Den politiska världen, den polisiära världen och massmedievärlden har bestämt sig för att Sverige är ett i raden av länder som angripits av de islamistiska terroristerna. DN:s ledarsida gick ut direkt, några timmar efter lastbilsdådet den 7 april i Stockholm: ”Ni kommer aldrig att vinna”. Polisen tog över makten i Stockholm, undantagstillstånd infördes i praktiken, alla kommunikationer stoppades inne i staden och järnvägstrafik till och från Stockholm stängdes ner. Massmedia vidarebefordrade i realtid alla rykten om skottlossning på minst tre platser i staden. Allt för att hjälpa till att falskeligen mer eller mindre medvetet (fake news när det är som bäst!) skapa en krigsstämning.
Att inte ens terrororganisationen IS tagit på sig dådet förbigås av tystnad. Att den misstänkte terroristen inte verkar ha någon som helt historia av religiositet, av moskébesök etcetera förbigås också av tystnad.
I förra veckan publicerade Aftonbladet en intervju där brodern till den ansvarige för dådet säger att det inte finns någon terroristkoppling men det får inga förstasidors-rubriker, just därför att massmedia vet vad som förväntas av dem: spela med i terroristspelet, hjälpa till att sprida bilden av att vi är angripna av en arme av livsfarliga galningar som ”hatar vår livsstil”.
Tänk om det är så som brodern säger i intervjun: ”Terroristen” var en svartsjuk galning som inte hade någon koppling till islamistiska organisationer. Hur stora rubriker kommer den nyheten att få? Finns det någon risk för att vi får se: ”Det var inget terrordåd, polisen medger misstag”? Knappast.
