Kultur

Superhjältar och skurkar på säljuppdrag

Från vänster till höger: Cyborg (Ray Fisher), The Flash (Ezra Miller), Batman (Ben Affleck), Stålmannen (Henry Cavill), Wonder Woman (Gal Gadot) och Aquaman (Jason Momoa). Foto: HBO/WARNER.

Fyra timmar jakt på nya intäkter blir resultatet när Zack Snyder skickar ut sina hjältar för att skipa rättvisa en andra gång.

Kultur

Precis som krig som förs med riktiga vapen är super­hjälte­films­kriget mellan monoliterna Marvel cinematic universe och DC extended universe fullt av interna motsättningar och krigs­herrar med storhets­vansinne och egna agendor.

DC:s främste fältherre heter Zack Snyder, tidigare känd från både den humor­befriade och gap­halsiga fascism­inlagan 300 (2007) samt den makt- och över­människo­ideal­kritiska Watch­men (2009), som på senare år fram­för allt ägnat sig åt ny­tolkningar av Stål­­mannens och Bat­mans äventyr var för sig och till­sammans (2013, 2016).

Efter att den verkliga stor­satsningen Justice league (2017) fick ett svalt mot­tagande av både publik och recensenter kom DC och Snyder på idén att helt enkelt klippa om och kabla ut samma film en andra gång, vilket gett resultatet Zack Snyder’s Justice league som nu finns till­gänglig för svensk publik via HBO. I den nya versionen har två timmar ut­ökats till fyra, främst tack vare extremt många slow motion-scener, och bild­formatet har justerats i syfte att ”bevara integriteten hos Zack Snyders kreativa vision”, som det heter i förtexterna.

Konceptet bakom Justice league är att samla hela raddan av DC:s licenserade super­figurer i samma gäng och här finns verkligen en hjälte för alla oav­sett hud­färg och kön att identifiera sig med, för­utom den som är klen och feg för­stås. Till och med bovar som Jokern och Lex Luthor är med på ett hörn, efter­som utom­jordingarna som utgör filmens antagonister har ett intresse av att för­­göra jorden som står i direkt konflikt med deras (och Bruce Waynes) önske­mål om att härska över den­samma.

Det självbelåtna, påstått konst­närliga anslaget och den till synes enkla berättelsen till trots (goda, moraliskt fläckfria hjältar mot onda, svarthudade, reptilliknande skurkar) är Justice league i Zack Snyders långversion rörig och osammanhängande med ständigt nya blinkningar åt kommande projekt och ännu ointroducerade karaktärer.

Det blir lätt så när filmens handling inte strävar så mycket mot ändamålet att förmedla en historia utan endast utgör ett medel för ett högre ändamål, det vill säga sälja plastfigurer och flingpaket.

  • batman
  • dc comics
  • recension
  • superhjältefilm
  • superman
  • wonder woman

Kultur