Kultur

Den radikala barnboken

Tock, tock, tock

Cikada knattrar på vid tangentbordet, men ingen tackar den hårt arbetande kontorsinsekten i Shaun Tans mångtydiga berättelse om alienation och ensamhet.

Kultur

Cikada
Shaun Tan.
Översättning: Ulla Roseen.
Lilla Piratförlaget.

Cikadan är i västerländsk mytologi en sorglös latmask som hellre sjunger sommaren lång än arbetar för sitt uppehälle. I Aisopos fabel får, den av hunger döende, cikadan (i senare versioner utbytt mot en gräshoppa) erfara konsekvenserna av sin lättja när den flitiga myran hånfullt uppmanar den till att ”försöka dansa bort vintern”. En sedelärande berättelse byggd på tidlös högermoral.

Cikada i Shaun Tans vackra, dystopiska bilderbok är schablonbildens motsats. Cikada arbetar som dataregistrerare i ett högt hus. Huset är fullt av människor och Cikada sticker därmed ut som ensam medarbetare tillhörande insektordningen halvvingar. Cikada har förvisso ett passerkort fäst på den fyrarmade kostymöverdelen men känner sig med rätta utanför. Företagets toalett är endast reserverad för människor så Cikada måste gå ut på stan – ”12 kvarter” – för att uträtta sina behov och för varje paus blir det ”löneavdrag från företaget”.

Cikada är plikttrogen, stannar alltid sent för att jobba färdigt men ”ingen tackar cikada”. I stället får läsaren se Tans skickliga penna avteckna hur kostymbeklädda ben och blankpolerade skor trampar på en försvarslös Cikada som tappar sina viktiga jobbpapper när den förgäves försöker värja sig.

I sjutton år har Cikada arbetat där – ”Ingen sjukdag. Inga misstag” – när en dag ”HR säger cikada inte mänsklig. Behöver inga resurser”. Cikada har slutligen tappat tron på mänskligheten och bestämmer sig för att göra något drastiskt (utan att avslöja mer kan det nämnas att cikadan i kinesisk mytologi representerar återfödelse och odödlighet).

För Shaun Tan representerar berättelsens cikada alienationen, utanförskapet, ensamheten och meningslösheten. Ämnen som Tan medgett att han gärna återkommer till i exempelvis sin Oscarsbelönade kortfilm The Lost Thing (2010) eller den suggestiva, textlösa bilderboken Ankomsten (2011).

Det är visserligen inget kollektiv som skildras här utan snarare den avvikande individen. Men arbetskritiken genomsyrar ändå den korta berättelsen. Cikada är lätt att trampa på och trycka ner när kollektivet inte finns där och gör plats. Perfekt som kanonmat åt kapitalet.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

  • barnböcker
  • Cikada
  • Den radikala barnboken
  • Shaun Tan

Kultur