Nyheter

TTIP:s trojanska häst

Rumänska demonstranter protesterar i Bukarest 2013 mot ett kanadensiskt gruvbolags planer på att utvinna guld i transylvanska Rosia Montana. Risken att cyanid läcker ut i naturen är överhängande. Foto: Andreea Alexandru/AP/TT.

Förra veckan hölls en konferens i Europaparlamentet om frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada. På flera sätt är det värre än avtalet med USA och till skillnad från TTIP väntar det bara att skrivas på.

Nyheter

Förra tisdagen anordnade den parlamentariska vänstergruppen GUE-NGL en konferens om frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada i Europaparlamentet. Mötets slogan var ”CETA: TTIP:s trojanska häst”. Det är mot bakgrund av det snabbt växande motståndet mot TTIP runtom i Europa (Sverige undantaget) som GUE-NGL-gruppen valt att även starta en kampanj mot CETA.
Ett återkommande mantra är att CETA är TTIP:s ”siameiska tvilling” eller ”smutsiga kusin”. Det är mindre känt än avtalet med USA men enligt GUE NGL:s ordförande Gabi Zimmer kan det få minst lika förödande konsekvenser. Eftersom de flesta stora amerikanska företagen har dotterbolag i Kanada kommer de genom CETA-avtalet att ges möjlighet att stämma europeiska stater, hävdar hon.
Investeringsskyddsmekanismen ISDS (Investor State Dispute Settlement) som gör det möjligt för företag att stämma enskilda stater har varit en av de mest kontroversiella punkterna i TTIP. Efter att kritiken mot ISDS växte sig för stark lade EU-kommissionen förra året fram ett nytt förslag på tvistlösningsmekanism: i CETA har den döpts om till ICS (International Court Settlement). Men enligt en studie som jämför den med de hittills allvarligaste stämningsfallen, vilka kommissionen hävdar inte skulle vara möjliga med det nya förslaget, är det inte mycket som har förändrats.
Staterna måste nu bevisa att nya regleringar inte är ”uttryckligt godtyckliga”, att de inte går emot investerarens ”legitima förväntningar”, att de inte är ”uppenbart överdrivna” och att de har ett ”legitimt politiskt mål”. Dock åberopade Phillip Morris just klausulen om godtycklighet i sin stämning mot Uruguay för att ha infört större varningstexter på cigarettpaketen. Slutsatsen är alltså att samma vaga skrivningar gör att hotet består.
Enligt Andreas Fisahn, professor i juridik vid Universitetet i Bielefeld, uppfyller inte avtalen två grundläggande krav för internationella handelsavtal:
– Mänskliga rättigheter måste respekteras och lagen ska vara lika för alla. Det kommer inte att vara fallet under CETA och TTIP eftersom man skapar en parallell rättsordning som överflyglar nationell och europeisk lag, säger han.
I och med att ISDS-förslaget bygger på icke-transparenta internationella domstolar med skiljedomare som får betalt per fall och ingen gräns finns för hur mycket de kan tjäna skapas incitament att döma till företagens fördel, menar Fisahn. På så sätt återskapas rättsliga privilegier som avskaffades i och med rättsstatens framväxt.

Politisk självcensur

På plats var även flera aktivister och experter från Kanada. De kunde vittna om hur frihandelsavtalet NAFTA mellan med USA och Mexiko har påverkat landet. Tjugo år efter att NAFTA antogs är Kanada ett av OECD:s mest ojämlika länder. Stora delar av jordbruket har slagits ut. En privatiseringsmekanism har gjort att stora delar av till exempel äldreomsorg och ambulanstjänster privatiserats. När avtalet skrevs under sade man att investeringsskydd behövdes på grund av Mexiko men idag är det Kanada som är världens mest stämda stat. Det mest emblematiska fallet, som också gjorde att människor började få upp ögonen för CETA, är den så kallade Lone Pine-stämningen. Kanadas regering valde att stoppa borrningarna i St. Lawrence-floden i Quebec på grund av miljöriskerna och skrinlade all skiffergasutvinning på obestämd tid. Det amerikanska företaget Lone Pine valde då att stämma staten. Företaget vann och borrningarna återupptogs trots protester från både regeringen och befolkningen.
Sedan stämningarna mot Kanada ökat lavinartat under NAFTA har även den politiska kulturen i landet påverkats. Enligt Dominique Bernier från Quebec Coalition Against Mining har politiker börjat utöva ett slags självcensur.
– Många lagförslag blir inte ens framlagda eftersom lobbyisterna hotar politikerna. I Quebec har politikerna velat reformera gruvlagen men det har inte varit möjligt eftersom regeringen anser att det gör dem sårbara för stämningar under NAFTA. Detsamma kommer att gälla för CETA, säger hon.
Ett återkommande problem i diskussionerna är föreställningen att kanadensare skulle vara snällare än amerikaner, vilket gör att avtalet för allmänheten inte framstår som lika kontroversiellt som TTIP. Ett bra exempel på att så inte är fallet är de kanadensiska gruvbolagen. 75 procent av världens gruvbolag är börsnoterade i Toronto. I Latinamerika och Östeuropa är kanadensiska gruvbolag ökända för sina aggressiva metoder. På grund av dessa bolag riskerar CETA enligt Dominique Bernier att bli ännu värre för miljön än TTIP. En av anledningarna till att EU-kommissionen driver på CETA är tjärsandsoljan, en specialitet hos kanadensiska gruvbolag. Genom att börja importera olja från Kanada kan EU göra sig oberoende av Ryssland. Tjärsandsoljeindustrin är dock gravt miljöfarlig och drabbar även de kanadensiska ursprungsbefolkningarna särskilt hårt.
CETA är även det första frihandelsavtalet där den offentliga upphandlingen påverkas på alla nivåer. Drygt 80 procent av alla upphandlingskontrakt som överstiger ett visst värde måste gå till utländska företag. Kommunen kan inte kräva att det ska främja den lokala utvecklingen och regeringen kan inte heller påverka. När en privatisering väl är genomförd kommer den dessutom inte gå att rulla tillbaka, även om företaget skulle gå i konkurs.

Race till botten

Det huvudsakliga målet med CETA och TTIP är att ”harmonisera” standarderna för produkter. Enligt EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström är det uteslutet att EU kommer att sänka sina miljö- och arbetsstandarder. Men enligt Jurjen de Waal från nederländska Food Watch behövs inte det.
– Man talar om att vi inte ska sänka våra standarder och det gör vi inte nödvändigtvis. Men vi kommer trots det att tillåta produkter som tillverkas i Kanada och USA enligt mycket lägre standarder. Det kommer att leda till ett race till botten istället för höjda standarder, säger han.
Hotet kommer alltså inte från Nordamerika utan inifrån Europa. Standarderna kommer att sänkas av EU när till exempel europeiska bönder inser att de måste konkurrera med bönder i Nordamerika som har mycket lägre standarder.
Även den så kallade ”försiktighetsprincipen” står på spel. I EU kan en produkt förbjudas om den misstänks vara hälsofarlig, även om faran inte bevisats. I USA och Kanada gäller motsatsen. Där ligger bevisbördan på samhället som kan utkräva ansvar via skadestånd. Det är två vitt skilda filosofier som enligt de Waal är oförenliga. Skillnaden gör att trycket ökar på den ena sidan att anpassa sig till den andra. Hittills har det lett till flera konflikter.
– GMO-kött är ett bra exempel. GMO-förbudet i EU ledde till en tvist med Världshälsoorganisationen. Förbudet är kvar i dag men WTO tillät USA och Kanada att införa tullsanktioner som bestraffning mot EU. Detta kan få konsekvenser för bioteknik, hormonstörande ämnen och bekämpningsmedel, säger de Waal.
Under ett avslutande seminarium om miljöskydd delade aktivister från Europa och Kanada med sig av erfarenheter och tips på hur man kan skapa opinion mot avtalet. Vi från den svenska kontingenten höll låg profil. Till skillnad från länder som Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Spanien är debatten om TTIP här i princip obefintlig, trots att Vattenfalls stämning mot Tyskland för att man valt att avskaffa kärnkraften är ett av de mest använda exemplen på hur destruktiva investeringsskyddsmekanismer kan vara. Att då plötsligt börja tala om CETA lär knappast öka engagemanget.
Men hopp finns. Irlands och Nederländernas grundlagar kräver att nationella folkomröstningar hålls om både CETA och TTIP. Under konferensen blev det tydligt att den bästa strategin för att stoppa avtalet är att driva på för att det ska bli ett ”blandat avtal”, det vill säga att även de nationella parlamenten ska få ta ställning till det.
– Vi måste störa kampanjen eftersom alla här i parlamentet är för CETA. Vi måste se till att medlemsländerna får rätt att rösta om avtalet och inte bara kommissionen, säger GUE-NGL-parlamentarikern Gabi Zimmer.
Om samma engagemang går att uppbåda som mot TTIP finns alltså en chans att det stoppas. Dock är tiden knapp. Till skillnad från avtalet med USA är CETA redan klubbat och klart och väntar bara på att ratificeras.

  • CETA
  • EU
  • EU-parlamentet
  • TTIP

Nytt