– Här är Breviken med de kulturmärkta båthusen där borta till höger. Sedan ligger den jättestora populära badstranden och där längst ut på udden till vänster ligger Hammarens skjutfält. Ungefär 100 meter ut i vattnet lägger de ut skjutmål och sedan kommer Jas-planen indånande på låg höjd och skjuter.
Ann-Sofie Andersson står vid stranden av den vida Vättern, två pojkar i badbyxor springer i solglittret vid vattenbrynet. Ann-Sofie är med i Aktion Rädda Vättern (ARV) och har svårt att dölja sin upprördhet.
Vättern är unik. Gravsänkan Vättern bildades för 650 miljoner år sedan när kratonen Baltika riftade loss från jättekontinenten Rodinia. Det är Sveriges näst största sjö både till yta och volym och klart största dricksvattenreservoar. Vattnet går att dricka direkt från en mugg. Det används redan nu av en halv miljon människor som bor runt sjön eller tar sitt vatten från Motala Ström. Sjön är känslig eftersom det tar 60 år för vattnet att förnyas.
När jag står vid denna undersköna sjö låter det absurt att militären får använda den som ett skjutfält. Tills nu har flyget fått skjuta sammanlagt 1 000 skott under 20 dagar varje år. Men nu har de precis fått ett nytt tillstånd att skjuta 69 000 skott under 50 dagar. I Karlsborg några kilometer norrut skjuter dessutom Försvarets materielverk (FMV) ut briserande granater över sjön.
Det hörs ända till andra sidan. Emöke Heims tvåvåningshus ligger söder om Vadstena. Det går att se sprickorna i fasaden. Hon möter oss och bjuder på te en våning upp.
Emöke Heim.
– Hela grunden skakar när de skjuter. Är jag ute och går när de skjuter är det som en krigsupplevelse. Jag hör det där dödödödö, dödödödö. Det tar inne i hjärnan. Det pågår jättelänge.
– Grunden skakar, fönsterna skallrar. Hundarna är på väg att fly. Ibland pågår det flera dagar, timme efter timme. Huset lider av det, det nöts ner, du såg ju sprickorna i fasaden.
Hon vet inte om det är granaterna eller flygets skott hon hör, men hon är upprörd över att de skjuter i maj när fåglarna häckar. Dricksvattnet är en ödesfråga för framtiden och Emöke ser skjutandet som en maktfråga.
– Det är ett så otidsenligt sätt tänka. Nordafrika håller på att göra slut på sitt grundvatten. Vatten är en grundläggande rättighet.
Ann-Sofie Andersson flyttade till Brevik för några år sedan. Det blev en chock när Jas-planen kom dundrande in på 100 meters höjd
– Min minsta tjej var i sandlådan en morgon i mars när det kom ett Jas-plan. De kommer ju så fort och det går inte att beskriva ljudet. Det är så höga decibel mellan 90 och 100, långt över vad det är tillåtet för djurstallar. Hon blev livrädd, det är som om de nästan kör över oss för de är på så låg nivå och så skjuter de.
Men också för Ann-Sofie är vattnet det viktigaste. Det handlar inte om ”not in my backyard”-argumentation utan det är Vättern som en unik miljö med viktiga resurser som måste skyddas, menar hon. Det finns ett modernt skjutfält i Älvdalen där invånarna till och med är oroliga för att skjutfältet ska försvinna. Men där måste militären plocka upp det de skjutit efter sig. Det gör de inte i Vättern.
– Jag tycker det är helt makabert att se dem skjuta och höra dem skjuta, säger hon. Det är så unikt och vackert här, så fina naturmiljöer, fiskar som är skyddade, fåglar som är skyddade, rödlistade arter och de skjuter rakt ner i sjön. Det är som om de skjuter på ett väsen. Så skulle det aldrig ske någon annanstans nere i Europa, Bodensjön eller Gardasjön. Men de får göra det i vår fina pärla.
Här finns ett antal riksintressen, för friluftsliv och natur, kulturmiljöer och för fiske. Nere vid Gränna finns ett biosfärområde och olika naturreservat ute på öarna. Sjön har nyligen också blivit ett vattenskyddsområde.
Som det är nu får alltså en halv miljon människor sitt vatten direkt härifrån men fler intressen trycker på. I Örebro län har man börjat undersöka möjligheterna att få sitt vatten härifrån. Det finns till och med intresse nere från kontinenten. I en framtid när havet stiger är det också möjligt att Stockholm behöver ta sitt vatten härifrån, när Östersjön tränger genom Slussen.
– Det borde vara självklart att skydda vattnet, speciellt i år när vi haft vattenbrist på Öland och Gotland och dessutom i vissa delar av Östergötland och Småland, Vätterns närområde. Klimatförändringarna kommer också att medföra fler konflikter om vatten.
Vättern och dess stränder är ett Natura 2000-område genom EU. Det innehåller bland annat fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Då ingår skydd för fåglar och även andra speciella arter, bland annat en del fisksorter, inte bara röding. Här finns också ett antal mindre kända fisksorter. Växtligheten skyddas också.
– För att få ett rent och klart vatten krävs det ett fungerande ekosystem och det har man inte tagit hänsyn till i lagstiftningen.
Militären har nu tvingats lova att sluta skjuta med ammunition som innehåller bly.
– Men kopparn och allt det andra skrotet. Plasten som blandas med all plast som redan ligger i Vättern från fleecetröjor och tvättmedel. Alla kemikalier som svavel och annat som de spyr ut när de flyger på låg höjd.
Ann-Sofie var med och grundade ARV 2012. Det började med några möten med grannarna 2010. I början var de 10-15 personer. Så blev det ett samrådsmöte och militären hade hyrt en lokal för 20 personer. Snabbt fick de byta till en lokal för 70 personer men den räckte inte utan man fick gå ut på golfbanan.
– Det kom 500, ingen hörde vad de sa, alla stod och skrek. Så började vi resa runt och informera och så bildades det andra små nätverk runt sjön.
Vänsterpartiet har bildat en egen organisation, Vätternvänstern, för att rädda Vättern. Det finns politiker från nästan alla partier i ARV. ARV arbetar också mot förslagen om en gruva för sällsynta jordmetaller nära Vättern vid Gränna och mot borrningarna efter gas i alunskifferskikten vid Motala som också hotar vattnet.
– SD är inte med, men de är väl för allt som förstör. Men jag är väldigt besviken för Miljöpartiet drev ju den här frågan innan de gick med i regeringen, de har inte drivit det och jag har inte sett att de prioriterat det sedan de kom med i regeringen.
Det socialdemokratiska kommunalrådet i Motala, Camilla Egberth, ställer upp en tidig morgon när hon egentligen har semester för att berätta varför Motala protesterat mot tillståndet. Hon lägger till två perspektiv; turismen och svårigheterna att hitta bra platser för bostäder. Just nu planerar man en cykelväg runt Vättern.
– Detta är ett uråldrigt synsätt, man lutar sig mot något som beslutades för 50-60-70 år sedan i riksdagen. Jag hoppas verkligen man kan ändra på det i riksdagen men hitintills har det inte gått så bra.
Maria Carlén.
Söder om Hjo ligger Carléns fisk i en modern affärslokal. Utanför sitter en fikande familj. Maria Carlén driver verksamheten tillsammans med sin man Anders. De säljer fisk och signalkräftor som Anders fiskar i Vättern. De vidareförädlar den också och säljer i butiken. Det räcker inte med att sälja till grossister, utan de måste hitta på olika sätt att få verksamheten att gå runt.
– Vi fiskar allt vi kan förädla, lax och sik, röding och abborre. Det finns 32 arter i sjön. Anders fiskar i princip alla dagar när isen inte ligger.
Det blir inga stora fångster av fisk, som mest 30-40 kilo om dagen. Kräftorna är mer lönsamma, det är möjligt att få upp 100 kilo om dagen. Fast det är bara under några sommarmånader som de kan fiska.
Vi tittar på ett schema över vilka dagar det kan förekomma skjutningar från Karlsborg. Några få dagar är markerade, det är de dagar då det inte finns risk för granater.
– Man tror ju att det är tvärtom, att de gjort fel i kalendern. Vi har vårt kräftfiske från 15 juli till 15 september och du ser, hälften av våra dagar är borta. Kan vi inte fiska har vi inget jobb för våra tio sommarjobbare.
Förutom att fisket hindras av skjutningarna finns ett hot mot fisken. Resterna efter skjutningarna hamnar på botten av sjön, där fiskynglen får sin föda. Sedan går det upp i näringskedjan. Halterna av dioxiner är redan höga i fisken, bland annat efter utsläpp från ett pappersbruk i Jönköping på 60-70-talen. Då sa man att det inte var någon fara.
– Vad kommer vi att upptäcka i fisken om tio år?
Maria tar oss ner till hamnen, för vi hoppas att Anders snart ska komma in, men han dröjer. Fisket fungerar så. Maria hoppar ner i deras andra båt och visar upp kräftburarna. Vi ser ut över en glittrande sjö och Maria frågar sig:
– Varför håller de på och skjuter och testar vapen? Jo de vill sälja till länder som kanske egentligen inte behöver mer krigsmaterial. Världen behöver inte mer vapen och ammunition, speciellt inte nu. Ska vi då bidra med det?
Jönköping är jämte Karlsborg den enda kommun som inte har överklagat beslutet att tillåta fler skjutningar. Kommunalrådet i Jönköping, Carin Berggren (M), har motiverat det med man inte var berörd eftersom man inte hörde ljudet av skotten och flygplanen. Maria ser en tendens i samhället att få verkar vilja ta ett helhetsansvar.
– Det är ofta en myndighet säger att man bara har delat ansvar eller en bit av någonting, inte helhetsansvaret och det blir inte bra. Titta på järnvägen, den gick jättebra och nu vet jag inte hur många som är inblandade och bara tar sin del.
Efter att vi skilts åt får jag reda på ett nytt hot. EU vill ha bort signalkräftorna från Vättern eftersom de är inplanterade. För många svenskar är det ett obegripligt beslut.
Christer Haagman har arbetat som miljöinspektör i 25 år och är med i styrelsen för ARV. Jag får tag på honom dagen efter att han varit i Vänersborg och lämnat in ett överklagande mot militärens skjutningar till mark- och miljödomstolen. Sedan mark- och miljödomstolen prövat överklagan kommer det att gå vidare till regeringen för beslut. Ett hundratal organisationer runt Vättern har lämnat in överklaganden och Christer hade med sig 25 000 namnunderskrifter.
– Ja, vi gjorde lite buller, säger han nöjt. Vi hade också med oss en röding i en likkista och granatvatten, en granat i vatten om någon ville dricka.
Christer har skrivit ett överklagande från fyra boende vid Vätterns västra strand. Där ingår ett antal punkter där han som yrkesman kunnat påvisa en rad brister.
– För att ge ett tillstånd krävs en prövning enligt miljöbalken, det ska finnas en miljökonsekvensbeskrivning. Den är väldigt dålig och gjord av konsulter som tycks vara mer trogna arbetsgivaren än själva uppgiften.
Det krävs också att man tar fram en alternativ placering och just den delen är speciellt dålig.
– De säger bara att det inte finns några alternativ och att alla de alternativ vi pekat på inte funkar. I Älvdalen, där kommunpolitikerna är bekymrade för skjutfältets framtid, kan man ta hand om ammunitionen efteråt. Men militären anser att det är helt odugligt. De har inte motiverat det mycket mer ingående.
Eftersom Vättern nu är ett Natura 2000-område krävs en speciell prövning. Det finns domar i andra fall med hårda krav på bevis för att arterna och fåglarna inte skadas. Fisksorterna kan faktiskt ha ett högre skydd än människor.
– Vår bedömning är att det inte är vetenskapligt bevisat så som det krävs att arterna inte ska komma till skada.
Christer menar att svenska försvaret inte själva har resurser att göra alla de skjutningar som finns i ansökningshandlingarna. Där står också att man tänker samöva med Nato som använder andra flygplanstyper och ammunition, som man inte har koll på.
– Jag bedömer att det är meningen att det ska bli stora samövningar med Nato eller Natoländer. Tyskarna har ju inga så här stora områden där de kan skjuta.
Innan den nya miljöbalken kom till 1998 skyndade sig militären på att söka tillstånd enligt den gamla något svagare miljölagstiftningen. Försvarets Materielverk (FMV) sökte sedan ett nytt tillstånd för sina granatskjutningar 2010. Det gick så snabbt att ingen hann överklaga i tid, så nu kan FMV ösa ner 15 000 ton granater årligen i Vättern. ARV överväger en JO-anmälan för det beslutet eftersom det inte prövats mot Natura 2000.
FMV har skjutit mitt i rödingarnas lekområden, när det rådde fiskeförbud där för att skydda leken och rommen.
– När vi klagade flyttade man skjutningen något, men sköt ändå väldigt nära grunden där de lekte.
Christer föreslår också att man inom grundutbildningen för piloter skulle kunna använda simulatorer i större utsträckning. Det blir också säkrare än att skicka ut oerfarna piloter över detta känsliga område.
Till slut återstår bara den fråga som växt sig allt starkare under min resa kring denna sägenomspunna sjö. Hur är det möjligt att militären har fått detta tillstånd?
– De har alla år haft en gräddfil. Militären har alltid en stark ställning när krigshysterin varit som värst förut under kalla kriget och nu hänvisar man till Putin.
