Vänsterpartiet behöver ett större fokus på landsbygden, vi får inte bli ett parti för akademikerna i storstäderna utan måste vara ett parti för alla. Men då måste partiets politik och strategi se hela Sveriges befolkning. Därför behöver Vänsterpartiet ett större landsbygdsfokus och att flera i partistyrelsen kommer från mindre orter och landsbygd.

Partistyrelsen har under för lång tid prioriterat ned landsbygden. Redan efter valet 2014 beslutade Partistyrelsen utifrån valresultatet att en grupp för landsbygden skulle tillsättas. Det dröjde dock över ett år innan VU verkställde beslutet och tillsatte en grupp. Gruppen som enbart bestod av två förtroendevalda personer och en tjänsteperson jobbade på under två år. Men när deras förslag presenterades i form av en revidering av Vänsterpartiets landsbygdspolitiska plattform (från 2013) valde VU att lägga ned gruppen och inte gå vidare med resultatet.

Efter valet 2018 växte riksdagsgruppen och det gjorde att den landsbygdspolitiska talespersonens ansvarsområde styckades upp mellan tre olika personer. Samtidigt valde partiledningen inte att tydliggöra vem som var landsbygdspolitisk talesperson eller hur arbetet skulle ske framåt.

Tyvärr visar Vänster­partiets väljarstöd att det i dag är signifikant fler stads­väljare som hittar till partiet. Med tanke på den politiska strategi som parti­ledningen hitintills har fört är det inte så konstigt.

Efter den nya framtids­kommissionens rapport föreslår nu parti­styrelsen att lands­­bygden ska utredas på nytt före valet 2022. Det är med viss frustration man kan konstatera att riskerna är stora att arbetet ännu en gång skjuts åt sidan i stället för att ges en strategisk roll i partiets utveckling.

När förslaget till ny parti­styrelse presenterades blev det också tydligt hur underrepresenterad landsbygden är och vilken stor vikt val­beredningens förslag lägger på att ha många representanter från Stockholm. En tredje­del av de föreslagna kamraterna bor och verkar numera i Stor­stockholm. Det kan även konstateras att representationen ur ett ålders- och mång­falds­perspektiv inte är tillräckligt bred. Här spelar parti­styrelsen som högsta beslutande organ mellan kongresserna roll. Det får så klart i det långa loppet även konsekvenser för partiets politik.

Det som är positivt denna gång är att parti­styrelsen i alla fall erkänner att partiets problem är både organisatoriskt och politiskt. Tidigare har den politiska dimensionen ofta saknats.

”Arbetare, i stad på landet, en gång skall jorden bliva vår”, skrev Eugène Pottier när han författade kampsången Internationalen. Tyvärr visar Vänster­partiets väljar­stöd att det i dag är signifikant fler stads­väljare som hittar till partiet. Med tanke på den politiska strategi som parti­ledningen hitintills har fört är det inte så konstigt.

Vänsterpartiet är ett parti för alla, inte bara några få. Men då måste också en mångfald finnas i partiets högsta ledning.