Blixt från oklar himmel
Sara Granér.
Galago.
Sara Granér är en prisad feministisk serieskapare och konstnär bördig från Lund som bland annat haft utställningar på Konsthallen i Kristianstad och Kulturhuset i Stockholm samt i Tokyo och Rom. Granér var även delaktig i bildandet av det separatistiska Dotterbolaget som ligger bakom något av det mest intressanta i den svenska serieskaparvärlden. Granér har hitintills publicerat fem monografier och medverkat med strippar i mängder av dagstidningar och magasin och har ett utpräglat brutalt språk. Allt Granér rör vid blir till samhällskritik.
Blixt från oklar himmel är en inlaga nästan utan skyddande pärmar eller omslag. Som är verket blottat, skyddslöst, naket eller ofärdigt. Stygnen synliga. Som om det är tänkt att jag som läsare ska gå med verket till en bokbindare och själv binda verket. För hundra år sedan var detta ingen ovanlighet. Hundra band med samma klädsel. Som inredning. Jag vill gå med verket till en bokbindare och klä det i ett skyddande lager som för att det ska hålla i evigheters evigheter. Åtminstone tills dess att jag dör undan och mina barn skänker mitt bibliotek till närmaste antikvariat i Borrby. Jag vill köpa en till och demontera den, vilket blir enkelt med stygnen synliga, jag vill rama in alla bilder och täcka mina väggar. Gör dikten till din egen tycks verket säga.
Granér väljer att gestalta relationer där makten är oerhört tydlig och staplar samman dem – varje dikt är ett utsnitt ur världen. En association. En motståndshandling
Det är tre led i varje dikt, i varje metafor. I varje seriell rörelse. Det hänger ihop. Allt är inte alltid synligt. Det är tusch och akvarell, det är trycksvärta och ångest, det är satir. Versens mått varierar. Talar om komplexitet, om vardagens detaljer kopplade till – ofta avskyvärda – situationer i vårt samhälle: människan som kund, exploateringen av planeten för att upprätthålla en allt mer destruktiv livsstil, hur förtryck kopplas samman i korsningar. Granér gestaltar sammanhang och lyfter ut och adresserar både det allra minsta och det övergripande, lyckas koppla dessa och samtidigt som tonen pendlar mellan uppgivenhet och lekfullhet gör verket mig arg över världens tilltagande tillstånd. Jag kastas in och ut ur perspektiv, in i en person som upplever, ut i en berättare som är närvarande i berättelsen och igen ut till en betraktare – en allvetande som med kritisk distans ser fenomen, det kan vara naturen eller andra socialt kodade företeelser. Kritiken ligger i ordvalen, och hur tidsandan vi är en del av, påhejad av högerpöbeln, normaliserar det groteska och det inhumana. Det går inte att läsa Granér utan att bli arg över globaliseringshetsarnas skatteflykt och gränsdragningar. Granér väljer att gestalta relationer där makten är oerhört tydlig och staplar samman dem – varje dikt är ett utsnitt ur världen. En association. En motståndshandling.
Eller vad sägs om rimmet mellan teori och raseri. Granér har skapat ett genialiskt verk, är nog ett geni själv. Och en inspirationskälla – detta illustrerade diktverk är en skatt i egen kista, jag tvingas återdikta:
Ett lakoniskt manér, ett blodrött banér, Sara Granér.
