Ledare

Tor Gasslander: Fäll Stefan Löfven – han har bara sig själv att skylla

Starkare, tryggare? Socialdemokraterna gick bland annat till val på att stoppa marknadshyror. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT.

En socialdemokratisk regering som försöker införa marknadshyror har inget stöd i riksdagen. En misstroendeomröstning är att hedra löften från både S och V till väljarna.

Ledare

Att Stefan Löfvens regering inte egentligen har stöd i riksdagen har vi egentligen vetat länge.

Men man måste gå med ryggen vänd in i framtiden. Om detta, fast kanske inte om riktigt allt annat, är Karl Marx, Walter Benjamin och modeskaparen Yohji Yamamoto överens.

Det är därför fullt tänkbart att Stefan Löfven faktiskt inte såg den snara han spände för egen fot förrän han trampade i den. Men spände den, det gjorde han alldeles själv.
Någon gång innan valet 2018 bestämde sig Socialdemokraternas skarpaste hjärnor för att det här med marknadshyror var en valvinnande fråga. Och det blev en central pusselbit i valkampanjen. Fortfarande i april 2019, tre månader efter att januariavtalet slöts, kunde man surfa in på hyreschock.se och läsa på. Sidan drevs av Socialdemokraterna och berättar om vilka katastrofala effekter ”Moderaternas marknadshyror” skulle få för svenska hyresgäster. Hyresökningar på upp till femtio procent. Vräkningar. En maktförskjutning till de superrikas fördel. ”Det kommer vi Socialdemokrater aldrig att acceptera” förkunnades grötmyndigt.

I dag är sidan förstås nedplockad, och man tvingas vända sig till arkiverade sidor för att kunna ta del av kampanjmaterialet. Men med förra veckans händelser som utgångspunkt är det svårt att inte se en kampanj full av snubbeltråd.

Sedan utredningen om marknadshyror presenterades – strategiskt nog en trött fredag i förra veckan – har Socialdemokraterna sysslat med den krumbukt som blivit partiets signum under mandatperioden: att på samma gång försvara den egna politiken och säga sig vara emot att den någonsin genomförs.

Morgan Johansson levererade praktexemplet i Aktuellt när han förklarade att om V fäller regeringen tar Moderaterna över. Och då jävlar, får vi se på marknadshyror.
Sämre i någon mån, det blir det lite oavsett hur man gör.

Vad Morgan Johansson inte nämner är följande: det finns ingen högermajoritet för marknadshyror. SD är emot. Marknadshyror blir det alltså bara om S röstar för. Och det har man ju lovat Annie Lööf, visserligen, men utan den regeringsmakt som Annie gav i utbyte är det svårt att se hur det löftet skulle vara särskilt bindande. Åtminstone varför det skulle vara mer bindande än det löfte som Socialdemokraterna åtminstone så sent som i april 2019 gav väljarna.

Tidningen Flammans ledarsida brukar ses högerifrån som ett slags inte-så-hemligt språkrör för Vänsterpartiet. Partitoppar därifrån tenderar att ha motsatt uppfattning. De ler snett och frågar om vi någonsin kommer att bli nöjda med något V har gjort.

Det kommer vi antagligen inte.

Vårt arbete är att flytta Overtons famösa fönster vänsterut, och samtidigt både granska och kritisera Vänsterpartiet så väl som vänsterns andra institutioner. Vi jobbar åt läsarna, inte åt V.

I det här fallet är vi dock beredda att göra ett undantag. Flammans ledarsida ställer sig helhjärtat och ovillkorligen bakom en misstroendeförklaring mot en Socialdemokratisk regering som försöker införa marknadshyror.

Det kommer tjatas om hur oansvarigt det är att bete sig så. Det kommer att tjatas om att man inte kan förhandla med V, eftersom de är opålitliga. Trots att ett vänsterparti med krokbenet framme är de enda i den här soppan som faktiskt har gjort som de lovat.

När man tittar bakåt är det tydligt att denna uppgörelse skulle bli klimax i mandat­periodens dramaturgi. Det är också tydligt att det på intet sätt är Vänsterpartiets fel, eller att partiledningen ens har några andra valmöjligheter.

Visst, retoriken har inte alltid varit perfekt. Kanske hade vi aldrig kommit så långt som till ett förslag om V från början hade varit glasklara med när och hur man tänkte fälla regeringen. Och man kan diskutera om det var rätt att överhuvudtaget låta en socialdemokratisk regering tillträda, med så mycket liberalism i blodet att den inte längre vet vad den håller på med.

Men det är Stefan Löfven och ingen annan som skapat den omöjliga ekvation som nu kan kosta honom statsministerskapet. Såvida, förstås, han inte väljer att göra precis som han lovade sina väljare.

  • bostadspolitik
  • januari
  • januariöverenskommelsen
  • marknadshyror
  • riksdagspolitik

Ledare