Ordet åsiktskorridor har blivit populärt. Det är ett vanskligt ord, eftersom det ofta används av dem som grämer sig över att de inte får sprida hat, hot och fördomar hur som helst.
”Så får man väl inte säga i det här jävla landet”, säger de.
Men de har sagt det, och de går lösa.
Likväl kan åsiktskorridorer ibland vara ett användbart ord. Det är till exempel oerhört svårt att ifrågasätta globaliseringen och den ohämmade marknadsekonomin. Den progressiva nyliberalismen är försåtlig ur ett vänsterperspektiv. Den står upp för kvinnors och hbtq-personers rättigheter och är emot rasism – så länge allting sker inom marknadens ramar. Vi inom vänstern spelar ibland med, när vi enbart fokuserar på individens rätt och aldrig på det allmänna bästa. Det är svårt att kritisera detta, eftersom individens rätt självklart är viktig för varje demokrat.
Men jag tror att vi ibland måste byta perspektiv – och tala om det allmänna bästa, om vi ska kunna bemöta den växande högerpopulismen. Den struntar i individer, men påstår sig ofta stå för något ”allmänt bästa”.
Författaren och teologen Joel Halldorf tar i sin bok Gud – återkomsten debatten om religiös klädsel som exempel. Vi kan – med enligt min mening all rätt – hävda att individen har rätt att bära burka om hon vill. Men det går också att säga: Vem tjänar på att tjejer som vill eller måste bära detta plagg inte får gå ut, inte får ha ett socialt liv? Naturligtvis är det till det allmänna bästa att de kan röra sig som de vill i samhället.
Talet om svenska värderingar klingar falskt. Det bygger på en föreställning om att alla hade samma värderingar när vi såg på Hylands hörna, och Sverige stannade när det var Sverige– Sovjet i hockey-VM. Jag tillhör dem som minns denna tid. Det fanns inte alls gemensamma värderingar; folk var pingstvänner, högkyrkliga, Sovjet-kommunister, USA-vänner, grupp 8-aktivister, konservativa rojalister, nykterister, alkoholister…Däremot fanns gemensamma referensramar. Alla kände till Emil och Pippi, Honken och tv-meteorologen Pohlman. Bristen på gemensamma referensramar är kanske en av sociala mediers svåraste konsekvenser.
Att skapa mötesplatser där vi erövrar gemensamma referensramar är en viktig uppgift för alla oss som tror att solidaritet är möjlig. Vi har tillgång till ett beprövat sätt att skapa mötesplatser; våra svenska folkrörelser. De är idéburna, ursprung och härkomst ska inte styra.
Den nyliberala åsiktskorridoren osynliggör kapitalismens skadeverkningar och det pris klimatet betalar för globaliseringen. Det är dags att lyfta fram Marx tankar om att kapitalismen har en god och en ond sida.
Alltför länge har högerpopulismen fått fånga upp motståndet mot globaliseringen, missnöjet med lönedumpning, internationell brottslighet och ödeläggelse av hela regioner.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.