Jonas Sjöstedt meddelade i förra veckan att Vänsterpartiet skulle avstå i omröstningen och släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Det betyder att vi för första gången i svensk historia har fått en högerregering med en socialdemokratisk statsminister. Därmed gör den svenska socialdemokratin sitt politiska avsked och slopar drömmen om en reformsocialistisk framtid. Alla försök att förneka eller dölja detta faktum förevigar Socialdemokraternas ödesdigra självbedrägerier. Det tenderar även att göra deras inre brister till tingens normala tillstånd, på lång sikt blir det en skymf av det socialdemokratiska arvet. Sveket saknar motstycke i historien.
Centerpartiet och Liberalerna gjorde det tydligt att ifall den nyliberala överenskommelsen inte hade släppts fram skulle de ge inflytande åt Sverigedemokraterna. Alliansen hade redan ett färdigförhandlat dokument som de kunde använda som regeringsunderlag utifall Vänsterpartiet röstat nej. Det betydde att de med kort varsel hade kommit fram till en överenskommelse som skulle gett Ulf Kristersson statsministerposten och därmed även inflytande åt ett rasistiskt parti med nazistiska rötter.
Överenskommelsen som nu blivit en realitet innehåller förvånansvärt offensiv nyliberal reformpolitik. Innan jul sa LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson att han hellre ser extra val än inskränkningar på arbetsrätten. Ändå har Löfven presenterat en överenskommelse som är ett angrepp mot både arbetsrätten och den svenska modellen. Överenskommelsen hotar med att inskränka på turordningsreglerna och möjliggöra för arbetsgivare att sparka fackligt anställda och därmed underminera balansen mellan fack och arbetsgivare. Svenska modellen angrips även genom att överenskommelsen låter staten sätta lägre löner för långtidsarbetslösa och nyanlända. Ifall vi tillåter lägre löner för vissa grupper kommer det även dra ner lönerna generellt. Denna spridningseffekt är oundviklig eftersom de företag som nyanställer till lägre löner får en konkurrensfördel gentemot andra företag med likvärdig produktion. Detta resulterar i att andra företag också måste sänka lönerna för att vara konkurrenskraftiga.
Överenskommelsen är inte bara ett nyliberalt manifest, den är även en attack mot den feministiska rörelsen
Överenskommelsen är inte bara ett nyliberalt manifest, den är även en attack mot den feministiska rörelsen. Under #MeToo-uppropet avslöjades det hur kvinnor på svenska arbetsplatser har tystats och inte vågat rapportera när de blivit utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp av män i maktpositioner. Det är ett hån mot dessa kvinnor när man sätter munkavle på dem genom att ytterligare försvaga arbetsrätten så att de inte vågar säga ifrån på grund av rädslan att förlora jobbet.
Jonas Sjöstedt har gjort det tydligt att om den kommande regeringen försöker inskränka på arbetsrätten så kommer Vänsterpartiet att göra en missförtroendeförklaring och försöka fälla regeringen. Det samma kommer hända om regeringen försöker driva igenom förslag som chockhöjer folks hyror vilket enligt Marie Linder, ordförande för Hyresgästföreningen skulle hota tryggheten för de 3 miljoner som bor i hyresrätt.
Vi har nu ett makthungrigt socialdemokratiskt parti som kommer bedriva nyliberal politik med Löfven som galjonsfigur. Annie Lööf säger själv att hon i överenskommelsen fått igenom mer liberal politik än vad som bedrevs under Reinfeldts andra mandatperiod. Tyvärr är det inte förvånande att Socialdemokraterna ingått i en sådan överenskommelse då vi även under de senaste åren har sett en högervridning där de bland annat attackerat strejkrätten och gjort nedskärningar i LSS.
Det här innebar en fantastisk situation för överklassen, där de två regeringsalternativen var högerpolitik med Stefan Löfven som statsminister eller högerpolitik med Ulf Kristersson som statsminister. Att Socialdemokraterna nu kommer bedriva en politik som accelererar ökningen av de ekonomiska klyftorna är inte bara politiskt självmord utan kommer även leda till en ökning av Sverigedemokraternas stöd. Det finns nu bara ett oppositionsparti mot högerpolitik som representerar arbetarklassen och det är Vänsterpartiet.