Kriget i Jemen är nu inne på sitt tredje år. Över 10 000 har dödats, minst en miljon har smittats av kolera och över 13 miljoner, halva landets befolkning, riskerar nu att svälta. Förra veckan kom dessutom uppgifterna att så många som 85 000 spädbarn beräknas ha dött av svält som ett resultat av blockaden, en siffra som sannolikt är mycket högre än så. FN kallar situationen för världens största humanitära katastrof skapad av människor. Men trots de alltmer uppseendeväckande uppgifterna är det allmänna intresset för kriget mellan Houthi-rebellerna och den Saudi-ledda koalitionen lågt, för att inte säga icke-existerande. Det är därför inte konstigt att det har döpts till det ”glömda kriget”.
Krig i medieskugga
När den impopuläre sunnitiske presidenten Ali Abdullah Saleh störtades i februari 2012 som ett led i den arabiska våren ersattes han av sin vicepresident Abbrabbuh Mansur Hadi. Denne ledde en övergångsregering i väntan på nyval och en ny konstituerande församling. Men under tiden behöll den landsflyktige Saleh sitt inflytande över landets politik, inte minst genom sin son som fortfarande kontrollerar delar av armén. 2012 kom Saleh tillbaka och gavs parlamentarisk immunitet. Detta utlöste en protestvåg från oppositions- och shiamuslimska grupper och en serie terrorattentat från Al-Qaidas lokala gren AQAP.
De följande åren ökade spänningarna och i september 2014 intog de shiamuslimska rebellerna ledda av Abdul-Malik al-Houthi huvudstaden Sana’a och Hadi tvingades erbjuda dem att delta i en enhetsregering. Houthi-rebellerna vägrade dock och ökade i stället trycket på Hadi tills hans regering självmant avgick i januari 2015. Rebellerna upplöste därefter parlamentet och tillsatte en ”revolutionär kommitté” ledd av Mohammed Ali al-Houthi. Den förkastades av de flesta länder, inklusive FN. Samtidigt flydde Hadi till grannlandet Saudiarabien, där planerna på en militär intervention redan var långt gångna. Argumentet att Iran stödde de shiamuslimska rebellerna gjorde att den dittills nationella konflikten genast fick en regional geopolitisk betydelse. I mars samma år inleddes operationen al-Hazm Storm (Operation Decisive Storm) av Saudiarabien, i koalition tillsammans med de sunnimuslimska länderna Förenade Arabemiraten, Egypten, Jordanien, Marocko, Kuwait, Qatar, Bahrain, Sudan och Pakistan. Arkitekten bakom flygbombingskampanjen var den dåvarande försvarsministern och nuvarande kronprinsen Mohammed bin-Salman, även kallad MBS.
Operation Decisive Storm avslutades i april 2015 då man lyckats avvärja ”hotet” som Houthi-rebellerna utgjorde mot Saudiarabiens säkerhet. I stället inleddes den något mer hoppfullt betitlade Operation Restoring Hope. Inom ett par månader fanns över 10 000 Saudi-ledda styrkor på jemenitiskt territorium. Sedan dess har man genom flygbombningar, markstrider och sjöblockader lyckats pressa tillbaka rebellerna till den västra delen av landet. Trots löftet om att återbörda ”hopp” har civilbefolkningen i Jemen, som är ett av världens fattigaste länder, fortsatt att betala ett extremt högt pris i form av koleraepidemier och svält som ett resultat av handelsblockaden mot landet.
Världens största vapenimportör
Saudiarabiens krig stöddes från början av USA som bistod med underrättelser och logistik, såsom tankning av stridsplan. Andra västländer som ställde sig på Saudiarabiens sida är Storbritannien, Frankrike och Australien. Därutöver finns en lång rad länder som har fortsatt att exportera vapen till Saudiarabien, inklusive Tyskland, Brasilien, Spanien och Finland. Även Sverige finns på den listan. Trots Saudiarabiens rykte när det kommer till mänskliga rättigheter och den uppenbara obryddheten inför det stora antal civila dödsoffer som flygbombningarna har orsakat har västs stöd till koalitionen setts som ganska okontroversiellt. Det beror på den lukrativa vapenhandeln.
Det är knappast förvånande att större delen av de vapenproducerande västländerna säljer försvarsmateriel till kungadömet då Saudiarabien sedan flera år tillbaka är den överlägset största vapenimportören i världen. De senaste fem åren har landets vapenimport ökat med 225 procent. Förra året köpte man vapen för 4,1 miljarder dollar enligt det internationella fredsforskningsinstitutet Sipri. Av dessa kommer 61 procent från USA, 23 procent från Storbritannien och fyra procent från Frankrike.
Det skulle dröja till i år förrän frågan om fortsatt vapenexport till Saudiarabien blev en moralisk stridsfråga av någon större betydelse. Mordet på den regeringskritiske journalisten Jamal Kashoggi på det saudiska konsulatet i Istanbul i oktober har ställt frågan på sin spets i många länder och lett till att både Tyskland och Danmark har sagt upp det militära samarbetet. Finland beslutade förra månaden att göra detsamma på grund av det urskillningslösa bombandet av civila mål. Spanien var också på väg att göra det men regeringen ändrade sig i sista sekund efter påtryckningar från landets vapenindustri.
De extremt höga summorna som vapenexporten generar har även använts som argument för att fortsätta stödja Saudiarabien. Inte minst av USA:s president Donald Trump som efter mordet på Kashoggi, i ett ögonblick av oförblommerad ärlighet som bara han är kapabel till, öppet sade att avtalen var för viktiga för USA:s ekonomi för att några sanktioner skulle komma på fråga. Och då har frågan om oljan inte ens nämnts. Trots att CIA:s egna uppgifter visar att kronprinsen bin Salman ska ha beställt mordet har Trump därför sagt sig vara övertygad om hans oskyldighet.
MBS i onåd
De senaste veckorna verkar dock något slags gräns ha nåtts även för Saudiarabiens närmast allierade. Förra veckan antog USA:s representanthus med 63 mot 37 röster en resolution som kräver ett omedelbart stopp för det militära stödet till landet. Om resolutionen röstas igenom av senaten skulle det vara första gången som kongressen avslutar en pågående militär intervention sedan Vietnamkriget. I februari fick samma resolution som då lades fram av Bernie Sanders bara 44 röster.
Enligt den jemenitiska professorn och aktivisten Shireen Al-Adeimi är det mordet på Kashoggi som har lett till den hastigt förändrade situationen.
– Det som har förändrats är att mordet avslöjade förhållandet mellan USA och Saudiarabien och hur långt den saudiske kronprinsen är beredd att gå för att uppnå sina mål. Och för första gången bevakar mainstreammedia nu kriget i Jemen och ifrågasätter förhållandet mellan Saudiarabien och USA. Jag tror att det har lett till mycket negativ uppmärksamhet och nu verkar folk inte längre vilja ha något samröre med kronprinsen och hans krig i Jemen, säger hon till Democracy Now.
Ett tecken på det kom i förra veckan när argentinska åklagare krävde att Mohammed bin Salman skulle gripas och åtalas för krigsbrott när han anlände till G20-mötet som hölls i Buenos Aires i helgen. Samtidigt har Storbritannien lagt fram en resolution om omedelbart eldupphör i FN:s säkerhetsråd, som dock föga förvånande stoppades av USA:s veto. I veckan väntas även fredsförhandlingar mellan de båda sidorna inledas i svenska Rimbo. Men oavsett vad de leder till ser det ut som att den saudiska regimen har åsamkat sig själv alltför stora publicitetsskador för att en återgång till business as usual ska vara möjlig inom någon snar framtid.
Hur långt USA:s kongress är beredd att gå lär i sin tur visas inom ett par veckor. Klart står i alla fall att den saudisk-amerikanska alliansen håller på att bli ohållbar.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
