Efter tjugotre års medlemskap i EU har vi sett en utarmning av demokratin, vi röstar till riksdag vart fjärde år som får allt mindre att säga till om gentemot EU-institutionerna. EU-medlemskapet har gett stora pengar till storföretagarna inom jordbruk. Jordbruk med mindre omfattande verksamhet har tvingats att lägga ner, landsbygden har därmed utarmats allt mer. Storföretagen har fått ökat inflytande genom starka lobbyresurser i maktens Bryssel.
EU-institutionerna har ingen maktbegränsning, bra en sak gäller: ”an ever closer union” – ett allt tätare samarbete. EU ska ta över mer och mer inom samtliga politikområden.
När Storbritannien gjorde en omförhandling inför brexit-omröstningen vägrade EU:s ledning kompromissa med sitt maktmonopol. Det visar hur långt EU-byråkratin har gått i sina maktambitioner. Tyvärr, det är den politiska eliten som vill utvidga makten, utvidga euroomådet och EU:s styre av medlemsländernas utgiftspolitik, införa en direkt EU-skatt, skapa en EU-armé etcetera.
När såg vi folken demonstrera för dessa förslag? Vilka folkrörelser driver dessa frågor? Nej, alla dessa förslag drivs av den politiska eliten. Det är nu ytterst beklagligt att inom Vänsterpartiet är det partiledaren som driver en mer EU-positiv politik, den kommer inte från gräsrötterna, den drivs inte heller av partiföreningar och partidistrikt. Allt med EU drivs uppifrån och ner, inte tvärtom.
Vad har EU gett vänstern för politiska segrar? Har EU bekämpat fattigdom? Har EU ökat det demokratiska inflytandet? Nej, fler beslut än någonsin fattas under oklara omständigheter i slutna rum under komplicerade processer där toppstyret ökar. Har EU utvidgat freden? Nej, EU ska militariseras, EU är ute på nykoloniala uppdrag i Mali och Kongo därtill gränsbevakningsstyrka som med muskelkraft håller folk borta.
Nej, införandet av euron har inneburet ökad otrygghet där målet är att vanligt folk ska flytta runt i Europa för att hitta arbeten
Har EU ökat den sociala tryggheten? Nej, införandet av euron har inneburet ökad otrygghet där målet är att vanligt folk ska flytta runt i Europa för att hitta arbeten. Därtill en lönedumpning och ett ”race to the bottom” – en vardag för arbetare på EU:s inre marknad. Våra skattepengar till EU går till att göda en välbetald EU-byråkrati, korruption, fusk, slöseri, felaktigheter, resultatlösa regionstöd, med mera. EU-parlamentet driver införandet av en direkt EU-beskattning av invånare och företag för att fylla på skattkistan. Samtidigt som det sker nedskärningar i medlemsländerna för skola, vård och omsorg.
Att ge upp kravet på ett EU-utträde är att ge upp grundfundamentet i vår syn på EU. Att driva EU-kritiskt opinionsarbete är av yttersta vikt och att framledes forma EU-motståndet till ett EU-utträde måste vara ett demokratiskt och socialistiskt mål.
Hur tror vi att Vänsterpartiet kommer att kunna reformera EU:s grundläggande konstruktion med en så kallad ”plan B” med ett antal vänsterpartier i Europa?
Enligt Johan Lönnroth (i Flamman nr. 5/2019) är EU reformbart om vi tillsammans med andra vänstergrupper lyckas att bryta den grundläggande konstruktionen. Hur ska det gå till? EU-parlamentet har i dag 751 ledamöter där de stora grupperna EPP (Kristdemokrater) och S&D (Socialdemokrater) till cirka 96 procent röstar lika i omröstningar gällande utökad EU-makt på nästan samtliga områden. Hur ska ett fåtal vänsterledamöter ändra den maktstrukturen inifrån? De SCB-undersökningar om vänsterväljares önskan om att stanna kvar i EU som Johan Lönnroth lutar sig kanske grundar sig på att det från vänsterhåll behövs opinionsbildning om vad EU:s konstruktion grundar sig på och vilkas syften den tjänar.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.