Vårt politiska klimat gör att förväntningarna på våra politiker befinner sig på mycket låga nivåer för tillfället. Men i måndags kändes det onekligen väldigt bra att vara en av Vänsterpartiets väljare. Sveriges alla kommuner och landsting får från och med i år ett permanent tillskott årligen på tio miljarder. Det är avgörande för välfärdsstatens fortsatta överlevnad. Regeringen väljer att möta framtiden med en progressiv politik som syftar till att återigen bygga upp det som Stefan Löfven på regeringens presskonferens kallade för välfärdens ryggrad. Och de förstår att man inte kan göra det enligt krona-för-krona-principen utan lånar nu till dessa satsningar. Det gör att den tillfälligt anställda undersköterskan i hemtjänsten kan få en fast anställning, socialarbetarna kan få fler kollegor och lärarna kan få lite mindre klasser att ha ansvar över.

För kommunpolitiker runt om i Sverige så är det dessutom en vinst att regeringen lättar lite på detaljstyrningen. Olika kommuner har olika problem, och de ständiga öronmärkta och av signalpolitik präglade engångssatsningarna som regeringen levererat sedan valet 2014, har inte varit ultimata. Med permanenta pengar får kommunerna långsiktiga planeringsförutsättningar som innebär fler fasta jobb och faktiska ambitionshöjningar i äldrevården, skolan och socialtjänsten.

För Vänsterpartiet är välfärdsmiljarderna självklart en seger. Inte enbart för att man lyckats få miljarderna att bli en reell ambitionshöjning i och med att de läggs till de årliga statsbidragen till kommuner och landsting utan också för att det nu ser ut som att regeringen valt rätt sida. På Facebook deklarerade Socialdemokraterna att de ”nu byter inriktning”. Men varningslamporna lyser naturligtvis ändå. Magdalena Andersson pratar om tillfälliga kostnadspucklar och säger att hon under mandatperioden kommer ha minskat statsskulden väsentligt. ”Vi vet inte hur tajt det kommer bli under taket under 2017”, sa hon också och syftade på utgiftstaket. Med ett krampaktigt tag i det taket kommer satsningarna som nu presenterats enbart hålla välfärden i kommunerna under armarna och knappast utveckla den.

Alla Vänsterpartiets vinster är förhoppningsvis inte redovisade i den här överenskommelsen. Låt oss hoppas att det kommer några till fram till den 16 april då budgeten ska presenteras. Men Jonas Sjöstedt sa i en kommentar till budgetuppgörelsen att det här varit V:s huvudkrav i budgetförhandlingarna, så vänta er inga underverk.

Det är ganska djärvt att våga fortsätta samman-kopplas med en av de minst populära regeringarna i modern tid.

Det är uppenbart att V:s strategi är att satsa på frågor som man kan vinna. Man får igenom det man vill och framstår därför som handlingskraftiga. Den strategin vinner på att förväntningarna är historiskt låga. Bilden efter den här omgången förhandlingar är ändå att Vänsterpartiet är en lojal samarbetspartner. Det är ganska djärvt att våga fortsätta sammankopplas med en av de minst populära regeringarna i modern tid (resultaten av V:s vinster kommer eventuellt synas innan valet 2018). Det – kan man gissa – är lite provocerade för de interna kritiker som inte främst är intresserade av resultat. Frågan är väl om väljarna är det? Sjöstedt&Co satsar hårt på det i alla fall.

Är tio miljarder tillräckligt för att börja minska klyftorna och bygga ett jämlikt samhälle? Nja. Är det tillräckligt för att skapa full sysselsättning? Det vet vi inte, men uppdelat på kommunerna är det inte enorma summor som kommer trilla in i kassorna. Men de tio miljarderna är en bit på vägen dit.