Ledare

Tor Gasslander: Stefan var fin men dålig för Sverige

Statsminister Stefan Löfven (S) offentliggjorde avgången under sitt sommar­tal i Åkersberga. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Stefan Löfven verkar vara en reko person. Som politiker har han dock ställt till med en hel del dåligheter. Vi kan bara glädjas över hans stundande pension.

Ledare

För något år sedan lärde jag mig rita Stefan Löfven. Sådär som barn ritar en katt: ett färdigt mönster som låter en skapa en likhet utan att egentligen behöva ha någon känsla för former, proportioner eller perspektiv.

Man gör så här. Rita en stor oval. Dra ett lätt uppåtböjt streck i mitten. Dra ett längre, helt rakt streck strax undertill. Två svarta prickar till ögon, två ledsna ögonbryn. Det är ansiktet. Kroppen ska ha samma form som en legogubbe. Överkurs: kladda dit två kavajslag och en slips.

Så ser han ut, svetsarn. Och man får ju egentligen inte skriva om hur topp-politiker ser ut, speciellt inte om man skriver att någon ser ut som en legogubbe, även om det inte så sällan dystert nog kan vara relevant.
Men när Löfven ska avtackas är det viktigt att komma ihåg just att hur man framstår och vem man är faktiskt är helt skilda saker.

Alltid underskattad, aldrig besegrad, skriver Arbetets Daniel Swedin. Han var själv fram till nyligen talskrivare åt den avgående stats­ministern.

Och det är mycket som är sympatiskt med bilden av Stefan Löfven. En svetsare och ett barnhemsbarn med en fru som heter Ulla. Bland spekulationerna till avgången nämns att de tu vill ha en stillsam pensionärstillvaro tillsammans.

Lugn och vänlig, med ett djupt bubblande skratt. Jiu-jutsutränad – en kampsport inriktad på självförsvar. Stadig och allvarlig och ibland lite mumlande bortkommen, när frågorna i Stockholm kom snabbare än det västernorrländska lynnet var vant vid.
Man vill bara krama honom.

Men kamrater, socialdemokrater, det finns inget lätt sätt att säga det här: Stefan Löfven har varit dålig för Sverige. Under hans år som statsminister är det inte mycket som har gått åt rätt håll. De rika har blivit rikare och de fattiga har blivit fattigare. Anställningsskyddet har urholkats. Strejkrätten har inskränkts. Privata profitörer har fortsatt sitt plundringståg genom vård och skola.

Bland LO-väljare har andelen som stödjer arbetarrörelsens partier rasat till förmån för arbetarfientliga Sverigdemokraterna. S stöd i den allmänna opinionen har dalat från drygt 30 till ungefär 23 procent. Vänsterpartiets uppgång under samma tid är inte tillräckligt för att täcka upp tappet. Nettoförlust för vänstern.

I utbyte har Stefan Löfven hållit SD borta från makten. Kanske hade högern också genomfört än värre reformer om de inte som nu varit tvungna att dra dem via Annie Lööf och mästerförhandlaren. Men faktum är att Löfven lämnar efter sig ett unikt uselt läge. Välfärdsstaten befinner sig i sitt kanske svagaste läge någonsin. Allt fler bättre bemedlade ser det som en enklare lösning att bara köpa sig förbi den offentliga välfärdens köer. Bostadslån, privata läkare, elitskolor: det finns lösningar på allt, för den som har råd.

De som inte har råd har i stället fått se sina bostadsområden omvandlas till högkvarter för en i Sverige unikt grov organiserad brottslighet. Det är inte, som högern skulle säga, laglöst land. Men utvecklingen går åt det hållet.

Samtidigt har retoriken hårdnat betydligt. Tydligast är det kanske i flyktingfrågan, där S nu administrerar en fruktansvärt hård och hjärtlös politik vars syfte är att hjälpa så få som möjligt. ”Vi ska aldrig tillbaka till 2015”, sade Stefan Löfven nyligen. 2015, alltså, det år då fler än någonsin tidigare kunde ta sig till Sverige i hopp om räddning. Som om det var något dåligt.

Och inte ens Socialdemokraterna tror själva på sitt parti längre. Inför höstens val kräver LO, SSU och partiföreningen Reformisterna alla att valprocessen öppnas. Det skulle vara ett brott med en hundraårig socialdemokratisk tradition av att lita på att ledningen vet bäst. Allt färre litar på det. Det gör de rätt i.

Flammans ledarsida önskar Stefan Löfven en vilsam och välförtjänt pension. Värmen och leendet kommer att göra honom till en uppskattad pensionär. Som administratör för en liberal samhällskantring var det bara förvirrande.

  • statsminister
  • Stefan Löfven

Ledare