Ledare

Tor Gasslander: Svenska statsmän och soldater gjorde Afghanistan osäkert

Nya medlemmar av regeringens säkerhetsstyrkor under en invignings­ceremoni i Kabul. Deras utbildning är tre månader lång. Foto: Rahmat Gul/AP/TT/Flamman.

Det har sällan funnits ett bättre tillfälle att stoppa utvisningarna.

Ledare

Ni har nog hört det förut, men: Afghanistan är inte säkert.

Det slog Afghanska myndigheten för flyktingar och återvändande fast i ett pressmeddelande för några veckor sedan.

De är inte de första att dra vad som verkar vara en tämligen okontroversiell slutsats. Myndigheten uppmanar numera europeiska länder att stoppa alla utvisningar till Afghanistan.

Det gör däremot inte det svenska Migrationsverket, som med flera så kallade rättsliga ställningstaganden det senaste åren slagit fast att landet åtminstone är säkert nog för återvandring.

Framförallt sedan 2015, då över 40 000 afghanska flyktingar kom till Sverige, har det funnits ett hårt politiskt tryck för att människor ska fortsätta deporteras.

Migrationsverkets bedömningar har en air av vetenskaplighet men görs förstås inte isolerade från stämningen i Sverige i övrigt.

Här hade en grundläggande humanistisk anständighet behövt vara starkare än det dagspolitiska fingret i luften. Det borde vara en orubblig princip att vi inte skickar människor till lidande och död.

Men det gör vi.

Till ett land som är så osäkert att Sveriges regering tillsammans med 20 andra nationer behövde invadera och ockupera det under 20 år.

Säkerheten i Afghanistan är också vårt fel. Det försåtligt benämnda kriget i Afghanistan borde kanske i huvudsak kallas USA:s invasion av Afghanistan, men det har också varit Sveriges invasion av Afghanistan. Och Sveriges moderna historia är tätt sammankopplat med Afghanistans.

Inte minst genom de svenska medborgare som en gång varit afghanska, men också, dessvärre, genom svenska insatser som bidragit till att göra landet obeboeligt.

Det var granater från svenska Bofors – numera BAE Systems – som föll.

Och det var den svenske statsministern Göran Persson som både beordrade svenska trupper till Afghanistan och sedan tog lobbyistjobb för just BAE Systems.

Och det var regeringens egen utredare Tone Tingstad som kom fram till att de svenska trupperna inte egentligen förbättrat situationen på någon enda punkt. Förutom då att svenska soldater fått tillfälle att öva på att kriga tillsammans med Nato.

Och efter tjugo år kan vi återigen dra slutsatsen att det är mycket svårt att bomba fram en fungerande västerländsk demokrati ur 600 000 kvadratkilometer av världens fattigaste berg- och slättlandskap.

Det är lätt att vara efterklok, kanske någon säger. Det var viktigt att stå upp mot den extremkonservativa talibanrörelsen kanske någon annan säger. Det kanske är sant.

Men nu har vi försatt oss i den lite kniviga situationen att läget riskerar att bli ännu värre när vi väl lämnar landet.

Talibanerna har ju inte försvunnit. Motsättningarna finns kvar och det afghanska folket är fattigare än någonsin.

Nu har landet också väckt visst intresse hos sin östliga granne Kina, som mycket väl kan bli den senaste stormakten att experimentera med Afghanistan.

Det har inte varit en dum idé tidigare, tvärt om, men det har kanske aldrig funnits ett så solklart tillfälle att stoppa utvisningar till Afghanistan.
Inte ens de som väntas stå för mottagandet tror att det är genomförbart.

Människorna som skulle gynnas är redan och ändå här. Och redan i dag utvisas de faktiskt inte. För att kunna sätta dem på ett flyg tillbaka till inbördeskriget krävs ett negativt coronatest. Att ta ett sådant test är frivilligt.

Genom ett slags omvänt kryphål går det alltså inte att skicka människor till Afghanistan mot deras vilja i nuläget.

För samhället – just i detta läge – skulle alltså effekten av att låta dessa människor leva vidare i godan ro vara pengar direkt in på kontot. Sluta förvara dem, sluta försöka utvisa dem. Pang. Besparing.

Så kan S-MP visa sina goda humanistiska sidor, och de enda som kan ha något att invända är de som tycker att det är ett problem i sig att människor från andra länder befinner sig i Sverige.

Dem kan man i sin tur påminna om varför situationen i Afghani­stan ser ut som den gör.

  • Afghanistan
  • Utrikespolitik
  • utvisningar

Ledare