”Det är en sak vad han säger, en annan vad han faktiskt kommer göra”. Det var de enda tröstande orden vi hade när Donald Trumps presidentskap blev ett faktum. På ett par dagar har den trösten visat sig vara både klen och snabbt motbevisad. Han har redan hunnit skriva under på en lag som innebär inskränkningar i aborträtten, lovat att riva upp klimatavtal och dragit sig ur frihandelsavtalet TTP. Det senare något även Bernie Sanders ställt sig bakom. En annan följd av hans presidentskap har vi också hunnit se i utrikespolitiken; genom en direkt aggressivitet gentemot Palestina.
Trumps företrädare var inte direkt en fredsduva när det gällde utrikespolitiken. Obama bedrev flera väpnade konflikter samtidigt och släppte kontinuerligt bomber över oskyldiga liv. Men under sina sista timmar valde Obamaadministrationen att skicka 221 miljoner kronor i bistånd till Palestina, trots den republikanska kongressens blockad. Samtidigt struntade USA under Obamas tid att ta tydlig ställning för Israels politik. I december röstade FN:s säkerhetsråd igenom en resolution som innebär att Israel måste upphöra med byggandet av bosättningar på ockuperade områden. 14 av 15 länder i säkerhetsrådet röstade igenom detta, medan USA som har veto, valde att inte använda sig av det. Det låter som en klen markering från USA men Israel tog det som ett stort svek. Hur kan deras allierade inte fortsätta sanktionera olagligt övertagande av palestinsk mark? Trots att USA sagt sig fördöma bosättningarna i FN så brukar de alltid lägga in vetot med motiveringen att Israel och Palestina ska sköta sina konflikter själva. För ett land som är snabbt med att lägga sig i andra nationers angelägenheter framstår det som ett skämt. Men ändå.
Trump reagerade redan då mot resolutionen. Han visade sitt missnöje genom att Twittra ut kritik mot Obama, han skrev att trots Israels nederlag i FN så kommer ”vi få det gjort ändå”, det vill säga att fler illegala bosättningar väntar. I dag är Trump president och Israels höger hoppas därför på fler bosättningar i det av Israel ockuperade Västbanken. Trump har i dag planer på att flytta USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett kontroversiellt och i längden farligt drag. SR:s Cecilia Uddén rapporterade i veckan att ambassadflytten kommenterades från konservativt håll i Israel med att det skulle vara precis ”den kalldusch palestinierna behöver” och att palestinierna ”måste sluta drömma”.
Trump har i dag planer på att flytta USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett kontroversiellt och i längden farligt drag.
Måste sluta drömma om vad? Att någon gång få leva i ett fredligt land? Ha en egen stat där de slipper förföljas, trakasseras och mördas? Palestinierna vill ha en tvåstatslösning, vilket ett 70 tal andra länder under fredskonferensen i Paris nyligen enades om. Frankrikes utrikesminister Ayrault slog fast att den enda lösningen är en tvåstatslösning. Israel bojkottade konferensen och sa att det snart kommer bli ändring i politiken, att hoppet sätts till Trump som nu utnämnt bosättningsförespråkaren David Friedman till ny ambassadör i Israel.
Det vi kan vänta oss större motsättningar men också ett stort ifrågasättande. Inte av Israel, för deras aktioner fördöms av i princip hela världen, i alla fall i retoriken. Däremot är det ett ifrågasättande av USA som ledande världsmakt. Hur länge kan de leka världspolis med en så starkt ifrågasatt ledning? Hur länge ska de få diktera utrikespolitiken när landets ledare är så starkt ifrågasatt inifrån? Det återstår att se, men så länge de tänjer på och går över gränserna för vad som är anständigt och rimligt, så blir risken större att de undergräver sin egen auktoritet i dessa frågor.