– Det är ett otroligt rörigt parlamentariskt läge just nu, som är en konsekvens av av att det inte finns några naturliga block. Det är i svensk politik ett alldeles nytt perspektiv. Man kan inte säga något säkert, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborg universitet.
Han menar att avsaknaden av en tydlig blockpolitik, en övergripande högervridning, frågan kring samarbetet med Sverigedemokraterna och större rörlighet bland väljarna gör det svårt att jämföra dagens läge med tidigare regeringskriser. Vänsterpartiet har, en inte helt okomplicerad relation till Socialdemokraterna till trots, historiskt nästan alltid agerat stödparti åt S-märkta regeringar. Bara en gång tidigare har de dragit tillbaka stöd för en socialdemokratisk statsminister.
– Stopp-paketskrisen 1990, det var första gången Vänstern inte stödde S, säger Jonas Hinnfors.
I februari 1990 lanserade dåvarande socialdemokratiska statsministern Ingvar Carlsson, vars regering hade stöd av VPK, ett så kallat stopp-paket för att mota risken för ekonomisk kris i grind. Det innebar bland annat prisstopp och aktieutdelningsstopp, men också lönestopp och tillfälligt strejkförbud. Vid omröstningen meddelade Ingvar Carlsson att han skulle avgå om förslaget röstades ned av riksdagen.
– Då vaknade Vänstern till och satte ned foten. De hade en röd linje och vägrade vara dörrmatteparti. Ingvar Carlsson sade att han skulle avgå om förslaget röstades ned, och Vänsterpartiet stannade inte, säger Jonas Hinnfors.
I stället avgick Ingvar Carlsson, efter att såväl de borgerliga som Vänstern röstat mot förslaget. Då det inte fanns möjlighet för andra regeringsbildningar utlystes inget extraval och Carlsson kom tillbaka, men utan strejkförbud. Jonas Hinnfors poängterar dock att dagens parlamentariska läge är ett helt annat.
– Då fanns det ingen förhandlingspart. I dag kan inte Socialdemokraterna säga lika lätt att de låter sig påverkas. Då faller avtalet. Och sådant har skett, men det är väldigt ovanligt.
De fem senaste regeringskriserna
Transportstyrelsekrisen 2017
När det visade sig att Transportstyrelsens it-system, innehållande sekretessbelagda uppgifter, varit tillgänglig för personal utomlands, som dessutom inte varit säkerhetskontrollerad, hotade Alliansen om misstroendeförklaringar av tre ministrar. Stefan Löfven ombildade regeringen och inrikesminister Anders Ygeman, infrastrukturminister Anna Johansson och statssekreterare Emma Lennartsson avgick.
DÖ-krisen 2014
Efter valet 2014 då Löfvens regering tillträdde meddelade SD att de skulle rösta på Alliansens budget, vilket resulterade i att Löfven flaggade för extraval. Så blev det dock inte. Efter förhandlingar mellan oppositionen och regeringen föddes Decemberöverenskommelsen (DÖ), som 2015 skulle komma att falla, och extravalet uteblev.
Stopp-paketskrisen 1990
Efter att riksdagen röstat ned propositionen om stopp-paketet och Carlsson avgick sonderade talmannen förutsättningarna för Carl Bildt att bilda en borgerlig trepartiregering. Då en sådan inte var möjlig fick Ingvar Carlsson uppdraget och strax därpå bildade han en ny regering. Moderaterna och Folkpartiet ansåg att Carlsson borde ha utlyst extraval.
Fälldinkrisen 1981
När Moderaterna lämnade regeringen, som då bestod av M, C och FP, på grund av oenighet kring marginalskatterna, hotade de tillsammans med S med misstroendeförklaring. Dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin avgick och samtalsrundor med talmannen påbörjades. Efter en uppgörelse med S bildade Fälldin regering tillsammans med FP.
Kärnkraftskrisen 1978
Fälldins C var starkt kritiska mot kärnkraft, men satt i regering med M och FP, som i sin tur ville se en utbyggnad av kärnkraften. Fälldin ville se en folkomröstning i frågan men fick nej från M och FP, trots att en sådan utlovats i regeringsförklaringen. Fälldin avgick efter att nya reaktorer i Forsmark och Ringhals planerades att tas i bruk.
