finanssektorn, som i huvudsak har drivit på inflationen. Därför menar MMT:are att man skulle kunna hålla inflationen i schack. Om Riksbanken tar över penningverksamheten kan man enklare reglera inflationen än vad som är möjligt i dag. Tvärtom mot vad det står i läroböcker i ekonomi så är det ju Riksbanken som i dag anpassar sig efter affärsbankernas lånebehov och inte tvärtom. En förutsättning för detta är dock att Riksbankens nya valuta helt ersätter affärsbankernas kronor.
Dock vill jag tillägga att det här inflationsspöket känns lite larvigt i våra tider där det inte är inflationen utan deflation som är problemet. Vi har ju inte ens fått upp inflationen till Riksbankens tvåprocentsmål. Då vore det väl bara bra om vi nådde det målet? Sedan menar vi keynesianer också att det målet i sig är satt för lågt. Egentligen vore det bättre om den låg på tre-fyra procent så att ekonomin fick lite svängrum.

F: Och vad händer med underskotten som man då riskerar att bygga upp?

LPS: Problemet i dag är snarare att vi har för små underskott. Jag tror att det var 20 miljarder i senaste statsbudgeten. Det är löjligt små summor internationellt sett. I dag varnar man i stället snarare för att man måste öka skuldsättningen. Finansministern verkar ha noll verklighetskontakt, hon beskriver problemen som om de vore desamma som när Göran Persson var statsminister.
Om staten kan låna i princip gratis på grund av minusräntan så är det ju det bästa man kan göra. Avkastningen på de investeringar i infrastruktur, vård och skola som man skulle kunna göra skulle vara långt mycket större än den lilla ränta som man skulle betala på de här lånen. Det är fullständigt vansinne att inte låna mer än vad vi gör i Sverige.

F: Ett argument mot MMT är att det bara är USA som har möjlighet att driva den typen av politik eftersom dollarn är den dominerande världsvalutan.

LPS: Det där är ett argument man ofta möts av när man kommer med den här typen av lite mer radikala förslag. Det är klart att det underlättar för de stora elefanterna som USA eftersom de håller sina valutareserver i sin egen valuta. Men Sverige har sina reserver i dollar nu också, och det går ju uppenbarligen bra. Så det där argumentet ger jag inte mycket för.

F: Hur förhåller sig MMT till ojämlikhet? Om staten kan välja att trycka nya pengar som den sedan får tillbaka genom skatteuppbörden, kommer det då fortfarande finnas någon anledning att beskatta de rikaste hårdare?

LPS: Enligt MMT:are är det snarare tvärtom så att man med den här politiken skulle kunna sätta åt de rika mycket mer genom att plocka bort räntemedlet som de berikar sig med. Det skulle därför göra samhället mer jämlikt.

F: Det pågår en ganska hätsk debatt mellan MMT:are och deras motståndare inom vänstern. Vad säger den om läget inom den heterodoxa ekonomin? Är det ett sundhetstecken eller ytterligare ett symptom på vänsterns fragmentering?

LPS: Jag tycker det är ett stort sundhetstecken. Jag har kämpat mot det ekonomiska etablissemanget i 40 år och de neoklassiska ekonomerna har för det mesta ignorerat oss. Men det har blivit allt svårare för dem på senare tid. I dag kan vi publicera oss på bloggar, vi omnämns i ledande medier och politiker i USA och Europa diskuterar MMT vilket gör det svårt att låtsas som om elefanten i rummet inte finns där.

Utrikes 03 april, 2025

Berlins dödsmässa vägrar låta känslorna begravas

På Death Festival i Berlin kan man testa hur man passar i en kista – eller rentav låta sig begravas levande. Foto: Filip Sandström Beijer.

På Death Festival i Berlin får besökarna komma i kontakt med sitt inre lik. Flamman deltar i erotiska sörjceremonier, lyssnar till zombiehymner och jordfäster en man.

Jag är för lång för kistan. Den äldre mannen framför mig är det inte.

Han tar av sig skorna, viker ihop sina glasögon och lägger sig till rätta. Jag står bredvid, osäker på om jag borde ingripa, men han möter min blick och ler.

– Kan du hjälpa mig? frågar han.

Dödgrävarna har rast, och han har inte lust att vänta.

Så jag tar rollen som kistansvarig. Jag lägger en stor genomskinlig plastsäck med jord över hans kropp, öppnar ventilen så att den mustiga doften kan sprida sig, lägger på locket och drar en mörkläggningsfilt över. Slutligen vänder jag på timglaset, inställt på 15 minuter.

Två minuter senare bankar det inifrån kistan. Han vill upp.

– Det blev för varmt där inne, flämtar han när jag öppnar locket.

En minut går. Några nyfikna besökare kommer fram och frågar om de kan få vara näst på tur. Jag skakar på huvudet. Jag är bara en besökare, säger jag, och känner mig inte redo att ägna eftermiddagen åt att jordfästa människor.

När jag var 22 år bekantade jag mig med dödsångest och livskris, efter att ha läst läst Ann Heberleins bästsäljare Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Sedan dess har livet varit en berg- och dalbana mellan världens alla terapiformer och lyckopiller. Därför är det med skräckblandad förtjusning jag söker ackreditering till Death Festival, en tredagarskarneval i Berlin där döden står på agendan.

I dagens västerländska kultur ses döden som något att bekämpa, förneka och framför allt frukta. Men vad händer om vi ändrar perspektiv? Det gör deltagarna på de över 40 workshopar, föreläsningar och föreställningar som äger rum i det ruffigt kreativa kvarteret ”Holzmarkt”.

Besökarna skiljer sig från ”vanliga” festivalbesökare i Berlin. Få är under 30, och desto fler är barfota. Vissa har hemmastickade sockor och färgglada termosar som de smuttar på under föreläsningarna. Jag sätter mig längst bak för att lyssna på Peter Banki, en av arrangörerna, som ska prata om filosofiska perspektiv på vad det innebär att dö och vara döende.

Besökare. Eva Oh uppskattar ansatsen att prata om döden, men beskriver sig som lite för introvert för zombiehymner och kramceremonier. Foto: Filip Sandström Beijer.

Enligt Banki är livet fullt av små konstanta döenden. Det kan handla om relationer som avslutas, anställningar som upphör och personlighetsdrag som vi lämnar bakom oss. Egentligen dör vi hela tiden, och det är inget konstigt med det. Han reflekterar över vår rädsla för det okända. Vi upplever osäkerhet som mer plågsamt än något definitivt. När vi förlorar en närstående går vi ofta in i ett chocktillstånd, där vi får svårt att äta eller sova.

Han berättar att hans egen far förlorade sin fru, och med henne även sitt livsmål. Trots att pappan inte var berättigad till assisterat självmord, som är olagligt i Australien, hittade han ändå ett sätt:

– Han slutade äta och dricka. En månad senare var han död.

Just assisterat självmord och dödshjälp är ett återkommande tema. Judith Salamander, produktionsledare på Death Festival, är en av dem som lyssnar på seminariet ”Dying allowed” av palliativläkaren Mattias Gockel.

– Det var otroligt att lyssna på Mattias som berättade om sin vän, journalisten Anja Maier, som hjälpte sina cancersjuka föräldrar att dö tillsammans. Hon hade lovat sina föräldrar, som hade en gemensam önskan om att de ville lämna livet tillsammans, så hon höll sitt löfte när de båda bara hade veckor kvar att leva, berättar Judith Salamander.

På eftermiddagen samlas vi igen för en ”erotisk sorgeceremoni” i lokalernas översta våning, ett glaspentry på alldeles för få kvadratmeter sett till antalet besökare som knökar sig in.

Ceremonin börjar med ett intimt uppträdande av performancekonstnären Yoki Oshida som visualiserar livets gång, från födsel till död. Hon primalskriker, gråter, skrattar hysteriskt och tar på sig själv i en kombination som får mig att fundera över vad det är för känslokallt liv jag själv lever.

Därefter bjuds publiken in till ceremonin och vi blir alla ombedda att sätta oss i led bakom varandra. Tanken är att vi ska känna att vi – oavsett om vi känner varandra eller inte – har vi varandras rygg, både bildligt och bokstavligt talat. Vi släpper ut ut all vår sorg och våra undertryckta känslor.

Att vila i frid är uppenbarligen inget för Berlins odöda.

Ceremonin går från ett gripande framträdande till en känsla av att befinna sig mitt i en ”tala i tungor-sekt” och det hundratal människor som befinner sig i rummet reagerar alla olika. Några skrattar maniskt, andra stönar högljutt och några låter bara tårarna forsa ned för kinderna. Själv är jag mest tagen av situationen, och reflekterar över hur lätt de flesta hade till att bara släppa sina hämningar.

Med en kvart kvar behöver jag lämna rummet. Det blir för intensivt och för mycket energi. Droppen är när jag ser en person i dödskallemask i ett hörn, som kramar om sin vän iförd en skelettpyjamas. En som också får nog, och gör mig sällskap i foajén, är besökaren Eva Oh, som rest från London för att besöka festivalen.

– Jag tror jag är lite för introvert för det där, säger hon med ett skratt.

Som en av de få människor som just nu inte befinner sig mitt i en dödserotisk trans, tänker jag att det är läge att fråga om hennes upplevelser.

– Först och främst är det viktigt att det finns en plats där vi kan lyfta det här ämnet. För mig är det lite väl mycket workshops, men jag såg hur andra verkligen fick ut något utav det, säger Eva Oh.

På söndagen, festivalens sista dag, bestämmer jag mig för att kolla in den punkt som på schemat endast kallas för ”Zombiehymnerna”. Uppskattningsvis 50 personer samlas i den stora salen för att förvandlas till odöda. De delar in sig i grupper om fyra och börjar följa varandras ljud och läten. Någon grymtar, någon skriker, någon stönar – till slut blir hela rummet till en enda ljudkuliss av undertrycka känslor.

Läs mer

Jag tar min tillflykt till en svart sackosäck på balkongen ovanför scenen, med ett anteckningsblock i handen. Nedanför mig väsnas de rökelsedoftande zombierna, i sina stickade färgglada kläder.

Att vila i frid är uppenbarligen inget för Berlins odöda.

Essä 03 april, 2025

Striden om mänsklighetens framtid

Tobias Bradford, ”Stagefright”, 2021. Med tillstånd av Tobias Bradford & Saskia Neuman Gallery. Foto: Jean Baptiste Beranger.

I takt med att teknikmiljardärernas inflytande ökar över USA:s och världens politik har obskyra Silicon Valley-ideologier seglat upp som politiska stridsfrågor. Bakom döljer sig vitt skilda idéer om hur mänsklighetens framtid ska se ut – och om en sådan över huvud taget är önskvärd.

Våren 2021 hände något historiskt på Neuralink, ett företag som ägs av Elon Musk och har som uppgift att utveckla ett nytt gränssnitt mellan dator och hjärna: en schimpans spelade datorspelet Pong med hjälp av ett hjärnimplantat.

Musk har beskrivit implantatet som en version av träningsappen Fitbit för hjärnan, och på sikt är tanken att det även ska erbjudas för människor.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 02 april, 2025

Ungern lämnar ICC – för att slippa gripa Netanyahu

När arresteringsordern mot Netanyahu utfärdades 2024 kallade Viktor Orbán den ”fräck, cynisk och helt oacceptabel”. Foto: Ariel Schalit/AP

I dag landar internationellt efterlyste Benjamin Netanyahu i Ungern. Premiärminister Viktor Orbán har lovat bortse från ICC:s anklagelser om krigsbrott – och nu vill landet dra sig ur systemet. Men enligt folkrättsexperten Pål Wrange är det inte riktigt så enkelt.

– Ungern har en skyldighet att samarbeta med domstolen och överföra personen enligt artikel 89 i stadgan, säger Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

Den 21 november 2024 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen, ICC, en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och hans förra försvarsminister Yoav Gallant. Båda anklagas för krigsbrott och brott mot mänskligheten i Palestina, bland annat avsiktliga attacker mot civila och användningen av svält som vapen.

Bara två dagar senare bjöd Ungerns premiärminister Viktor Orbán in Netanyahu till landet, vilket han tackade ja till. Under onsdag kväll anländer den israeliske ledaren, för att påbörja en ”lyxig” fyradagarsvisit med ”garanterad frihet och säkerhet” från Orbáns håll. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
TV 02 april, 2025

Grillen #2: Vilken Porsche kör din Icahandlare?

I veckans Grillen: Bojkotten mot höga matpriser har gjort Wallenberg ledsen – har den gått för långt? Tornedalingarnas riksförbund anklagar en samisk konstnär för hets mot folkgrupp – hur mår Sverige minoriteter? Att sova med fienden – behöver vi släppa partipolitiken för att hitta kärleken?

Dessutom gästas vi av författaren Lyra Ekström Lindbäck som menar att vi måste sluta prata så mycket om trauma.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 02 april, 2025

Tack för hjälpen, Kurdiska räven

Välfärdsbolagen har blivit en pengamaskin för kriminella. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Äntligen erkänner Liberalerna att avregleringarna har gått för långt. Synd att det behövdes några år av gängskjutningar innan de förstod.

Det är tjatigt med människor som återkommande måste påpeka att varje livsform – hur slemmig, blodsugande och sjukdomsspridande den än må vara – minsann har en nyttig roll att spela i den stora biosfären. Brännmaneten, får man höra, reglerar planktonpopulationen, medan bromsen blir föda åt fåglar och grodor. Tack, jag ska tänka på det nästa gång det brinner på smalbenen.

Nu har det även uppenbarats vad de kriminella gängen har för oväntad nyttofunktion i samhällssfären (vi väntar fortfarande på motsvarande uppenbarelse avseende miljardärerna): De har visat sig att de, och endast de, kan få liberaler att omvärdera Sveriges alla misslyckade avregleringar.

För 15 år sedan publicerades Laura Hartmans rapport ”Konkurrensens konsekvenser”, som visade att det inte gick att belägga ens en ökad effektivitet i de nyprivatiserade verksamheterna. Sedan dess har har rapporterna fortsatt komma. Skandalreportagen från vinstdrivna åldersdomshem och förskolor, med allt från överfulla blöjor till köttätande larver, är så många att de har bildat genre.

Vidareförsäljningen av skolkoncerner har gjort det svårt att fastställa vem som äger en skolkedja som ansvarar för tusentals svenska elevers utbildning (ett riskkapitalbolag med ett gäng brevlådor på Jersey, exempelvis). Lägg därtill att den politiska opinionen, inklusive de borgerliga väljarna, åtminstone sedan 2021 velat stoppa vinstuttag ur skolväsendet.

Via vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och gruppboenden har de gängkriminella tvättat pengar och dessutom gått med vinst på verksamheten, pengar som de snabbt växlat in till sportbilar.

Och ändå, trots att till och med de egna väljarna blivit allt mer skeptiska, har borgerliga partier stått surrade vid sin mast med ett enda svar på varje rapport och skandalreportage: ”Det behövs fler kontroller för att granska oseriösa utförare.” Det har blivit privatiseringshögerns Ave Maria, ständigt spelande på läpparna.

Den som sätter sig ned och räknar inser snart att en tillräcklig mängd kontroller sannolikt betyder 1:1-kontroller: en mindre armé av inspektörer som befolkar varje mottagningsrum, varje gruppboende och varje Kry-chatt på heltid. En tandläkare som konsekvent överbehandlar med onödiga rotfyllningar för ersättningens skull, ett gruppboende som påstår sig ha två utbildade personal på natten men bara har en enda stackare som knappt talar svenska – hur ska man kunna kontrollera bort sådant på annat sätt? Men Liberalerna har framhärdat.

Fram tills nu då, när det blivit uppenbart att de kriminella gängen är skickliga entreprenörer, som lärt sig att nyttja avtal med det offentliga för sina brottsupplägg. Via vårdcentraler, vaccinationsmottagningar och gruppboenden har de tvättat pengar och dessutom gått med vinst på verksamheten, pengar som de snabbt växlat in till sportbilar.

Då händer det äntligen, det absolut enda som vi har att tacka de gängkriminella för. På Liberalernas riksmöte i Karlstad nyligen säger Johan Pehrson rakt ut: ”Vi har haft en för naiv inställning till en hel del avregleringar.”

Läs mer

Det är välkommet. Man frestas att utropa ett halleluja, och tacka både Jordgubben och Räven. Samtidigt är det tydligt att borgerligheten egentligen inte har något emot att skolpeng och assistansbidrag genererar vinster som omvandlas till travhästar och oändlighetsbassänger i Dubai. (Eller, som i fallet makarna Bergström, till ett par miljoner till Trumps valkampanj.) De är bara emot att pengarna landar hos fel sorts vinnare.

Nyheter 02 april, 2025

Folksam säljer aktier i Tesla: ”God avkastning”

Tesla-vd:n Elon Musks stöd till extremhögern har lyfts fram som ett av skälen till att bilbolagets försäljning går knackigt. Foto: Matt Rourke/AP.

Försäkringsbolaget säljer innehav för 1,6 miljarder – samtidigt som försäljningen ”tvärnitar” för Elon Musks bolag. ”Innehavet har sedan 2013 bidragit positivt till vår avkastning”, säger Folksam till Flamman.

Försäkringsbolaget Folksam säljer sina aktier i Tesla, meddelar de på onsdagsmorgonen. Prislappen landar på 1,6 miljarder kronor, och bakgrunden är den strejk som sedan hösten 2023 lamslagit elbilsbolagets verksamhet i Sverige.

”Teslas inställning till sina anställdas fackliga rättigheter är problematisk sett till Folksams placeringskriterier”, skriver de i pressmeddelandet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 02 april, 2025

”Erdogan kan inte fånga oss alla”

Foto: Saad Abedine/X.

Motståndet mot Erdogan samlar allt från det socialdemokratiska oppositionspartiet CHP till pokemonen Pikachu. Presidenten tvingas nu till alltmer repressiva metoder för att behålla makten.

Ett hav av turkiska flaggor vajar i solljuset. Det är lördag den 29 mars, och kollektivtrafiken har knappt kunnat hantera att hundratusentals människor har vallfärdat till stadsdelen Maltepe, på den asiatiska sidan av Istanbul. På scenen avlöser talarna varandra, innan det blir dags för Özgür Özel, ledare för Turkiets största oppositionsparti CHP.

– I dag skriver ni historia här! I dag försvarar ni vår demokrati och vår framtid!

Turkiet skakas av den största protestvågen på mer än ett årtionde.

Allt började mindre än två veckor tidigare, när polisen morgonen den 19 mars under en gryningsräd grep runt 100 personer, anklagade för alltifrån korruption till terrorism. En av dem var CHP-politikern Ekrem Imamoglu, sedan 2019 borgmästare i mångmiljonstaden Istanbul, och en av de största potentiella utmanarna till president Erdogan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 01 april, 2025

Förslag om bristande vandel färdigt: ”Inte bra”

Utredaren Robert Schött och migrationsminister Johan Forssell. Foto: Viktoria Bank / TT.

I dag presenterades den utredning av bristande vandel som beställts av Tidöregeringen. ”Viktigt och rimligt”, säger migrationsminister Johan Forssell – medan Vänsterpartiets Tony Haddou menar att man nu ”öppnar upp för godtycke”.

– Förtroendet för migrationspolitiken vilar på en grundläggande princip: de som missköter sig ska inte vara här. Då väljer man bort att vara i Sverige, säger migrationsminister Johan Forssell (M).

Under tisdagsmorgonen tog han emot det förslag på ”skärpta och tydligare krav på vandel” som utformats under Tidöpartiernas mandatperiod. Förslaget innebär utökade möjligheter att återkalla och neka uppehållstillstånd, även för personer som inte dömts för något brott. 

– Viktigt och rimligt, kommenterar Johan Forssell från podiet.

Bakom förslaget står en grupp under ledning av den pensionerade domaren Robert Schött, som fått i uppdrag att utreda ett återinförande av begreppet vandel, som tidigare var en del av utlänningslagen men avskaffades 2005.

Egentligen berörs alla av det. När vi talar om vandel är det för oss alla här

– Vandel är ett gammalt begrepp. Men vi tydliggör det och rensar bort andra begrepp, säger han till Flamman.

Formuleringen var en del av regeringsförklaringen i oktober 2022, där man föreslog att ”återinföra möjligheten att utvisa utländska medborgare som visar brister i sin vandel”. Begreppet kritiserades vid tidpunkten för att vara otydligt och öppna för godtyckliga bedömningar. Arbetet med utredningen inleddes 2023.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 01 april, 2025

Wallenberg ska lära V styra landet: ”Gynnar oss i längden”

Jacob Wallenberg är en av flera talare som ska lära Vänsterpartiet hur man styr. Foto: Magnus Lejhall/TT.

Vänsterpartiets beslut att bjuda in tunga näringslivstoppar som talare till sin ”regeringsskola” har väckt intern debatt. Men Lisa Claesson (V) menar att den som vill få igenom vänsterpolitik vinner mycket på att studera ”hur makt fungerar i praktiken”.

– Det var intressant att få höra hur saker går till, för att kunna applicera det som socialist, säger Lisa Claesson, som sitter i Vänsterpartiets verkställande utskott.

Måndagen den 31 mars har hon tillsammans med cirka hundra ”elever” samlats från landets alla hörn, för den första av vårens fyra "skoldagar" i riksdagens andrakammarsal. Målet är att lära sig sitta i regering. I den pampiga hallen utanför står kaffe och kakor uppdukat under de välvda takkupolerna, och på väggarna hänger stora porträtt av historiska riksdagsmän.

Bakgrunden till regeringsskolan, som partiet kallar den, är Nooshi Dadgostars utspel om att Vänsterpartiet inte framöver kommer att stödja en regering som man själva inte ingår i.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 31 mars, 2025

De vill få demokratins spårvagn att tvärnita

Den turkiska presidenten har velat kliva av demokratin i decennier. Foto: Francisco Seco/AP.

Regeringen måste göra allt för att journalisten Joakim Medin ska friges. Men dess vekhet mot autokrater, både på både bortaplan och hemma i Sverige, inger inte mycket förtroende.

”Demokratin är som en spårvagn”, förklarade Istanbuls borgmästare vid 1990-talets mitt. ”När man är framme är det dags att kliva av.”

Borgmästaren hette då Recep Tayyip Erdogan, och skulle komma att bli landets president. Fram tills den 19 mars i år innehades samma post av socialdemokraten Ekrem Imamoglu, som då arresterades och anklagades för att ”leda en kriminell organisation”.

Protesterna lät inte vänta på sig. Oppositionsledaren Özgür Özel beskrev hur Maltepe-torget ”svämmade över” när 2,2 miljoner människor gav sig ut på gatorna i lördags.

Denna historiska flodvåg var journalisten Joakim Medin där för att rapportera om, på uppdrag av Dagens ETC. Men även han arresterades kort efter att ha landat den 27 mars, med anklagelser om ”medlemskap i en väpnad terrororganisation” och för att ha ”förolämpat presidenten”, efter obelagda påståenden om inblandning i dockprotesten mot Erdogan den 11 januari 2023. Likt Imamoglu fördes han till Silivrifängelset utanför Istanbul.

Att den turkiska regimen först fängslar landets främsta utmanare om presidentposten, och därefter en journalist som är där för att rapportera om protesterna, visar hur långt Erdogan är beredd att gå för att behålla makten. Det torde också vara enkelt att ta ställning mot – vilket Reportrar utan gränser, Svenska Pen, Publicistklubben och Tidningsutgivarna snabbt gjorde. Deras krav är lika enkelt som självklart: Joakim Medin måste släppas omedelbart.

Vi befinner oss i den ”tredje vågens avdemokratisering”, där autokrater stegvis avskaffar folkstyret genom att tysta all opposition och press.

Från regeringen är det desto tystare. Att vi inte har full insyn i regeringens strategi är begripligt: det överordnade målet nu måste förstås vara att få hem Medin. Men deras tidigare agerande mot Turkiet ger mig inget större hopp.

Under Tobias Billström var målet att alliera Sverige med USA och Turkiet så viktigt att han fördömde dockprotesten, samt kallade Turkiet för en ”demokrati”. Inte mycket verkar ha förändrats med Malmer Stenergard: om Trumps nedmontering av demokratin eller attacker mot vårt grannland Danmark har regeringen inte heller någonting att säga. Och när Flamman bad om ett uttalande från utrikesministern om Medin hänvisades vi till X – en plattform knuten till den amerikanska regeringen, och som bara tidigare i veckan stängde av ett flertal Erdogankritiska konton.

De kallar det för ”tyst diplomati”, och nog kännetecknas knähundar av tystnad. Desto mer ljudligt är extremhögerns fjäskande för världens främsta islamistdiktator.

”Jag hade hellre sett att det var Dagens ETC:s chefredaktör som satt fängslad. Men i det här fallet får det väl duga med en AFA-terrorist antar jag”, skriver den sultanslickande swishaktivisten Joakim Lamotte på X.

Tidigare NMR-medlemmen och ”förtalsombudsmannen” Christian Peterson förklarade för Patriotiska partiets märkliga högermaoistiska tidning Aydinlink att Joakim Medin inte alls är journalist, utan ”vänsterextremist med kopplingar till terrorgruppen AFA”.

Det hade kanske inte spelat så stor roll om de kom från anonyma trollkonton, men både Lamotte och Peterson har hyllats av sverigedemokratiska riksdagspolitiker och bjudits in att föreläsa för Sveriges näst största parti.

Quislingarnas tid är nu. Vi befinner oss i den ”tredje vågens avdemokratisering”, där autokrater stegvis avskaffar folkstyret genom att tysta all opposition och press.

Läs mer

I Ryssland dömdes dissidentveteranen Alexander Skobov i mars till 16 års fängelse för att ha kritiserat kriget, och i USA har Donald Trump samma månad gått hårt åt den propalestinska studentrörelsen. Ungern har nyligen förbjudit Prideparader, Hong Kong har fängslat 47 demokratikämpar, och Sydkoreas arbetarrörelse stoppade nyligen ett auktoritärt kuppförsök. I Sverige har en rad åtgärder införts som monterar ned yttrandefriheten, och i dag förklarade man att ”yttranden” ska kunna leda till att uppehållstillstånd dras in.

De auktoritära män som vill hoppa av demokratins spårvagn blir allt fler, och på vissa håll verkar den konservativa högern redan ha rest sig från sina säten. Det är dags att hålla ögonen på vilka i Sverige som sneglar mot stoppknappen.