Den demokrati som Iréne Svenonius står för är ett klassamhälle, ett tvåtredjedelssamhälle, med växande ekonomiska klyftor mellan fattiga, medelinkomsttagare och snuskigt rika, klyftor som styr vilka som har och inte har makt över samhällsutvecklingen. I den demokratin är de flesta av de folkvalda politikerna villiga hantlangare åt de icke-folkvalda reella makthavarna, globalt verksamma storkapitalister som inte tillåter politik som hotar deras makt eller hämmar deras vinstmaximering.
I den demokratin bär under- och medelklassen ekonomin med arbete, skatteinbetalningar och konsumtion. Den stora del av medelklassen som har skuldsatt sig på en dopad bostadsmarknad röstar helst på partier den tror håller bostadsräntor nere och räntebidrag uppe, det vill säga partier som gynnar storföretag och banker och ger underklassen bara av smulorna som blir över. Underklassen sliter i otrygga anställningar till låg lön och med stor risk för arbetsskador, blir oftare kroniskt sjuka och dör tidigare än andra. Överklassen, företagare, kapitalplacerare och styrelsehoppare parasiterar på alla andra.
Afa, Antifascistisk aktion, har på sin hemsida gett en motivering till sitt handlande. Där kan man ana sig till vilken demokrati de står för: ganska säkert en demokrati som fördelar samhällets bördor och frukter jämnare, och som inte ger fri lejd åt fifflare som utnyttjar demokratin för egen och kumpaners ekonomiska vinning på bekostnad av oskyldiga människors hälsa och liv.
Politiker och ledarskribenter som vill demonisera Afa undviker att referera eller diskutera motiveringen, gissningsvis för att en bred spridning av den skulle försvåra demoniseringen. Afa:s motivering består nämligen mest av en korrekt sammanfattning av de hyllade reportage och böcker som grävande journalister på de borgerliga organen Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter skrivit om skandalerna runt byggandet av Nya Karolinska sjukhuset och konsulternas framfart under uppstarten av dess verksamhet. Slutklämmen är väl underbyggd:
”Irene och Jan [Svenonius] är inte unika i sitt agerande, även Filippa Reinfeldt och Göran Hägglund är exempel på f.d. borgerliga politiker med intressen inom privata vårdbolag och som i egenskap av politiker bidragit till en plundring av sjukvården. Under den pågående krisen har debatten om haveriet med Nya Karolinska, jävmisstankarna och borgerliga politikers tendens att behandla sjukvården som sin personliga guldgruva hamnat i skymundan trots att deras agerande uppenbarligen försämrat förutsättningarna för att hantera pandemin. Alla vi som bor i Stockholm har blivit bestulna och allt för många har betalat för politikernas girighet med sina liv.”
Om det finns bättre sätt att driva opinion på än Afa:s, och det gör det väl, kommer vi snart att behöva använda oss av dem. Vad hände med det gamla, hederliga strejkvapnet, till exempel? När coronavirusets fört fram bristerna i Sveriges sjuk- och äldrevård i ljuset kommer välfärdskapitalisterna i förnuftsvidrigt trots att vilja fortsätta där de blev avbrutna. Det är vad aggressiviteten i förnekelsen hos lärans förkunnare – talespersoner för välfärdsindustrin, politiker, ledarskribenter – tyder på. Så många ”vårdval” som möjligt ska införas och vår allmänna sjukförsäkring ska bort och ersättas med privata sjukförsäkringar.
Men vi sitter med verklighetens facit nu, vi vet vad nyliberal ”effektivitet” leder till och hur det går i länder som har valt privatdriven sjuk- och äldrevård. USA är skräckexemplet. Väljarmajoriteten hos oss kan väl inte låta sig manipuleras igen? Jo, det kan den, om manipulationen bygger på skräck. Skräck för att bli sist eller hamna ”utanför”. Välfärdsindustrin och dess ombudspolitiker på senare år har fulländat metoden. Skräm bara tillräckligt många i medelklassen till att börja tävla så rullar det på av sig självt. Använd Stockholm som vägbanare, där finns den mest skuldsatta och statusängsliga medelklassen, redan drillad i skoltävlan och bostadstävlan. Sjukvårdstävlan blir bara mer av samma.
Sjukvården är den sista bastionen. Faller den är vi rökta, för då cementeras den demokrati som Iréne Svenonius och hennes likar representerar.
