Det har varit en livlig diskussion om strategi, politiska prioriteringar och kommunikation inom Vänsterpartiet efter valet. Men ganska tyst om organisation. Inte minst när vi letar förklaringar till varför V växer i städernas miljonprogramsområden men tappar i bruksorter, måste strategiska, taktiska och kommunikativa analyser kombineras med en organisatorisk.

Vänsterpartiet har en stark organisation och förmåga att mobilisera partiarbetare i de större städerna. Situationen är annorlunda utanför städerna. Det finns framgångsrika partiföreningar även här, men i många medelstora och små kommuner är organisationen svag – det handlar inte bara om att vi är få. Allt för länge har det tolkats som lokala problem och inte som en brist i Vänsterpartiets organisation som helhet.

Många partiföreningar mäktar inte med att representera partiets övergripande politik; kommunpolitiken är enda fokus mellan och under valrörelserna. Avspeglar sig det i resultatet i riksdagsvalet?

Hur upplever du Vänsterpartiets närvaro och hur många gånger har du mött Vänsterpartiets budskap beroende på om du bor i förort eller bruksort?

I miljonprogramsområdena når vi många människor på en begränsad yta med liknande levnadsvillkor. På många sätt är dessa miljöer sinnebilden för vänsterns basbyggande. I bruksorterna är hyresrätterna färre, andelen egna hem fler och delar av befolkningen bor glest utanför tätorten.

Den politiska fantasin ställs delvis inför andra utmaningar.

Vänsterpartiets potentiella väljare finns på bruksorterna likväl som i städernas miljonprogram. Strategin att bli den starka vänsterkraften kräver prioriteringar från central- och distriktsnivå för att stärka organisationen utanför städerna. Vänstern behöver föra en diskussion om hur vi bättre planterar politiska frågor och organiserar i bruksorterna där vi tappat.

Johan Stolpen, Hällefors, ersättare riksdagen