Litteraturvetaren Mattias Torstenssons podd Arbetarlitteratur har sedan starten i februari 2017 varit en veritabel guldgruva för alla med minsta intresse av klassmedvetna, realistiska och öppet politiska böcker. De, ofta alldeles lagom långa, avsnitten tillägnas nämligen dagens och gårdagens främsta svenska arbetarförfattare – ena veckan intervjuas Jenny Wrangborg, andra veckan diskuteras Ivar Lo-Johanssons, Moa Martinsons och Jan Fridegårds statarskildringar – och bottnar i en innerlig vilja att kontextualisera och uppmärksamma arbetarlitteraturen. Personligen sitter jag som på nålar mellan Arbetarlitteraturs uppdateringar.
Så att Torstensson nu sjösatt ett litet förlag – även det döpt till Arbetarlitteratur – är både logiskt och välkommet. Att Arbetarlitteraturs böcker trycks i behändigt A6-format och innehåller blott 20-30 sidor ligger också det helt i linje med Torstenssons vision/mission – tanken är att så många som möjligt ska kunna chansköpa dem och, om man så vill, ge bort dem i present. Eller som Torstensson själv skriver på arbetarlitteratur.com: ”Syftet [med det här projektet] är att introducera nya författarskap för den som redan läser, och hjälpa den som inte läser att upptäcka litteraturen.”
Lever då Arbetarlitteraturs fyra första släpp – Josef Kjellgrens Fåglar ombord, Maria Sandels Lycklig den som lyckan får, Dan Anderssons Utvalda dikter och Alfred Kämpes Julgranarna – upp till alla ovanstående, goda föresatser? Ja, absolut … med vissa förbehåll. Min tvekan beror först och främst på några av Torstenssons urval. Är till exempel Lycklig den som lyckan får verkligen en lämplig väg in i Maria Sandels banbrytande författarskap? Missförstå mig rätt – det är en mycket läsvärd novell och att den värnar om strejkrätten gör den högaktuell, men jämförd med, säg, Min gata – i vilken Sandel tecknar ett briljant tidsporträtt med hjälp av Fleminggatan i Stockholm – står den sig rätt slätt. Hur jag än vrider och vänder på min skalle kan jag inte riktigt förstå hur Torstensson tänkte där. Vad har jag missat?
Sedan skulle jag gärna sett åtminstone en samtida arbetarförfattare i Arbetarlitteraturs katalog – Lycklig den, Julgranarna och Fåglar ombord förstagångspublicerades 1908, 1909 och 1936 respektive, medan dikterna i Utvalda dikter härrör från 1910-talet. Inget ont om gamla lysande public domain-texter (förstås), men eftersom podden Arbetarlitteratur på ett så förtjänstfullt sätt lyfter fram modern arbetarlitteratur borde förlaget Arbetarlitteratur också göra det, menar jag.
Nåväl. Till syvende och sist rekommenderar jag alla och envar att kolla upp Arbetarlitteraturs utgåvor. Varje gång jag noterar deras smala, orangea ryggar i min bokhylla blir jag överlycklig – det är så viktigt att de finns, att arbetarlitteraturen hålls levande.