Opinion

Vänstern, ta ansvar för männen!

En modern vänster kan omöjligen bara luta sig tillbaka och peka finger – det skadliga beteendet och hypermaskulina roller förstärks givetvis även i vänsterrum. Foto: Yvonne Åsell / SvD / TT

Det är dags att idéerna om en förändrad mansroll omfamnas i vänsterideologiska miljöer, och sätts in i ett större perspektiv tillsammans med andra krav på samhällsförbättring.

Opinion

Det är, för en socialist, ingen nyhet att de som inte är män genom historien varit, och än i dag är underordnade i de allra flesta lägen – därför är kvinnokamp och HBTQ-kamp i dag en förutsättning för klasskamp. Det är inte heller nytt att mäns makt över kvinnor har satt övergrepp och maktmissbruk i system, och effektivt dolt, underhållit och uppdaterat samma system genom andra mäns medhåll, tystnad, medgivande och medverkande. Jag är därför inte förvånad över de vedervärdiga detaljer som framkommit under höstens och vinterns många #MeToo-vittnesmål, om än kraften i det som inte kan beskrivas som något annat än en världsomsköljande rörelse har varit imponerande – och förhoppningsvis bidragit till långsiktig förändring.

Större organisationer och institutioner har skakats, och flera profilerade åt vänster (komikern, tidigare partiledare för Vänsterpartiet m.fl.) har antingen på eget bevåg försvunnit ur rampljuset eller blivit mer eller mindre förpassade dit. Det handlar om män i alla åldrar, bakgrunder och positioner. I de många upprop som skapades återkom berättelsen om förövare som å ena sidan stod för eller sa sig stå för progressiva värderingar, å andra sidan i handling bröt mot desamma. Lösningarna stavas bland annat politik, och självrannsakan. Det handlar, som med pamperi på annat håll, om att i egna led identifiera och förändra system som möjliggör för korrumperade individer att begå övergrepp eller på annat sätt behandla andra illa. Den som går över gränsen, eller tittar bort när så sker, kan aldrig vara min kamrat.

Det finns mänger av olika karikatyrer av männen till vänster. Gråsossen, ABF-gubben, den hårdhudade arbetaren eller en känslostyrd och radikal student är några

Det finns mänger av olika karikatyrer av männen till vänster. Gråsossen, ABF-gubben, den hårdhudade arbetaren eller en känslostyrd och radikal student är några. Flera belönar ett visst våldskapital (tillexempel ”riktiga män” i förhandlingssituationer med arbetsgivare eller fastighetsägare) eller högljudda beteenden. Få eller inga av dem inkluderar en mer nyanserad bild av hur män bör vara, eller vilket ansvar som borde åligga män i stället för de som utsätts, trots att vi vet om de många problem som frodas i skuggan av mansnormen. Det är män som i högst utsträckning våldtar, misshandlar, begår självmord, hamnar i tyngre missbruk och inte söker hjälp för psykisk och fysisk ohälsa. Och det är män som oftare saknar nära vänskapsrelationer. Och det är mäns frustration som oftare tar sig uttryck i våld.

Hypermaskulinitet kan definieras som förstärkandet och överdrift av de hegemoniska drag som typiskt förknippas med den ultimata och eftersträvansvärda mannen. Fysisk styrka, aggression, begränsade känslouttryck, kraftmätningar, destruktivt eller risktagande beteende (som att slåss eller köra fort), och heterosexualitet är några av de dragen. Hypermaskulinitet är också nästan tvångsmässigt antifeministisk, och sexistisk, där det som avviker från att vara manligt sätts lägre i rang. En modern vänster kan omöjligen bara luta sig tillbaka och peka finger – det skadliga beteendet och hypermaskulina roller förstärks givetvis även i vänsterrum. Det är inte så att ingen utveckling sker – här har exempelvis Byggnads agerat på ett nytänkande sätt med förbundets policydokument och tidigare rätt etablerade machokultur, bland annat genom att just öppet erkänna var det brustit. Det börjar också dyka upp fristående initiativ som på allvar är menade att ta tag i en mansroll som knappt har förändrats på över ett decennium, som den ideella föreningen Under Kevlaret eller samtalsgrupperna #killmiddag. Men det görs inte tillräckligt. För mig är anknytningen till den här diskussionen djupt ideologiskt rotad, och jag har svårt att se att det går att kämpa för jämställdhet utan att adressera de roller och beteenden som cementerar orättvisans upprätthållande.

Nästa steg är att du som man talar med fler om detta, i varje rum du för dig. För att på allvar kunna hantera och arbeta för en vänsterpolitisk omställning måste partier, fackförbund, föreningar och gräsrötter leda i handling. Det är för viktigt att inte tala om.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • #metoo
  • Hypermaskulinitet
  • män

Opinion