Inrikes

Större budget än vanligt – men V och facken inte nöjda

Magdalena Andersson med regeringens budgetföslag för 2022 under den traditionsenliga ”budget­promenaden” på måndagen. Foto: Anders Wiklund/TT.

Regeringens höstbudget är omkring 30 miljarder kronor större än expertmyndighetens rekommendation. Men trots ökade anslag till välfärd, stärkt sjukförsäkring och sänkt skatt för personer med aktivitetsersättning tycker varken Vänsterpartiet eller fackförbunden att det räcker. ”Det är en svältbudget, man skjuter till pengar men inte där det behövs”, säger Erik Järvelä, vikarierande politisk sekreterare på Vänster­partiet Göteborg och företagsekonom.

Inrikes

Ett expansivt politiskt skifte med fokus på socialförsäkringar och klimat – eller en halvmesyr som hjälper löntagare mer än januariavtalet men fortfarande dränerar välfärden? Sammanfattningarna av regeringens höstbudget går isär även bland ekonomer och debattörer till vänster. Totalt föreslår regeringen reformer för 74 miljarder kronor. Om budgeten passerar riksdagen kommer det bland annat innebära höjt tak och mjukare regler i sjukförsäkringen, sänkt skatt för genomsnittsinkomsttagare och människor med sjukersättning, gröna ekonomiska investeringar i bland annat järnvägsnät och elnät och införandet av den så kallade familjeveckan.

Enligt Balder Bergström, doktorand i nationalekonomi vid Umeå universitet och tidigare LO-ekonom, är talet om en särskilt ambitiös budget mer än bara politisk retorik.
– Den är expansiv i den mening att man lånar pengar till investeringar och offentlig konsumtion. Men inte lika expansiv som förra året, och man kan tycka att regeringen skulle kunna göra mer. När man har högt utanförskap och generell arbetslöshet kan det finnas skäl att försöka stimulera ekonomin mer. Det är en avvägning om man vill göra det eller inte, men min åsikt är att det finns utrymme.

Vissa vänsterekonomer anser att begreppet ”reformutrymme” vanligtvis definieras på ett så snävt sätt att välfärdens resurser inte växer och därmed i praktiken gröps ur i takt med att resten av ekonomin växer. Är den här budgeten ett brott med den praktiken?
– Ja, och det var förra också. Men om man använder reformutrymmet till permanenta skattesänkningar så försvagar man såklart det offentliga i längden.
Bergström påpekar att regeringens bedömning av reformutrymmet – 74 miljarder kronor – är omkring 30 miljarder mer än bedömningen från myndigheten Konjunkturinstitutet, som har i uppgift att bevaka Sveriges internationellt sett hårda finanspolitiska regler. Enligt finansminister Magdalena Andersson (S) kan investeringarna skalas upp eftersom Sverige ”sparade i ladorna under de goda åren”. Men den förklaringen ger Bergström inte mycket för.
– Det är inte på grund av vår sparsamhet som de möjligheterna finns. Tittar man på resten av Europa och världen är det många länder vars statsskuld var en betydligt högre del av BNP än Sveriges innan pandemin, som ändå har bedrivit en mer expansiv finanspolitik nu under krisen. Om vi hade haft jättehög statsskuld hade vi haft problem nu, men den gränsen går långt över var vi ligger i dag. Det viktiga är hur mycket man kan låna i sin egen valuta, det vill säga vad det finns för intresse från finansmarknaden att köpa svenska statsobligationer. Det verkar vara ganska stort.

Budgeten innebär höjda belopp i bland annat sjukförsäkringen. Pågår det en rörelse bort ifrån idén att människor kommer jobba mer om de får mindre i bidrag?
– Man kan urskönja att S vågat stå upp för en socialdemokratisk arbetslinje i en betydligt högre grad. Man ska in i arbete, men man ska inte hamna i kläm mellan arbete, eller om man blivit sjuk.
Vänsterpartiet, vars stöd sannolikt behövs för att budgeten ska passera riksdagen, har aviserat att regeringsbudgeten inte är ”tillräcklig” för att de ska rösta på den i stället för sin egen. Samtidigt marknadsför de vissa av budgetens reformer som sina egna i sociala medier. Men från delar av partiet kommer mer hårdföra domar. Erik Järvelä, företagsekonom och vikarierande politisk sekreterare på Vänsterpartiet Göteborg, säger till Flamman att det är en ”svältbudget” för välfärden.
– På kommun- och regionsektorn skjuter man till 3 miljarder, fördelat på 900 miljoner till regionerna och strax över 2 miljarder till kommunerna. Det finns 290 kommuner i landet. Regeringsmakten vet att vi behöver pengar. Vi pratar om skattehöjningar i alla kommuner jag är involverad i. Ska man teoretisera om varför regeringen inte skjuter till pengar så är det för att de inte vill höja skatten eller gå med mer underskott. Då snålar de istället, och det får kommuner och regioner äta upp flerfaldigt om. Det här är ju valår, det är den mest generösa budget vi kommer få.

Men är det inte trots allt en kursändring och mer pengar jämfört med tidigare budgetar?
– På fördelningsprofilen syns en vändning, där märks att V:s krav har fått effekt. Men om vi tittar på utgifter och investeringar så är det fortfarande väldigt småskaligt.

Så inte heller i svenskt sammanhang, där vi sedan länge har en lägre skuld och hård finanspolitik, anser du att det här är ett skifte?
– Nej, tvärtom. Andra länder håller på att förändras, men vi står hopplöst stilla. Det hamnar i kommunpolitikernas knä och de ställs inför två dåliga alternativ: höja skatten, så att alla som bor i kommunen får mindre pengar i handen, eller slå över kostnaden på de anställda, så att man levererar sämre service eller sliter ut sina anställda.
Centerpartiet, vars stöd också sannolikt behövs för att budgeten ska bli verklighet, har meddelat att förslaget ger en ”blandad bild, med en del positiva inslag” och att partiet ska göra en näranalys och sedan komma med besked om hur de röstar. Partiets ekonomisk-politiska talesperson Martin Ådahl betonar också att deras övriga krav, som inte är kopplade till budgeten – bland annat uppluckrade regler för strandskydd och arbetsrätt – måste genomföras för att budgetstöd ska bli aktuellt.

  • budgeten
  • Ekonomi

Inrikes