Den stora vinnaren i helgens delstatsval i östtyska Mecklenburg-Vorpommern var främlingsfientliga Alternative für Deutschland (AfD) med 20 procent. Partiet gick om kristdemokratiska CDU (19 procent) och blev näst största parti bakom Socialdemokraterna SPD (30 procent). Samtliga partier, inklusive vänsterpartiet Die Linke som backade med fem till 13 procent, förlorade röster till AfD. De enda goda nyheterna är att nynazistiska NPD hamnade under spärren. Det gjorde dock även partiet De gröna och marknadsliberala FDP.
Att resultatet innebär en kris för såväl Angela Merkels regering som hela det tyska politiska etablissemanget råder det inga tvivel om. Det har talats mycket om att Merkel kommer från Östtyskland och att det borde vara till CDU:s fördel. Hon har själv deltagit valrörelsen men uppenbarligen utan resultat. Partiet har nu förlorat 10 procent av rösterna över de två senaste delstatsvalen. Men kristdemokraterna är traditionellt svagare i öst än i väst. Det är heller inte det parti som lidit störst förluster i detta val.
Att ett nytt parti går från noll till tjugo procent i ett val signalerar att det är en exceptionell situation. Årets delstatsval har setts som en ”folkomröstning” om Merkels flyktingpolitik. Paradoxalt nog är Mecklenburg-Vorpommern den stat som tagit emot minst antal flyktingar under det senaste året: staten med 1,6 miljoner invånare har tagit emot 23 000 asylsökanden. Trots det är motståndet som störst där. Men så har det länge sett ut i Tyskland. Den islamofobiska Pegida-rörelsen är baserad i sachsiska Dresden och våldsbrott mot asylsökande är generellt mer vanligt förekommande i öst än i väst. På så sätt liknar motsättningen mellan öst och väst i Tyskland den mellan Öst- och Västeuropa i stort. I de gamla sovjetrepublikerna är invandringsmotståndet och främlingsfientligheten större än i demokratierna i väst. Det beror delvis på att länderna i öst ännu inte har hunnit konsolidera sig som nationalstater. Men Östtyskland är som Östeuropa också fattigare än sin västliga motsvarighet och en känsla av att vara orättvist behandlade av väst präglar stämningarna där precis som i Polen, Ungern och så vidare.

Ritar om den politiska kartan

På grund av detta väntas AfD inte bli lika framgångsrika i Västtyskland. Men att de kommer att rita om den politiska kartan kan man nog räkna med. Det mest oroväckande i söndagens val var väljarrörelserna. Alla partier tappade röster till AfD som, utöver ett litet djurrättsparti (1,2 procent), var det enda som egentligen växte. Det parti som tappade flest röster (5,2 procent) var Die Linke. SPD tappade fem procent, CDU fyra och De gröna fyra. Att väljare kan röra sig från den yttersta vänsterkanten till den yttersta högerkanten så lättvindigt är förvånande. Men Die Linkes väljare i öst skiljer sig från dem i väst i flera avseenden. Partiet ses mindre som ett radikalt alternativ och mer som ett naturligt val för att bevara status quo. I frågor som invandring märks en skillnad i partiet mellan såväl väljare som mellan politiker från öst och väst. Till exempel möttes partiets gruppledare Sahra Wagenknecht, som själv är från Östtyskland, av en kritikstorm, även internt, efter att hon efter sommarens terrordåd i Tyskland kritiserat Merkels flyktingpolitik i ordalag som påminde om den främlingsfientliga högerns.
Att AfD:s framgång ska kunna hindras tycks uteslutet. Tyskland ser nu till slut ut att ”europeiseras” och få en stark tredje, främlingsfientlig kraft i politiken.