Det finns ett antal punkter i Ulla Johanssons kommentar som måste bemötas. För det första har denna tidning vid upprepade tillfällen skrivit om det faktum att ”rebellerna” utgörs av såväl vanliga syriska förband som terroristklassade islamistiska grupper. IS och al-Nusrafronten räknas dock i regel inte dit och är även uteslutna från fredsförhandlingarna (och måste naturligtvis besegras). De är inte heller dem som al-Assad bekämpar i Aleppo.
Eftersom Johansson anklagar mig för att generalisera är det värt att titta på hennes egen användning av ordet ”terrorister”. Att brännmärka alla rebeller som ”terrorister” är en strategi som regimer som al-Assad och Putin använt sig av sedan G. W. Bush gjorde den acceptabel. Att hävda att rebellerna enbart består av utländska legosoldater och terrorister är ett hån mot alla de vanliga syrier som slåss mot diktaturen. Dessutom förtiger Johansson det faktum att ”regeringsstyrkorna” till stor del består av soldater från Iran, Ryssland och Hizbollah. På vilket sätt skulle det vara mer acceptabelt? Att USA direkt skulle finansiera IS kan jag inte ens bemöta.
Vänstern ska naturligtvis inte stödja USA:s bombkampanjer i Mellanöstern. Men det innebär inte att man automatiskt måste ta parti för autokrater som al-Assad eller Putin. Att personer till vänster känner sig bekväma med att stödja dessa regimer är svårt att förstå. På vilket sätt skulle de vara vänster? Syrienkriget är alltför komplext för att låta sig fogas in i ett svart-vitt schema som Johansson målar upp. Det finns inga goda sidor.
Läs Ulla Johanssons inlägg här.
