Emma Wallrup, ledamot av både riksdagen och partistyrelsen vänder sig mot hur Vänsterpartiets interndemokrati fungerar. Som aktiv medlem kan jag hålla med om att det stundtals finns problem med hur interndemokratin fungerar i Vänsterpartiet. Men det är inte de problem Wallrup lyfter.
Att det är den politiska och organisatoriska ledningen på varje nivå, i slutändan partistyrelsen, som leder partiets arbete och prioriterar vilka satsningar som ska göras är mer demokratiskt än att riksdagsledamöter kör sitt eget race och går i annan riktning än vad vi tillsammans har beslutat. Jag läser Wallrup som att hon inte instämmer i den linjen.
Är vi inte nöjda med den riktning som partistyrelsen leder partiet i har vi flera möjligheter att agera på. Vi kan motionera om en annan riktning i valplattform och partiprogram. Vi kan välja ett helt annat partistyrelsen. Vi kan organisera oss för förändring. Givetvis ska också parlamentariker för partiet följa de demokratiskt fattade besluten. Parlamentarismen är ett av många verktyg för att partiet att få igenom den politik vi gemensamt beslutar. Då kan inte enskilda parlamentarikers vilja stå över kollektivet.
Trots det har Wallrup poänger. Vi har inte ett rimligt sätt att föra debatt internt mellan kongresser. Det behöver lösas så att vi inte behöver debattera i borgerlig press. Samtidigt så för vi debatt i våra partiföreningar, i verksamheten varje dag och varje vecka.
Wallrup för inte fram några konkreta lösningar för att öka interndemokratin annat än en icke definierad demokratikommitté. Detta trots att Wallrup är en av de som har fått förtroendet att leda partiet. Det finns dock en motion på kongressen som faktiskt på allvar skulle fördjupa interndemokratin och låta fler röster komma till tals. Det är motion D4 om att demokratiska kongressombudsvalet utifrån en tanke om åsiktsrepresentativitet. En motion som partistyrelsen, som Emma Wallrup sitter i, valt att yrka avslag på.
Partiets politik ska formas på kongresser och i den dagliga verksamheten av alla partiets medlemmar. Partiets politik ska inte formas i slutna rum av parlamentariker.
Vänsterpartiet är det mest spretiga parti jag känner till. Det finns dock några saker som inte är accepterade. Det är när åsikter strider mot de övergripande principer som partiprogrammet stödjer sig på, samt om de inkräktar på partiets möjligheter att genomföra de beslut vi enats om. Antingen diskuterar vi vad vi ska besluta, eller så genomför vi besluten, inte båda sakerna samtidigt.
Så ska det, enligt mig, fortsätta vara. Vi kan inte ha partiföreträdare som agiterar mot partiets politik.
Partiets politik ska formas på kongresser och i den dagliga verksamheten av alla partiets medlemmar. Partiets politik ska inte formas i slutna rum av parlamentariker. Öka interndemokratin, utan att ge mer makt åt riksdagsgruppen.