Våga visa EU-motstånd i valet!

Opinion

Året är 2019.
Vi har precis fått läsa att 2262 människor har dött i Medelhavet under föregående år när de blev offer för EU:s koloniala flyktingpolitik. När jag skriver dessa rader bråkar EU-länderna dessutom om vem det är som kan tänka sig ta emot 49 (!) båtflyktingar som sitter fast i två räddningsbåtar utanför Malta. Inget EU-land vill. Vare sig de med höger- eller vänsterregeringar.

Listan över områden där EU antingen bedriver bristfällig eller rentav katastrofal gemensam politik skulle kunna göras mycket lång. Ändå finns de som verkar tro att det skulle vara realistiskt att göra om dagens reellt existerande Europeiska union till ett vänsterprojekt.

Jag talar om samma EU som driver en förödande frihandelspolitik, bereder väg för lönedumpning och för en ansvarslös jordbrukspolitik och en extremt motsägelsefull miljöpolitik.

De människor som tror på att det går att ta över EU, går lagom till upptakten av nästa EU-valrörelse ut med budskapet att det behövs en stark vänster för att förändra EU inifrån. Ett sådant exempel är det europeiska uppropet ”Det är folkets tur nu” som bland annat Vänsterpartiet har skrivit på.

Uppropet, som några vänsterkrafter i Norden och i sydvästra Europa har enats om, är ett vackert manifest. Där står till exempel att läsa att ”vi måste bryta EU-fördragen och EU:s ekonomi- och finanspolitik”. Bra saker, tycker såklart en vänsterpartist. Men det är också ett intetsägande dokument. Som Willy Neumann skrev i Flamman i december (nr 49/2018), det räcker inte att skriva socialistiska önskelistor, om det inte finns förutsättningar att genomföra dem.

Låt oss titta på förutsättningarna: EU är en överstatlig struktur som bildades för att skydda de olika medlemsländernas koloniala och ekonomiska intressen. En union för kapitalet. Fackliga rättigheter, jämställdhet eller klimatpolitik är bisaker för EU.
Och bisaker hamnar inom EU bästa fall i något ”socialt protokoll”, det vill säga ett slags högtidligt uttalande av relativt dunkelt karaktär, en sorts frivillig B-lagstiftning. Just ett sådant protokoll önskar sig den nya EU-kritiska vänstern: ”Ett europeiskt samarbete måste baseras på ett socialt protokoll som värderar schyssta arbetsvillkor och sociala rättigheter högre än den fria rörligheten för tjänster och kapital.”

Det vore naturligtvis önskvärt att EU antar ett fördrag eller ett sorts socialt protokoll. Det ska vi kämpa för i parlamentet och på gatorna och arbetsplatserna! Men att tro att schyssta arbetsvillkor och sociala rättigheter någonsin kommer värderas högre än – eller ens lika högt som nyliberalismen inom EU är just ett önsketänkande. EU bygger på att främja frihandel och att gynna storföretagens intressen. Och det beror inte på att EU-vänstern skulle ha för lite inflytande i EU-parlamentet, utan det beror på EU:s grundläggande konstruktion.
De krav som finns med i det här eurovänster-uppropet utgör i princip svenska Vänsterpartiets EU-valplattform, innehållsmässigt. I alla fall enligt det förslag som partistyrelsen gick ut med i höstas.

Låt oss titta på förutsättningarna: EU är en överstatlig struktur som bildades för att skydda de olika medlemsländernas koloniala och ekonomiska intressen. En union för kapitalet

Och valplattformen sägs vara så pass bra att partiet helt sonika inte behöver ta upp frågan om ett EU-utträde överhuvudtaget under den kommande valrörelsen. ”Det är inte aktuellt”, slog Jonas Sjöstedt fast när förslaget presenterades på en presskonferens.
”Är detta det mest radikala ni har kunnat komma på för den kommande EU-valrörelsen?!” skulle jag ropat om jag fortfarande hade suttit i partistyrelsen eller funnits med på den där presskonferensen.
Min slutsats är nämligen att den socialistiska kravlistan som finns i det där uppropet kan vi fet-glömma så länge EU existerar. Men enligt partiets biträdande partisekreterare Hanna Gedin är partistyrelsens förslag till EU-plattform visst ”EU-kritiskt”. Den kritiserar nämligen det som EU (ännu) inte gör. Till exempel värna om flyktingar, om klimatet, om schyssta arbetsvillkor, om social rättvisa. Och så vidare.

Är inte alla svenska riksdagspartier EU-kritiska, i alla fall lite? EU kritiseras ju i princip av alla partier. Centerpartiet är kritiskt mot EU:s jordbrukspolitik. Miljöpartiet är kritiskt mot EU:s miljöpolitik. Moderaterna är kritiska mot EU:s finanspolitik. Liberalerna är kritiska mot EU:s frihandelspolitik. Och Vänsterpartiet är kritiskt mot både det ena och det andra. Allt kan och bör liksom bli bättre, bara vi gör det gemensamt i EU!

Kom igen. Vad tjänar det till när vi, som inte bara är lite kritiska utan extra kritiska mot dagens EU-politik, bara viftar med vårt EU-valprogram med alla sina fina krav på vad EU bör göra? Vad tjänar det till, när vi inte samtidigt passar på att berätta för folk att vi faktiskt tror mer på ett EU-utträde än på sociala protokoll som eventuellt signeras och och förmodligen glöms bort i Bryssel?

Som Kajsa Ekis Ekman mycket riktigt har påpekat: alla farhågor vi EU-motståndare lyfte fram vid folkomröstningen 1994 har inträffat. Arbetslösheten har ökat, fackets inflytande minskat och Sveriges självständiga röst i internationella frågor har tystnat.
Att lämna EU ”framstår som allt mer avlägset” därför att andra partier inte vill detta, ej heller en majoritet av väljarna, säger Jonas Sjöstedt. Jaha? Men är det mer realistiskt att tro att vi kan skapa ett ”Rött EU” inom den närmaste generationernas levnadstid? Ska vi hellre lämna walk-over i frågan om ett EU-utträde till nationalister och fascister än att ta en fajt och utnyttja EU-valrörelsen för att få fram ett riktigt kritiskt budskap mot EU – från vänster?

Jag tror i stället att vi kommer närmare våra socialistiska, feministiska och klimatpolitiska visioner om vi vågar vara offensiva. Och det innebär att lyfta fram ett konfliktperspektiv: exemplifiera hur EU påverkar oss, allt det dåliga med EU. Berätta hur vi mycket bättre vi kan bygga ett jämlikt Sverige – ja en jämlik värld – utan EU.

EU har aldrig gynnat arbetarklassen, stöttat kvinnors rättigheter eller hjälpt människor på flykt. Vi har aldrig gillat EU, vi gillar fortfarande inte EU. Vi har hängt ihop länge nog nu i en underlägsen relation, Sverige och EU. Det är en illusion att tro att det kommer uppstå jämlik, socialistisk kärlek i framtiden. Det är dags att göra slut med EU nu!

Vänsterpartiet behöver komma ut tydligt i vårens val. Låt oss vara just tydliga när vi fastslår Vänsterpartiets förslag till EU-valplattform i februari. Låt oss våga gå till val på EU-motstånd!

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.