Joshua Clover dyker fram bakom ett par bokhyllor på förlaget Nirstedt/Litteraturs lokaler på Söder i Stockholm. Här har hans diktsamling Röd Epik nyligen kommit ut, nästan exakt samtidigt som en annan av hans böcker: Upplopp. Strejk. Upplopp från 2016 också har översatts till svenska av Tankekraft förlag.

Joshua Clover är på gott humör. Han har hunnit besöka både Danmark och Sverige innan det imorgon är dags för hemfärd till Kalifornien. Nu sätter han sig vid ett bord i marmor i förlagets mötesrum och småpratar om Malmö.
– Jag har hängt mycket med anarkister i Malmö, det har varit fint, jag gillar anarkister. Men själv ser jag mig som kommunist och marxist. Jag tror inte på en stark stat, vill inte se en socialdemokratisk apparat, säger han.

Joshua Clover är litteraturvetare, kritiker, poet och utomparlamentarisk vänster­aktivist, trots att han själv inte vill kalla sig det sistnämnda. Han har tagits emot med öppna armar av såväl anarkistiska bokkaféet Amalthea i Malmö, litteraturfestivalen Textival i Göteborg och stadsbiblioteket i Stockholm. Anledningen kanske är densamma som bakgrunden till att han skrev boken Upplopp. Strejk. Upplopp.

– När jag själv inte arbetar akademiskt håller jag på med utomparlamentarisk politisk organisering. I den har jag varit nära flera upplopp, som Occupy-rörelsen och Black Lives Matter. Men det kom till en punkt där mitt akademiska arbete och min politiska organisering flöt samman, säger han.

Vi tror att strejk är något vita arbetare gör och upplopp är något svarta arbetslösa gör

Som forskare intresserar Joshua Clover sig för ett slags poetiskt ekonomiskt ramverk som behandlar samhälleliga strukturer genom historien.

– Jag förstod att jag kunde berätta en historia om upplopp som går tillbaka till 1300-talet, om vad som hänt sedan finanskrisen 2008 och vad som händer just nu utifrån teorier om det ekonomiska systemets utveckling.

Upplopp. Strejk. Upplopp är en tillbakablick på hur social och politisk konfrontation har sett ut och organiserats genom historien, och diskuterar skillnaden mellan strejker och upplopp. Det fanns enligt Clover ett behov av att omdefiniera de vedertagna föreställningarna om begreppen, där strejken kom ur organisering av arbetsvägran, medan bilden som ofta tecknas av upploppet är ett slags kaotisk våldsamhet.

– Det där stämmer inte. Strejker har historiskt varit väldigt våldsamma medan upplopp ofta inneburit ett hot om våld, men inget våld i sig, säger han.

Joshua Clover menar sig på så sätt göra upp med den rosenskimrande bild som vänstern och arbetarrörelsen har av strejken på bekostnad av upploppet.

– Folk har en romantisk idé om strejken, den har en gammal historia av att vara framgångsrik politiskt. Men även upplopp har varit extremt effektiva för att få till reformer, och det glömmer folk bort, säger han.

Joshua Clover pekar också ut en tendens i USA där man ser strejken som den starkaste och enda politiska kraften, trots att arbetarrörelsen i dag är så försvagad, och att detta blir en fråga om vem som får bli politiskt subjekt – en konflikt som har potential att splittra hela vänstern.

– Det olyckliga är att upplopp och strejk kommer att förknippas med rasbegreppet. Vi tror att strejk är något vita arbetare gör och upplopp är något svarta arbetslösa gör. När man ogiltigförklarar upplopp som politisk kraft så är det i själva verket en fråga om att man inte erkänner svarta som politiska subjekt. Och det är ren rasism, säger han.

Nu lever vi, menar Joshua Clover, i upploppens tid. Enligt honom tog den vid runt 70-talet, då arbetslösheten steg och arbetarrörelsen försvagades. Idén om att bygga ett annat samhälle gav vika för kapitalismen och oron över att förlora jobbet.

– Människor glömmer att arbetarrörelsen handlar om att bygga ett annat liv och en annan värld. Jag är inte så optimistisk vad gäller strejkernas framtid, och upplopp är viktiga men de är inte revolution. För revolution behöver vi förena strejk och upplopp men också ett alternativt sätt att organisera vår vardag och hur vi ska ta hand om varandra, säger han.

På bordet bredvid honom ligger också Röd Epik, en jämförelsevis tunn och luftig diktsamling. På baksidan av den finns ett citat från en av dikterna, det står: ”Hör upp. Jag har någonting att berätta för dig”

– Det kan verka som att jag är lite von oben och ska lära andra något, men så är det inte. Det handlar mer om att försöka lära av världen än att lära världen något. Boken är sprungen ur de saker jag gjorde, livet jag levde, kamraterna jag hade och alla våra ändlösa serier av förluster.

Det teoretiska anslaget i Röd Epik är påtagligt. Den har kallats marxistisk lyrisk praktik och blandar produktionsteori och kontinental filosofi med Robyn och Rihanna.

– Jag är intresserad av världens rytm och jag försöker få in den i språket, säger Joshua Clover och håller upp boken. Radbrytningen är satt på mitten av sidan så att meningarna droppar ned i varandra. Han visar hur man kan vika in sidan som en cylinder, så att orden rör sig nedåt i en spiralrörelse.

– Det representerar historien och dess imperier. Hur de blir större och större tills de stöps om i nya former, så repeteras det och förändras om och om igen. Jag försöker följa den formen, i sinnet, i livet och i språket. Det tar slut och börjar om.