Jag känner med Alexander Ernstberger. Som VD för det skandalomsusade pensionsrådgivnings- och placeringsföretaget Allra och med en närmast parodisk finansvalpuppsyn, komplett med flottig backslick och en privathelikopter i garaget, fick han ensam klä skott för kapitalismens fullt naturliga konsekvenser när den så kallade ”Allra-affären” rullades upp 2017.
Allras affärsidé var att, mot en nätt avgift, ge privatpersoner rådgivning kring placeringen av sin premiepension och Ernstbergers särskilda krämarknep var att använda sig av muntliga avtal (det vill säga påstridiga övertalningar via telefon) för att binda upp folkets pengar. I en ny dokumentär om affären berättar en före detta säljare på Allra att man kunde vinna en flaska champagne om man lyckades sälja rådgivning till en hel familj med bara ett samtal.
Det är bland annat dessa försäljningsmetoder och den allmänt vulgära framtoningen som fått även Ernstbergers före detta kollegor inom branschen att snörpa på munnarna. Men – vilket han nu även fått papper på genom ett frikännande i tingsrätten – Ernstberger och Allra har inte gjort något fel. Det pensionssystem som regeringen Persson tog fram i slutet av 90-talet – långt innan de nya moderaternas doktrin om ”valfrihet” – syftade just till att stimulera denna rådgivningsmarknad som Ernstberger och finanskapitalet sedan dess skott sig på.
Utomlands kallas premiepensionssystemet för ”the Swedish experiment” och var ett av de första stegen mot att göra Sverige till ett föregångsland att riskfritt mjölka offentliga medel ur för den som är flink och företagsam. Särskilt den robusta tilltron till ”experterna” – det vill säga ekonomerna och bankcheferna i detta fall – som råder brukar framhållas som en garant för att inga huvuden kommer att rulla när den första ”skandalen” väl uppdagas.
Ernstbergers juridiska försvar lyckades bevisa att ersättningen var marknadsmässig och då är det väl bara att säga grattis till honom (och schack matt svenska pensionssparare)
Att Ernstberger nu får sitta och bre ut sig i tre halvtimmesavsnitt i SVT om hur smart och driven han var redan som barn är därför inte i närheten av lika motbjudande som alla de skenheliga finansbranschföreträdare som samtidigt slickar bort resterna om det pekfinger de nyss haft djupt begravt i statskassans syltburk för att istället tävla om vem som kan hytta mest förmanande med det.
”Alla i finansbranschen tar givetvis avstånd från det här”, säger Frida Bratt, sparekonom på bank- och aktiemäklarföretaget Nordnet, men understryker att Allras eventuella snedsteg givetvis inte får innebära att ”väl fungerande aktörer” drabbas och blir nekade tillträde till denna lukrativa marknad. Gamla justitieministern Thomas Bodström – som hade ett välbetalt styrelsejobb inom Allra – tycker att det är mest synd om honom själv eftersom han på grund av sin inblandning blev blåst på en utlovad post som landshövding.
Och branschen de båda företräder fortsätter trots ”skandalen” att reagera aggressivt vid minsta antydan på att det pensionssystem som direkt knyter medborgarnas pensioner till näringslivets intressen ruckas på det minsta. Istället kokas hela frågan ner till en debatt om moral. Är 40 procent provision okej för sådana här rådgivningstjänster? 20 procent? 10? Och så vidare. Ernstbergers juridiska försvar lyckades bevisa att ersättningen var marknadsmässig och då är det väl bara att säga grattis till honom (och schack matt svenska pensionssparare).
Bodström användes som front när Allra var redo för börsnotering – då finns som bekant inget bättre alibi än en vattenkammad sosse – och före detta moderaten Anton Abele rekryterades som kommunikationschef. Tillsammans blev de Ernstbergers viktiga ingång till att förstå vilka skor och ändalykter man bäst bör hålla finpolerade inom den politiska världen. Det må vara en chock för alla liberaler som blir så förvånade att plommonstopen flyger av när en ”skandal” eller ”affär” likt Allra uppdagas. ”Det där är ju inte riktig kapitalism!” fräser de. Men se, det är precis vad det är det.
Ska man se Allra-affären som en sedelärande berättelse är den nog framför allt riktad åt finanskapitalister. Tänk på att de politiker du mutar i dag, kan svika dig imorgon! Genom att medverka i dokumentären och berätta öppenhjärtigt om hur riggat systemet är för sådana som Alexander Ernstberger, bjuder Ernstberger i alla fall alla pensionssparare på en viktig – och inte minst ovanlig – inblick.
