När den fackliga tankesmedjan Katalys under måndagen presenterade sin stora satsning  på klass var Göran Therborn huvudnumret. Tillsammans med smedjans chef Daniel Suhonen håller han i projektet som ska producera över tjugo rapporter och en bok på om just klass under året.

Det första öppna seminariet om rapportserien fick flyttas till ABF-husets största sal, Z-salen. Samtliga 338 sittplatser fylldes.

Göran Therborn har återvänt för att sätta klass på agendan. Han är en världens mest citerade marxistiska sociologer och professor emeritus på universitetet i Cambridge. Tidigare har han arbetat på universitet och lärosäten över hela världen.

Numera bor han i Ljungbyholm utanför födelseorten Kalmar.

– Jag har bott mestadels utomlands sedan början av åttiotalet. Jag blev chockad över hur de ekonomiska klyftorna har vuxit, och hur finansvärlden har kommit att prägla samhället. Det vill vi visa en bild av och göra människor medvetna om. Vad är det för samhälle vi lever i, och hur fan har vi hamnat här?

Hela Katalys-projektet ska handla om klass. Det första rapporten bygger på siffror som företaget Novus har tagit fram och visar bland annat att 80 procent av svenskarna anser sig leva i ett klassamhälle.

Följdfrågan är central i Katalys och Göran Therborns projekt: Varför pratar ingen om klass då?

– Att tala om klass och klyftor, det visar på orättvisor i samhället, och socialdemokratin har alltid velat skyla över och tänka bort de här konfliktlinjerna så mycket som möjligt, säger Göran Therborn.

Det har förstås, medger han, varit en delvis framgångsrik strategi. Tjänstemännen har engagerat sig fackligt, och att vinna deras röster har varit viktigt. Men att inte tala om och till arbetarklassen har också ställt till med problem.

– Det är en svaghet som har möjliggjort Sverigedemokraternas insteg i arbetarklassen. Delar av arbetarklassen har känt sig övergivna av socialdemokratin. Det har varit så i en lång rad länder: Frankrike, Spanien, England, Holland och så vidare. Också i det här landet.

Klassidentifikation

Enligt Katalys första rapport identifierar sig just Sverigedemokratiska väljare i väldigt hög grad som arbetare. 47 procent, att jämföra med 37 procent för Socialdemokratiska väljare.

I Europa faller socialdemokratiska partier som korthus, enligt Göran Therborn beror det på att de inte talar om klass. Samma sak gäller Brexit, och valet av Donald Trump. Dåliga saker för vänstern händer när ett samhälle inte pratar om klass.

– Alla de här valen och valresultaten har visat på att det var ett politiskt misstag att låtsas som att arbetarklassen inte existerar och inte tala till den, inte ta hänsyn till deras intressen och deras farhågor och problem.

Analysen känns igen. För den svenska vänstern måste dock en fråga som Göran Therborn vara överordnad.

– Att vinna tillbaka de arbetare som sympatiserar med sverigedemokraterna och väljer SD. Det är den viktigaste närliggande politiska uppgiften egentligen.

Varför är den viktigast?

– Därför att det är det enda sättet att förhindra en borgerlig regering.

På åttiotalet skrev Göran Therborn vad som egentligen var den första genomgången av det svenska klassamhället.
Sedan dess har ingen riktig genomlysning gjorts. Först efter att ha träffat Katalys-chefen Daniel Suhonen vid en rad tillfällen övertalades
Göran Therborn att arbeta med projektet.

Tanken var och är enkel: berätta om klassamhället.

– Den stora uppgiften nu, det är att göra människor kunniga om, medvetna om, hur klassamhället har utvecklats, säger Göran Therborn. Men det är också bara början.

Ny vänsterrörelse

Under arbetet med att kartlägga det svenska klassamhället har han också blivit ”upprörd och förbannad”. Frågan om hur samhället ska kunna förändras långsiktigt har försiktigt smugit sig in i diskussionerna. För Göran Therborn finns lösningen i en utomparlamentarisk vänsterrörelse.

– Vi hoppas att det här projektet ska bidra till – inte precis leda till – men åtminstone bidra till att framöver, efter valrörelsen och så, bilda något slags folklig upprorsrörelse. Den tycker jag, personligen åtminstone, ska vara partipolitisk obunden och vara öppen både för socialdemokrater och vänsterpartister och andra grupperingar också för den delen.

Och sen spelar det inte så stor roll exakt vad man röstar på, menar du?

– Det är inte partiet, utan snarare rövarkapitalismen och korruptionen det ska handla om. Sen när man står där med sin valsedel så får man välja själv, och det har rörelsen inte med att göra. En sån rörelse tror jag är tänkbar i varje fall.

Om man börjar prata om klass och arbetarklass, finns det inte då en risk att man tappar ett annat skikt i stället?

– Nej det tror jag inte. Det beror på hur man gör det, men om man är medveten om att den stora skiljelinjen i svensk politik inte går mellan arbetarklassen och medelklassen eller mellan arbetare och tjänstemän utan å ena sidan alltså finanskapitalet med dithängande tjänster och folket i övrigt så får du inte den effekten.  Att prata om arbetarklassen betyder inte att angripa medelklassen. Det ska gå hand i hand med ett understrykande av det som alla de folkliga klasserna har gemensamt.

Vad är det? Som de har gemensamt?

– De har ju gemensamt intresse av en trygg arbetsmarknad och av ett mänskligare arbetsliv. De har ett gemensamt intresse av att det blir stopp på den offentliga korruptionen som har brett ut sig i och med kommersialiseringen av offentlig service och så vidare. Och att skolsystemet kan bli integrerat som ser till att barnen och ungdomarna i segregerade områden inte faller utanför samhället. Och att miljardärerna betalar skatt.