Ledare

Tor Gasslander: Drömläge att slå två borgerliga flugviktspartier i en smäll

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch vid Uppsala tingsrätt tisdagen den 2 mars. Foto: Jonas Ekströmer/TT/Flamman.

Det kompakta försvaret för borgerlighetens två ledande klantar visar hur mycket högern har att förlora på om de faller.

Ledare

Den trötthet som alltid infinner sig vid intensiv mediebevakning av en partiledares personliga före­havanden börjar ta ut sin rätt. Historien om hur Kristdemokraternas parti­ledare Ebba Busch tvingar av 81-åriga Esbjörn hans hus har gått varm i månader. När tingsrättsförhandlingarna inleddes förra veckan lanserade högerns opinionsbildare ett gemensamt försvar.

Erik Helmerson, DN, tyckte att det var fult att ge sig på stackars Ebba.

Svenska Dagbladets ledarsida berättade att det är förnedrande mot gamla att berätta hur husköpet gick till.

Teodor Koistinen, liberalt Twitterfejs, hävdade att kritik mot Ebba är anti­feministiskt eftersom, tja, hon är tjej.

KD i Stockholm gick allra längst med trumpistiska historier om att en S-avlönad ”trollfabrik” snackar skit om deras partiledare på internet.
Som om hela vänstern inte gjorde det alldeles gratis.

Men det kreativa försvaret till trots är det varken feminism, äldres rättigheter eller ens socialdemokratins psykologiska krigsföring som fått hela högern att kroka arm. Vad det egentligen handlar om är att KD:s vara eller inte vara just nu är upphängt på Ebba Busch – och enligt en undersökning från DN/Ipsos har partiledaren upplevt historiens största uppmätta förtroendetapp sedan husaffären inleddes.

Det handlar om att rädda det borgerliga regeringsunderlaget.

På samma sätt har man slagit knut på sig för att få Nyamko Sabunis piruetter att framstå som rimliga. Även det med i bästa fall blandad framgång.

Försvaret av rikspolitikens två just nu största klantar tyder på att borgerligheten har förstått hur viktiga deras respektive knappa fyra procent är. Från vänstern hörs ibland en diskussion som gör gällande att det inte spelar någon roll vilket borgerligt parti väljarna röstar på så länge det inte är C eller MP. En röst på L, KD, M eller SD är en röst på en regering med nazism bland rötterna i vilket fall.

Det är delvis sant: men med lite mindre än 500 dagar till valet har den goda sidan ett drömläge att slå ut två fiender på en gång. Det bästa vore förstås om både KD och L åkte ut med 3,9 procent av rösterna vardera. I denna bästa av tänkbara världar är dessutom en rejäl kaka av dessa röster stödröster från de borgerliga regeringskollegorna. Kanske kommer till och med en och annan från C.

Det skulle innebära att en regering med nazism bland rötterna tappar nästan åtta procentenheter gentemot alternativet – som vi väl alla ändå är överens om är något bättre.

Det viktiga i sagan om Esbjörn och Ebba är alltså inte vem som gjorde rätt och vem som gjorde fel. Det viktiga är att diskussionen skadar Ebba.
Det KD hon leder hade för två år sedan över tio procent av väljarstödet och utgör ett mycket konkret hot mot invandrare, asylsökande, arbetare, sjuka, fattiga. Det är ett KD som vill göra Sverige sämre för flertalet.

Därför är det viktigt att inte låta sig tröttas ut av borgerlighetens debila debatteknik.

Här finns en öppning att förgöra, eller åtminstone skada en sån motståndare. Att släppa husköpet av hänsyn till god ton är att erkänna sig som det extremhögern på senare tid ofta har beskrivit oss som: godhetsknarkare. Intresserade bara av att skylta med goda värderingar, och inte alls av makten i samhället.

Säg det igen: Ebba får gamla gubbar att gråta.

  • bolin
  • Ebba Busch
  • esbjörn
  • Kristdemokraterna
  • Liberalerna
  • Nyamko Sabuni
  • partipolitik

Ledare