Inrikes

V i Lund vill slopa individuella löner

V i Lund vill införa befattningslöner. Men Vision, som organiserar många kommuntjänstemän tror hellre på andra åtgärder för att komma åt osakliga löneskillnader. Foto: Jessica Gow/TT.

Tystare arbetsplatser och sämre löner för kvinnodominerade yrkesgrupper. Det är nackdelar med individuell lönesättning, menar Mats Olsson, Vänsterpartiet i Lund, som motionerat om att kommunen ska införa befattningslöner i stället.

Inrikes

– Individuell lönesättning skapar tystare arbetsplatser, säger Mats Olsson, kommunfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet i Lund.
Han har tillsammans med partikamraten Angelica Svensson lämnat in en motion om att införa befattningslöner för anställda i kommunens förvaltning. I stället för individuell lönesättning skulle lönesättningen utgå från förutsägbara tillägg för faktorer som anställningstid eller antal år i yrket.
Skälen är flera, enligt Mats Olsson. När chefen har stor makt över anställdas löner finns risk för att de inte vågar påtala brister på arbetsplatsen. Dessutom menar han att det är tveksamt om individuell lön innebär att lönen blir rättvisande.
– Ofta är det en reell förhandlingsposition mellan den anställde och chefen. Då hänger det på den anställde att lyckas sälja in sig själv. Ska det vara avgörande för lönesättning?
I motionen hänvisar de också till att individuella löner har fått negativa effekter för kvinnors löneutveckling i kommunen.
Mats Olsson tar renhållningsarbetare och undersköterskor som exempel. Trots ett mindre kvalificerat arbete tjänar renhållningsarbetarna drygt 3 000 kronor mer i månaden än undersköterskorna. Löneskillnaden har ökat kraftigt de senaste tio åren. När V satt med och styrde kommunen innan 2006, arbetade man aktivt med de här frågorna, men nu har de kommit på undantag, menar Mats Olsson.
– Man lyckas pressa upp lönesättningen för manligt dominerade grupper med individuell lönesättning, men inte för kvinnligt.
Mats Olsson säger att en del fackligt aktiva har hört av sig och sagt att de gillar förslaget.
– Men tyvärr så har facket över lag köpt det här konceptet.
Är det problematiskt att driva en fråga som facken motsätter sig?
– Nej, jag tycker inte det. Man får se det som ett sätt att påpeka en orättvisa där tyvärr facken har kapitulerat. Vi har fått just den frågan från partikamrater; att vi borde ha förankrat det här hos facken. Men ska vi förankra det så skulle vi ha fått vänta i hundra år, skulle man då inte kunna diskutera den här frågan offentligt under tiden?

Vision tveksamt

Både Vision och Kommunal, som organiserar många anställda i kommunen, förespråkar individuell lönesättning. Enligt Anna Nilsson, ordförande i Visions Lunda-avdelning, är det en modell som flertalet medlemmar gillar. Hon håller med om att det finns en löneglidning mellan vissa yrkesgrupper i kommunen, men är tveksam till om det har sin grund i individuell lönesättning.
– Om det är så kanske det handlar mer om strukturella löneskillnader och kommunens lönepolitik.
– Ligger gruppen redan lågt så är det svårt att förhandla upp sin lön.
Anna Nilsson kan förstå att ett lönesystem som utgår från befattning och tjänsteår blir mer förutsägbart.
– Fast då blir du inte bedömd efter din prestation, utan efter kollektivets.
Riskerar det att bli tystare på arbetsplatserna med individuella löner?
– Nej, det tycker jag inte. Jag ska inte säga att det aldrig kan ske, men samtidigt är det något som vi är väldigt hårda med om vi skulle märka att någon som vågade prata mycket blev bestraffad med lägre löneutveckling. Det görs handlingsplaner om man har en låg löneutveckling för att se vad det beror på.

 

 

Dyrt och krångligt med individuell lönesättning

Det finns inga bevis för att individuell lönesättning leder till ökad produktivitet. Däremot finns en hel del som talar för att systemet är kostsamt och tar mycket tid och resurser i anspråk. Det menar John Lapidus, forskare i ekonomisk historia.

– Fackföreningsrörelsen har svepts med i en tidsanda där det blir självklart att individuella löner och enskilda belöningar skapar större produktivitet och får folk att kämpa mer. Men då har man glömt att ta hänsyn till alla forskare och teorier som säger motsatsen, säger John Lapidus, doktor i ekonomisk historia.
I sin avhandling som lades fram för ett par år sedan tittade han bland annat på Kommunal som införde individuell lönesättning i sina avtal 1993.
Från början var det arbetsgivare som drev på för individuell lönesättning, men successivt har stora delar av fackföreningsrörelsen också anammat det.
– Det finns egentligen ingen som kan leda i bevis att det ena är bättre än det andra, det finns bara ett antal mer eller mindre välgrundade teorier kring vilket system som är bäst.
De som förespråkar individuell lönesättning brukar ofta hänvisa till vad som kallas för turneringsteorin: Tanken är att om man tävlar mot varandra så kommer alla att försöka höja sin prestation. Men enligt John Lapidus är det långt ifrån säkert.
– Per automatik skapas det också förlorare i ett sådant lönerace och de agerar kanske inte på ett sätt som gynnar produktiviteten. Det kan till och med hända att de medvetet börjar maska eller blir deprimerade när de märker att de halkar efter lönemässigt.
Inte heller de som lyckas förhandla upp sin lön gör nödvändigtvis ett bättre jobb.
– Vissa kan lära sig exakt vad som belönas och bara göra de sakerna. Samtidigt blir man mån om att hålla tillbaka de som springer bakom en och det kan innebära att man saboterar för andra eller inte delar med sig av kunskap.

Kostsamt system

Men finns det inte en rättviseaspekt kring individuell lönesättning, att den som är kompetent och lägger ner engagemang på sitt jobb ska belönas?
Då måste vi fråga oss vad som är en rättvis lön och vem som bestämmer det, menar John Lapidus.
– När jag granskade Kommunals rapporter har man haft oerhört svårt att hitta bra kriterier. När man väl ska bestämma vad det är som ska belönas blir det väldigt svårt. Det är nästan skrattretande hur många olika kriterier på olika nivåer som man tagit fram och försöker baka ihop till något slags objektiv lönesättning.
Därtill är individuell lönesättning ett kostsamt system, menar han, som ofta kräver både tid och resurser med lönesamtal, utbildningar, klagomål och förhandlingar.
– Facket menar att arbetsgivarna och cheferna är för dåliga på att sätta individuella löner och måste utbildas, något som förstås kostar en hel del pengar. De anställda måste också utbildas i att enskilt förhandla om sin lön. Allt det sammantaget gör att det blir väldigt höga kostnader för att komma fram till ett avtal. De kostnaderna ska då bli ännu högre, enligt facket, då både arbetsgivarna, arbetstagarna och facket måste utbildas mer om det här ska fungera.
Han påpekar även att det aldrig varit tal om att alla ska ha exakt samma lön. Innan individuell lönesättning vann mark sattes lönen ofta efter ett fåtal tydliga kriterier.
– Det är billigare, enklare och mer transparent att ha ett lönesystem där man går efter ett fåtal kriterier som tidigare kunde vara hur lång erfarenhet man hade i jobbet och vilken utbildning man hade.

  • arbetsmarknadspolitik
  • individuella löner

Inrikes